av Emmeli | apr 17, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Halvan åker helikopter. ”Så låter helikoptern!”
Vilken fin fredag det blev, det här.
Jag drog ut och sprang i morse i gråvädret och bestämde mig för att det där med att känna sig stressad över saker, ju bara är onödigt. Vi vinkade mannen hejdå och sen har vi bara haft världens bästa fredag, jag och Minimannen. Solen kom fram, så efter ett gäng varv av Halvan
… och lunch, så klädde vi på oss och gick ut. Hade lekdate med grannflickan. Så himla mysigt. Både för stora och små. Vi njöt allihopa, äntligen fick norrnorr lite varmare grader och strålande sol, efter dagar av snö och kallt, kallt. Sen var det mellisdags och sovning igen. Sovningen tog vi i samband med en promenad till affären, i sällskap av ännu en gullevän. Vi slog oss ner på en bänk i solen när vi kom tillbaka. Så vansinnigt skönt, men efter en stund var vi tvungna att bryta upp, då jag såg min chans att hinna packa ner finporslin och sånt, under tiden Liten sov. Jag riktigt njöt där jag satt bland en massa pryttlar, med baltandörren på glänt. Solen sken in och hela vardagsrummet badade i sol. Liten sov och det var bara fåglarna som hördes och mitt prasslande från prasselpappret. I ett svisch hade jag packat ett par kartonger fulla,
Sen vaknade min lille prins.
Mini-M, visst?
Och vi har gräddat pannkakor och ätit till varma skogshallon och vispad grädde. Festlig fredagmiddag, tyckte vi båda!
Nu ska vi bara leka och mysa och ha fredagkväll.
Trevlig helg önskar vi!
Lillafrun & Liten
av Emmeli | apr 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Jo, jo. Idag ser torsdagsstädningen ut på ett annat vis, så att säga..
Undra var den där lampan kommer stå i sitt nästa kapitel i lamplivet?
Var är ungen?
Aha, där. Lockitotten står och dansar och balanserar. Inga konstigheter.
Typiska tankar just nu…
Och ibland blir jag fast, som i eftermiddags när Liten sov och jag fick chans att sitta i lugn och ro och gå igenom och rensa ytterligare lådor. Fastnade där bland en herrans massa gamla kort som skickats till födelsedagar och dylikt. Så mycket kärlek och tanke, och när jag läste och fick allt i en enda klump höll jag nästan på att svämma över av tacksamhet. Mot slutet, när jag var nästan längst ner i den låda jag nu var i då, så fann jag ett brev. Från mannen. Rader som han skrivit på ett notpapper, med sin stil, den jag känner igen på långt håll och som ser likadan ut nu som när vi gick i sjuan… sånt där sparar jag, såklart. Ett kärleksbrev från det året vi var vansinnigt nykära, jag bodde i storstan och han i skogarna i norr.
Och nu? Sex år senare det där brevet kom på posten. Är vi förlovade, gifta, färdigutbildade, har bott i lya tillsammans i fem år, dessutom stolta päron till en det-finns-inga-ord-som-kan-beskriva-hur-älskad-han-är-älskad ettåring. Och är nu på väg på nya äventyr, alla tre. Hela Lilla familjen.
Livet alltså. Svindlande!
I övrigt?
Mannen är på uppdrag och jag och Liten har torsdag här hemma. Ett träningspass för morsan, när Liten sov i förmiddags. Massa packande, pusselbyggande, en promenad-date med två kära vänner och utelek därefter med en lycklig liten pojke som helst av allt ville dyka ner i varendaste dike utan någon som helst hejd eller tanke på att hundbajs kanske inte är så gott som man tror..
Nu är middagen i ugnen och jag och Minimannen är så hungriga att vi snart börjar äta flyttkartonger, …
Allt gott!
Lillafrun
av Emmeli | apr 14, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
När han sitter där med sin gitarr i famnen, då blir jag 13 år igen. Får fjärilar i magen och känner mig sådär nykär, på nytt. Kan sitta bredvid och bara titta, och lyssna, på honom där han spelar. När han dessutom sitter på den minsta stolen vi äger och har, den som tillhör han som titt som tätt stör sin pappa genom att komma småsprigandes, ställer sig på tå och delar ut puss efter puss, som för att visa hur mycket han älskar honom.
Då blir det bara för mycket, och hjärtat svämmar över.
Lillafrun
av Emmeli | apr 13, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Musik
Hej på er, denna helt makalöst regniga måndag!
Nu har jag kastat det där med att låtsasjobba åt fanders och har idag livs- och världspremiärat som musikfröken. På-riktigt-jobbat livets första dag, liksom. Så himla roligt har jag haft och fantastiskt trött var jag när jag kom hem.
Jag ska ju bara vara Liten-ledig nu och njuta, njuta, njuta och har enbart en enda sak kvar på högskolan; att gå på examensceremonin i början av juni. Men, jag kunde helt sonika inte tacka nej till detta lilla vik-erbjudande som jag fick förfrågan om för några veckor sedan. Litet, lagom och en nyttig och härlig smak av det riktiga jobblivet. Liten och mannen har hejat på mig att ta detta uppdrag nu, trots att jag bara vill ha ett stort andrum, och det är jag så glad för.
Jag pratade högt för mig själv när jag brummade iväg i morse. Jag som typ aldrig kör bil, fick lov att övningsköra med mig själv första biten. Men det där är ju som att cykla, inga konstigheter. Så var nästa steg att hitta till skolorna jag skulle vara på. Eftersom jag besitter näst intill noll och inget lokalsinne, så har jag övningskört med mannen en gång innan (det har jag varit tvungen att göra när jag varit ute på praktik tidigare år också… ha ha), men var ändå nervös för att tjabbla bort mig. Blev därför så omåttligt nöjd över mig själv när allt bara flutit på och gått så bra. Hela dagen.
Åhå, vilken pangmåndag!
Ramlade in genom dörren och fick en småspringandes, gubbskrattande Miniman till mötes. Och så mannen förstås, som kom lugnt och lommande efter, med det där finurliga leendet jag bara älskar. Dom där två, alltså. Bästa.
Vi har njutit av eftermiddag tillsammns, med bland annat en långpromenad i regnet.
Väldans äventyrligt(och vansinnigt blött)!
Måndag. På-riktigt-jobbat, alltså. Fett coolt.
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | apr 13, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år
hej, det är jag! Liten!
Och hon där uppe, det är min mamma.
Hon som idag svischade ut genom dörren, både pirrig och peppad. Det är en stor dag idag, tydligen. Ja, för mamma mest, alltså.
Jag är hemma med pappa och vi hejar på mamma här hemifrån. Pappa var borta hela långa dagen igår och kom hem i natt någon gång, så jag är glad att se honom idag. Den här veckan, med start igår, kommer tydligen mamma och pappa att vara mycket på vift. Men allt är ordnat så att jag hela tiden har ett päron bredvid mig, såklart.
I alla fall så spelade jag bandy häromdagen.
Skulle helst spela bandy med kusinerna idag igen. Men man kan inte få allt, och pappamys är inte fy skam det heller.
Jag är så kär i min pappa att det nästan är löjligt. Går han bara ute genom dörren för att sedan komma tillbaka två minuter senare, vet jag inte till mig hur glad jag blir. Tvärgråter när han går, sen går det över på en gång. Men så pressar jag också fram några krokodiltårar, när han kommer tillbaka, så att han verkligen förstår, att han absoluut inte borde gå ifrån mig sådär.
Kär. Det är vad jag är, i min älskade pappa.
Men jag är kär i mamma också, oh ja. Vi är kära alla tre. Jag är som en enda kärleksbomb, liksom. Så himla bra. Ja, jag är så himla bra.
Du med!
Har du tänkt på det? Om inte? Gör det!
Hejja dig!
-Mååål!
Nu ska jag ha måndag, mysa med pappa och längta efter mamma och leka och ha det finfint.
Ha en braig måndag!
/Liten
av Emmeli | apr 12, 2015 | Liten ett år, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Träning
Kafferep i lyan denna söndag. Vi dukade till Liten, till mamma, och till Ulf Uv. Extra feeling fick vi av ’den levande musiken’….
Just precis.
Idag är det jag och Minimannen här hemma och vi har lekt med precis varendaste leksak som finns i det här hemmet. Då pappan är på uppdrag så passar vi på att leka med dom plastigaste plastleksakerna vi kunde hitta. Busigt värre! När katten är borta,
-dansar råttorna på bordet!
Jo, jo. Och det gick hejvilt till på det här kafferepet, ska jag tala om. Ulf Uv satt lite fisförnämt och tyckte nog att Minimannen hade lite halvdåligt hyfs… sitta mitt i fikat och sådär..
Annars då?
Ptja, jag fick mig ännu en springtur i morse innan M drog iväg. Det var ingen skön runda precis, mer än den där high-five känslan med sig själv och så den där känslan efteråt, såklart. Men i övrigt bjuder norrnorr på nästan-nollgradigt, dis och dugg och snålblåst och det är inte superhärligt att vara ute i, liksom. Så jag och Liten har grejat här hemma. Vridit på alla element på max, lekt, vikt en herrans massa tvätt och lagt tillbaka in i alla garderober. Jag la fint och prydligt i rätta högar, medan Minimannen fokuserade på att ta morsans typiska kvinnokläder och lägga i pappans garderob. Så vevade han även ut diverse klädplagg ur garderoberna som tydligen INTE skulle ligga där dom låg utan hellre ute på golvet..
Busunge!
När vi tröttnade på att vara inne i lyan trotsade vi vädret och klädde på oss. Packade lite mellis och gick korta 100-meterpromenaden till vår favoritbänk där vi satte oss ner. Perfekt utflykt. Vi fick mellis i magarna och Liten tyckte det var tokroligt att få gå själv. Såna där småstunder är det mysigaste jag vet! Det stora i det lilla.
Nu sover S eftermiddag och jag sitter och tar det lugnt en stund och laddar inför middagsfix, väldans skönt!
Ha en fortsatt god söndag!
Lillafrun
Senaste kommentarer