av Emmeli | apr 26, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Jo, jo! Vi var på 6-årskalas igår.
Så vansinnigt mysigt och festligt så.
Det hängde mängder av ballonger i taket, sjöngs ja må han leva många gånger om. Det öppnades paket i raketfart, lektes på livet. Så åt vi hemmapizza, enligt 6åringens önskan och till sist kalasfikade vi så det nästan stod ut genom öronen på oss.
Ett så himla fint födelsedagskalas!
Bildregn. Kommer här:
Liten tyckte pizza var himmelskt, och åt på glatta livet.
Ständigt vaktad Miniman, av alla gullisar i familjen. Vilken lycka, alltså!
Födelsedagsbarnet ena present. Så jädrans läskiga! Hulkens händer..
Det lektes för fullt med alla nya grejer. Med tungan rätt i mun, byggdes lego samtidigt som Liten försökte norpa åt sig något han tyckte verkade intressant. 
Och där var morsan också; i ny blus från kappahl. Så himla söt och framförallt väldigt skön.
Grattis på födelsedagen, älskade barn. <3
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen; det är en gåva, det där. Alla älskade människor vi har runt omkring oss, menar jag.
Och idag är det söndag och vi har ännu ett födelsedagsbarn i familjen… vilken kalashelg, alltså! Idag är det min älskade lilla Mammas dag.
Må så gott idag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2015 | Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
Vi var i blåsippsbacken igår.
En sån där stund, där träden vajade av vinden och skogen gav oss lä och jag njöt så att hjärtat kändes alldeles varmt. Det där är ett sånt där drömscenario för mig; att få sitta i den där blåsippsbacken som min pappa alltid åkt till med mig varje vår, för att plocka blåsippor. Att få åka dit, tillsammans med sin egen unge. Vilken dröm.
Och Liten?
Han var jätteintresserad,
…och nyfiken… 
…på maskarna i backen. Blommorna var fina dom också, tyckte han.
Det var en sån mysig stund. Och naturen, den är ett under. Annat kan man inte säga.
Vi kunde såklart inte låta bli att plocka, bara några stycken, blåsippor med oss hem.
Så lekte vi lite till innan vi gick ut ur skogen, spatserade på grusvägen till där bilen stod parkerad och åkte hem igen. En stund att spara i hjärteasken.
Och idag;
-är det fredag! Solen skiner ute, frukost dukas fram och det här kommer bli en bra dag, det känner jag i hela kroppen. Efter jag smält frukosten lite ska jag få ge mig ut på en springtur, som uppladdning inför dagen; jag och mannen ska ha date-fredag. Vi ska sticka iväg till stan, äta lunch på något fint ställe, hålla handen, hinna avsluta meningar och ha en stund att bara vara vi, E och M. Så ska jag till frissan också, inte en endaste sketen dag för tidigt! Liten? Han ska mysa hos mormor och morfar, kasta sin nya röda boll och bara ha det kul, så ses vi till kvällen. Det är en höjdarfredag idag, minsann!
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | apr 23, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Vi njuter så av dom här dagarna.
Av att vara här, hemmahemma. I den vackraste bygd vi vet. Nu med mannen på plats för att stanna, också. I alla fall några dagar. M, han som både roddat flytt, tagit hand om sin familj på finaste vis och dessutom varit på uppdrag under den senaste galenveckan. Allt på samma gång och 180 mil efter vägen, på bara några få, få dagar. Nu åker vi så lite bil det bara går, om jag säger så.
Liten har hittat ett nytt vrål-åk i sitt liv. Skrindan har vunnit hans hjärta. Och fåglarna syns så bra därifrån… tittah!
Och idag är det torsdag.
Jag fick lång, lång sovmorgon. 12 timmar har jag sovit. Som en gåva från mannen till mig, som tyckte jag behövde sova. En sovmorgon då och då, kan ju vara rent himmelskt, eller hur?
Nu har vi lugn morgon medan stormar tar i där utanför. Träden står på svaj, jag sörplar kaffe och halvnjuter av en träningsvärk som är utöver det vanliga. Pojkarna myser i soffan framför lite barnTV innan sovdags för Minimannen.
Så funderar jag lite på ditten och datten… som; kommer jag klara det här, att M åker iväg och blir borta i nästan 3 veckor? Jo, jag ska klara det. Liten är ju världens bästa unge, vi har fullt av guldkorn omkring oss. Men… hjärtat kommer att få kämpa lite.. Främst så lider jag med M som inte får träffa sin son på så länge, men å andra sidan är jag vansinnigt glad för mannens skull som ska åka iväg och göra något utav en dröm. Vi ses ju snart igen och har bara massa gott att se fram emot.
Jag kommer nog berätta mer på måndag eller så. Nu funderar jag mest för mig själv och bestämmer mig för att njuta av dom här dagarna till fullo och ta det där jobbiga sedan..
Ha en fin torsdag, vänner!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Det är vårligt så det förslår,
himlen knallblå och solen så varm, så varm.
Backen är bar och härs och tvärs blommar vårlökar. Fiskmåsarna skriker så högt dom bara orkar. Det knoppas och porlar i bäcken.
Och den här tiden, är precis lika ljuvlig och magisk varje, varje år.
Att då dessutom få vara Litenledig denna tid, är nästan lite för bra för att vara sant. Men sant är det och jag är omåttligt nöjd över faktumet och nuet.
Idag känner jag sån tacksamhet. Över att få ha det så bra, vara frisk och omringad av goda människor. Att få vara mamma till min fantastiska son och fru till den där mannen som är min största idol här i livet. Jag känner tacksamhet. Över att få leva livet. Vilken gåva!
Vad vi har gjort idag, här i lilla byn?
Varit ute. Precis hela dagen. Kastat frisbee, gungat, lekt med Torehunden. Liten har sovit i vagnen och morsan har tränat årets första tabatapass ute på gräsmattan. Vilken känsla!
Vi har ätit lunch ute på altanen, druckit kaffe ute i trädgården. Jag har lättnads-suckat tusen gånger. Och Liten har dragit dockan i dockvagnen… men det var bara kul i två sekunder sen tog bilarna över igen och brummande ljudet från Minimannen var igång.
I eftermiddags när Liten skulle sova igen så gick vi på långpromenad. Kikade på hästar i massor och sen slumrade Minimannen. Jag fick världens skönaste mammastund när jag kom hem; satte mig mot husväggen och halvsov.
Hå, hå. Idag är livet gott.
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Hoho!
Resan gick finemang igår. Jag var såklart harigt rädd, i vanlig ordning och höll på att smådö när vi en gång var tvungen att tvärnita, väja och med nöd och näppe klarade oss förbi en helt plötsligt flygande plåtskiva. En skiva som fick fart och lyfte från ett släp framför oss som inte hade täckts över med någonting (morr!!). Vill inte ens tänka på vad som kunnat hända om den träffat får bilruta. Men i övrigt gick allt bra, med släp är det ju liksom bara att tuffa på, i perfekt Emmeli-fart. Jag och Minimannen diggade musik, åt matsäck, såg på Pettson, sjöng imse vimse spindel, stannade för ett par springa av oss-pauser (ja, pappan också såklart!)..
Åkte vidare, betade av mil för mil, sov, blev asless, sa till pappan att han var vår idol som är så duktig jämt och alltid, och plötsligt var vi framme vid resans slutgiltiga mål; hemmahemma. I tryggt förvar och lyckliga som få!
Alltså… den där Minimannen. Vilda babyn, klassas som lugn som en filbunke…
Nu ska vi ha tisdag.
Pappan ska på uppdrag och jag och Minimannen är just nu hos hans farmor och farfar. Men om en stund kommer Mammamormor och hämtar oss och vi ska hem till lilla byn och ja, vad vi hittar på idag det får vi se. Det ska bli vansinnigt skönt med en lugnare dag än dom senaste sju, det kan jag konstatera! Och det är vååååår här, på riktigt. Tjohooo!
Hoppas ni får en fin tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Träning
Den här veckan har varit så fullspäckad på alla sätt och vis, så fullproppad av intryck och jag känner mig så tacksam och varm i hjärtat. Allt har gått så bra med allt och med den hjälp vi fick igår, alltså..
I morse när jag dagbokat från sovrummet och vi skulle kliva upp och börja duka fram frukost.. då möts vi av en lapp där det stod ord skrivna med så mycket hjärta att jag blev alldeles rörd. Svärisarna hade ätit frukost och sedan packat och börjat resan söderut igen, ”vi tänkte att ni behövde sova”, stod det bland annat. Ja, dom är fantastiska dom där två, inte undra på att deras son är en riktig pärla.
Så vi blev lite småsnopna med dukade frukost till oss själva och hade sedan en välbehövligt lugn morgon. Liten sov inte så bra i natt heller, ändock bättre än natten innan men det är helt klart så att han inte riktigt är i vanlig Minimannen-mode. Han tycker nog också att det är konstigt det som händer nu… plus dom där tänderna då, som jag genom en brottningsmatch och nästa några fingrar kortare, lyckats se är på väg både här och där. Stackarn.
I alla fall.
Mannen stack ut och sprang, jag sov ner Liten och packade ytterligare en låda. Sen drog jag ihop vännerna för ett fika ute på gården. 
Vår kära granne fyller år och sånt måste firas, och eftersom vi har frysen full av fika från Litens ettårskalas så blev den ekvationen väldigt lätt att lösa. 
Och det var så otroligt mysigt att vara där ute, fika, rikta nosen mot solen och ha en stund tillsammans.
Älskade vänner!
Och titta här..
Hur gulliga får man vara! Kompisarna. <3 (Kika in HÄR, för att läsa mer om den lilla Sessan och hennes fina päron! Våra vänner för livet-vänner. <3 )
Och nu har jag också fått vara ute på en springtur, vi har piffat till oss alla tre och ska nu vandra bort till hjärtevännerna för middag. Det är mycket känslor nu och alla är vi ledsna över att inte längre kunna bo så nära varandra, vi vänner, som vi gjort nu så länge…
Ljuvligt springväder. Premiär med tunna springtights!
Och, jo just det…
..där nånstans på mitten av söndagen råkade jag såklart låsa oss ute också.
Men nu kan vi ju det där, så det var bara knata upp till villakvarteret och fråga några gulliga typer om en stege. Mannen drog till med värsta steg-posen..
Inga problem. Slutet gott, allting gott!
En söndag med extra allt. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer