Bilder från i söndags när vi var en sväng till Fäbodstugan. M och Liten lagade taket och jag latade mig i gräset.
Och sådärja.
Idag är det fredag och en dag jobb kvar innan helgen tar vid och jag kan checka in för Tillsammanstid med dom två bästa jag vet. Och så kanske jag hinner städa upp det stökiga hemmet också som jag inte prioriterade igårkväll. Äsch. Lite stök har väl ingen dött av, tänker jag (och peppar städomanen i mig…!).
Må så gott!
Så var det torsdagkväll och jag rullade in här på gården tillsammans med älskade kollegan (Storan, ni vet <3) för inte så jättelängesedan. Precis i rättan tid för att hinna vara en liten stund med min lille Prins, få be Gud som haver och natta honom. Det kändes så bra i Mammahjärtat.
Den här dagen började så himla konstigt.
Ser ni?
Bara han och jag?
Hur konstigt som helst.
I morse hann vi båda vara med och lämna Liten på Förskolan. På tal om Förskolan, så är jag så himla glad att vi kunnat ta inskolningen i ett lugnt tempo. Eller förresten vet jag inte vad ett lugnt tempo är. Vi har haft inskolning en vecka nu, gått stegvis framåt. Än fast S tycker om Förskolan, har kutat in där från första stund, så är det mycket som händer och mängder av intryck att smälta för vår Miniman, så jag tror att det är bra att ta det hela lite piano oavsett.
I morse var vi då och lämnade lillprinsen för dagens lilla Förskoledos (idag: lämning, lunchätning själv utan mig eller M, och sedan hämtning). Första lämningen på direkten var igår och det hade känts så konstigt i Pappahjärtat, sa M. Så ni kan ju bara tänka er hur blödiga jag tyckte det var idag att vara med om samma sak. Tur att M var med också. Jag fick verkligen stålsätta mig, krama min starka lilla pojke hejdå (fel. Jag hann inte få någon kram. Fick en slängpuss istället innan han försvann in i lekvimlet…) och sedan gå.
Och det var då det blev så himla konstigt, då som jag och mannen helt plötligt bara var på två. Vi hade en stund till godo, så vi tog oss en långpromenad efter lämningen. Så himla, himla konstigt att vara bara vi, på en promenad. Utan vagn. Utan Liten.
Ja, Torehunden var ju också med såklart.
Och nu är jag hemma igen hos mina två, efter en massa lägertimmar. Trött men nöjd och lite, lite susig i öronen. Det ska bli skönt att lägga huvudet på kudden. Och så himla härligt- imorn är det fredag!
Fenomenalt magnifikt.
Att komma hem. Kasta av sig tiden. 
Slänga goda matvaror på bordet. 
Dyka över en Liten och efterlängtad. Läsa Traktorboken och Bajs-Plutten-boken.
Och jo, jo. Vi har hund den här veckan också. Han och jag startade dagen med svintidig morgonrunda tillsammans.
Nu har vi kväll tillsammans. 
Äter god middag.
Klättrar på bordet och snor bananer.
Och har det allmänt lugnt och skönt. Såna kvällar som den här, behövs också.
Lillafrun
Ibland skrattar vi åt oss själva, där mitt i röran av vad det nu är vi tagit oss för just där och då. Vill så mycket att vi någon gång under röran har skapat oss ett riktigt virrigt kaos som är en redig utmaning att ta sig ur. Men som med en stor skopa TeamWork, går alldeles utmärkt.
Som igår;
När vi ville en massa saker, i vanlig ordning. Började lugnt och fint. Frukost med hela Lilla Familjen. Morsan drog igång saftande och syltande och pojkarna tog igen förlorad tid.
Så påtades det på här hemma, packades en släpvagn och hängdes tvätt och så.
Efter lunch drog vi upp på Fjället, med släpvagnen full av takplåt och verktyg. Till vår Lilla Fäbod som ju gjort illa sig lite. Det där uppdraget skulle bara ta en liten stund, . Men det tog såklart längre tid än väntat. Men det gjorde inget, för kära nån vad jag älskar att vara där. 
Det är så himla lugnt och fridfullt där. Alldeles tyst, bara bäcken som hörs. Igår var jag dock så jädrans rädd. En NalleBJÖRN kvällade nämligen där för en vecka sedan… under björnjakten. Hugaligen.
Sen rejsade vi hemåt, nöjda över slutfört uppdrag. Liten och M drog iväg på affären, Morsan dukade och fick sedan lyxa med en löptur i vackervädret. Det bästa var att slänga mig i gräset efteråt!
Så kom vi på att vi visst skulle ha finfrämmande om sisådär bara en liten stund och att jag ville hinna göra en efterrätt och att hon som skrev hadlingslappen till pojkarna visst hade glömt en hel massa saker och att mannen då var tvungen att dra till affären igen och tiden tickade och där stod jag och eftersvettades och lagade så fort jag bara kunde… ett självförvållat läge, men ändock kaosigt.
Under har skett för. 
Jag hade visserligen ruffsigt hår och ett sjuhelsickes diskberg när finfrämmandet kom. Men vi lyckades, med grymt teamwork, jag och mannen. Och så mysig kväll det blev. Mannen hade lagat ljuvlig Risotto och till efterrätt åt vi en utav våra favoriter; Falsk Ostkaka med nykokt jorgubbssylt och vispad grädde. (Recept HÄR!) .
När våra pärlor, Litens mor- och farföräldrar, hade kramat oss hejdå. Så var det där diskberget påbyggt och en Liten skulle badas och nattas och saften hällas upp i flaskor och Förskolekläderna läggas fram och några golv skuras efter dagens fejjande…
Till slut, när natten var mörk och månen lyste hel på himlen, då sjönk vi ner i soffan.
Han och Jag.
Konstaterade att vi haft en full-fart-dag och att det var oerhört skönt att sitta ner en stund just där och då. Finaste avslutet. <3
Att skapa sig ett stycke älskad Räser-(jag-menar-kaos)-dag, alltså. Lite körigt. men! Det är ett sant nöje, när man delar den med dom man älskar.
Luktärter. Som en doft av himmel på jorden. Precis så.
Och idag är det söndag och Liten vaknar mycket piggare än igår, efter en långlång natt. Sömn i en massa, massa timmar från halv sju igårkväll. Perfekt! Så igårkväll när vi kom hem till Gården igen, efter ett mysigt dygn hos Morfars, så hade jag en drös av timmar att bara-vara-vara, bara jag. Liten hade ju redan somnat, liksom. Men jag tycker inte om att sitta och göra ingenting under långa stunder. En liten stund, det är skönt ibland. Men jag tycker om att göra saker, och får jag då pyssla i lugn och ro, då är det som bäst. Så jag varvade djupa sköna suckar med att packa upp, placera ut alla blommor jag fått av mor, plocka svartvinbär och vänta och vänta.
Till slut kom han, Äntligen, hem; den skäggige och efterlängtade. Med presenter till både mig och Liten. Så himla, himla gulligt. Och jag har sovit som en prinsessa i natt, efter två nätter utan min andra halva. Idag känner jag mig utvilad och tror att det här blir en bra söndag.
Vardagslivet är igång med full-fart-tempo; i år handlar det om jobb och Liten-ledigt och nu även Förskola, varvat med varandra. Det handlar om att smått fängsla dom som varit ute och strövat på Sommarlov i flera månader och få dessa tvåbenta att passa tider och komma ihåg en massa saker. Denna höst är det extra många nya rutiner, intryck och saker att lära. Hela, hela tiden. Därför är det så oerhört skönt och mysigt att ses till kvällen, alla tre.Förlänga dagen, genom att hitta på någonting hela Lilla Familjen. Ja, dom dagar inte mannen är på sent uppdrag, förstås. Den där grejen, att leka ute i kvällssolen. Ta en långpromenad tillsammans. Eller varför inte ta kånken, bärhinkar för typ 30 liter bär och packa in familjen i bilen och dra iväg mot blåbärsskogen? Förlänga dagen med en mysig och god aktivitet.
Det gjorde vi häromkvällen. En sån där kväll som sätter Guldkant.
Vi åkte till vårt bästa blåbärsställe. Så himla, himla taggade.
Men. Det fast knappt några blåbär alls, någon/några hade definitivt hunnit före oss där. Vi fick ändå till några liter innan det också började bli mörkt. Vi får åka någon annanstans en annan dag. 
Men till saken hör, att det inte var liter blåbär som var det viktigaste. Utan det här;
En sån där grej jag bara tidigare drömt om; att få gå i skogen med familjen, se sin unge sitta i kvällssolen och plocka blåbär med småhänderna.
Sånt där, alltså. Bland det bästa jag vet! Skogsluft, mjuk kvällssol, blåbär (där det nu fanns) och två pojkar jag älskar så det värker i kroppen.
Så det var en stund i skogen, det. Och idag är det torsdag och jag har visst blivit lite småkär i att vara ute tidigt om morgonen. En löprunda är sprungen och nu väntar en dag med jobb och inskolning och Liten-ledigt, allt i ett pusslande. Älskade pussel.
Ha en bra dag!
Senaste kommentarer