av Emmeli | jan 22, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Lilla, lilla bäbispojken. Så lugn och stillsam.
Ha, ha.
Inte direkt, kanske. Jo, när busfröt var så trött, så trött och vi precis var på väg ut för vår långpromenix, då låg han som en prins och bara tittade på morsan menande; bädda ner mig nu då?. Kylan håller oss inte inne. Det är så friskt att vara ute och dessutom så förbenat skönt när man får komma in igen, med kinderna rosiga. Och! Nu ni, nu är ljuset på väg åter. Mitt på dagen är det faktiskt ljust nu. Hallelujah!
Bushumöret har varit på topp, hela dagen. Gungstolen har fått sig otaligt många gungomgångar. Morsan har haffat Miniman i kompostpåsen, i blöjhinken, under skrivbordet dragandes i alla sladdar. Bakom pianot, i kökslådorna, i skåp och garderober. Nu jädrar är alla eluttag igentejpade med svart gaffatejp. Ohyggligt fräsigt, faktiskt. Ja, nu får fancypancy ta steget tillbaka och bebbe-säkerheten kliva fram. Så får alla prylar på vardagsrumskistan ge vika under dagen. Kistan är liksom perfekt höjd för Minimannen att stå och vicka på stjärten och säga Da-da-da! (dansa-dansa-dansa) när musiken dånar. Några ljuslyktor anser han inte behövas där utan tar dom två och två och drämmer ihop dom. Ha, ha. Snart hänger han nog i gardinerna också!
Alltså, hur mycket är det egentligen möjligt att älska en Miniman?
Nu har jag, med hjälp av Miniman, inför-helgen-städat lyan och sitter nu och pustar ut. För ett år sedan fnös jag av tanken på att inte hela tiden ha det tipptopp och varenda pinal på sin ”rätta” plats. Nu? Bebbelivet i ett nötskal gäller. Och det finns inget jag älskar mer. Pinaler på sina rätta platser? Oviktigt. En lycklig bäbis? Världsviktigt!
Men nystädat kommer alltid vara nystädat. Alllltid vansinnigt härligt, tycker jag. Kanske ännu härligare nuförtiden. Omåttligt nöjda sitter vi här, blöta om knäna. Hon för att hon skurat och han, för att han envist krypit efter, sladdat omkring och undrat varför i hela friden hon gjort det så halt på golven…
Det doftar skurmedel och golven blänker. En stund framför Pippi Långstrump väntar. Vi varvar ner och har en skön stund. Och imorn, är det fredag, minsann. Fett najs.
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
God morgon onsdag!
Alltså..
Det är så vansinnigt skönt att ”bara” ha uppdrag ’att vara Litens bästa morsa’ nu om dagarna. Att inte behöva blanda ihop med någonting annat, utan bara, bara ha tid att vara med honom. Det gick ju fantastiskt bra i höstas också. Men jag tror att jag och M är så tjuriga av oss att vi aldrig i livet skulle ha erkänt (främst för oss själva) att det ju var lite halvgalet. Men å andra sidan visste vi att det var under en begränsad period, att det nånstans efter nyår skulle bli ändring på crazytempot. Mycket riktigt. Nu är vi ju här, på andra sidan. Som sagt, väldigt skönt. Och trots att det varit lite mycket den senaste tiden, så känner jag ändå att jag lyckats hålla 100 % fokus på Liten… ja, precis. Utöver dom där hundra procenten har skrivandet och pluggandet fått ta plats. Så det har helt enkelt varit lite mycket.
Jag blir typ nervös nu i efterhand av alla karusellpåhitt vi har tagit oss igenom. Förra året den här tiden läste jag någon slags rääserfart för att i slutet av februari kunna kliva på Liten-ledighet och vara hel-ledig ända till i höstas, utan att behöva ta studieuppehåll alltså. Den där planen hade aldrig gått om inte preggoteten och Liten i magen hade skött sig så bra.
Det är helt sonika bara fortsätta att tacka och vara tacksam. Och konstatera att lite tjurighet på toppen av det mesta, bara kan vara fiffigt, faktiskt.
Vad som hände igår?
Han stod. Själv.
Han gjorde det första gången för några veckor sedan. Men det var för att jag höll i honom och släppte småhänderna när jag kände att han hade balansen. Han ramlade då så fort kroppen vinglade lite. Men nu. Nu släpper han taget om stolen, eller vad han nu håller i, alldeles självmant. Så står han där. Parerar och blir till slut så till sig att han landar på den mjuka blöjrumpan.
Älskade Minimannen. Coola ungen som är så bestämd att morsan hoppar till ibland. MÄÄÄH! säger han, och flaxar med händerna som om han tycker morsan är lite småtrög som inte fattar exakt, på stuberten, vad han menar. Det är inte lätt att vara morsan alla gånger, haha!
Nu ska vi starta onsdagen här.
Önskar Er en god dag!
– och TACK för så fin respons på gårkvällens inlägg. Så himla, himla glad jag blev av alla svar och så spännande att läsa.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 18, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Så himla, himla skönt och mysigt med söndag.
Så fint att jag till och med inbillar mig att jag är pigg, redan vid halvsjusnåret, när Liten vaknade för ammefrukost. Jag ville helt enkelt inte somna om, precis som vi alltid gör. Vill att det här dagen ska vara så lång den bara orkar. Så vi morgonsuddar. Vansinnigt mysigt, faktiskt. Och jag kommer förmodligen, någon gång i framtiden när Liten kanske börjat vakna tidigare om morgnarna, tycka att jag var knäpp i huvudet som liksom avbröt en potentiell sovmorgon, för att vara uppe. Nåja.
Liten har slängt in en tvätt och fascineras av hur det snurrar och så funderar han, likt päronen, hur det egentligen är möjligt att det aaaaalltid finns massor av tvätt att tvätta. Så har vi morgon-TV på, tänder ljus och alla lampor och säger titta, lampa! vid varendaste en. Nu ska kaffebryggaren få vakna och frukosten ätas. Frukost i soffan. Mer söndag än så kan det inte bli!
Den här söndagen ska bli milslång. Sådetså.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 17, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Träning
Sidär, ja!
Lördag. Jag och Liten hann gå en långrunda med pappan, innan han drog iväg på uppdrag. Bäbispojken sov och jag vinkade mannen hejdå genom köksfönstret, i vanlig ordning. Så peppade jag mig själv med orden det är ju tidig sändning idag, så han kommer ju hem kring 20 ikväll. Det är ju lyx!
Liten sov och sov, jag passade på att tvätta och hänga tvätt och träna, överkropp. Starka axlar, stark rygg och så vidare, väldigt viktigt nu när vi bär på en liten Miniman så mycket. Idag använde jag TRX-bandet passet igenom. Så nedrans jobbigt att stå i plankan med benen dinglandes och göra knäindrag, eller pendla till sidan, eller bara helt enkelt stå i plankan rakt upp och ner. Roligt, småklurigt och asjobbigt. TRX är grymt, med andra ord.
Så efter lunch så klädde vi på oss igen. Och jämarns! Förra lördagens grisblink ute i snöyran, fick i dag en redig revansch. Det var lagomkallt, vindstilla och määängder av kritvit snö. Vi bakade snökaka, vandrade omkring i vintervärlden och plaskade i snön. Liten älskar att plaska i vattnet när vi badar i badkaret, och det här var liksom samma grej tyckte han. Till sin fasa upptäckte han dock att snön var svinkall och inte sådär varm som vattnet i badkaret. Man lär sig något varje dag, även (ja, allra mest skulle jag säga) om man är bäbis!
Och nu är det eftermiddagslugn och mamma-lyx-stund här. Minimannen sover eftermiddagsvila och morsan pustar ut en stund. Virvelvinden tar kol på mig, haha! Vi kryper i kapp och dansar och Minimannen äääälskar att göra sånt som resulterar i att mamman gastar Nejj! Inte den. Åh passa!!. Med det busigaste leendet röjer han runt. Pausknappen hittar han ibland, men iiinte ofta. Så nu vilar jag. Sitter och lyssnar på tystnaden och kaffebryggaren som jobbar på för att servera mig en kopp eftermiddagskaffe. Mörkret har lagt sig utanför och det är lugnt, lugnt.
Nu väntar kväll. Kanske tar vi oss ett sånt där badkarsbad, jag och Minimannen. Det är ju vår favorit, liksom. Och sen dröjer det inte länge innan pappan är hemma. Han är, som alltid när han är borta, efterlängtad.
Hoppas ni haft en skön lördag, ni med.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 17, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
God morgon lördag!
Sitter här och sörplar kaffe och är så mätt att jag storknar. Brakfrukost deluxe, här idag. Så lyssnas det på ring så spelar vi! och tittas ut genom fönstren och konstateras att det är så vitt, så vitt. Vi har sovit som prinsar och prinsessor hela högen i natt. Liten somnade strax innan 20 i går kväll och sov till tolv timmar senare. Han kan det där med att sova, vår Miniman. Galet lyxigt för oss päron.
Kvällen igår?
Så himla god. På alla sätt och vis. Vi åt ryggbiff till varmrätt. Med rostade rotsaker och tzatziki till. Till efterrätt gjorde vi gino, på vårt vis. Vitchokladgratinerade hallon med vaniljglass. Löjligt gott. Och det var så mysigt, att bara vara jag och M. Under en tid nu har Minimannen liksom vänt på dygnet lite (typiskt jullov). Kunnat vara uppe med oss om kvällen och sovit till tio, liksom. Men nu när S är en liten virvlande virvelvind hela dagarna, tycker päronen att det är skönt att få lite lugn och ro och E- och M-tid där på kvällen. Så nu är dygnet åter vänt, till ett passande för en 10-månaders, och det känns så fiffigt; vi hade liksom date igår, jag och mannen, men ungen låg och snusade i rummet bredvid. Jag tycker om den där tumanhandtiden med M, men vill inte vara från Liten. Så dessa kvällsstunder, är guld värda och helt perfekta.
Hallon och vit choklad. Bättre kombo får man leta efter!
Nu ska vi ut i den vita vintervärlden. Snö, bra fräsigt alltså!
Ha en god lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 16, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Precis som alltid, när man gjort nåt sånt där. Med mycket press och förväntan. Så tar det tid att förstå att man får slappna av. Jag gick som på moln igår. High-fivade med mannen, stekte pannkakor och åt till mammas hallonsylt och massa vispad grädde. Liten fick också parta lite, med några pannkaksbitar. Han höll på att studsa ur stolen. Så gott han tyckte det var!
Så när Liten skulle sova bäddade vi ner honom i vagnen. Lät han somna ute i vinterfrisk luft. Jag och M gick en skön promenad, stötte på tre älgar som gjorde att jag höll på att göra i brallan (har extremsvårt för älgar sedan vi krockade). Älgarna studsade fjäderlätt i den djupa, djupa snön. Mäktiga djur. Vi gick vidare, kom till sist tillbaka hem till lyan igen. Bäbisen sov och päronen pratade non-stop och städade samtidigt. Kvalitetstid för mig och mannen. Ljus brann, jag tog mig ett varmt, varmt bad och så nattfikade vi innan vi kröp ner i det renbäddade sängen. Snacka om ljuvligt.
Idag vaknar vi till fredag.
Det känns så vansinnigt lyxigt. Vi är nämligen hel-lediga. Hela familjen.
Så vi har lugn och skön morgon. Hade väckaren på halv åtta men vaknade nio. Pekar på Alfons och kramar Ulf (Ugglan…). Så sörplar vi kaffe på nymalda bönor och äter frukost så långsamt vi bara orkar. Jag har ont i kroppen, en blandning mellan vanlig träningsvärk men också värk efter alla spänningar. Det är obeskrivligt hur fantastiskt skönt det är att det här är över. Jag är så stolt över hela min fina klass, alla är så himla, himla duktiga och fina människor.
Fredag, alltså. Här ska njutas. Och jag känner mig lycklig och efter-opponerings-bakis. Bra så.
Önskar Er den finaste fredagen!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer