av Emmeli | apr 8, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Liten 7-9 månader, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
… En syn alldeles särskilt god just igår.
…
..Det var bara S och jag som satt där på Gårdshustrappan och fredagsfikade. Fåglarna kvittrade och det var visst en lite extra bra fredag. Tills den fruktansvärda, det-får-bara-inte-hända-nyheten nådde oss. Jag försökte febrilt få tag på en älskad. Vilket jag också fick. Hon visade sig ha varit mitt i bland allt, bara gatan bredvid just precis då det hände.
Medan mamman kände sig som ett asplöv, fortsatte ändå Treåringen att tjata om äppeljuicen till det där fredagsfikat vi ju höll på med. Livets kontraster. Världens kontraster.
Här hemma på Drömgården är det tryggt. Vår lilla värld. Och det är med den största tacksamhet.
Men världen utanför? Lämnar så mycket kvar att önska. Jag tänker så på alla som riktigt nära har drabbats. Det finns inga ord som kan trösta. Men vad vackert är, mitt i allt elände, är den starka, starka kärlek som bara lever ut sig med värme, omtanke, handlare som skänker mat, människor som erbjuder husrum och skjuts och hjälper varandra så gott det går. Strider mot hatet, genom den sanna, Kärleken.
…
Den där synen av mannen och barnen som möttes i dörröppningen igårkväll, var fantastisk.
Och att samlas vid middagsbordet. Vara mitt i syskontrilskande. Sitta och trängas alla fyra, i samma finfotölj. Titta på Ronja Rövardotter. Och bara vara nära. Det var precis vad vi ville, och så gjorde.
Den där fredagen i april, när världen blev helt upp och ner.
Ta hand om er alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | feb 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 7-9 månader, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Torsdag!
Tack och lov en inte alls lika snurrig morgon i morse. Däremot vaknade jag kring 04, av mig själv och mammahjärtats instinkt, eller nåt. Hörde hur Lillan andades, tungt, tungt. Väsande. Jag fick hybris då jag började googla ”rs-virus” , men beslöt mig för att sansa mig, ge henne koksalt i lilla nosen och amma henne i sömnen. Hon skulle egentligen inte äta då, men klunkade så gärna, så. Det gjorde mig lugn. Orkar hon äta så är det ok, tänkte jag.
Storebror åkte iväg på Föris sista små timmarna för veckan. Sen hade jag och Lillan en lång lugn stund här hemma. Hade tänkt bädda rent och sånt. Men jag sket i städningen och rullade runt på bäbisflicka här inne (då jag tyckte det var för kallt ute för en rosslig hals) istället. Men helst ville hon idag bara vara näranära sin mamma.
Så hon var sedan i min famn prick hela tiden. 
Bästa som finns, ju.
Vi hade häng på kökssoffan. Och det är en favorit, som ni vet. 
Hon andades så tungt och jag bara önskade att jag kunde hosta åt henne en gång, så hon slapp med den där lilla kroppen. Doktorn ringdes och det beslutades att ta det säkra före det osäkra. Så en tid till eftermiddagen fick vi.
Graderna hade nu stigit. Ute alltså. För några febergrader har vi inte haft sedan lilla toppen häromkvällen. Så vi gav oss sedan ut på en helt magisk promenad. Ännu en. Senaste dagarna har verkligen varit fantastisk vackra. Som en Vintersaga!
Lillan sov skönt i vagnen. Det var bra för henne. Lillhjärtat.
Så kikade vi i postlådan när vi kom hem… och fann ett spännande paket. Till Juni. 
… varm i hjärtat. För vilken gåva det är. Med fina vänner. (Tack igen älskade ni <3)
Och vad som var där i?
Så himla fina presenter. Alltså. Den där boken! Så otroligt fin. Ni ska bara höra hur verkliga ljuden är. Jag blev tokig av hästgnägget och J och jag satt och tryckte med hennes lilla pekfinger. Om och om igen..
Jag och Storebror S är heelt eniga om att vi ska ha en varsin Lukas. Precis som Emil i Lönneberga, alltså. S ska ha en lill-Lukas. Och mamma, ska ha en stooooor Lukas!
Precis.
Vips gick timmarna och jag insåg att den där duschen som jag verkligen hade behövt för den där fågelskrämmeliknade frillan, hanns bara inte med. Så i smärre ”panik” typ tömdes en flaska med torrshampoo och hela duschrummet var en vit dimma och jag såg inte ett dugg bättre ut. Häpp. Skrattade och hoppade till när jag såg mig själv i spegeln. Äsch då! Spela Roland, liksom! Vi drog iväg. Med mössorna på!
Hämtade Bjossan. Han åt melliset som förberetts. Och sen vidare iväg till sjukan nere på byn. Doktorn sa att tack vare att hon fortfarande ammas, har hon klarat sig så bra!. Det är verkligen fantastiskt. Hur det funkar. Tycker jag. Doktorn lyssnade på lilla hjärtat och lungorna och tittade i öronen och allt var bra. Sån lättnad! Storebror hade över huvud taget inte varit det minsta sjukling vid samma ålder som J.. men det är ju så, Lillasyster får tampas med bråkiga bacillerna tidigare.
Vi firade med att kila in på stora Skolan och säga hej till moster/Storan/Musikfröken. S tyckte trummorna var ascoola och kallade moster för Frröken! på en gång. Som att han läste av stämningen på stället. Hon var fröken där, liksom.
Nu har jag och S en så skön stund. Lillasyster sover gott och han och jag bara skrotar. Har byggt bokstavspussel och lagat pannkaka tillsammans. Vi bara iddes (orkade) inte laga något mer avancerat idag. Med Minimannen-vispad grädde och vårt eget äppelmos, så blev det en fest i alla fall!
Nu hoppas vi på friskare dag imorn! Fredag. Det blir fint, det!
Hoppas att ni är friska och mår bra! <3
(Förresten. kära nån, vad ni gör mig glad. Stup i ett. Här inne, på instagram, mail och härs och tvärs. Jag uppskattar alla era ord så himla mycket!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 7-9 månader, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår morse. När Minimannen var så otroligt taggad på dagen.
Den här helgen känns liksom som en endaste varm kram.
Dagar som gett massa härlig energi. Tillsammans med mina pojkar och gulligaste Juniflickan på jorden. Dagar som varit hjärtehärliga. Roliga för både stora och små. Innehållit häng med både barnens Mor- och Farföräldrar. Vi har fått sol på nosarna. Det har också varit alldeles grådassigt men inte gjort ett endaste dugg. Det har getts utrymme för sköna sörpla-kaffe-på-kökssoffan-stunder, måleri-stunder. Och så vidare. En sista Januarihelg fylld av massa gott.
Ska vi kika några fler bilder som kameran fångat?
Sidär. En skitglad morsa. Som precis varit ute och sprungit med favoritmusik i öronen och med solen i fejjan. Kräkjobbig, alldeles fantastisk tur.
När jag klev in i huset såg det ut såhär;
haha! Hejja mannen!
Det är bra det där!…så fick han lite omväxling mot sina flashiga gym-pass under veckorna! (Ja, M brukar passa på att träna på hotellens gym, när han iväg på långuppdrag).
Och sen då?
Jamen, titta!
Världens Bästa Mormor och Miniman. Där, alldeles precis innan dom drog iväg på brandbilsåkning. Ni må tro att det var fräsiga timmar för en liten Miniman, det där. Ja, vi andra tyckte också det var fasligt fräsigt, faktiskt.
Såklart att jag och pappsen också skulle åka en tur.
Mannen instruerade olika grejer.
Och coola, älskade kusin H, var inte sen att testa!
Alltså. Jag smäller av. Sötaste Brandmannen jag har sett.
….
Sen föll mörkret och Mormor och Morfar följde med oss hem till Drömgården. Det fikades och mystes, innan jag och M och Junflickan gjorde oss festfina och drog iväg på god middag tillsammans med hela Brandkåren. Ja, eller Räddningstjänsten, som det heter nuförtiden. 
Alltså.. <3
Minimannen hade världsfestlig kväll här hemma tillsammans med sin Mormor och Morfar, medan jag och M var iväg. I stjärnklara kvällen mötte vi sedan gänget här hemma. Storebror sov som en liten björn efter dagen.
Och så blev det söndag.
Och titta rosorna! Helt och hållet makalösa.
Idag har det varit svingrått väder men ändå skönt, liksom. Pojkarna har varit ute och fixat med olika saker. Kört lite skoter fram och tillbaka på lägdan, inspekterat senaste inköpet (En spånsug. så himla roligt köp!! Skulle jag inte tyckt för några år sedan. Fast nu betyder det liksom att vi ska börja suga gammalt spån från golven där uppe)..
Där ser ni en nöjd, men ganska så skittrött liten pojke.
Jag har utnyttjat att M varit hemma och dessutom inte haft jour..så jag gav mig ut på en löptur idag igen. Så förutom lite målning och massa mys med gänget, har morsans ben kutat ännu en gång. Uuuunebaat!
Nu är det söndagslunk som råder här. Ja, förutom den där skäggige som testar ett pass han fått av sin fru (njuutbart att sitta och titta på när någon tränar, haha!). Lillan sover ännu en långsovning och Bjossan är lika taggad som vi andra, på att alldeles strax få gå lilla vägen till Farmor och Farfar och njuta Söndagmiddag.
Älskade Helgdagar.
Hoppas ni haft det gott ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 7, 2015 | Liten 7-9 månader, Litens dagens outfit, Shopping
Han växer ju så det knakar den där lilla pojkbäbisen!
Så nu har Minimannen fyllt på nattgarderoben återigen.
Två nya, nu nytvättade och redo att användas. Hittade dom på kappahl.
Bäbis i pyjamas, alltså. Något gulligare och mysigare finns inte! Särskilt inte om bäbisen är nyvaken, med varma kinder och rufsig morgonfrilla. åh.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Det där var bara häromdagen.
Vi åkte pulka. Jag och mannen sprang som två storfåniga, där i snön. Allt för Liten. Man tänker liksom inte på om man stojjar sig, ser tokig ut eller pratar med hopbitna käkar. Huvudsaken han är nöjd. Och för det där glittret i ögonen och lendet som är så stort som lilla minimunnen tillåter. För det, gör man allt och lite till.
Fortare mamma! Du springer för långsamt!!!
Och morsan sprang och sprang och sprang. Varv på varv. Det var ju så mycket snö under några dagar. Med sedan det nya året kom har den försvunnit, givit halka från avgrunden och gjort vinterlandskapet mer grönt än vitt. Men en ganska så stor fläck hade vi på gården, och den fick vad den tålde, om man säger så.
Idag skulle jag gärna springa runt på den där fläcken igen, men istället är vi här hemma i lyan. Och baske mig! Det är inte fy skam! Jag älskar den här lyan och vi har det ju så mysigt, här också. Och sängen! Såå gott vi har sovit i natt.
Så idag ska vi jobba för att göra oss riktigt hemmastadda, ännu lite mer. Åka iväg på stor-ica för att storhandla. Inte bara frukosthandla på lill-ica , som vi gjorde under vår kvällspromenad igår. Så ska vi laga nya lunch-maträtter till Liten. Och lite annat smått och gott.
Det blir en bra tisdag och trettondag, det här!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 5, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
vi är hemma!
En nöjd unge, förbenat mycket snörök och nu är vi hemma. På det stora hela, en lyckad resa alltså! I slutet var vi så less alla tre, päronen mest tror jag tusan. Liten tycker att han sitter som en kung i sin stol, så det går liksom ingen nöd på honom. Värre var det för morsan som satt inklämd bland fiol och väskor och blommor och gudvetvad och bara läääängtade efter att få sträcka på dom där rastlösa benen. Och för pappan, som kört så bra, heeela vägen och längtade även han, på att få vara famme nån himla gång.
Så kom vi fram. För ett par timmar sedan. Mannen packade in allt medan jag och Liten roade oss. Sen byttes vi av och jag har, precis som jag alltid gör när vi varit iväg och kommer hem; packat upp varendaste pinal, lagt var sak på sin plats, sorterat tvätt, börjat tvätta, hunnit dra en dammsugare efter att ha spillt blomjord här och där och börjat nypiffa lite i fönsterna. På halva vägen så stannade vi på Ica Maxi och köpte bland annat våriga blommor som står och ser vackra ut nu, både kök och sovrum. Fyllde på gröt- och nappförrådet gjorde vi också.
I några dagar till ska det få vara jul här hemma, men sen ryker den även här. Jag älskar ju den här tiden. Nytt och fräscht år. Och när pastellerna, det vita och ljusa får breda ut sig i takt med att ljuset från himmelen kommer tillbaka. håhå vad härligt!
Så har vi ätit middag och sagt tack Mamma B!! otaligt många gånger. Hon propsade nämligen på att få skicka med en stor bit lasagne som vi kunde äta till middag när vi kom fram. Hallelujah!
Och Liten?
Han har kvittrat konstant sedan vi kom hem.
Man skulle kunna tro att en tiomånaders inte har sådär jättebra koll och inte känner igen sig. Men det gör dom visst. Så fort vi öppnade dörren så kröp S så fort han bara kunde, fram till sin resväska i hallen och ställde sig där och vickade på stjärten och smågnäggade med stängd lite mun. Ja, han låter faktiskt lite som en häst när han mår gott eller tycker något han får smaka att äta är gott. Mmmhmrmm.. typ så.
Så har lilla hundvalpen (han är nog egentligen ett litet djur, när jag tänker efter…liten häst och hundvalp i ett, som dessutom kvittrar av lycka!) rivit ut allllla sina leksaker på köksgolvet. Den här du ser ovan, fick han av oss i julklapp. En storfavorit!
Ute singlar snön alldeles idylliskt. Puderlätt och sockervit. Vi ska ta vagnen och gå en långpromenad. Det känns skönt efter en heldag i bil. En sväng förbi affären är dessutom nödvändig, så vi slår två flugor i en smäll.
Trettondagsaftonen firas med lyckad mångmilardag och med en kvälls-snöpromenad. Mer kan vi inte önska oss idag.
Och det bästa av allt med att åka på vift, det är ju ändå att få komma hem igen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer