av Emmeli | jul 26, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Det är lördag idag.
Och idag är det ”varannan-dags-dagen”. Vi har jobbat så den här varma, makalöst soliga sommarveckan; varannan dag utflykt, långutflykt alltså. Och varannan dag lite lugnare och på ”våran” strand. Idag blir det vår älskade Gustavs-strand, igen. Igår var vi på ett tokläckert ställe. Men jag väljer att berätta om det senare. För..
…idag har vi lördag. Med en överlycklig fyramånaders. Är det 20 veckor han fyller idag? Jag ska vara ärlig och säga att veckorna är lite tappade. Vi pratar i månader nu. Häftigt! Och. Det enda han vill är att stå på benen och gå. Och hoppa förstås. När han nu fått världens sötaste sandaler av sin Gudmor, som ju också är här på ön. Ja, då är lyckan total.
Och idag. Ja, alla dagar, så känner jag så;
Att det får storma hur mycket det vill, överallt och runtomkring. För det gör det ju. Ibland mer. Ibland mindre. Livet är så. Men jag har min M och min Sixten. Och det, är min trygghet och allt jag kan önska.
Livet, min trygghet, i ett par blå sandaler på fötterna.
Vad med kan man begära?
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 4-6 månader, Träning
En tidig morgonrunda i 22 grader och varm morgonsol. En frukost, tillsammans med nyanländ, älskad, familj. Min familj. Så ovant att få dela dessa dagar med några utav de mina. Det är fint alltså, det är det. Och idag har vi varit på Gustavs, igen. Badat och njutit i solen, bland den stora pastasalladen, svalkande brisen, alla rosa vackra maneter och den iskalla, citrongula vattenmelonen. Sedan återvände vi hem, för grillmiddag och pustande. 
Och upphängning av våra vänner som jobbar på som bara den dessa dagar…
En efter-maten-kaffekopp, sedan bar det iväg igen, till fots. Det gäller att hinna med att visa allt vad som visas kan här. Och det, det är mycket. Ikväll drog vi i väg på ”min runda”, den jag och S brukar gå tillsammans.
Den, som går förbi gulliga Gotlandshus, höga ekar och vacker valmo.
Den där rundan, där jag träffar hästar som jag pussar och klappar på och låtsas är mina, fastän ingen vet om det. Bara jag.
Nu har vi precis avslutat kvällen uppe på berget, med en vacker solnedgång framför näsan.
En igelkott såg vi också!
Nu sitter vi och har familjeråd om morgondagen. Den kommer starta tiiiidigt, tidigt. Vi laddar redan nu. För en utflyktsonsdag!
En lägesrapport härirån. Jag hade tänkt mig bara några ord. Nästan inga. Bara några få. Men jag har ju svårt för det där. Dom kommer ju bara till mig, liksom. Och jag älskart.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 21, 2014 | Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Okategoriserat
Vi vaknar i ett ljust sommarsovrum. I en säng gjord av en gammal kökssoffa. I rummet njuter en liten familj och på byrån står en loppistokig mammas fynd.
Hej och godmorgon och glad sommarmåndag!
Surdegsbröd, salami och brie. Något jag iinte fick äta förra sommaren, men som jag tar igen i år. Gott värre!
Åh.
Jag är sådär på-tå-trippande glad idag. Startade dagen med en svettig morgonrunda i skogen. Bara jag, alldeles själv. Och himlen är klarblå och det är så varmt och skönt här, redan nu. Det var det redan sju i morse. Nu har vi ätit frukost ute på lilla bron och laddar för stranden. 
En kaffekopp på trappen bara. Och bort med en liten pyjamas och fram med shortsen. Sen så!
Murgrönan klättrar längs väggen av det hus jag tycker är så gulligt, att jag nästan tror det är ett sagohus.
Snutten är nytvättad och luktar sommarvind.
Det här kan med andra ord bara bli en toppendag!
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 19, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Vi fick se en vacker solnedgång igårkväll.
Uppe på berget som är typ det enda berget här på ön. Jag blir osäker om det finns fler berg här… tror inte det. Och står man där uppe, så ser man till kyrkan. Du vet, där Pippi Långstrump fastnade med sin luftballong.
Det var vackert, myggigt och alldeles underbart.
Och idag vaknar vi till lördag.
Jag hade ställt väckaren på 07 och var ut och sprang. Nä, inte riktigt. Väckaren slogs av i sömnen och vi vaknade strax innan 09, efter en natt av himlasömn. Jag sover som en klubbad säl här.
Men, man kan ju inte bara dissa en löptur på det där viset. Jag var springsugen och bad mannen släppa av mig på vägen till stranden. 7 km transportlöpning i galen hetta.. behöver jag säga att det var makalöst skönt att hoppa i havet sedan? 
Jag älskar ”transportlöpning”, känslan att ta sig någonstans, inte bara springa en runda liksom. Det gillar jag ju också, men det här med att förena nytta med nöje… helfestligt!
Något annat helfestligt?
Att hänga på stranden, höra vågornas skvalp, Litens snusande i vagnen. Och koppla av med ett riktigt mormors-broderi. Haha, tant Emmeli trivs! Svärmor säger att jag nog är den första som suttit och broderat där, i bikini och allt. Och det har hon nog rätt i. Yes! Jag var först!
Och den här grejen med att vara på semester med bäbis, det går så himla bra och är så mysigt att det inte är sant. Han trivs och mår som en prins. Sover så gott av havsluften, sörplar gärna så mycket vattenmelon har erbjuds och kepan, det är hans nya bästa vän!
Kvällsbus.
Pyjamaspojke med kepan på snedden. Mamman, med nya Bondelid-mysshorts (haha, ja, shoppingen på Lager 157, häromdagen, den var bra alltså!) en nyans brunare idag än igår. Och så dom där fåren, betandes i hagen, alldeles precis vis huset.
Hur härligt är det egentligen lov att ha det?
– Bättre än såhär, det blir det inte.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 18, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Färgan gick 23.30 igårkväll.
Precis den tiden vi alltid åker. Och vi var precis lika trötta, sov precis lika gott på båten, höll på att somna precis lika mycket, på vägen från Visby till huset. Och det är preciiis lika underbart att vara här, där vi är nu.
Paradiset på jorden.
Vi vaknade till en knallblå himmel.
Bredvid en mysig pyjamasbäbis.
Åt frukost ute.
Packade strandväskan, och spridde ut oss i ett knyck, med alla grejer utanför lilla stugan som vi sover i.
Jag drog iväg till grannen, med nytt Bondelidlinne och förväntansfull mage….. på loppis. Fyndade en gammal Rörstrandsvas, 9 rörstrandstallrikar ich 5 silverskedar. Tjohooo!
Sen åkte vi iväg, till älsklingsstranden; Gustavs!
Och där har vi haft världens skönaste dag. 25 grader i vattnet, steksol och perfekt bris.
Pastasallad, långa bad, Litens första plask i vattnet, tillsammans med farfar.
En snygg hunk, han jag är lyckligt lottat att få kalla för min. 
Och så jag, tillsammans med den där minimannen som stormar våra hjärtan med kärlek, varje dag. 
Hejdå stranden! Hejdå, för idag. 
Vi sa hejdå till stranden. Bara för en liten stund sedan… vi kommer nog att ses alldeles, alldeles snart igen. Så lyxigt så det inte är sant!
Och nu är grillen tänd, och vi ska äta middag ute, tillsammans med resten av M´s familj som också är här. Ja, det här ääär paradiset på jorden!
Tjohoooo!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 17, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
50 mils bilresa. 25 grader varmt och stekande sol.
Om vi säger såhär: det gick inte i ett svep, av sig själv eller som vi hade drömt om. Redan en mil ifrån hemmet mötte vi vägarbete och blev ståendes på E4-an. Det må väl ha hänt. Liten sov och 10 mil hemifrån, i Sundsvall, stannade vi för att köpa solfilm till bilrutorna. Och jag råkade försvinna in på lager 157 och bli smått tokig och återvände såklart med en fullproppad påse med massa saker ifrån favvomärket (Bondelid). Sen drog vi vidare, efter att S även hunnit att äta en sväng. 10 mil, så långt flöt det.
Sen minsann, var det någon som inte aaaalls hade tänkt att sitta i nån bild något mer. Varmt och besvärligt och mamman såg ut som en clown där hon försökte teatra, plinga med skallra, ruffsa på leksakerna som pep och skallrade, bläddra som en galning i boken, visa babblarna på ajfånen, allt på samma gång….men ingenting hjälpte. För det där med envishet, det är vår grej här i familjen.
Så vi stannade.
Jag och mannen flög ur bilen, för vi fullkomligt hatar att höra Liten ledsen. Vi är rättare sagt väldigt ovana med det och blir smått förskräckta dom få gånger det händer. Mannen hämtade Liten så snabbt han kunde, jag kastade av mig klänningen och slängde fram maten. Men inte ville han någon mat….. han ville ju bara hoppa… såklart (!).
AJJJ!! Men vad i…!!! skriker mannen, där han står och vevar på med armarna, stampar i marken och sparkar i luften,som nån annan Rudolf. Jag och S blir så rädda båda två att vi måste gråta en skvätt. M brukar liksom inte skrika…vi blev rädda, okej?
Liten studsar sedan på i knät på oss och är så nöjd så, precis som vanligt. Jag och M kollar på varandra och blickarna sa Det här kommer att bli en låååång resa.
Vi bestämmer oss för att åka vidare.
Men honan i famlijen har blivit kissnödig och måste tvärt ut. Hon glömmer att hon bara har den extremt genomskinliga underklänningen på sig och tutteluckan öppen… fastän vi står på en gammal grusväg mitt i ingenstans, där det finns hyyysterisk med broms (det var en sån bjässe som åt en bit av M), så måste det ju såklart komma en bil. Från ingenstans. Det hela slutar med att vi åker vidare, med en kissnödig morsa. Hon kunde inte slappna av… med bromsar flygandes runt rumpan och möjliga bilar bakom knuten.
Efter en stund somnade vår lille prins och vi skyndade iväg- Nu stannar vi inget mer, mumlade M där framme vid ratten. Du får kissa i flaska, älskling!
Och sådär fortsatte det. Med den ena farsiga scenen, efter den andra. Som i Tönnebro när morsan skulle av med den där förbaskade klänningen igen (vem faasen tvingade henne att ha klänning!?!? Jordens absolut sämsta amningsplagg!!!) för att servera lunch till Liten. Pappan satt kvar inne på restaurangen och jag styrde ut med Liten och vagnen, mot bilen. Parkerade vagnen mellan våran bil och den till vänster. Tänkte att hoppas iiinte att just dom bilägarna kommer nu, när jag sitter här, med vagnen där i vägen, maten ute i vädret, bara den där jädra genomskinliga underklänningen på.
Vad tror ni händer?
Bilägarna kommer och jag måste gå ut i typ bara underkäderna. Alltså, jag dog pinsamhetsdöden en sväng. Och sen när M kommer bestämmer vi oss för att gå ut en stund i skuggan. Frid och fröjd. Och jag fick sedan världens vackraste kärleksförklaring av M. Då jag senare såg mig i spegeln och inser att alla lappar pekar åt alla håll från klänningen, Klänningen är ut-och-in och det är inte ett rätt någonstans. Sällskapsresan kan slänga sig i väggen. Men okej, M ser mig, inte klänningen, tänkte jag!
Men vi har faktiskt inte bara haft en jobbig resa. Vi är så förbenat bortskämda med att minimannen alltid är glad och nöjd, så för oss är små stunder av skrik, som hela evigheter. Vi har haft det gott också…
…lunch vid vattnet, med premiärsittning av egen stol för lille S.
Och den här stunden, när vi var i skuggan och tittade på vattnet. Den var också himla skön, tyckte vi alla tre.
Och sen vi kom vi ju faktiskt fram. Till slut. Fram, till Storasyrran med familj, på Ekerö. Där fick vi några guld värda timmar av hoppande, sträckning av ben, ljuvligt god middag och huuur mycket bäbiskläder som helst.
Liten skyndade sig att inviga den kusinärvda kepan, på en gång!
TACK älskada, för idag! <3
Vi satt ute bland lavendel och i stekhetta. Och njöt, av fantaaastiskt god middag!
Gullig Mini som var bärare av den färska, nygrillade laxen.
Dom där timmarna av syrrans och Svågges lugna lugn, kramar av syskonbarnen och värdefull familjetid, gjorde susen och alla tre var vi sedan redo för att ta oss hit, där vi är nu. I Nynäshamn och vid båten som ska ta oss över vattnet.
Nu kommer vi, Gotland!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer