av Emmeli | maj 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
För igår hade vi bjudit hem till Vårfest här på vår Drömgård.
Det var en lång att-göra-lista vi hade gjort oss och alla i Stora Lilla Familjen hjälptes åt på sitt vis.
Det lagades och förbereddes och efterrättspajer vilade ute i blåsten. 
En stund var också avsatt för en hela-familjen-springtur. Sånt behövs också.
Och tussilagoplock, såklart!
…
Det var sån trevlig dag och vi jobbade på tillsammans och allt flöt på förvånansvärt bra.
Barnbordet!
…som fick agera lite köksö emellanåt.
Att ordna storkalas med två småttingar kunde ju har varit lite för världssvettigt. Svettigt och fartigt, det var det. Inte tu tal om det. Än fastän dom var nöjda och så, så är det ju ändå passning alltid och det var balansgång mellan lagande och fixande till 20 personer och samtidigt ha ögonen på två busar. 
Där ser ni min eminenta dukningshjälp! Hon som hängde i pyjamas toklänge och lekte titt-ut under duken.
… morsan hittade sig en i-bra-tid-lucka för att tvaga och klä också. Igår fick det bli dom där mom-jeansen som legat i garderoben och väntat på premiärande. Mammigt och mysigt kändes det! Sån jeansmodell som säkert min lilla mor hade som ung mamma. <3
…
Ja. Allt flöt på fint….. tills klockan bara drog iväg och vi hade stått med en fyra-gånger-receptet-stor sats bearnaisesås som vi helt sonika haft i lite (ganska mycket) för mycket vit balsamvinäger i. 
Här var det ”panik” i lägret. Den smakade stryk… när klockan var 30 minuter innan gästerna skulle komma.
Ingen katastrof såklart. Men det kändes allt annat än kul när vi lagt ner så mycket tid på den så vi försökte allt vi kunde (det vill säga; tog allt smör i kylskåpet vi hade) och försökte rädda upp det hela. När klockan var några minuter i kalastid stod jag och försökte röja upp en diskbänk som såg ut som helsicket själv. Med bea alla over the place.
Mannen måste fullkomligt ha kutat genom duschen. För hur det var, så blev röran som bortblåst på nolltid och mannen stod ute med tänd grill och vi kunde hälsa älskade välkomna. Minimannen gjorde det sistnämna med bravur, i vanlig ordning.
”Välkomna iin!”
-Till Vårfest på vad som är vår Drömgård.
Det finns alltid mycket att fira. Vi firade in våren. Att vi har varandra. Att vi, Stora Lilla Familjen väntar, ja faktiskt, som ett helt nytt liv här framöver. Sa hejdå till April och hurrade in vackra månaden Maj och all extrahärlig tid som väntar här framför.
Åt årets första grillmiddag, med den där bean som bytt smak från oätlig till god. I ugnen brann det typ olja, då vi rostat potatis i omgångar i timmar. Hej ingen varmluftsugn. Hej inte jättesmart med klyftpotatis då. Men hej!! Det löste sig det också och alla mm-ade och åt.
Sen gick vi i kolonn mot Majbrasan.
Pussades efter vägen.
Och hamnade slutligen vid Valborsgfirandet vid kyrkan.
Hörde gulliga kyrkokören sjunga Vintern Rasat och Sköna Maj Välkommen!. Kan liksom inte bli mer rätt. Samtidigt som brasan sprakade och värmde mer än väl.
Så gick vi hem därefter och värmde oss i varma huset. Sörplade kaffe, åt Citronpaj med färska jordgubbar och vispad grädde. Jag och Storan satt som fängslade vid vad som är som både ett dyft Mormor och Farmor stöpt i ett för mig nu. När varken Farmor eller Mormor går här nere på jorden längre, menar jag. Mannens NorgeMorfars Fru A, alltså. Hon är fantastisk. Ja, både NorgeMorfar och hennes A. Vilket gulle-par, alltså.
Så blev det natt och småttingar knoppade. En efter en. Förutom Lillan. Hon höll igång, minsann ända till vi kramade alla hejdå och tackade för en så himla fin Fira-in-våren-kväll. Jag och mannen började inte röja det första vi gjorde, utan njöt av mysmusiken som spelades. Dansade lång-lång-kort-kort på fnissigt som-på-högstadiet-vis och pussades i kakelugnens ljussken.
Så kröp vi sedan ner bredvid dom två små människorna vi älskar till månen och tillbaka. Stjärnorna som är våra barn och det bästa vi vet. Somnade, med hjärtana fyllda av en så fin dag.
Och idag är det Första Maj.
Vårens Första Dag, tänker jag.
Och det är många känslor här hos denna känslomänniska.
Otrolig tacksamhet, över gårdagens Vårfest. Tillsammans med älskad familj. Att bara kunna, liksom. Att ha dom där människorna runt omkring oss. Som vi dessutom kan bjuda hem, till vårt alldeles egna hem. Som inte alls är så stort ännu att det finns sådär jättemycket plats för 20 personer. Men hjärterum finns. I massor.
Tacksamhet, alltså.
…Och trötthet. Såklart.
Men sån där skön, nöjd-trötthet. Ni vet, när man jobbat för något, svettats på vägen och så blev det sådär mysigt och lyckat till slut. Lycka, på det!
Och Kärlek. Som vanligt. Till Livet.
Att få ha det så här bra. Det är en ynnest jag aldrig kan tacka nog för.
Dessutom. Idag. Skulle M, om det hade varit i tidigare-års-ordning, åkt iväg till något ute-i-världen-land och jobbat på VM och varit hemifrån i flera veckor. Men istället, är han hemma och skruvar fast stödhjulen på sin sons cykel, så att han ska få ta sin cykel-med-stödhjul-premiär när än han vill. Inget kunde kännas mer rätt. Det förstår ni nog.
Så idag har vi välkomnat Våren med största famn;
Med gårdagen kvar i magen som varm bomull. Har jag skurat mig genom hemmet med gottdoftande skurmedel, medan pojkarna donat där ute och Lillan sovit timme efter timme i vagnen, efter att hon minsann var på Vårfest till halva natten igår! Stora vita dukarna vajar i vinden ute på strecket och lövkojan doftar himmelskt i vasen här bredvid. Sköna maj, välkommen!
Åh.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Blommor i sol och vårblåst.
En sockersöt liten flicka i kalasklänning. 
Två pojkar som är dom finaste pojkarna jag vet. Den enen i full färd med att hjälpa till och den andre beredd att sjunga på sin blivande lilla fadderunges dop. 
Och där är mamman också, ja. Kände sig fin i blus och icketovigt hår.
Och sötaste kortet skrivet från Miniman till älskad kusin.
Det där;
Några glimtar från helgen hittills.
Som jag är tacksam för min älskade stora lilla familj. Lillan i blommiga klänningen. Minimannen i snygga sortan. Mannen med gitarren och sammetsrösten… åhå, tänk att han blev min!!! Jo. Det är sant. Vi är fortfarande töntkära efter alla år. En ynnest. Och fint hela-tiden-”arbete” från oss båda också, såklart. Att komma ihåg varandra. Klappa den andre på axeln. Lyssna. Berätta. Prata. Kramas. Se varandra. Och bara vara ”jag älskar dig!” Persionifierat. Kärleksreceptet. Som funkar. För oss.
…
Och idag är det Sista april.
Valborgsmässoafton, hela dagen lång. Och det ska bli fest här på Drömgården, förstår ni. Det ser vi så fram emot och håller i detta nu på att fixa och dona, duka och laga, för fullt. Så jag kikar bara in en snabbis för att önska er;
Trevlig Valborg! <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Sådär inleddes den här helgen. Efter en fin fredag tillsammans med barnen, som nånstans kring den magiska middagstiden och några timmar framåt, slog om till småbarnslivet dans på taggggiga rosor..
(OBS! vill bara upplysa er om min stora sarkasm i att överhuvudtaget kalla småbarnsliv för ’en dans på rosor’. Underbart, ja visst. Men inte alltid enkelt och rosendans!).
Under några timmar igår var allt var fel, gnäll och grinfest och en mamma som försökte vara samtliga till lags men kände att hon var en famn för kort prick hela tiden.
Så rullade en skäggig in på gården. Och med ens blev allt bara lite bättre.
En Liten som äntligen fick träffa den efterlängtade Vackerpappan. M, som hade vackraste fånget med rosor med sig.
(passande..!).
Och så fick han höra ditt och datt. Typ att morsan var dum som tvättat håret på någon som inte ville det just då…
Kvällsljuset. Den där lilla tjejen som sitter sådär Junicoolt. Och sen-middagsätande mannen och Minimannen.
M hade inte bara med sig megafånget rosor..utan också ett alldeles nytt objektiv till frugan. Alltså. Han tar alla pris den där M.
Och ja, vår älskade kamera slog huvudet för ett tag sedan…ännu en gång. Så nu gav objektivet upp. Det jag gillar mest. Så det var lyx att få det som fredagsgåva bara sådär.
Vackraste kvällsljuset var det och jag provfotade lite såklart. En favorittrio. Småttingar. Och en man som jag älskar till månen och tillbaka.
Vi tog tidigtrasselhögskväll i storsängen. Allt för att vara så pigga vi bara kan idag. Lördag och minsta lillkusinens dopdag.
Här har morgongympats och varmduschats i lugn och ro. Nu väntar frukost med gänget, där alla vaknat med humören på topp. hurra! Senare ska vi göra oss dop- och kalasfina!
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | apr 28, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där är som terapi;
Att riva upp en jordsäck, fylla hinkar och byttor och sen dundra ner vad man nu tänkt. Nu skulle det bli vår, minsann. Och det var någon (undertecknad) som njöt på vägen och helst inte ville att det där roliga skulle ta slut så snabbt. 
Sånt där gör mig glad. Både att få pyssla med, bli jordig om händerna och att få vara kreativ. Och sedan den där grejen att gå förbi en stor zinkbytta med himmelsblå penséer där i, varje gång jag går in genom ytterdörren. Bara det, är ju glädjande i sig.
Där är en glimt av vår entré just nu. Ovanför Drömdörren håller mannen på att testa ut vad som skulle kunna passa som krönlist ovan både dörrar och fönster. Och det är hajtjapparallfodrat i olika kulörer. Härs, tvärs sitter en brädlapp mitt på väggen. Som för att ge oss något slags hum om var den där midjan ska vara. Jo. Det händer saker här och där och vi jobbar på så mycket vi bara hinner. Vårivern är i oss och vi är så taggade! …. liiite, lite varmare nätter önskas! 
Och, sådärja.
-Nu är det vår där ute på bron. Himmelsblått och ljusrosalila små penséhav. Så himla fint, tycker jag.
Annars?
Det är fredag och dom allra, allra sista aprildagarna är här. Morsan vaknar med skön träningsvärk efter gårdagens med-barnen-i-snabbvagnen-löptur. Det gick tusen gånger bättre igår än dagen innan. Så kan det vara!
Vi har Städfredag här hemma, jag och småbarnen. Samtidigt som småttinglek pågått städades skafferi och kylskåp och gudvetallt som kan göras samtidigt i en småbarnsmorsas liv. Bläckfiskigt, liksom. Man gnor på med något, avbryter då någon ropar fäääääädig!. Raskar till toahuset, möts av ett ”nej, mamma! Jag är inte klar än. Gå”. Så matas det vidare med vad jag nu höll på med, samtidigt som det jagas busebebbe, för att några sekunder senare kuta tillbaka där jag nyss var…jo, jo. Det går, men det är helt klart lite svettigt att göra städrace med småttingar.
När Lillan somnade trappades tempot upp för mamman och det har dammats och skurats och nu är hemmet så himla härligt fräscht.Jag njuter av nystädatkänslan. Minimannen konstaterade för en stund sedan, där jag kröp på knä och skurade hejvilt att ”du är en skurmaskinsmästare, mamma!”.
Alltså. Livet med småbarn är fullfartigt och mycket på alla sätt. Jag har aaaaldrig svårt att somna om kvällen, om jag säger så. Men kära hjärtanes, vad helt underbart det är. Just nu är vår lille S så otroligt underhållande och rolig med sitt pratande och funderande. Det blir liksom bara mer och mer och roligare och roligare. Och lilla Juniflickan blir bara mer och mer Juni och det är helt underbart att få följa med. Jag känner mig som den rikaste på jorden med mina två stjärnor. <3
Sista-aprilhelgen ska spenderas tillsammans med våran Storfamilj. Det blir barndop ena dagen och Valborgsfirande dagen därpå och dagen därefter, då är det vår, va?
Jag tycker jag anar den redan nu…
Nä, nu får den där lilla sjusovarinnan ta och vakna efter sina fyra timmar, så hon kan få lite lunch i lillmagen och vi sedan kan ge oss ut på gården och njuta av solen… <3
Ha en fin fredag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Norra Drömgården
Det där är, för mig, dom finaste pojkarna på jorden. Och jag bara älskar att se dom tillsammans. <3
…
Vid precis, precis den här tiden på året brukar mitt pannben ha kämpat sig starkare, samtidigt som hjärtat brukar småblöda och känslorna flyga åt alla håll. Senaste åren har ju M dragit iväg på VM-uppdrag tre första veckorna i maj. Och den här aprilveckan har mest varit som ett nervöst och oroligt töcken. Hos mig alltså. M är alltid lugn. Särskilt när hans fru inte är det.
Men det har ju gått bra, det där storuppdraget. Tillsammans har vi ju klarat det. Räknat ner. Peppat varandra. M där ute i Stora Världen och jag och S här hemma i tryggheten. Ett otroligt häftigt, stort och ansvarsfullt uppdrag (ni som undrar; läs i det HÄR inlägget så förstår ni) .
Men vet ni?
Inte i år.
Nu kan vi det där, så att säga. Och att tacka nej, var enligt mannen inte ens det minsta svårt. Vilken lättnad. Hela alltet. Att han känner likadant som jag.
Men det tar inte stopp där. Angående lättnaden, menar jag.
Senaste veckorna har det börjat möbleras om en del i livet, så att säga.
Ingenting har på något sätt landat, varken i huvudet eller i kroppen. Men både jag och mannen har, som alltid, händerna flätade i varandras. Känner E-o-M-styrka. Och starka tro. På att det nu är det här vi vill göra och då tänker köra på. Nya tider är på gång. Det känns inte läskigt. För det handlar om något helt fantastiskt. Men det är en förändring. Och än fastän jag vet att det är till något vi bara kunnat drömma om, så tycker jag att, särskilt stora, förändringar.. är läskiga.
Livet är som en bok. Där vi själva fyller den med kapitel. Var sak har sin tid. Varje kapitel har sin tid. Fastän det är vi själva som är författarna… har vi ändå inte vetskapen. Om vad som väntar. Där bakom hörnet. Liksom.
Det är bara att lita på. Följa med. Tro. Känna. Och göra det som Livet vill.
Just nu vill Livet oss något väldigt gott, känns det som.
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Nu är det den här tiden på året.
När det, såklart inte varje dag, men ofta. När det dyker upp såna där dagar som bara känns som vispad grädde, menar jag. Gott, gott, gott. Att få vakna pigg och nästan rusig av energi. Och göra kväll, med trött, så trött kropp.
Att få vara HemmaMamma nu är så lyxigt att det förmodligen är olagligt. Att dessutom få ha, om än inte så många till, såna här Hemmamåndagar…kära nån, alltså.
Älskar det.
Yeah. Måndag, liksom!
Innan tupptid i morse gick tvättmaskinen för fullt och påsken hade städats bort..
..och sen väntade frukost med hela familjen innan vi började dagen på riktigt. Mannen drog ut på direkten, men jag och S hade en sån där dyrbar bara-han-och-jag-stund inne först. Nya påhittet är att vi ska dra fram en rad böcker, klyfta ett äpple och lägga bitarna i den där söta emaljmuggen och så ska mamman sitta på mjuka mattan och läsa, medan han själv sitter på lilla stolen och lyssnar. 
Med dom där äppelbitarna som kompisar, på stolen bredvid. Just det där, är vad han vill. Och den där stunden känns så god i hjärtat att det inte går att beskriva.
Sugna på att plocka blåsippor blev vi (särskilt morsan!) också..
Sen drog vi också ut på gården. Där var vindstilla och fåglarna kvittrade. Och efter en stund sken solen klart och värmde så gott. Håhå så härligt!! Idag kände vi verkligen aningar av vårvärme. Så efterlängtat!
Första halvan av dagen, spenderade vi med diverse utefix.
Jag krattade ju så toknoga i höstas, att det inte alls är värst mycket att ta reda på nu. Men typ i alla fall tusen små björkvistar ligger här och där och såklart en del löv fanns och finns. Så jag ägnade mig åt halva gården. Medan mannen snickrade. Juniflickan snusade i vagnen.
Och allt med det sötaste ljud ni kan tänka er; två bara-med-en-dag-i-åldersskillnad-gamla kusiner. Som pratade. Diskuterade. Dividerade. Lekte. Skrattade. Hoppade studsmatta. Fantiserade. Alltsammans med en trygg gullefaster (som dessutom är en världsfin Förskolefröken). Vilken kvalitétstid, att få hänga med mannens Storasyster och småttingar såhär ett pärlband av dagar. Hungriga, hungriga tog vi lunch hela gänget här hos oss.
Innan jag och M tog våra två och packade ner dom i Snabbvagnen. Knatade ner på byn, för några ärenden, som handling och BVC-besök för lilla Bäbisflickan. Så tog vi också en långpromenad där efter när ungarna snusade gott i vagnen. Konstaterade att kroppen kändes som sockerdricka efter allt springande med vagnen och att det var himla skönt att gå. Rullade in på gården och jag och J hjälptes åt att göra något jag längtat efter; att hänga årets första tvätt ute. 
Oooh så gott det doftade när jag bäddade in dom friskluftstorkade lakanen innan kidsen skulle sova.
Nu är det kväll och jag är prick hur trött som helst. Hemmet är i ordning efter dagen som varit sådär drömmig; med ungar sprungit ut och in och lekt och haft precis hur roligt som helst. Mannen har nyss åkt iväg för att hämta hem något jag sett på byn och fått lov att köpa loss. Något lite bucklig. Men alldeles, alldeles perfekt för oss. Lovar att visa någon dag, såklart.
Snart ska jag krypa ner bredvid dom där två sedan-länge-sovande stjärnorna. Den ena small av på två sekunder, med mjölk i mungipan. Den andre funderade en stund längre…. sådär som han gör. Undrade varför vi har en näsa… Berättade för mamman att hakan åker upp och ner när man pratar. Också att Tore minsann är Morfars bästa hund. Och så ville han veta på pricken hur man gör en gräsklippare. Och nåde dig om man svarar ”jag vet inte” på någon dylik fråga. Så det fick M hjälpa mig med svaret.. puh.
Hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer