En inför höst-,  och bebbe-lista!

En inför höst-, och bebbe-lista!

Gården i augustiskrud…

..med dignande äppelträd, bärbuskar och blommor i massor. Den här tiden gillar jag skarpt.

Fräscha nyutslagna, igenblommande rosor.. blandas med uppgivna stjärnflockor. Var sak har sin tid, var tid har sin charm..

… Men rackarns! Troor ni inte att frosten varit och smugit kring knuten i natt!? Redan nu. Rekordtidigt, känns det. Jag är INTE redo för den ännu.. vill ha sensommar och ja gärna (!) hög och klar luft, men INTE minusgrader, redan!! Hoppas innerligt att det bara var en natt och att det dröjer innan frosten nyper på riktigt. Tänker på alla älskade blommor, bland annat.. vill ju njuta lääänge till!

Å så tänker jag på allt som ska skördas. Tur att vi har så gulliga hjälpsamma småmänniskor här hemma.

(Fotograf: älskad 7-åring).

Jag tog och skrev en ”Inför höst-, och bebbe-lista! ” i morse.. Inget på något blodigt allvar, förstås… vi skulle överleva utan att dessa punkter är avprickade. Men jag älskar ju listor, vet ni. Och jag älskar alla punkterna också.. så vad tusan, det blev en lång radda, så får vi se vad som hinns med och inte! Vet att ni är många som också gillar listor, så ni får se våran senaste här nedan..

Inför höst-, och bebbe-lista!

Plocka rödvinbär .. och frysa in! ..för saft kan man koka när som helst, ju. Det behöver inte ske nuu. En del är inplockad. Och en stöpa saft är faktiskt redan kokt, det får räcka för nu. Men mer plockande återstår!

Torka löken! -check på den!

Plocka krusbär .. och frysa in. Vill koka krusbärsgelé… har en idé inför nästa sommar, förstår ni,…får se om den förblir idé eller blir verklighet.

-Plocka äpplen och göra mos och must. En stöpa mos är gjord!

-Ta in frön inför nästa blomstersäsong…

-Torka eterneller! (Hur göör man??)

-Städa lagårdsstallet!

-Ta hand om zucchinin… tänker att jag både ska prova att baka bröd av den men också helt enkelt bara riva och frysa in i lämpliga portioner, för att ha till exempelvis utfyllnad i köttfärssås..

-Göra höst i hemmet! … typ putsa bort sjuhundra flugskitsprickar.. men denna punkt är inte högt på prio.. nu har jag bra preggokropp-dagar, men får jag sånt där drygt ”ischias-ont” igen, då stryks denna punkt lätt.

-Ta upp pärerna! .. och dom rotsaker som det blivit något utav, i det stackars o-omskötta rotsakslandet! Allra mest skötsel hamnade visst i blomster- och köksträdgården och det märks, väl.

Göra klart matrummet! … den här punkten blir helt och hållet M´s.. renoveringsmässigt, alltså. Preggot får ju inte måla .. och det är faktiskt bara det som är kvar. Sätta smygar och lister och måla, måla, måla..och sen det roligaste; piffet! .. där tänker jag ta vid igen. Åhåhå som jag längtes!

-Feja lite i skåparna.. ett sväng rens och röj sitter aldrig fel..!

-Ta hand om dahliorna! Om nu frosten väljer att komma åter, och minusgraderna smyger sig på.. då ska jag tusan komma ihåg att ta in dahliaknölarna och ta hand om dom väl under vintern, tänker INTE förfrysa en massa dahliapengar en vinter till. En fick räcka.

Bebbe-boa! .. i och med stor-röjjet av Gårdshuset för någon vecka sedan, så tvättades barnvagn, babyskydd osv så det är redan klart. Bäbiskläderna ögnades igenom också, men inget togs in. Att rota fram lite ärveskläder från syskonen och i alla fall ha några plagg framme och redo snart, det ska vi väl få till.. kan absolut säga att vi är ca 400 % mer chill än när vi väntade vårt första barn. Allt har sin charm, alla preggoteter.. men jag fullkomligt älskar att vänta på vår lilla ”Uno” (som barnen kallar vår lillminsting) och är absolut superpirrig inför förlossning, taggad som sig bör liksom … men vet till exempel att det kommer gå hur bra som helst om vi inte har femtioelva bodys och små ombyten redo prick när ungen föds.. sånt där löser sig. Nu är i alla fall storbil inköpt (!) och det är kanske största grejen vi behövt göra inför vår lilla lillminstingunge. … att ha frysen fylld med ”bäbisbullar” är kanske ännu viktigare än nya bilen…

… jag har säkert glömt en drös punkter, men jag tänker att vi böörjar såhär.. ja, för den här listan tänker jag ett stort VI om. Såsom vi alltid jobbar. Team Drömgården.

Emmeli

Det bästa i livet!

Att få hålla er i handen.

Att se er växa, utforska livet och i lugn och långsam takt puttas ur boet.

Att finnas här för er. Alltid med en öppen famn.

Att alltid ha tid för en kram och lyssna till era funderingar. Att få leva livet, med er. Det är det största och mest underbara för mig.

Det bästa i livet, är att få vara eran mor, Tripp Trapp Trull. Tack livet, för er och den vackraste människan jag vet, eran pappa. Att en liten Lillminsting buffar för fullt där inne i bebbemagen också, är nästan för stort för att förstå.

Jag är så evigt tacksam och ödmjuk inför livet. Idag förvandlades våren till försommar av det varmaste slag. Äppelblommorna slogs ut och jag fick fira dagen med dom jag älskar mest. Inget av det här, är något jag tar för givet. Tack livet, för att jag får vara med.

Och grattis, alla alla mammor på våran dag. Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3

Emmeli

Lillminsting, vi längtar efter dig!

Vi ska bara njuta av en massa sommar först. Men sen, lagom till skördetiden är över, löven färgas röda och gula och kanske har den första frosten kommit? Om allt går väl, så ses vi då älskade lilla vännen. Familjens Lillminsting, som vi längtar efter dig!

Livet. Och att få bli mamma och pappa till en alldeles egen Fyrklöver. Det känns alldeles overkligt. Alldeles underbart.

Minimannen, Juniflickan och Lillebror ska få ett litet syskon.

Jag njuter så nu. Av att få bära detta lilla liv. Av vetskapen att ultraljudet sa att det verkar vara en väldans livlig liten en där inne där allt som man kan se, ser fint ut. Och festligast är nu, dom små puffarna som säger ”hej mamma!”. Så lugnande. Annat var det om ni skulle mött mig i mars. Hujedamig. Så pisspotta jag mådde första tiden. Vi snackar kämp dygnet runt. Många trötta, oroliga tårar. ”Tänk om det blir missfall som innan Lillebror?”. Illamående konstant. Magkatarr som gjorde att jag inte visste vad jag kunde äta. Kravlande ur sängen. Knappt vaken på hela dagen. Följt av covidhärva där det kändes allt annat än roligt att ha blivit sjuk. Ett mission att få HemmaMammalivet att gå ihop. Men det gick. Vi gjorde det tillsammans. Och vi klarade det. Än om jag ska vara ärlig och säga att jag nån gång sa; ”men Martin, huuur kan vi utsätta oss för det här frivilligt!?”…. det säger en del om måendet. Nu kommer jag inte ihåg att jag mått som en spyfluga. Är så himla tacksam. Jag mår prima, älskar att dela detta med barnen som nu är så pass stora att alla tre förstår. I varierande mån, förstås. Storasyskonen har så kloka funderingar, lurar på namn och är rädd om mamma. Lillebror pussar mage, processar att någon annan ska snutta på mammas ”nån” och säger ”äääälskar din mage, mamma!” för att i nästa sekund undra ”men, när kommer bäbisen!? jag vill leka med den!”.

Ikväll tänkte jag pula med lite luktärter. Så glad över att få må bra. Orka. Är jag bara klok så slipper jag ont. Men vissa dagar sjåar jag kanske lite väl i dessa tider och då känns det längst ner i mammaryggen. Och jag njuter till och med av det… att vara gravid, bära på ett liv.. det är en sån ynnest. Och med fjärde lillungen, lika häftigt. Om än annorlunda.. jag tror att jag är mer orolig nu (”kan det gå bra en gång till!?”)och samtidigt än mer ödmjuk till livet nu än när jag bar vårt första barn som ung, oerfaren, novis 23-åring.. det är en fin känsla, att ha vuxit inifrån och ut. Tack barnen för det. <3

Lillminsting, vi längtar efter dig! Och älskar dig redan så.

Mamma Emmeli

G-VMBJT57ZE4