av Emmeli | aug 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och så har en helg bara svischat förbi.
Fylld av en massa gott. Massa skratt och pirr och kärlek och tacksamhet och lycka. Och familj! Och vänner! Ja, dom är ju allt det där tillsammans. Och Sixten! Vår älskade, älskade bäbispojke. Nu är han döpt.
Och pappa-morfar?
Jo, han fyllde ju år där i lördags. Preciis samma dag som Liten döptes. Så det var med andra ord kalasens dag, denna dag. Först dopkalas, sedan svidade vi om till jeans och tjockiströja och håret i en svans. Alls för att kunna mysa till max, ute på päronens alltan, med långbord, massor av tända ljus, en överlycklig pappa över fina presenter (kanske säärskilt den som han lurades kom från Västervik? Men som han egentligen klickat hem själv och skrivit ”Grattis L” på.. så typiskt pappa!) och att precis heela familjen var samlad. Det var fantastiskt. Och gott.
Vad vi åt?
Kräftor såklart! 😀 Och massa pajer och bröd och ostar och kex och frukt och kära nån vad vi åt. Och söplade och skrattade och skålade för Liten, för familjen, och ropade till varandra över långbordet; kan du skicka mig osten!! och barnen virvlade runt, runt utanför och Torehunden passade på att ta sig en egen tur, vilket han mer än gärna gör, bara han får chansen. Och det fick han då, när en dörr var på vädring. Vi var rädda innan middagen, att det skulle bli kallt i uterummet, så det var minst sagt preppat för värme, den där kvällen. Ooh så gott vi hade det där, ingen frös på långa vägar.
Trots en sen kväll i augusti.
Vi skrattade så tårarna sprutade på oss. Och den stunden, när vi bara satt och fyllde i varandras ord och liksom drog skämtandet ett snäpp till och ett snäpp till och ett snäpp till. Den stunden, är helt klart en utav mina favoriter på hela sommaren.
När natten var sen, så åkte vi hemåt. Det var inte alls mysigt, kolsvart och vräkregn och jag var livrädd för att någon älg skulle hoppa upp på vägen. Det kan inte hjälpas, den där kvällen med krocken, den sitter i. Så är det bara.
Men vi kom hem och stupade i säng. Och sov, ja du vet ju allt det där, hur länge som helst. Sedan hade vi en mysig och lugn söndag. Var och hejjade på R som spelade fotboll, köpte en hamburgare av Storan som stod och stekte för glatta livet, där utanför planen. M tvättade järnet, alla dukar som vi använt till dopet. Och efter middagen kom mamma, pappa och syrran.
Jag snodde ihop en blåbärspaj som, om jag får säga det själv, var himlarns god. Jag lyckades med att inte få den sådär blöt, som jag alltid fått mina blåbärspajer tidigare. Vi hade en mysig stund här i det solbadande köket. Bland tända ljus, små kaffekoppar, blåbärspaj och älskad familj. En sista stund för sommaren, tillsammans. Vi kramades, sa sedan hejdå och att vi ses snart!! Love you!!
Och pappa svarade Tooo ,och det finns inget svar jag älskar mer, än det.
På toppen av söndagen drog vi till Mäjadalen och jag manglade alla dom där herrans lakanen som vi hade under spetsarna, till dopdukningen. Sen hade jag sån speed uppe att jag visst packade ihop en massa, bland annat allllla våra kläder, ur alla garderober här i huset. Så ja, det blev sent igårkväll. Men nu, när det idag är måndag, är vi på god väg med vårt packande och det känns både bra och som att jag vill slita upp allt ur väskorna, nu.
Jag är oändligt tacksam över denna helg som vi har i backspegeln. TACK igen, älskade familj och vänner!
Och nu kör vi måndag. Vår sista dag här. Det är med blandade känslor. Det må jag säga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Sommarhemma
Det var en lördag, rätt så sent i augusti.
Kyrkan stod beredd, för att en Liten skulle döpas.
Och flaggan, den var i topp.
Familj och vänner strömmande från lång- och kortväga håll, för hans skull. Vi var många, trots att vi bara var de allra närmsta. Så häftigt och härligt, tycker jag. Och det finns inget som värmer mer i hjärtat att se, än hur människor tycker om, och gör saker för den skull. Av kärlek.
Lilla familjen, med en nydöpt son. Lycka!
Stunden inne i kyrkan var så fin och stämningsfull och så… så Sixten. Precis som vi önskade och lite till. Det var så fint att se hela våra familjer sitta där i bänkarna och le mjukt mot vår älskade Liten. Jag njöt av varje sekund, alldeles särskilt mycket när jag och M sjöng för honom. Från djupet av våra hjärtan, till honom. Inte för någon prestations skull, för att det behövde vara felfritt eller perfekt. Det var ord och toner till honom. Bara så. Det var den bästa sångstunden någonsin.
Och efter dopet. Då vandrade vi ut ur kyrkan och vidare in i församlingshemmet.
Där mamman och pappan till bäbisen, hade pyntat och grejsat där inne, i dagarna tre. För att dopkalaset skulle bli så bra och gott det bara kunde bli.
Storan hade bakat tårtan, och Litens Gudmor hade gjort den till en fantastisk syn. Tårtan, som var så god och vacker och pastellig och alldeles, alldeles underbar.
Vitt och vitt och vitt och rosa och turkost och pastelligt. Litens favoriter! Och så alla människor där inne och en massa gott.
Efter att alla ätit och fikat och sörplat kaffe klart. Så gick vi över på det där presentbordet som var helt galet. I bild nedan, ser du en liten del. En liten del, av alla fina, fina gåvor till lilla prinsen. TACK kära Ni. Allihopa! Det där kuvertet som lutar mot ljuset, kom på posten häromdagen och gjorde oss alldeles varma i hjärtat och längtiga efter gullvännerna. Och det där stoooora paketet?
Ja. Det innehållet, det ska jag nog minsann ägna ett eget dagboksinlägg åt. Snart. 
Jag och Liten satt och slet upp papper, rev i snören, ÅT på snören och hurrade över varje öppnande. Mannen stod där bredvid, med sitt lugn och höll i saxen för att underlätta lite så att jag inte slet fingrarna av mig, av ren lyckoiver. Inte klokt vilka presenter och vackra ord!!
Vilken dag det där var.
Litens dopdag.
En magiskt vacker stund inne i kyrkan, med den där gullebäbisen iklädd den vita, farmorsydda, dopklänningen med ljusblått band. Jag och M var så stolta och rörda att vi inte visste ord till. Och musiken som sjöngs och spelades, var underbar. Och Litens val av Gudmor, tillsammans med hans pärons tycke. Det, hade inte kunnat bli bättre. Älskade A, du är en ängel utan vingar. Och alla, alla, som kom och delade stunden med oss. TACK.
En dag, vi helt klart stoppar i våran hjärteask. Där vi sparar sånt som betyder något alldeles särskilt.
Och det galna? Det var att dagen inte tog slut där. Utan gjorde en liten vändning, bytte fokus, fast ändå inte och ja. Vi tar det där senare. Men dopet, alltså! Tjohooo, vad glad jag är över det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Att vara varm i hjärtat från igår.
När det, varm i hjärtat, bara är förnamnet. Då vet man, att det var en bra dag.
Taggade päron!
Otroligt taggad morsa, med exakt samma outfit som förra lördagen. Helt klart ett vinnande koncept!
Igår hade jag min tredje mest underbara lördag i livet. Utan någon rang, så har jag mina tre guldkorn, samlade på lördagar; vår giftaslördag, vår när Liten kom till världen-lördag. Och så igår. Hans dopdag, som firades tillsammans med heeela familjen och dom två vackraste vännerna jag vet.
Jag har inte hunnit gå igenom alla bilder från gårdagen. Men av snabbtitten att döma, så gjorde Lillsvågge ett strålande jobb! Jag har valt ut några in-the-moment-bilder, några bakom-kulissen-bilder och den sista, när Liten var i sitt esse bland paketsnören och presenter upp över öronen. Mera bilder, och ord från gårdagen, kommer senare!
Att ha systrar och syskonbarn som förgyller med sång och musik. En Storan som lirade kantorsspel som jag vet inte vad (grym!). Sånt där alltså… vart hittar man orden för tacksamhet och stolthet?
Och här nedan, ser du en bild på föräldrarna som tog all kraft dom hade för att klara av att sjunga för han dom älskar mest av allt på denna jorden. Jag har velat så i veckan, om jag ska sjunga eller inte. Men jag visste att jag hade ångrat mig om jag inte gjorde det, och där och då, i stunden igår, så kändes det så rätt. Och vi njöt, jag och älskade M, att få sjunga för vår son.
Och sonen?
Han lyssnade och lyssnade. I sin älskade Gudmors famn. Där är han trygg. Och så älskad.
Mina två älskade. 
Prinsen hade en underbar dag igår och är nu döpt, in i den trygghet som vi värderar högt.
Och idag är det söndag. Vår sista hela vecka, har sin sista dag idag. Nu är det bara ett par dagar kvar innan vi åker norrnorrut. Men vi börjar inte packa några väskor idag, vi tar det imorn och dagen därpå, för att dra på det så länge det går. Idag tänker vi bara ha söndag och njuta av minnena från gårdagen och av dagen som är idag. Regnet fullkomligt vräker ner, sådär hejdlöst och utan uppehåll. Jag sov till elva, vilket aldrig händer om det inte är så att jag absolut behöver för att jag är så trött och urladdad efter något. Som nu. Så vi tar lugn mysdag, tillsammans. Här i vårt älskade Sommarhemma.
Alla inblandade i gårdagen: TACK för igår. Vilken dag!!!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 23, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Du är min
och jag har skapat Dig
Du är min
mitt barn, jag älskar Dig.
Du är min
och ingenting, ska någonsin rycka Dig ur min hand.
Älskade Liten.
Idag är det lördag och Din dopdag.
Vi har alla tre, vaknat på ett strålande humör och ser så fram emot dagen. Det är din dag idag. Och morfars. GRATTIS älskade pappa, morfar och svärfar på din födelsedag!!
Nu äter vi frukost, du säger att du ska ta dig ett dopp före doppet. Så att du är sådär ruskigt ren när du träffar hela stora familjen och prällen. Det tycker jag låter som en bra ide! Och mamman, är på väg ut på en springtur, en samla-tankarna-tur. För hon vet inte riktigt hur blödig hon kommer att bli, och tänker att en springtur kan lugna henne rätt så mycket.
Det är en sån vacker dag som väntar. Och det är din dag, Du vackra pojke.
Du är min. Och mamma älskar Dig.
Kram/Mamma
av Emmeli | aug 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Det är inte bara en sak jag kommer att sakna med mitt Sommarhemma.
Huset och gården och rymden i rummen. Den stora gräsmattan, det där stora, stora, supergamla äppelträdet. Och köksfönstrets vy över vidderna som är bedårande och enbart saknar ett par hästar för att vara så vackra som det bara är möjligt.
Nä, det är inte bara det.
Det är det där andra också. Att vara nära alla våra nära och kära. Att ha Storan i samma by, att bara kunna kvista dit närsomhelst, eller som idag; kunna hämta gudsonen från sin första skoldag. Eller att ha Litens farmor och farfar nära, nära. Vilken trygghet. Eller det där med att faktiskt bo i detta vackra landskap som jag och M är uppfödda i, den bygd som man dånar över, med ställen som är vackerheterna själva.
Allt det där älskar jag. Och det här
Att få komma hemhem.
Till min mamma och pappa. På TT (torsdagstacos). Och bara känna mig liten och omhändertagen för en kväll. Att komma skitig och kall om fötterna, eftersom man grejsat på och skakat mattorna ute i spöregn och blivit kall ända in i märgen. Att då få hit, hoppa in i den där hemmaduschen med ett duschmunstycke så stort att det känns som man står i ett sommarregn så varmt att kroppen blir alldeles mjuk. Hoppa in i rena kläder, äta middag, krypa upp i den där stora vita soffan, med kuddar och filtar överallt. Det. Är också något jag kommer sakna, men som jag just nu bara väljer att njuta av, av hela mig.
Och den här prinsen?
Han trivs här också. Så vi pratar inte så mycket om att vi snart ska bryta upp härifrån. Vi lever och lever och älskar vad vi lever; Livet.
Det finns mycket att vara tacksam över. Oerhört mycket.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma, Träning
Nu är det den där tiden på dagen som jag bara älskar.
När köket badar i kvällssol, blomhinkarna ute på bron är som allra vackrast upplysta, fjället där mitt emot är så mäktigt och när det näst intill känns som att tiden står stilla här. Det är så lugnt.
Och det har varit en skön dag idag.
Jag och M fick barnvakt till den sovande bäbisen, så vi stack iväg och körde ett backintervallpass på förmiddagen. Bara han och jag. Det var längesedan vi körde ett sånt pass, bara vi, och det kändes sådär fånigt romantiskt. Att kämpa tillsammans, backe för backe. 12 stycken blev det och innan den sista ropade vi nu springer vi för Sixten! Det var jobbigt… för vi båda skulle kunna springa benen av oss, för hans skull.
Efter förmiddagsdaten så lämnade jag dessa två.
Syrran rullade in på gården och hon och jag tog hinkar och glada humöret och drog till skogs. Alltså, vi skrattade så vi nästan kissade på oss under dom eftermiddagstimmar vi spenderade där, bland dom blå. Jag vet inte hur många ställen vi stannade på innan vi hittade dit vi skulle. Men till slut fann vi våra blåbär och plockade av iver, timme ut och timme in. Ja, förutom det där stoppet vi gjorde på mitten, då vi promt skulle åka iväg och se om det fanns ett äääännu bättre ställe, bara en bit bort…. 45 minuter spilltid, på att försöka hitta ett bättre ställe som inte alls fanns. Det bästa stället var där vi var allra först. Så vi hamnade åter där. Och lärdomen?
Man ska vara nöjd med det man har.
Så med dom orden ringandes, så uppskattade vi helt plötsligt dom där blåbären så otroligt mycket. Och vips hade jag min stora hink full och den där lilla halvfull och ett lock med några små pluttiga kantareller på. Vilken mysig stund, tillsammans med syrran.
Och nu är kvällen här, lugn och vacker och mina händer är blå som jag vet inte vad.
Världens gulligaste Norge-morfars A, hon kom precis in till oss och berättade hur man skulle göra för att få bort blå händer. Jag hade gjort asfel, typ på det viset man gör för att färgen ska fastna ännu bättre..äschdå. Men alltså, så himla mysigt det är, att ha M´s morfar och hans A, så nära. I en hel vecka. Dom bor i sin bobil (husbil, på norska, undra om jag stavade rätt?) på vår stora gård, eftersom ännu ett dop stundar inom kort. Och det hör liksom inte vanligheten att vi träffas så ofta annars, en vanlig vardag, att vi får möjlighet att bjuda just dom på kaffe eller bara ha dom nära och kunna säga god morgon och godnatt . Men nu, får vi det. I en hel vecka. Och det är något vi kommer minnas från denna sommartid.
Näpp, det är lika bra att sätta igång och rensa, paketera och frysa in. Min rygg gör så förbenat ont, efter att jag gått som en krok i skogen. Jag blir så ivrig, så jag rätar knappt på kroppen en endaste gång. Dumt, kan man tycka. Särskilt i efterhand…
Men kära nån, vad härligt med blåbär! Frysen vår, är riktigt ”dyr” nu, alltså.
Godkväll!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer