av Emmeli | dec 12, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Liten 7-9 månader, Musik
Just nu, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Uppsatsen är klar! Vi är i mål med denna crazy-bananas-höst.
I huvudet rör sig tankar och ord, runt, runt. En blandning av lättnad, vemod, separationsångest, jullängtan, hemlängtan, ännu mer separationsångest, lycka, någon slags sorg. En tacksamhet. Så oändligt stor.
Som vi har kämpat denna höst.
Det har varit tufft. Många gånger. Men vi har inte gett oss. Målet har varit vårt mål. Och är det något vi är, jag och mannen, så är det tjuriga.
Bäbisen, har varit min hjälte. Mannen, min klippa. Trots att jag hållit på med en hel del saker som hör min utbildning till, så känner jag inte att jag tappat tid med min älskade Miniman, vilket är det allra viktigaste i det hela. Pappan har haft så herrans många uppdrag denna höst, att jag och Liten snarare har tumanhand-hängt så mycket, att vi nu är varandras absoluta favoriter! När jag tänker efter.. så förstår jag inte hur vi hunnit med allt.
Vi har stöttat varandra och team-workat, på det där sättet som gör oss till dom Tre musketörerna. Teamwork, lagt Lilla-familjen-pussel med ett ständigt prio-ett-fokus på att Liten ska ha det bäst. Det där, en gudomligt snäll bäbis och en stor skopa jädra anamma. Det är vinnarkonceptet.
Eftersom Liten ammats/ammas så har jag inte varit från honom längre tid än typ tre timmar på en dag. Ofta, ofta har vi ju dessutom skrivit här hemma, så då har jag haft bäbis nära trots allt. Guld värt. När det har knipit, att pappan inte kunnat ha honom, har Liten fått hänga med på allt. X antal gånger har han och pappan kommit rullandes med vagnen till universitet, för Liten-matpaus. Minimannen har suttit med på ett par föreläsningar, på PM-seminarium. Och tänk i våras… när jag hade två dagar av examinationer (det enda jag inte kunnat läsa in under förra året innan han föddes. ). Då langades han in genom fönstret för att äta mitt i redovisningsracen. Han har bläddrat i tråkig litteratur, som han upplevt som latjolajban. Han har myst i mammas knä, när hon skrivit uppsats. Vid vår sida har världens bästa skrivarkompanjon och vän suttit. Käraste, käraste C. Tack. <3 När vi bor i norrnorr utan familj nära, så har det förstås varit ännu lite trixigare när allt ska pusslas och det ibland har kört ihop sig. Men det har gått.
Bäbisen.
Han är en hjälte.
Och nu är jag så tom i huvudet och full av lycka, på samma gång. Att tårarna bara trillar från kinderna.
Vi är färdiga. I mål. M jobbar imorn, men annars har vi flera veckor framför oss. Av tillsammanstid. När det nya året börjar återstår opponering och respondering, men det högsta berget av alla är bestiget. Senare i vinter väntar några veckor av slutpraktik. Men min plan och dröm om att stå där i juni, med resten av klasskompisarna. Ta emot vår examen.
Jag hoppas. Och faktiskt, tror. Att jag kommer klara det. Dessutom, med en (då) liten ett-åring med handen i min.
Nu. Väntar jullov. Och i huvudet rör sig tankar och ord, runt, runt. En blandning av lättnad, vemod, separationsångest, jullängtan, hemlängtan, ännu mer separationsångest, lycka, någon slags sorg. En tacksamhet. Så oändligt stor.
Dom tre musketörerna. Det är vi, det.
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 7, 2014 | Emmeli funderar, Liten 4-6 månader
Det är makalöst grått ute idag.
Var samma sak igår. 
Dom färgsprakande träden trängs bland varandra.
Löven ligger på marken i tjocka täcken.
Det prasslar när man går.
Vi vandrar tillsammans, han och jag.
Idag stannade vi på mitten, stod alldeles stilla. Och det var så tyst. Det är vackert nu. Lite dystert, men vackert. Både lite sorgligt och vilsamt.
På samma gång.
Den här hösten är så speciell. Jag är mamma nu. Kära nån, så underbart!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 7, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
En sned morgonbild från oss. Morsan försökte förhålla sig till toffsen på huvudet, eller nåt. Då blev det sådär snett. Men mysigt! Vi startar tisdagen tillsammans. Vid frukostbordet alla tre. Två äter gröt och den tredje leker med minimackabitar.
Jag ber till Gud att han inte blir glutenintolerant, då vi inte aalls låtit han äta någon himla gluten sedan han var fyra månader, vilket vi nu i dagarna har läst om att man tydligen ska? Jag har bara ammat och ammat och ammat och det har gått hur bra som helst.
Sedan början på förra veckan, bestämde Minimannen sig för att mamma-mat bara var för bäbisar, det målet kring lunch alltså. Inte på grund av matbrist, han bara bestämde sig. Så typiskt vår lilla Miniman. Så nu ska ha minsann ha riktig mat då. Minimannen bestämmer själv och det är bara att hänga med. Detta resulterade dock i några dagar av en överfull kossamamma, sprutande hormorner, jag-duger-inte-längre-tankar samt en fruktansvärd separationsångest.
Japp. Men så insåg jag, när vi var på bvc och sköterskan för andra månaden i rad frågade om vi börjat ge honom någon mat, att han ju alldeles, alldeles snart är 7 månader, så det är bara jättebra att han är intresserad av annan mat än mamma-mat. Vi har ju introducerat honom till den här världen, genom att ha låtit honom smaka på det ena och det andra på teskedar hit och dit. Och än så länge bara gapar han åt allt och jag har börjat inse, när jag kliver ur åh-ska-jag-inte-få-amma-hela-livet-känslan, att det där inte är något att ta för givet. Det är något att vara väldigt tacksam för.
Så ja. Nu är vi igång i en ny värld. Vi lagar goda lunchrätter och mixar purérer på glatta livet. Och! Så serverar vi några mackabitar till frukosten. För den där himla glutentjosan. Håhå. Det är mycket att hålla reda på. Att amma? Det har liksom bara flutit på från första början. Var tredje timme under dagen, dubbelt uppehåll på natten, tjopptjopp. Mätt och belåten och mer därtill. Som lyckosamt är, så får jag leva i min amningsbubbla resten av dygnet, tar bara ett litet lunchuppehåll liksom. Och nu har kroppen och knoppen börjat vänja sig vid dom nya rutinerna och det äär bara så häftigt, hur allt bara funkar.
Min lilla Bula, som jag älskar att just du kom till oss. Bestämd och proppfull av kärlek. Vi älskar Dig, pappa och jag. Till månen, runt jorden och tusen gånger om.
Mammafunderingar. En tisdagmorgon.
Ha en god tisdag, alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 6, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Och så var det kväll.
Vi landar på stora sängen tillsammans. Under filten jag fick av mina päron i födelsedagspresent. Den som är så mjuk att man somnar av bara tanken att krypa under den. Vi varvar ner och tittar på Pettson och Findus. Bara Liten och jag.
Det har varit en måndag, som många andra måndagar. Jag och Liten myste på förmiddagen, gick långpromenad och var sådär alldeles lulliga efter att ha sovit så länge. Och sedan byttes vi av, jag och mannen, och jag stack iväg för några skrivartimmar. Fick den ena gulliga bilden efter den andra, till telefonen. Hade lätt som en plätt kunnat släppa alla artiklar och böcker och springa hem. Men, behärskade mig och skrev utav vettet istället. Jag och kompanjonen. Sedan svischade jag hem på cykeln, och tog myseftermiddag med Liten. Och nu tar vi måndagkväll.
Vi väntar bara på att laxen i ugnen ska bli färdig, då är det middagsdags.
Och sen. Är det bara måndagkväll som gäller. Ljusen är redan tända. Det doftar både syren och liljekonvalj. Sommardofter. Men nu är det höst. Och vi tar en kväll under filten.
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 6, 2014 | Emmeli funderar, Liten 4-6 månader
Håhå, vilken måndagmorgon!
Jämfört med förra måndagen när allt startade i kaos och hjärtskärande Minimannengråt, så har vi idag startat veckan såhär
Men världens skönaste sovmorgon. Två sjusovare, Minimannen och jag. Sovmorgon till klockan 9! Alltså jag känner mig som en ny version av mig själv. Två lugna dagar, födelsedagslördagen och gårdagen, okej mycket har ändå blivit gjort och det har tränats och sånt. Men det har ändå varit lugnt. Två såna dagar, och så en måndag som börjar såhär.
Det här blir en bra vecka, det här.
Glad måndag från oss!
Kram/lillafrun och Liten
av Emmeli | okt 5, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Det här har i mina ögon varit en optimal söndag.
Vi har verkligen behövt den här dagen. Veckan började så uppochner, typ ordagrant för Litenstackarn och sen känns det som om veckan har tuffat på, varit strulig och snurrig och gått i ett sånt tempo att det nästan varit svårt att hänga med. Så idag har vi dragit i bromsen och hållit oss på hemmaplan och myst och gjort sånt som är småtråkigt men bra. Tvättat, hängt, vikit ihop, lagt in, tvättat, hängt.. och. så. vidare. Och det har lagats mat inför veckan, dragits en dammsugare, skrivits matlista och storhandlats.
Och nu har mörkret fallit och jag sitter här rödrosig om kinderna, nyduschad och befinner mig i ett endorfinrus. Jag kan ha kommit hem efter min allra bästa löprunda någonsin, ja jag tror tusan det. Ibland går det bara så himla bra. Jag var tidigare idag aspeppad på att springa, men sen hann timmarna gå och jag hann bli både trött och springosugen och dessutom höll det på att bli mörkt och jag är mörkrädd. Men jag övervann allt det där och gav mig ut i elljusspåret. Jädrar så glad jag är över det! När jag sprang tänkte jag på det senaste året. Hur jag för ett år sedan var preggopreggo och beslöt springuppehåll. Att jag kämpade på och tränade hela preggoteten och har efter förlossningen liksom gått och blivit i nån slags himla formtopp. Hoppar och springer för glatta livet och lyfter min krallige lille plutt som om han vägde ett par kilo. Vilken han INTE gör, haha! Coolt. Nu väntar en vecka av träningsvila, så fint det känns att ta vila när man är på topp!
På Stor-ica-selfie. Tummen upp på den säger Liten!
Just nu?
Disneys spotifylista går varm här hemma. Hakuna matata och Alla snubbar vill ju vara katt…Liten är överförtjust och älskar när vi dansar med honom. Söndagmiddagen, en nötstek som en låång stund gottat till sig i lergrytan tillsammans med massa annat gott, kommer att sitta finfint. Efterrätten är given. Det ligger en alldeles lagomstor bit cheesecake i frysen. Den, tillsammans med en massa bär, uppkrupen i soffan. Det blir ett bra avslut på den här söndagen.
Det är helt enkelt makalöst skönt med såna här dagar. På hemmaplan.
Att ha familjesöndag, alltså.
Ha ett gott slut på helgen!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer