av Emmeli | feb 4, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Söndag.
Det första jag gör är att kliva upp och koka blåbärssoppa denna iskalla februarimorgon. En fasligt god blåbärssoppa, faktist.
Receptet finner ni HÄR om ni skulle vilja prova samma, lika. Vinter-, Vasalopp-, och Vabruaridryck, i ett.
Tyvärr kokades den denna morgon i anledning av det sistnämnda.
Hujedamig, alltså. Herr Äckelsjuka. Kom visst på besök igårkväll hos oss. Litenvännen. Tvärdålig, från ingenstans. Så jobbigt för päronhjärtan att se en så ledsen Liten, som ju för det allra, allra mesta är så sprudlande. Det var minst två år sedan han drattade dit för denna Äckelsjuka, kraxig och hostig kanske någon sväng under denna tid. Men annars är vi så lyckliga för hans braiga immunförsvar. Lillan har varit sjuk desto mer än honom… typiskt för småsyskon, jag vet.
Trösta, Tvätta, Vädra, Koka trasor,Tvåla, Sprita, Klorina, Tvätta mer, Trösta mer och så vidare.
Så. Söndag.
Och bara att ta en liten stund i taget. Läget just nu är härligt, så jag njuter stunden och pustar ut lite. En som är alldeles lycklig av att han mår så himmelens mycket bättre. Att Farfar och Farmor precis köpt honom ett helt paket med piggelin som han precis sprättat.. just nu står han och kikar i hallen på när Farfar och Pappa skottar oss fram till Gårdshuset.
Lillasyster mår just nu tipptopp men jag ska erkänna att jag är mer än gruvsam för att Herr Äckelsjuka ska ta henne också. 
Kikar ut genom sovrumsfönstret. Snön täcker nästan hela vingliga staketet. Det är tjugo minus ute, strålande sol och alldeles sagolikt vackert, idag också. En stund i taget, ja.
Önskar er en härlig söndag!
(Jag har iinte glömt att svara på frågorna ni ställt i frågestunden.. Del 3 borde komma inom kort. Just nu lite beroende på hur schyst Herr Äckelsjuka tänker vara mot oss..!)
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
(inlägget innehåller en adlink)
Rent ljuvligt att hela lilla gänget här hemma var peppade på sovmorgon denna fredag.
Barnen vaknade kring 09 och jag hade tassat upp före dom och dragit igång kaffebryggare, hunnit lyssna till det ljudet som jag bara älskar. Börja duka fram frukost och sen vaknade småttingarna och det kunde bli fredag på riktigt. Nyvakna små, det måste vara bland det gulligaste man kan skåda. 
Långfrukost sedan. Med favoritlimpa, philadelphiaost och krämig yoghurt (och den där granolan som snart är slut… försvinnande god! Recept HÄR). Äppelbitar, varmt (ej att ta för givet!) kaffe och barnens favorit; ägg i någon form. Kokta med perfekt krämig gula, denna fredag till ära.
Med innedag hela dagen i snöstormen igår var det väldigt härligt att komma ut till friskluft och ett lugnare väder. Såklart föll snön fortfarande, den tänker nog inte sluta med det förrän till midsommar eller så, men det var liksom njutbart idag. 
Så mäktigt med mängden också. Barnens lekställning, ser ni? Ett litet mått på hur mycket snö det är här. Vi hann få lite blygsam februarisol också innan snöandet tog över alldeles igen.
Nylackade mammanaglar med vårig färg, gjorde sista rycket med det eviga vika-tvätt-görat så mycket roligare sedan. Vill du ha ett precis likadant nagellack finns det HÄR i massa olika färger.
Och fredag på riktigt-riktigt blev det förstås när pappan kommit hem för helg. Med fånget tullisar till frun som hon strösslade ut i hemmet. Och med favoritcrushen till barnen. Fest!
FredagsSkrålla. 
Och Fredagsblomster!
Nu är det kväll, vi var så hungriga hela gänget att det blev tidig middag här idag. Soft på något vis. Ett var sitt fredagsfyspass väntar mig och mannen nu innan kvällen och fredagsmyset tar vid. Jag fick ett akut behov av riesen för en stund sedan… får se om jag lyckas flirta till mig det.. inte jättepepp själv på att ge mig ut i snöyran…
Fredagshärligheter alltihop alltså. Och så står helgen för dörren och är fasligt välkommen, den här veckan också. Hoppas att ni får en skön fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Skitljuvligt! , sa treåringen som ett utav lördagmorgonens superlativ.
Där vi öppnade nya pyssellådan med våriga härliga färger. Han är en hejare på att skriva nu och behöver bara veta hur orden stavas så ordnar han stäverna helt på egen hand, fräsigt ändå. Samtliga i familjen donade i köket. 
Drömlamporna packades upp. Mannen började fixa med det.
Jag och barnen pysslade födelsedagskort. Och slog in paket till älskad 11-åring.
Kan inte nog beskriva hur mycket vi njuter av denna helg. Och idag hade vi bestämt att bara göra lagom. Kalaspyssel tillsammans och fix med kökslampor (färdiga resultatet kan ni tjuvkika på insta stories). 
Och till eftermiddagen var vi ute på en löptur. Rättvist nu, att det är M som springer med vagnen. Jag har ju faktiskt en unge att konka på i alla fall..! Likt med Liten och Lillan i magen så väljer jag nu vid mitten av preggoteten att lägga springandet på längthyllan. Tänker smart och långsiktigt och så vidare, ni vet. Kondisträning får jag på annat vis i alla fall. Som att cykla, tabata och faktiskt när jag nu går med båda barnen i vagnen är pulsen rejält hög ofta.
Så. Nu är hela familjen kalasklädda. Gå-bort-blomman, paketen och korten och vi alla är mer än redo, för en garanterat mysig kalaskväll i Mäjadalen. Det var så längesedan vi sågs nu att jag känner mig alldeles otålig!
Må så gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Tävling
Lappen som låg i hans frukosttallrik jag ställt fram redan i natt innan jag la mig. Som pepp, liksom.
Makalöst. Härligt. Fabulöst. Skitskönt. Och så vidare.
Den här fredagen, alltså.
Jag säger som Juni när hon dansar; yeah, yeah, yeaaaaH!
Det var som att vi stod och väntade på jultomten idag, när pappan skulle komma hem.
Till sist kom han, med ännu en rosenbukett. Kära hjärtanes.
Av mig fick han en löptur i dagsljus, alldeles för sig själv. Jag tror, eller vet, att han kände det som lyxig tid.
Själv fredagsfysade jag här hemma med ungarna. Men våra barn är så himla vana med att vi päron tränar, att dom antingen försöker härma, kanske klättrar och busar på oss ibland, hänger med som extravikt.. men annars är det som att vi står och lagar middag eller drar en dammsugare, typ.
Och nu har vi laddat upp. För fredagsmys. All in.
Hemmapizza. Och Storebror har fått en alldeles egen godispåse, även denna helg. Han som inte ätit sockergodis förrän nu, snart fyra år, verkar digga grejen att få en egen påse. Om man säger så. Har gått från tre stycken. Till fyra. Fem. Och idag; S J U stycken! Ni förstår ju ivern där i kassan. Kassörskan skrattade gott. Härligt ju. Jag blev tvärsugen och plockade mig en påse med några karameller jag med, så busigt att det inte är klokt ju! Så härlig känsla att vi är i mål efter minst sagt flitiga veckor.
Önskar er världens finaste helg!
(Och såå roligt att ni verkar uppskatta tävlingen om presentkort från Impecta. Häng på vettja, i inlägget nedan, du som inte redan gjort det redan!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Jag trodde att någon skämtade med mig i morse när väckarklockan tjöt.
Huvudet höll fullkomligt på att ploppa av halsen, kändes det som. Kan ha att göra med att jag aldrig kan somna riktigt, när jag vet att jag har en älskad skäggig, som haft sånt där tv-sändningsuppdrag och är ute sent om kvällen (läs; sena natten) efter stora storvägen… som igårkväll tydligen var av det allra värsta slag. Med spöregn, sjöbildning, snö och halka, i ett liksom. Fy. Så glad när han kom hem och kröp ner bland oss andra tre.
Förstår dock knappt hur han tog sig upp i morse. Den här månaden går till en egen historia. Ibland blir det lite för (egentligen inte alls hälsosamt) mycket på jobb- och uppdragsfronten för M (vilket ju är lyckligt på ett vis) och det gäller ännu mer att vi teamar på toppvis då. Vi uppskattar båda det den andre gör.
Jag tycker att han är fantastiskt som kan ha alla bollar i luften, prestera så bra, nu också vidareutbildat sig inom räddningstjänsten, gjort inlämningsuppgifter nattetid, haft jour extra mycket, inte haft helg för vila, har det varit helg har han haft jour med utryckningar och sånt, men ändå mitt i allt dom stunder han väl varit hemma, varit den finaste pappan och mannen på jorden. Han uppskattar mig så, för att jag sköter Hemmet. Tar hand om det dyrbaraste vi har, ser till att alla är mätta, mår bra, har rena kläder på sig, kommer ut i friska luften om dagarna, sköter hemmet och liksom finns till, som HemmaMammaFru.
…. kärlek.
…
Trots tröttma deluxe i morse, koom vi ut genom dörren, till slasket, och susade iväg mot Förskolan.
Minimannen vinkade hejdå i vanlig ordning och jag hann berömma Fröknarna där dom svischade fram; ”vad bra ni gör det!!”. För vissa morgnar är det helt klart lite stimmigare och rörigare än andra… inget kontigt, menar jag. Jag och Juni traskar ut genom grinden, när jag plötsligt ser min lillprins stå i fönstret och göra tecken till sin mamma. ”mamma! kom och hämta mig. N U”. Jag förstår först inte att det är det han säger, så jag svarar ”ja, det är mamma som hämtar idag!” (tänkte att han undrade eftersom det igår var Mormor och Morfar som hämtade). Ser då, hur han håller på att bryta ihop, när jag inte förstår. Hans ögon tåras och på två sekunder är den här mamman inom Föris dörrar.
Jag förstår precis varför det blev såhär just idag. Någon är allergisk mot när det är sådär stimmigt och rörigt. ”Mamma, jag vill strunta i föris idag, säger han bedjande”. Mammahjärtat går itu av att se dom där hundögonen. Hör ändå mig själv säga (men inte mena); ”men Sixten, då kommer du ju tycka det är tråkigt hemma när du missar förisleken idag”. Han svarar snabbt; ”nä, mamma. Jag har aldrig tråkigt hemma”.
Tjopp, tjopp. Ingen Big Deal, tänker jag.
Jag vill vara HemmaMamma lääänge, just för att finnas till till 200 % för kidsen i deras småttingliv. En utav dom fantastiska sakerna, är ju till exempel att Storebror S fortfarande kan få massa timmar av Hemmamys, och lagom många timmar tillsammans med sina småvänner. Jag ville inte göra någon grej av denna morgonen, en liten plutt kan också vara trött och ha en ”sån morgon” ibland, utan att det behöver bli någon grej. Så glad då att jag bara kunde lösa det så lätt. Och viktigt för mig, är att alltid, alltid, följa Mammahjärtat.
Så det blev Torsdag. På ett litet annat vis än som först tänkt. Men med så mycket kärlek att jag skulle kunna gråta här och nu.
Jag och barnen svischade nämligen till grannbyn, för att hämta två paket. Ett fullt av mammakläder och ett fullt med drömmiga lampor. Sen åkte vi vidare, för att kika i fall den där älskade vi inte träffat på länge, trots att vi bor rysligt nära varandra, var där vi trodde och jobbade. Vi skulle ju bara säga ”hej Farfar!” och ge honom en kram. Men minutrarna senare åkte jag och J hemåt, ensamma. För någon blev visst lovad en praktikdag plötsligt. S hoppade lyrisk in i traktorn tillsammans med sin Bundis, dom bådas ögon bara lyste av lycka. Deras kärlek emellan är fantastisk.
Jag och Lillan drog hemåt byn igen. Handlade, tog oss hem, började greja med olika saker här hemma.
Någon satt på pysselpallen och klistrade och donade, fortfarande iklädd pyjamasen..
Medan mamman stekte pannkakor, vispade grädde, värmde ärtsoppa, kokade hallonsylt och dukade för mysig torsdagslunch.
Hemmet var sådär torsdagsrörigt och jag passade på att dokumentera..
..som ni märker… är det såklart inte bara och alltid var sak på sin plats här hemma. Vi har också stunder av leksaker överallt, i varje rum, på golvet som små täcken. Ostryrig köksbänk och diskbänk mitt i lagande. Och så vidare. Men det tänker jag också att ni ju förstår. Om dagarna är det självklart stunder där hemmet är härjat, men jag ska erkänna att jag haar mycket svårt att inte ha rent. Jag är en städoman så det sjunger om det. Jag har inget emot att barnen leker och stökar ner, i massor..det älskar jag. Bara jag vet att det är rent där under. Sen är det ju bara att plocka och ordna till kvällen innan mamman slår igen sina blå.
En sekvens i den här dagen som stundvis var sådär småbarnslivsrörig och man gör massa saker samtidigt. Stekpannorna är för varma, sådär som det alltid blir när man stekt pannkisar en stund. Mitt i allt, när jag verkligen behöver vända i pannorna, tar Juniflickan och klättar upp på köksbordet, hivar ett glas ner i backen så golvet fylls av splitter. Jag vänder pannkakor och dammsuger, samtidigt som jag försöker skydda hennes små ivriga fötter. Hon får snabbt en pannkaka så jag vet var jag har henne… ser i ögonvrån hur hon slevar på hallonsylt för fullt, på egen hand… det droppar härligt på duken och ingen kunde vara nöjdare än hon. Gott, gott! tycker hon.
Brandis-Ljudingenjör-Huskonstruktör-Allkonstnären-Pappan kom hem på lunch och ni ser ju lyckan. Likaså dom där två darlingarna som idag vart glada kollegor.
Och känslan av dyrbarhet infinner sig, ännu en gång denna dag. Att ha familjen nära och kunna ses en vanlig torsdagslunch (eller som igår; på onsdagsmellis). Att få leva det här HemmaMammaLivet och ta hand om dom jag älskar mest. Det bästa jag vet!
Barnen magnetskriver, på den där frysen vi tagit ner från vinden och helt sonika ställt mitt i köket fastän det ju är lite tokigt. Men det är också en del av Drömgårdslivet. Tills för ett tag sedan gick vi upp på vinden varje gång vi skulle ha bröd eller mat från frysen.. behövde mitt i vintern klä på småttngar varmt för att också ha dom med. Inte fancy-pancy nu, men himla lyxigt på sitt vis!
Efter lunchen packades liten kafferastmatsäck till Liten innan han åkte iväg för eftermiddagspasset på ”jobbet”.
Jag och Juni gick ut. Hon somnade i vagnen på en grisblink och jag njöt av regnet som bytts ut till alldeles ljuvliga solstrålar, plusgrader, takdropp och promenixkilometrar. Hemmet började ordna till sig sedan. Med tusen stopp för olika saker, såklart. Lek och sånt. 
Middagsfix. Ratatoille, sallad, pitabröd att fylla med kyckling och grönsaker och stinkande (och god) vitlöksdressing.
Kvällen sedan. Med städning och bara en hjälpreda denna vecka. Storebror har njutit Farfardate hela dagen lång.
Lillan har varit en riktig BusSkrållan idag. Och trots att jag försökte gömma städhinken så stod hon, vid ett skede där jag råkade skura i några sekunder i streck utan att titta vad hon pysslade med, med hela hinken över sig. Som tur var var vattnet inte så varmt. Bad och nattning och så vidare, innan det sista golvet nu är skurat.
Men nu tusan, är det skinande,barnen sover gott, Vackerpappan som varit ännu en kväll på extrabestyr är hemma, och imorn är det vi som tar Riktig Fredag, alla tillsammans.
Jag tror jag svimmar, så underbart.
Så tacksam. För precis hela alltet. Livet, ju. <3
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken alldeles sagolikt vacker dag det varit idag!
Vi vaknade till onsdag. Efter morgonbestyren väntade en timmes tung skottning för denna mamma. Förskräckligt nöjd efteråt.
Vardagskärlek från M. Han som kom hem, lämnade rosor, pussade fru och liten flicka, tog Rymdskeppet och drog. Från det ena till det andra, liksom.
Det bakades favoritkaka i ett nafs.
Raw choklad- och kokoskaka. Receptet finns HÄR i vanlig ordning.
Efter lunchen sövdes liten Lilla ner ute i vagnen. Jag gick in. Förvandlade köksbordet till ett arbetsbord för bloggfix. Fotade och förberedde en härlig tävling som kommer inom kort. 
Och tog sedan chansen till en träningspass bara jag och jag. Det blev både svettigt, pulsigt och svidigt för musklerna. Tror nog att jag delar det passet med er inom kort!
När mamman haft världslyxig stund, gick hon ut sådär nyduschad och fräsch och bara långsamt-vingel-gick efter vår lillväg. Med solen i ansiktet, lite sådär smygsamt värmande (håhå!!). Så underbart. Det var så tjusigt med dimman som börjat komma krypandes.
Minuterna senare rullade älskade in på gården. MammaMormor och PappaMorfar med dyrbar från-föris-leverans; Storebror. Så blev det mellisfika med limpa och rostade mackor, apelsinklyftor, äppeljuice, nybryggt kaffe och såklart den där kakan vi gjort på förmiddagen. 
Alltsammans tillsammans med gulligaste Klipp-L, som alltid klipper (dom flesta) pojkarna i vår familj.
Gissa om S tyckte att det var festligt att vi höll till hemma hos oss denna gång. Vi skrattade så tårarna rann, tillsammans med den där lilla Minimannen som sannerligen höll låda. Utnyttjade hela sitt vokabulär, slog sig på knäna samtidigt som han farbror-skrattade och var helt enkelt S. Han jag är så stolt och mallig över att Mammahjärtat spricker.
Och nu är det kvällen. Middagen är undandiskad, diskmaskinen jobbar på och vi har kvällslunket, jag och barnen. Den här preggomamman har nog gjort slut på precis all energi idag och längtar redan till sagoläsningen. Jag och mannen konstaterade att man inte bara kan bli dagvill av att vara ledig många dagar i rad… det funkar även med motsatsen. Men nu är det så, så nära till såna där efterlängtade dagar.
God kväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer