av Emmeli | aug 8, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år

Idag tog den klarblå himlen lite paus.
Fortfarande varma, varma grader. Bara en lite lugnare blå och med solen något ombäddad av moln. Faktiskt just, vad vi behövde. En dag att bara-vara-vara, utan att åka iväg någonstans. Bara vara hemma på gården och blåsa såpbubblor och sparka boll. Så gjorde vi också ett äventyr till fots under några timmar.
Där;
Morsan och Liten, som somnade på direkten där vi vandrade längs dom smala, slingriga småvägarna.

På armen hade jag något jag bara älskar. En fin, fin klocka jag fick av mannen i examenspresent. Jag fullkomligt älskar den.
Vi gick och gick.
Med åkrar på båda sidor om oss.

Vallmo längs med vägkanterna.

Och Cikoria. Som jag tror att den där blomman heter.



Till slut var vi framme

Nere vid lilla hamnen. Där åt mannen och jag god lunch medan lillvännen sov i vagnen. Så vaknade han lagom till kaffet och sörplade lite med sin föräldrar. Knasiga unge som gillar kaffe..
Och sen gick vi hemåt igen.

Med solen som bestämt sig för att nu göra oss sällskap. Vi vandrade i den takt vi kände för, precis i stunden.

Ibland tvärstannade vi. Det fanns ju så många myror att titta på.

Det är slingriga vägar och små och stora gårdar, här och tvärs. Det doftar varmt land, är kvavt och så, så varmt. Syrsorna låter högt och här känns så exotiskt. Och precis här. Kan jag känna ett lugn jag inte känner på samma sätt nån annanstans.

Uppefter stenhusen växer rosor högt och lågt.

Vi vandrade vidare.
Och plötsligt hittade vi något gott. Liten blev överförtjust.

Salmbär. Eller blåhallon, som det också kallas. Ett Gotlandsbär. Som en blandning av blåbär och hallon. Gott som sylt till saffranspannkakan och gräddklicken. Men också farligt gott i morgonfilen eller till tunna pannkakan.
Och när vi stod där.
Vid dikeskanten. Alla tre, tillsammans. Plockade salmbär, med var våra händer. Vissa blåare om händer och kläder än andra.

Då, och där. Njöt jag så det nästan värkte lite i kroppen. Dom där små, små stunderna som innehåller så mycket. Ni vet..

Livet!
Lillafrun
av Emmeli | aug 8, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning



Det här är dagar vi kommer minnas. Alltid, alltid.
Än fast vi ju var här alla tre förra sommaren också, så känns det så mycket mer i år. Liten är inte en pyttebäbis nu liksom, som bara äter och sover. Nog för att det var så mysigt att jag får dåndimpen av bara tanken. Nu är han en Minimänniska som springer över stranden, med armarna utsträckta och vinden i lockarna. Han njuter där han badar, det syns. Det är fantastiskt att få uppleva dessa dagar tillsammans med honom. Vår stora, lilla pojke. Som kan se lika fundersam ut och som är lika klok som sin far. Lika gapskrattig, kramig och älskande till livet som sin mor.
Det är så häftigt;
en halva-halva utav mannen och mig.

Tillsammanstid på älskad ö.
Vi äter och sover och jag och mannen springer på väg till stranden och längsmed vår Röda Runda i skogen. Vi bygger sandslott, äter köttbullemackor på stranden, badar och lapar sol så mycket vi bara orkar. Och så igår fick jag och mannen chans att bara vara E och M för en kväll. Vandra på kullerstenarna, längs smågatorna i den där lilla, lilla staden. Med händerna flätade och bara ögonen för varandra.

Det här är dagar vi kommer minnas. Alltid, alltid.
Lillafrun
av Emmeli | aug 7, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Träning
… ja, ett utav dom i alla fall.
Att åka hit till ön. 
Vi hade ju tänkt utesluta det denna sommar.Vi råkar ju ha blivit med Drömgård liksom, och vill helst fixa och greja med den dygnet runt. Men man behöver faktiskt vila ibland också, än hur roligt det där man håller på med är. Och det är så vaaansinnigt skönt att vara här!
Igår var vi på älsklingsstranden Gustavs. Sommaren valde ju att komma nu när vi åkte på semester. Helt fantastiskt!
Jag blev dumpad efter vägen och sprang alltså dit. Det var tokvarmt och därmed ren eufori när jag kom fram och fick hoppa i havet. Att sedan direkt slänga mig i en solstol och bara lapa och slumra i solen, det var underbart. Liten somnade redan innan jag hoppade ur bilen på väg till stranden, sen så sov han i drygt tre timmar. Det var då både jag och mannen fick slumra. Att sova på stranden, det är semester så det förslår.

Nyvakna två.
Så när Liten vaknat blev det bad för hela slanten. Först var han lite småskeptisk till det stora vattnet.

Men fort…

… så såg det ut sådär.

Päronen hängde efter det lilla livet som sprang i full fart. Där är vackermannen.
Till slut bröt vi ändå upp den ljuvliga stranddagen
Lite småtråkigt tyckte vissa…
Kvällen bjöd på middag ute i kvällssolen och en sväng upp på berget för att titta på solnedgången. Det här är en paradis-ö. Så är det. Och idag är det fredag och ny Gotlandsdag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 4, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling

Ser ni vad som skymtar där?

Den finaste, finaste tvättställningen jag någonsin sett. Snickrad av mannen, målad av frun. Ditmonsterad och linfixad av mannen och till sist gladeligen premiäranvänd av frun. M alltså. Bäst på jord.


Jag älskar att hänga tvätt ute och nu är det ännu mer en fröjd med denna vackra. Idag var det premiär!
Tisdag!
Kära nån, vilken dag.
Otroligt somrig, solig och varm. Vi har njutit till fullo! Sen har det även varit kanske en utav dom mest fixiga dagarna någonsin och vi är långt ifrån klara med allt vi har på att-göra-listan. Jag pausar en stund nu, när Liten har somnat och jag måste hitta superkrafterna igen. Det känns som att jag och mannen (och Minimannen förstås, på sitt vis! <3) gått ann precis hela dagen. Eller nu ljög jag. Vi hade en jättelugn morgon, jag och Liten klädde sedan på oss hurtkläder och var ute på långpromenad. Vi gick genom byn och över ån och till Mäjadalen, till kusinerna. Hade mysig stund, fick med oss blommor att sätta i vaser. Och sen, efter att vi gått hem till Gården så fort vi bara kunde, det var då det blev bråttom-bråttom.
Lilla Familjen enades om att imorn, onsdag, är dagen vi drar på ett sista Sommaräventyr! Sådetså.
Så det har tvättats och hängts tvätt i massor, packats, vattnats. När Liten sov färdigställde M den där tvättställningen, jag putsade fönster i sovrummet och packade åt oss alla tre och sen hjälptes vi åt att bära tillbaka alla möbler till det färdiga vacker-rummet jag nu är alldeles kär i. Sen städas det nu, i hela huset och alla får sova i renbäddade sängar i natt, för den grejen är också gjord idag. Nu är mannen och byter olja på bilen och checkar så att Pärlan är redo för Sommaräventyr, den också…
Så har vi också gjort ytterligare en sak ikväll;

Rosorna är nergrävda!
Storan kom hit för att hjälpa oss. Och så himla, himla bra det blev. Liten busade järnet med sin moster och Mostern busade med Liten samtidigt som hon lärde dom trädgårds-jätteorutinerade hur allt skulle gå till. Så fint gjort, alltså. Först ge rosor och sen komma som hjälp. Liten ville inte alls att Storan skulle springa hemåt igen, inte jag heller, så vi följde henne så långt vi kunde innan vi vinkade hejdå och ropade loveyou!! när hon sprang iväg hemåt, utför backen.
Rörd blev jag. Vi bor nära Familj nu. Det är guld värt.

En tisdag, som innehållit en massa fix och som inte på långa vägar är slut ännu….eftersom några fått en snilleblixt om Sommaräventyr. Nu ska jag göra ett sista ryck så inte natten blir så mycket natt innan jag får krypa ner i den där renbäddade sängen i det där vacker-rummet..
Hoppas att ni har en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 4, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Sommarlovsdagar i Sommarstugan.
Så himla mysigt och gott i hjärtat att få se Liten uppleva det som jag upplevde som liten och spenderade sommardagar där ute vid havet. Han älskar det där stället lika mycket som sin mamma. Frihetskänslan, alla stora ytor och spännande ställen. Att springa i gräset, klättra på hällorna, plocka blåbär i skogsbrynet, trä smultron på strå.Ruffsa till blommorna i Mormors rabatt, fascineras utav det där stora havsvattnet och till sist få sig ett skönt bad på diskbänken,
…i gamla baljan. Som ett skönt avslut på lekdagen, innan middagens äts i gamla, gamla Grillstugan.

Precis så där var det igår.
Dagen innehöll såklart också en långrunda tillsammans med Torehunden.
Grusvägen längs vattnet är så mycket sommar det bara kan bli för mig.
Vackert så det förslår.
Gott att sörpla vatten ur bäcken.
Efter solig hurtrunda med Liten i vagnen. En sån där runda som var tänkt att bestå av gå-fort-gång men som slutade med att jag inte kunde låta bli att springa i alla fall. Så hade Litens kusiner kommit också. Och där var lyckan total för den lille. Han ääälskar sina kusiner. Undertecknad fick sig en privatlektion Yogalära också utav mina syrror. Jag kanske måste ge den är yogan en chans… men hujedamig vad jag har svårt för det där luuugna, luuugna. Får hybris bara av att skriva det!
Så det där var gårdagen. Barndomsminnen och återupplevelser. Tillsammans med min älskade unge. 

Fasligt fin Sommarlovsdag i Sommarstugan.
Jag sov ner Liten i vagnen på kvällen. Stod nere vid bryggan och vaggade.
Meditativt. Kring midnatt kom mannen och hämtade oss, efter att ha varit iväg på ett utav sommarens få uppdrag han tagit på sig. Det är vansinnigt lyxigt att ha Sommarlov tillsammans. Dagar jag stoppar i hjärteasken.
Lillafrun
av Emmeli | aug 3, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling

Vi har ju det där med trädgården också.
Det är inte så mycket till trädgård här på gården just nu. Mest stora, stora gamla björkar, granar och tallar. En suuuperstor gräsmatta åt ena hållet, ungefär som en mindre variant av fotbollsplan. Där brukar vi mest leka och just det; spela fotboll. Åt andra hållet, mot lagårn. Där finns det där stora, stora äppelträdet, en hop av röda och svarta vinbärsbuskar, en redig krusbärsbuske och så ännu mera gräsmatta. Och sen tar ju lägdan vid. Den är ju också våran, och en tanke är väl att i framtiden ha potatisland och grönsaksland och sånt alldeles där precis i början av den. Men, det är om en sisdär femtielva år eller så. På ett sätt är det lite tråkigt att det inte är en färdig trädgård. Färdig, som i nånting i alla fall. Jag hade gärna sett mig själv hitta en massa gamla pioner i olika rosa, ett gäng taggiga rosenbuskar och gamla rabatter som myllrat av perenner. Men nu finns inte det, så det är helt värdelöst att lägga negativ energi på. Jag tänker istället;
Vad fantastiskt det är att vi får skapa vår alldeles egna trädgård, lite pö om pö och precis som vi vill ha den.

I sommar har vi några tomatplantor att ta hand om, precis som förra sommaren. Det är Storan som levererar sådan lyx. Sen är det en hop av byttor och krukor och hinkar, med ettårsplant i.
Liten älskar att hjälpa till, i alla lägen. Och jag låter det, vad det nu är jag har för mig, gärna ta lite längre tid och vara lite krångligare. Jag tycker om att ha honom med. Det där är ju dom finaste stunderna som finns.
När vi gör saker, tillsammans.

Igår vattnade vi, bland annat.
Och så trädgårdsfunderade vi. Lilla Familjen, har nämligen fått någonting ohyggligt fint av några vi älskar massor.

Ett lycka till. Alltid, alltid bra att ha.
Och den där.
Och den här; 
Alltså. Har ni sett så vackra? Den här precis ovanför doftar dessutom otroligt mycket och väldigt, väldigt gott. Sådär så att man känner doften av den när man svischar förbi. Men bäst är det förstås när man sticker näsan rätt ner i rosen och andas djupt.

Det är stort, det där. Att ha fått två rosor att sätta precis vart man vill på sin alldeles egna gård. Så stort och viljan att hitta den absolut-perfekt-platsen så stor, att rosorna än så länge bara står i sina hinkar och drömmer om frihet i stor jord. Men igår bestämde jag och Minimannen att nu bara måste dom få hamna i jorden snart.
Tre dagar till av funderande har vi gett oss.
-tre.

Tur att jag har den där lille parveln, som spånar tillsammans med sin mamma. Hjälper mig att bära rosenhinkarna. Från ena sidan gården, till den andra. Stannar lite på mitten. Går till Gårdshuset, testar att ställa rosen där. Halvbestämmer en plats, men tvekar. Tills vidare klappar vi lite, vattnar, doftar och njuter.
Vi har en början till en trädgård fylld av rosor som trängs med varann. En riktig rosendröm.
Lillafrun
Senaste kommentarer