av Emmeli | sep 4, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
Om jag bara kunde hitta ett ord som beskrev den…
Känslan jag har i kroppen, just nu.
Nöjd. Lugn. Välmående. Pigg, fast trött. Trött, fast pigg. Kär. Tacksam. Småduktig. Lycklig.
Och så blandar vi dom där känslorna, till en.
Den känslan, har jag nu, ja. Men om jag säger såhär; den har inte riktigt funnits där, hela dagen….
Jag visste redan från början, att det här skulle bli en småomöjlig dag. M 100 mil bort, jag med en heldag inplanerad, med bland annat en föreläsning på drygt tre timmar. Det där ville jag få ihop, och samtidigt känna att jag var världens bästa mamma till S. Svårt läge. Mycket svårt.
Men på förmiddagen gick det som hejsan, jag och C, exarbeteskompanjonen/gullvännen, du vet, vi jobbade på och kom en bra bit på väg, på en gång. S sov gott, och anade inte att mamma tråkade sig. Vi tog sedan lunchpaus. Och efter lunch, då började allvaret på riktigt. Föreläsningen sändes så vi kunde se den på nätet. Så E (han som är C´s kärlek och min typ-som-en-storebror), C och jag och Liten bänkade oss framför stora dataskärmen. Omvandlade vardagsrummet till en föreläsningssal, fastän med fotpall, flera koppar kaffe och fotöljer istället för hårda stolar och kaffetorka. Och så en bäbis mitt i alltihopet.
Utan att tveka måste S varit sötaste studentprinsen någonsin. Det var inte heeelt lätt att koncentrera sig på vad den där gubben i den lilla rutan, på den stora skärmen, sa. Särskilt inte när ljudet krånglade så den lilla stackaren fick ta om typ 20 minuters föreläsning. Lilla gubben satt i ett rum på universitetet i Luleå, med en mick och en kamera framför sig. Och vi, hela klassen här från Piteå, satt utplacerade i våra vardagsrum och hade det gott. Sååå konstig grej!!! Dagens teknik, säger jag bara! Liten hade det inte dåligt han heller, men helst hade jag förstås sett att han var med sin pappa istället för att behöva ”Leka föreläsning”. Särskilt, när lilla Minimannen visst bestämt sig för att inte sova mer än förmiddagsblunden, på typ hela dagen. Så jag vaggade och vaggade och lekte lite och serverade bäbis mat och försökte samtidigt lyssna och lyssna. Efter dom där tre timmarna var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Men, då visste jag att mannen var på väg hem. Och jag ville faktiskt fixa en del tills han kom hem.
Så vardagsrummet förvandlades igen. Den där jädra tvättapan, som legat i maskinen från i morse, hängdes. Och sen började vi laga middag, jag och S. Han, som ville vara med, hängandes på höften, mest varje sekund. Punkt slut.
Och helt plötsligt, när vi precis pustat ut och konstaterat att vi var färdiga, när vi tittar ut genom fönstret. Så kom han. Pappan, mannen, den efterlängtade.
Och med hjälp av en massa svett, inget blod och inga tårar, så hade vi åstadkommit detta…
Köttfärsbiffar, ugnsrostad potatis, fetasost- och vitlöksröra och en sallad. Samt tänt ljus överallt, sprutat ett sprut parfym på mamman och torkat bort eventuella kräkor från samtliga…
M, han blev så glad. Det är oftast han som lagar maten här hemma. Så det kändes så bra, att jag hann. Att jag fick ihop det, trots en liten bäbis hängandes på höften som bara ville ha mamma nära, nära och ingen annanstans. Då tänkte jag. Tack Emmeli, för att du kämpar på och tränar, vecka ut och vecka in. Nu får du lön för mödan. Du går ann som bara den, bär och lyfter, tungt med varje hand. Länge och mycket och om och om igen och Du orkar det! Det har du dig själv att tacka för!
Att träna. En investering i livet. Jag lever inte för att träna. Jag tränar för att leva!
Så efter middagen som faktiskt blev väldigt lyckad, där vi skålade för att vår älskade M var hemma igen och efter att jag lagt Liten för natten, så tog jag mig en efterlängtad halvtimme, bara för mig. Ett träningspass, där jag kände mig som en björn. Stark. Bland tända ljus och allt!
Och nu. Sitter jag här, i fotöljen, med benen högt. Mannen har precis serverat mig en hallonsmoothie och vi ser fram emot en hel helg tillsammans, utan några som helst planer.
Ja. Du förstår att känslan är vad den är. Obeskrivlig och underbar.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Liten 4-6 månader
God morgon!
Guds gåva till småbarnsföräldrar.
Jag sitter ute på trappen. Vaggar Liten i vagnen med ena handen, dricker kaffe med den andra och bloggar med den tredje. Ja, som morsa tror jag tusan man har tre händer. Det är liksom tvunget till det, så då har man det!
Idag är jag och Liten så galet nöjda över oss själva. Vi har sovit heeelt själva för första natten i vårt gemensamma liv, ja det utanför Litens preggo-lya alltså. Annars sov vi ju själva hur många nätter som helst, i vintras. Då, när det var så himla spännande. Jag visste att Liten kunde vara på väg vilken sekund som helst och att mannen knappt skulle hinna hem. I somras var det en natt utan M, men då var vi ju på värsta hotell-natten hos Litens mormor och morfar, så inte särskilt solo där inte. Men i natt! Och vi har sovit hur gott som helst. Tjohoo! Vilken självförtroendekick vi har nu, jag och Liten.
Men alltså. Lite snajsigt har det minsann varit nu på morgonen, att hinna med tills det alldeles strax plingar på dörren. Min projektkompanjon, Ex-arbeteskompanjon, gullvän, kommer när som helst och vi ska sätta fart på stora grejer. Jag och Liten morgonmyste helt enkelt lite för länge i sängen. Men det är ju så jädrans skönt, när det är renbäddat i sängen. Och morgonbäbis är ju bland det gosigaste som finns!
Men yeah! Vi är duschade, påklädda, blöjbytta, rosiga på kinderna, nersövda, frukostätna. Det är diskat, en tvätt är i tvätten och sängen är bäddad. Och nu sover bäbisen. Mamman ska bara sörpla upp kaffekoppen, sen så!
Världens gulligaste toabukett, visst?
Ha en strålande torsdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 4-6 månader
Och så var det kväll igen.
Jag och Liten röjde på på förmiddagen; tömde tvättmaskin, fyllde tvättmaskin, hängde tvätt, vek tvätt och sorterade in på sina ställen. Och bäddade rent i storsängen. Sedan fick vi sällskap ett helt gäng timmar, mitt på dagen. Av syrran och hennes bästis L,hon som är som min extrastorasyster. Och så ännu en liten bäbispojke. Fasligt trevligt. Vi lagade god tortellinigratäng till lunch, med färsk tortellini, massa basilika, ost och så snodde Syrran ihop värsta goda såsen över hela grejen. Så jag har minsann ätit det där både till lunch och middag. Yes! Ni vet ju vid det här laget, hur jag är. Är mannen borta; då gräsänkar jag sönder hela världen och äter sammasammasamma. Och finns det inga rester att värma, då kokar jag ägg. Eller steker. Eller sväljer råa. Nä, okej, så långt har jag inte gått. Än.
Ikväll har jag och S varit ute på en promenad tillsammans. Vi gick längs vattnet och det var så spegelblankt och vackert att vi häpnade. En miniliten igelkott såg vi också. Och nu har jag precis tagit in det sista ute på tvättlinan. Blev så gaalet nöjd då jag kom på värsta braiga sättet att vika lakanen på, alldeles själv, liksom.
Nu ska vi onsdagsmysa, jag och min Miniman. Han, som tyckte det var supertrevligt med kompissällis idag.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Vilken mysig dag vi har haft, han och jag.
Spelat piano och sjungit ur boken Mosters trudelutter, lekt med alla leksaker och kramats massor. Sen kom den efterlängtade, småskäggiga, älskade mannen hem. Pojkarna fick egentid, mamman likaså. Jag drog ut i spåret och sprang. 10 kilometer. En mil, alltså. Jag blev alldeles impad av mig själv.
Ett stirrigt peace-tecken på det!
Och nu väntar en kväll med gullvännerna. Tre av fem ska äta surströmming och är myycket taggade. Jag tar med mig varmrökt lax till mig istället. Klarar helt enkelt inte av den där sura fisken. Men surströmmingskalas är alltid väldans trevligt ändå, för dom som tycker om den där maträtten, är så himla spralliga när det ska ätas surfisk. Liten, han kanske får smaka ett par skedar mosad potatis som dagens smaksensation. Ooh så lycklig han kommer bli då! En jordgubbskräm med äkta vanilj har jag kokt också, den ska vi äta till efterrätt med en klick vispad grädde. Det här blir en god kväll, på alla sätt och vis, det hör man ju!
Och den här tisdagen. Den har bara varit så himla bra. Dom flesta dagar tycker jag är bra, även om man stöter in i vissa saker, hinder, det krånglar på vägen, på något vis. För så funkar det ju, livet. Men det är ju fasligt skönt också, när det baaara flyter, liksom. Det har det gjort idag. Tacksam är jag!
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2014 | Liten 4-6 månader
Titta här
Så hysteeeeriskt gulligt. Jag dör söthetsdöden flera gånger om, bara av att titta på honom. Han är så cool, den där bäbispojken.
Liten har klätt upp sig idag, i sprojlans höstkläder. Hängselbrallor från Polarn o. Pyret och fräsch body från h&m. Han ska iväg på universitetet, på kursintro, säger han. Jag tror det är bäst att jag hänger på!
En dagens. En minivariant. Och med det, har vi en ny kategori här till höger; ”Litens dagens outfit”. Kul, tycker mamman!!!
Min älskade Miniman.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
God morgon!
Det är måndag, första september och morgonen är krispig; luften sval, himmelen hög och solen skiner med höstigt ljus. Matlistan för veckan hänger nyskriven på kylskåpet. Det ska veckohandlas efter arbetsdagens slut. Träningspass skrivs in i almanackan. Vi, jag och mannen, pusslar och trixar, allt för livet ska bli så bra som möjligt. Och så tittar vi på varandra, med iver i ögonen och ett det här ska gå som hejsan-smile.
Vardagståget är igång. Ooh yeah!
Lilla familjen kliver in i en ny fas. Efter månader av absolut lyx och ledighet från morgon till kväll, inte den minsta nytta av en almancka, så hoppar vi nu i full fart på det där vardagståget igen. Med pusslande av livspussel. Den ena badar i jobb, den andra ”ska bara skriva ett litet examensarbete” och den tredje ska njuta av livet, spreta på tårna, precis varenda sekund. Häärliga tider! Det här är läskigt och roligt, på samma gång!
Måndag, var det ja. Jag började det här jobbiga, jobbiga vardagståget… med bäbismys. Bäbisen tyckte klockan ringde tidigt i morse, han sover nämligen mer än gärna till närmare nio. Lillfisen, du skämmer bort dina päron!
Men ja. Det blir en spännande höst, det här.
Vardagståget- bring it on!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer