av Emmeli | okt 9, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Där;
Världens Finaste Miniman. Full av bilar, fredagen till ära.
Vi började ju städa och dona redan från morgonen, som ni ser.
Vädrade och bäddade rent i alla sängar.
Och sen fick vi fint, fint besök av Litens Faster och hans lilla gulliga kusin som är, så när som på dygnet, lika gammal som honom. Det är smått fantastiskt , det där. Hur M och hans Syster blev päron så himla samtidigt (S föddes en dag tidigare bara..). Det är otroligt mysigt!
Efter innelek, discodans till ”Tänk om jag hade en liten, liten Apa” och sånt. Och förmiddagsmellis. Då gick vi på långpromenad med vagnarna. 
Riktigt kyligt idag. Men skönt bara man var klädd. Ungarna somnade, trots att dom inte ätit någon lunch. Det var helt sonika för skönt där ute i varma vagnen och friska luften.
Så skiljdes vi åt, fmailjevis och jag och mannen passade på att tumanhand-äta lunch. Sen bad jag M hjälpa mig lite med städningen…
Han avskyr att städa och slipper alltid. Han gör så mycket annat och jag älskar ju att städa. Men idag hade jag så mycket tvätt att ta hand om också att allt skulle ta sån tid… och hand hjälpte mig, ju. Som ni ser. Och det där är så mycket M. Med en kaffekopp i handen.. 
Efter hans hjälpinsats drog han iväg på ett möte och jag städade färdigt resten. Liten sov och sov och vips var hela huset nystädat.
M hade matkassar och nejlikor med sig när han kom hem i morse. Så nu står det nejlikor härs och tvärs.
Efter en drös timmar vaknade S. Åt senlunch/tidigmiddag och sen tränade vi, hela familjen tillsammans. Maj gadd vilket cirkuspass. Det är så vansinnigt jobbigt att hoppa runt med en ettochetthalvtåring. Men bra träning!
Sen piffade vi till oss och rusade iväg på god middag hos Svärisarna, där vi bjöd på efterrätten jag mixtrade ihop i eftermiddags. Mörk- och vitcchokladmousse med syrliga skogshallon.
Älskade fredag.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet
Det där var igår;
När frosten ännu låg vacker kvar i gräset utanför och Minimannen fick mysig vällingflaska istället för gröt till frukost. Han tog morgonen med ro som ni ser, medan mamman sprang som en yr höna; duschade, piffade, packade pinaler till en Liten att klara sig över en dag i småkallt väder och sådär. Och så förevigade jag det milslånga barret…
Så kom hon, min käre Storan. Efter att först ha svängt in på Litens Förskola och hämtat några prylar vi behövde (alltså, kära familj!!). Sen sattes den där barnstolen in i Storan-bilen, Litens myste ner sig i den och så packades vagn och grejer in och Storan och Lillan likaså. Sen drog vi iväg. 
Svischade genom ett så vackert landskap att klockorna stannade.
Först mot Mormor och Morfar för att lämna en Miniman som skulle få sig världens bästa dag i Lilla byn. Sedan vidare, söderut. Mot Storan-Lillan-dag.
Och det var hundra år sedan en sån där dag, bara hon och jag. Så kära, kära nån vad jag njöt. Först dumpades jag hos frissan. Och det kändes så fint, för i en massa år har vi ju klippt oss hos en och samma frissa tillsammans. Storan har suttit där med preggo-mage, med ammande bäbis. JAG har suttit där med preggo-mage… men hann tyvärr inte få visa upp min livs stolthet. För plötsligt fick hon, vår gulliga K, vingar. Och flög upp i himlen, blixtsnabbt och utan förvarning. Sorg, faktiskt. Hon blev ju vår vän. Så slutade ju också dessa syskon-dagar att poppa upp med jämna mellanrum. Besvärligt också när jag bodde i Norrnorr, liksom.
Men så igår; uppstod dessa dagar igen och vi kände att vår Frissa-vän log i himlen när vi nu går till hennes salong, fastän till en annan jätteduktig tjej. Och jag tacksamhets-suckade ännu en gång över att allt bara blivit så bra för oss, att pusselbitarna fallit på plats och vi är här och ingen annanstans.
Efter sköna, sköna timmar i frisörstolen gick vi och åt lunch. Sen shoppade vi så vi blev alldeles vimmelkantiga. Skrattade så tårarna rann och magarna kramade. Jag stog med benen i kors och nej-jag-kissar-snart-på-mig-ställning, stup i ett. Och där, har ni en bild på packet;
Kameran tog en bild med självutlösaren…. märk väl att vi typ står på huk. Vi hade inget stativ direkt, så det fick bli sådär. Där ser ni hur stiligt det kan bli när en decimeter nött hår kapas bort och lite slingor läggs i, såna som man får gratis om sommaren men som jag gärna fake-ordnar under höst och vinter.
Efter att ha länsat alla butiker i hela Sundsvall stad. Typ, alltså. Då drog vi in på gul-blå-huset och gjorde det nödvändigaste i höstlivet; fyllde på ljusförråden…
Sen åkte vi hemåt i mörkret efter typ ett halvt liv i stan, med skrattet jämt och ständigt bubblandes i magen, och o-risken att det överhuvudtaget skulle bli prat-tyst en endaste sekund och med, det bästa av allt; Storan-Lillan-kontot påfyllt med tid att bara vara, vi. Hon och jag. Vi hämtade upp våra gräbs, Min gullunge och Litens små storkusiner (som hämtats under dagen efter skolan), efter en pangdag hos Världens Bästa Mormor och Morfar. <3
Finaste dagen, alltså. För oss alla.
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Jag är varm i hjärtat efter världens finaste födelsedagsmorgon med den sötaste av uppvaktningar.
Jag var förstås redan vaken… låg och lyssnade på hur pojkarna grejade ute i köket, slamrade och mixade smoothie och till slut kom in genom sovrumsdörren. Den enen sjöng ” VAD ÄR DET FÖR EN DAG…..” med murrig morgonröst, så högt han bara kunde. Medan den andre, stod bredvid ytterst missnöjd, med plutig underläpp och tjöt för full hals…… han tyckte det var fasligt märkvärdigt att han inte fick börja äta från frukostbrickan på en gång…
Det var dramakomedi på hög nivå kan jag lova!.
Men när jag fått min frukostbricka på sängen och pussar och kramar, hurran och satt omringad av paket, då skyndade Liten sig upp i sängen och började äta på en gång. 
Sådärja, liksom. Då var det frid och fröjd igen.
Och den skäggige har förstås varit sådär finast på jorden igen. Först den där frukostbrickan med god smoothie, tända ljus och så många mackor att det inte fanns den minsta risk att den mack-galne frugan skulle bli omätt. Och så den där vackra, vackra blombuketten med ljusrosa, stora rosor. Samt så fina presenter att det inte är klokt.
Han såg fasligt nöjd ut, så jag och Liten högg in på direkten. Liten var förstås med på blommorna och presenterna också… han låtsades bara inte om det.
Åh. Han (och Liten <3) har gett mig min dröm-OddMolly-kofta. Den som jag suktat efter i åratal; när jag klarat den där tentan, då! när jag klarat föda fram Liten, då! När jag tagit min examen, dååå ska jag… men icke. Den är alldeles för snordyr för att jag skulle unna den mig själv. Finaste mannen. <3
Frosten ligger ännu kvar i gräset efter natten. Den första för i år, tror jag. Det är otroligt vackert ute. Vi håller på och dukar och kalasfixar och grejar för fullt här inne för att snart kunna ta oss en långpromenad hela lilla familjen. Senare väntar kalas för min familj och Svärisarna… kommer sakna den där vän-hopen jag brukar ha kring mitt kalasbord. Men jag tänker på er, älskade vänner. Sen har jag ju mina två guldkorn Idan och Bobban här i närheten och det är så fint att det inte är klokt. <3
Mitt och mannens 24e år var maxat. Vi njöt av familjelivet. Kärade ner oss i en Gård. Jag studerade med Miniman. Mannens uppdragande sköt i höjden, han toppade säsongen och drog iväg på Hockey-VM medan jag och Liten spenderade fina veckor hemma hos Litens Mormor och Morfar. Vi packade ihop en älskad lya. Morsan och Liten tog sin examen, gick i mål. Vi flyttade. Sa hejdå till älskade vänner. Och allt gick i kloss med ja, precis allting… vi landade på den där Drömgården och plötsligt var den vår. Och nu är vi här, lever livet och nyper oss i armen titt som tätt. Jag vågar nästan säga att jag inte tror att det 25e året kommer bli så mycket sämre;
Vi är ju här, har varandra och alla kära runtomkring oss. Och lever vår Dröm. Oändlig tacksamhet. <3
Nu ska jag fortsätta fira födelsedag.
Lillafrun
av Emmeli | okt 3, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Där har ni honom;
Världens, kanske, BÄSTA Hjälpreda.
Ja, det kan helt klart diskuteras och jag är väl beredd att hålla med om att han nog är betydligt mer söt än behjälplig. Just där i stunden, låg han på köksbordet, från att ha klättrat upp i sin stol själv och sedan ur den på samma vis och upp på bordet, och åt sina russin. Allt blir liksom ännu roligare när man gör det uppe på köksbordet, säger han…. Morsan bakade tårtor och lagade mat för fullt, mannen var på byn och uträttade ärenden… så det var lite körigt där ett tag. Men jag kunde inte låta bli att föreviga vårat lilla liv som är så busigt att det inte är klokt. Ja, ni ser ju själva! Lycka personifierad.
Kära nån vad jag njuter av den här helgen.
Helt underbart att få tre dagar på raken tillsammans. Under Litens vila fick jag och mannen dessutom Litenvakt en stund av Litens Farmor och Farfar. Så då fick päronen sån där konstig tid; Tumanhandtid. Vi gjorde vad vi tycker är mysigt; snörade på oss snabbskorna och sprang bredvid varandra. Till en början med ett leende och mot slutet med maxpuls och grymt stolpiga ben. 8 tuffa kilometer i höga kusten-backar och vackert landskap, brevid den jag älskar mest på jord. Romantiskt och helt vidrigt jobbigt. Precis som vanligt lyckades vi peppa varandra till max.
Min Klippa. <3
Och nu?
-Är det lördagkväll.
Sista kvällen som 24 år för vissa (kära nån, jag har nog lite åldersnoja…). Allt som går är förberett inför morgondagens kalas och nu ska jag bara fortsätta njuta av det som är kvar av lördagen tillsammans med mina två och fortsätta dagens mission att lära Liten säga hurraa!. Vi är på god väg!
Och ni! Tack för alla goda ord om Verandan, jag har hälsat varenda ett till mannen och han blir så glad!
Ha en strålande lördagkväll. <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 2, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Träning
”Mamma jag slänger trasan på backen och hjälper dig att bära!”
Alltså, vad det har blåst idag!
Jag och Liten var ute på förmiddagen och hjälptes åt att hänga tvätt och plocka äpplen att ha till fruktstunden och så vandrade vi lite längs med lillvägen.
Och vi höll fullkomligt på att blåsa bort.
Mannen var världsbäst och gjorde tråkgörat att städa ur kylskåpet innan han åkte iväg och storhandlade och hämtade ut en massa paket med fina och bra saker, som jag såklart ska visa er framöver. Efter var våra strapatser utanför dörren så har vi mest hängt inomhus och haft det mysigt och grejat på med lite av varje.
Några fler bilder i Litens fotoalbum är insatta, ännu en frys är inburen i huset (Någon har visst bakat lite mycket senaste tiden… och alla bär på det. Och svamp. Men det är lyx att ha frysen full med massa gott!) och så har jag har stått i köket i timmar. Bakat både kolakakor och äppelkaka och rullat chokladbollar.
Här ovan; en riktig mål- och drömbild för mig. Stå i sitt eget kök och baka äppelkaka på äpplen från vårat eget äppelträd. 
När S sov passade jag och M på att träna tillsammans. Ett intervallbaserat styrkepass som liksom maxades med en final; burpeemarathon (Fyra minuter av så många burpees vi bara orkade) och ett bål-block på det. Vi var som två spagettisar efteråt. Men så himla roligt det är med träningsdatande!!
Vi har tusiken varit lediga heeela sommaren, men vi hann knappt träna tillsammans en enda gång. Så fort tillfälle gavs för någon av oss, så har vi ju grejat med saker här på gården. M har tränat många kvällar och jag många morgnar. Och den där grejen att bara sitta och sörpla kaffe mitt på dagen, som vi faktiskt också gjorde idag. Det hände nog inte ens en handfull gånger i somras. Det var härligt att greja i somras, sådär mycket. Också lite slitigt förstås. Det är med andra ord väldigt skönt nu med första delen av avcheckade projekt som gör att vi nu får lite tid till sånt där man också behöver; en stund att bara sitta och prata med varandra, till exempel. Inte för att vi inte pratat med varandra på tre månader, men ni fattar… 
Det är häftigt att titta tillbaka på vad vi faktiskt åstadkommit på bara ett par, tre månader. Mycket har vi gjort själva men vi har också fått ovärderlig hjälp från våra nära och kära. Gult värt. <3 Snabbast gick det ju såklart mitt på sommaren när vi båda var lediga och hade massor av tid. Sen valde vi att ta sista Semesterveckan på Gotland och sedan dess har vi ju jobbat och börjat på Föris och hej och hå, så då har det såklart blivit mindre tid för fix här hemma. Men ändå; inflytt, grävt infart, byggt veranda (jo nu är räcket på plats också, ni ska få se!) och ordnat för att göra balkong ovanför. Sovrummets förvandling , Lillrummets förvandling, alla möbler som är i ordninggjorda, Kökets lilla makeover.. ja, det var väl det. Spännande vad vi hittar på härnäst!
Nu är det fredagkväll för hela slanten. Jag har till och med dragit på mig en fredagskjol och känner mig Fredagsfin. Bjudit pojkarna på fiskgratäng med orimligt mycket räkor och västerbottensost strösslat ovanpå och nu väntar nog baskemig soffan!
Helgen har bara börjat hörni!
Ha en jättegod sådan. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Jag säger orden som Minimannen just nu går runt och tar om och om och om igen som en papegoja;
”Mäh, va ä dettA..?”
Och det är ju tisdag vi har, minsann! Men den där frasen funkar ju till allt och lite till, bara så att ni vet.
Liten drar den där frasen till allt just nu. Och det är mitt fel, vi brukar inte säga ”detta”…. men jag råkade göra det häromdagen och sen var det kört, eller vad jag ska säga. Han står där vid lilla latjolajbanlådan likt lill-Brasse. Stampar lite på stället, flinar brett och öppnar väskan med spänning, samtidigt som han drar av den där frasen med stoor entusiasm;
”Mäh, va ä dettA…?”
Väskan är ju tom. Men det spelar liksom Roland och ingenting… åh, älskade lillunge!
Nu kör vi tisdag.
Lillafrun
Senaste kommentarer