av Emmeli | apr 11, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Så var vi återigen på väg norrut.
Mot norrnorr och lyan vi älskar, men ändå är så less på att vi nästan kolavippar.
En sista morgon hemmahemma fick vi, med frukost bättre än på vilket hotell som helst. Liten hjälpte pappamorfar att kamma Torehundens skägg och busrejsade en sista gång. Medan morsan stack ut och sprang en sista runda innan hemfärd. Och nu är vi alltså på väg, till det vi kallat hemma i snart fem år men som nu börjar kännas som något annat, något vi är på väg ifrån.
Vi har haft så himla fina dagar här hemma. Välbehövliga. När jag fick slappna av på riktigt klappade jag ihop som ett korthus, typ. I tre dagar, precis i början på den här veckan, var jag mer eller mindre som ett vandrande spöke. Men för var dag som gått, för varje kväll jag gått och lagt mig i tid tillsammans med Liten, för varje stund jag tillåtit mig själv att bara tokgråta för att det är det som känts skönast. För varje stund jag vilat i hammocken, för varje pepp- och pratstund med familjen, för varje älskat springvarv, så har jag bara blivit mindre och mindre spökig. Och nu känner mig som en ny människa, i jämförelse med i måndags. Hallelujah!
Vi, jag menar mannen och jag, har hittills varit så bra på att ta en sak i taget. Det har gjort att det har flutit på så bra och att saker liksom inte har känts jobbiga, än om det är rätt mastodontiga perioder vi tagit oss igenom. Felet jag gjorde nu, var att jag bara staplade allt som känns pirrigt och småjobbigt här framöver, i en enda stor hög. Staplande, när man dessutom är trött och slut efter en målgång. Inte bra. Dessutom blev jag farträdd, i efterhand liksom. Men nu försöker jag återigen att tänka en sak i taget, allt kommer att lösa sig! , precis som jag brukar och det känns som ett stående, vinnande koncept. 
Mammamormor och Liten spejade på pippifåglarna en sista gång.
Sen blev det kramar och pussar och ett tack-för-allt! Vi älskar er. Hejdå, vi ses snart igen!
Älskade hemmahemma.
Lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år
Vi vandrar hit…
..och vi vandrar dit.
Fredag!
Och det råder ingen tvekan om att det är april. Vädermässigt, menar jag. Igår sol och varmt, ena stunden. För att i nästa plötsligt vara världens störtskur. Precis då var vi ute på lekstund med Minimannen. Han brydde sig inte nämnvärt utan spatserade på i alla fall. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hit och dit.
Och idag riskerar vi att möta världens snöoväder om vi åker norrut. Så vi har beslutat att vi inte åker till norrnorr idag, vi tar det imorn. Det blir alltså en bonusdag här hemmahemma och den ska vi ta tillvara på; jag och mina pojkar.
Vi har startat med sån där lyxfrukost och skön morgonstund; Liten och Torehunden har jagat varandra och det är så härligt att se. Tore har tyckt att Liten varit rätt dryg senaste tiden, då han bara blivit ryckt i svansen och klappad lite för hårdhänt. Men Minimannen verkar ha lärt sig nu, klappar fint och är mjuk på handen. Så himla gulligt!
Han är ett riktigt busfrö vår lille prins. Det syns nästan, va?
Nu ska Liten sova i vagnen och jag ska sticka ut på en sån där springtur i aprilvädret!
Ha en fin fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2015 | Liten ett år
Upp… 
…och ner..
Minimannen är helt galen i trappan och kan hålla på hur länge som helst. Upp och ner, upp och ner..
Ja, lite som livet ungefär.
Och varenda steg,
, tar han med stor koncentration.
God morgon torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 8, 2015 | Liten ett år, Litens dagens outfit
Röda rubber boots för en Miniman.
Onsdag, 8 april!
Det stormar utanför. Liten har sin månadsdag och blir idag 13 månader. Inte klokt, alltså. Vi har sovit som stockar i natt, efter att ha bastat det sista vi gjorde innan vi gick och la oss. (Ja, inte Liten alltså. Sovit som en stock har han dock gjort ändå). Man sover så ohyggligt skönt efter att ha blivit sådär inifrån-och-ut-varm och avslappnad i hela kroppen. Så idag vaknade jag med toffsen på sned och undrade nästan vart jag var. Men jag är ju här. Skönt.
Nu ska vi klä på oss och gå ut på hurtpromenad med vagnen, jag och mannen. Han jag helst inte vill släppa taget om just nu. Något jag har förträngt närmar sig… att han om ett litet tag drar iväg på låångt uppdrag, låångt hemifrån. Häftigt på alla vis. Jag är så glad för hans skull och stolt över honom. Men, jag kommer att sakna ihjäl mig, typ. Det är bra att längta efter varandra, jag vet. Men det är jobbigt också. Särskilt när man är en otålig typ som jag..
För att tänka på något roligare; Liten har fått nya böckar, som ni ser. Ett par röda, mini-Tretorn. Så vansinnigt söta, visst?
Det blir nog en tur med dom idag också. Dom kräver sin lilla övning innan traska-runt-snitsen är där…
Minimannen ute på tur.
Lillafrun.
av Emmeli | apr 5, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Så var det påskdagen och jag kikar in för att bjuda er på ett par bilder som i alla får mig att små-le (läs; dö söthetsdöden). Min lilla, varmhjärtade, tokbestämda, starka, nyfikna och strålande Miniman med prickar på näsa och kind och det sötaste rosaprickiga huckle jag kan tänka mig. 
Som jag älskar den där ungen. Det är helt galet!
Det är en så fin påskhelg. Vi har umgåsmarathon med M´s familj och min, stora taikonsfamiljen (minus en megasaknad syster med familj som är på annat äventyr <3). Idag är det jag och Liten som myser järnet, just nu i stora bäddsoffan bland täcken och kuddar och nya favoriten ”katten i hatten”. Älskade M drog i väg strax efter 05 i morse, för uppdrag. Han är min idol.
Nu ska vi gå en trappa ner, minipåskkärringen och jag. Försöker väcka min ben som känns som telefonstolpar efter gårdagens backintervallpass i tommelmobacken tillsammans med mannen. Frukost och en stor balja kaffe väntar. Det blir gott!
Hoppas ni har det fint, ni också. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 4, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Glad Påsk!!!
En överlycklig Liten som fått ett alldeles, alldels eget påskägg. Fyllt med nya nappar och såna där ekologiska fruktsmoothies som han får ibland och kan äta helt själv. Men vad som var där i, var såklart inte det roligaste. Själva ägget var såklart det bästa. Gullunge.
Jag måste gå ner till mormor och morfar och visa! , sa han.
Stora kistan var i vägen, precis som sig bör. Men till slut kom vi ner. Trappen tog sig en stund då Liten kommit på att det är vansinnigt roligt att klättra uppför och nerför. (Morsan är livrädd hela tiden och släpper inte taget en sekund, men låter honom jobba på själv).
Och nu har det kramats glad-påsk-kramar och delats lite påskägg och paket och stora brakfrukosten är på väg fram och ja, det här kommer bli en så himla bra dag. Det känner jag på mig. Alla högtider och händelser, känns så mycket mera med en Liten i familjen.
Allt gott till Er!
Lillafrun med familj.
Senaste kommentarer