God morgon skärtorsdag!
…eller svärtorsdag som jag först skrev. Hoppppppsan då.
Vi morgonmyser i soffan. Spanar på ljuset, förundras över vacker blomma och tittar på världens finaste pappa. Brasan sprakar och frukost plockas fram.
Det är lyxigt, det här. Att bara få vara.
Nu kör vi skärtorsdag. Först ut- frukost! (tjohoo, jag är så hungrig så jag kooolar!)
MÅ SÅ GOTT!
Dagens resa har gått som en dans.
Liten är en riktig roadtripkung. Det är vi päron väldigt glada för, eftersom vi har våra näranära en bit bort ifrån lyan.
Och det var precis på samma vis, som alltid. När man kommer norr ifrån, ser det maffiga skuleberget på höger sida. Höga kusten alltså. Jag älskar det. Det ääär ju för vackert här!?
Liten instämmer, med stortårna upp i taket.
Och morsan blev alldeles till sig över alla berg och dalar. Som om hon inte hade sett dom tidigare…. fotade som en galning, härs och tvärs i farten. Hoppades på att få med något riktigt vackert. Resultatet? Ja, det har du här nedan. 
Nåja. Det var ju en fin hög. På sitt sätt.
Till slut kom vi fram till den där bron som var så vackert påskpyntad och den där bruna dörren som gör mig trygg och varm ända in i hjärtat. Min hemmahemma-dörr. Den dörren.
Här känner vi oss hemma, allihopa. Och jag är så himlarns glad att jag var här för en vecka sedan och redan nu, får chansen igen. 
Och ikväll är jag så trött så jag tror jag smäller av. Sådär bedövad i hela kroppen. Avslappad tror jag bestämt att det kallas. Jag är hemmahemma.
Det är precis lika härligt som vanligt.
Yes!
Nu ska vi ut på vift, igen. Så himla mysigt. En lång påskhelg väntar, med heeela, hela taikonsfamiljen samlad. Stockholmssyrrorna har inte träffat vår lille prins ännu, så det är en utav sakerna jag ser mest fram emot. En utav sakerna. Jag känner på mig att det kommer bli en helnajsig helg!
Påskpassande ligger äggmackan i magen. Chiapudding och ägg. Där! Där har du min när-mannen-är-borta-och-någon-är-latare-än-en-jag-vet-inte-vad-mat. Fast nu är han ju hemma så frukosten var i toppklass. (vilken liten bortskämd snorkråka jag är, va?) 
Minimannen är ordentlig och har lagt fram kläder som han vill roadtrippa i. Han har stil. Det har han.
Nämen alltså. Jag har ju asbråttom. Ska slurpa kaffekopp, hoppa dusch, stänga väska. Och fort måste det gå.
Alla ni som är ute på vägarna- kööör försiiktigt!!!
Och till alla,alla- Ha en fin dag!
Det är en ny dag idag.
Det känns ända inifrån och ut. Så skönt. Sömn och en pånytt-start, som en ny dag kan ge. Så.
Att få gå ut i köket och mötas av dom där två. Där version stor ligger i fosterställning och pratar något slags språk som inte platsar någonstans, än just där. Tillsammans med sin lille son som kämpar med all kraft han har. För att lyfta huvudet. Han är duktig på det säger dom som vet. Vi har liksom inget att jämföra med, säger jag och mannen. Vi tycker Liten är duktig på allt.
…framförallt att spreta på tårna!
Tisdagmorgon. Och det där tråkgråa, som igår låg som ett täcke över både sol och humör, är idag som bortblåst. Solen strålar in genom fönstret och jag och Liten njuter allt vi kan av den där älskade mannen och pappan, innan han drar iväg för dagen.
Ena dagen si, andra dagen så. Så är livet.
Idag är en bra dag.
Vi hade vänner här igår.
I två omgångar, till och med. Är det någon gång i livet jag känner mig rik, så är det då. Ja vid andra tillfällen också, såklart. Men som igår, när det plingar på dörren och in stormar en varmhjärtad, högljutt bäbisälskande och högt älskad vän. Timmarna flög fram och jag ville bara säga stanna en stund till, snälla. Liten blev kär i henne. På direkten. Somnade i hennes famn, och det är ju ett tecken. På en besvarad kärlek.
Men vi, både den stormande och Lilla familjen, hade planer som inte var fy skam dom heller. Men vi var småtvungna att bryta upp, det var vi. Men vi ses snart igen. Tur.
Under dagen hade jag och mannen förberett inför kvällens middag. Jag hade gjort det jag älskar; dukat på det sättet jag känner för för dagen. Igår kände jag för påskigt (oväntat va?). Gult och rosa och lite grönt. Och kvällens middag närmade sig. Den vi längtat så efter. Både för matens skull, men mest för sällskapet. Gullvännerna kom och säsongsinvigde grillen med oss. Oooh så gott det var, både för kropp och själ. Och jag skrattade så tårarna sprutade, övertröttheten kom och hälsade på hos morsan och då blir det antingen skratt eller gråt. Igår, skratt. Det tackar vi för, för allas trevnad!
Grillad kycklingfilé, marinerad på grekiskt vis, sa mannen. Och halloumi förstås. Och ugnsrostad potatis, sallad och tzatziki. Ohhlala!
Och till efterrätt; en gammal favorit. Vitchokladmousse med limemarinerade hallon. (HÄR har du receptet om du är sugen att prova!)
Så igår hade vi en söndag, med två dörrplingningar. Såna man blir glad i hjärtat av. Vänner.
En rikedom.
… jag ska bara
Vad vi gör?
Ligger i en hög i soffan. Så nära vi bara kan. Om det är varmt? Oh. Ja. Men, det är den bästa värmen jag vet. Den är så inifrån-och-ut-hjärtlig, liksom. Lilla familjen. Gänget.
Vi ser på Let´s dance. Deltagarna väljer låtar efter ett årtal som varit speciellt för dom, var och en. Jag vet vilken låt jag skulle välja. Men den hör inte ihop med årtalet jag skulle välja.
Årtalet… 2009. Året jag och M tog vårt förnuft till fånga. Blev Vi. En början till det underbara liv vi lever i, idag.
Ojdå. Jag skulle ju bara önska trevlig helg. Ja… som du märker så är jag inte så genomtänkt när jag dagbokar. Det kan bli hur som helst. Vi säger så.
ADJÖKEN!
Senaste kommentarer