av Emmeli | feb 3, 2014 | Emmeli funderar, Liten i magen, Träning
Idag..
..fyller jag dagen med/ fokuserar jag på sånt som jag mår bra utav; förmiddagstränar och njuter av att fortfarande kunna, vilja och orka. Går min runda i preggofart ute i friska luften, möter vänner för lunch, skriver rapport (ja,just det är väl inte en må-bra-grej precis, men förbaskat skönt att komma framåt med!) och sen kommer jag avsluta eftermiddagen med att undervisa. Och sen ska jag ramla hem innanför dörren till våran fina lya och dra den där nu är jag hemma-sucken. Som äär så skön. Jag är förbaskat hemmakär just nu.
Jag sparkar Jante i baken! Jag är så stolt och imponerad av mig själv och kroppen som kämpar på. Förutom foglossningen (som inte har med något muskulärt att göra) så har jag inga övriga krämpor. Vågen visar liksom bra många kilon upp nu och utan min starka rygg skulle jag ha ont. Så är det bara. Heja kroppen, heja musklerna och tack Gode Gud för att jag ha fått ha en sån drömgraviditet. Tacksam. – Bara förnamnet.
GOD MÅNDAG VÄNNER!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
En söndag.
Med huckle på huvudet och en bulldeg så stor att jag på mitten höll på att ge upp.
Jo precis. Vi drog iväg på en promenad på förmiddagen. Det snöade och jag passade på att inviga mina ”moonboots” som jag fick utav mannen till julklapp (HÄR kan du hitta likadana!). Jag frös inte, om jag säger så. Och handla jäst, det var dom bra på minsann. Så fort vi kom hem till lyan igen satte vi en bulldeg, modell större än vi tänkt oss. Den jäste utav bara vettet och till slut blev det visst både choklad- vanilj och kanelbullar. Perrrfekt! Nu har vi bullar till bjuda-hem-fika, efter att Liten har flyttat ut från sin vattenballonglya och bestämt sig för att minsann bo här ute i stora vida världen istället.
En snart-mamma med bullar i alla ugnar.
På tal om mamma, så var nog dagens roligaste när min mor ringer, med facetime, och bara gapskrattar och utbrister men huuuur kan det här gå till!? Ja det undrar jag också, svarar jag. Och skrattar minst lika mycket jag. Teknikens under, som vi säger! Det är i alla fall himla fiffigt det där, och jag kunde visa bullarna som gräddades i ugnen och bullberget på bänken, fastän vi var så långt ifrån varandra så kändes det som om mamma var bredvid mig. Vilken grej alltså.
Jag och mannen plockade ihop ett gäng bullar med olika fyllning, blandade en tillbringare med svärmors svartvinbärssaft och traskade sedan upp till grannarna och bjöd på eftermiddagsfika. Och bullarna vart faktiskt himlarns goda! 
Myssöndag. Och idag kände jag mig verkligen som en bullmamma. En riktigt en.
Fridens, vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Liten i magen
Det vette katten om det här är nyttigt egentligen…
Att vakna om nätterna och mumla om kuddfodral som jag bara måååste ha och att jag ska baka bullar, helst precis där och då. Klockan 4 på morgonen… Idag är det söndag och jag vaknar med iver i kroppen. Iver är ett milt ord, smyghypersjukan är ett bättre ordval. Jag vill baka, städa, laga och grejsa. Heela tiden. Jag älskar ju sånt här nog mycket i vanliga fall, så det här hade man ju kunnat räkna ut redan på förhand…. att jag, som högpreggo, inte riktigt skulle kunna hålla bonandet på en lagom nivå. Lagom är inte min grej. Återigen.
Söndag alltså.
Det luktar målarfärg i lyan. Jag smälter av synen att Liten-pappa håller på att bygga skötbord till sitt barn. Samtidigt sitter jag och väntar på att klockan ska bli nio så jag kan dra iväg och tömma affären på jäst. Deg alltså… preggotetens största craving!
TA HAND OM DIG!
ja. idag också. varje dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2014 | Liten i magen
Det börjar dra ihop sig nu.
För första gången på hela graviditeten så känns det som att vi börjar närma oss, på riktigt liksom. Vi snackar inte längre tredjedelar, trimestrar, tio veckor hit och månader dit. Vi kliver imorn in i februari månad och med det, närmar vi oss det efterlängtade datumet i början på mars.
Det är mycket som klickas hem, kommer i stora och små paket på posten och massor som springs i affärerna för. Senaste kvällarna har jag suttit och surfat sängkläder för spjälsäng. Jag ville ha något vitt, som var supermjukt i kvalitén och med en spetsdetalj rakt över påslakanet. Hur jag än skrev in orden på google så fann jag inte det jag sökte. Så igår, kring lunch, innan jag och vännen skulle sticka iväg ner på stan, så sa jag Äsch, jag kan sy ett. Det är ju baaara att köpa vitt tyg och spets och sen är det klarrt!
Ringde ivrigt mannen och berättade om min idé. Han fnös till i telefonen och jag hörde att det var ett skratt han försökte hålla inne på. Något jag hade kunnat skriva i den där listan häromdagen, som punkt 19…Jag kan inte sy. På symaskin alltså. Min syslöjdslärare på högstadiet såg alltid bekymrad ut när hon kom till min plats och skulle hjälpa mig… där jag satt med nålen på ena sidan tumnageln och tråden på den andra och dom stackars sömmar jag lyckas sy, var så sneda att det inte liknade någonting. Jag ville helt enkelt inte. Och vill man inte, då går det inte.
Men igår hade jag bestämt mig. Även om jag hade i bakhuvudet att M får sy. När han flyttade in i sin lya, tillsammans med bästa kompisarna, under gymnasiet. Då var det han som sydde gardinerna. Och av tyget som blev kvar sydde han kuddfodral. Alltså…. mest störande men samtidigt så gulligt så jag smäller av.
Äsch, jag kan inte dra på det längre. Det sket sig i alla fall. Jag hade gett upp redan under orden Köp tyg så du har några centimeter till sömnsmån och blablalbalbla. När vi ramlade in på Hemtex så låg det ju där. Det perfekta bäddsetet.
Vitt och med den där spetsdetaljen jag fantiserat om. Och filten är hemklickad ifrån Jollyroom och är i den perfekta ljusblå färgen. Den som matchar vårt överkast, ton i ton. Gissssa om jag längtar efter att få bädda om det lilla livet i allt det mjuka, vita och fluffiga!
Att förbereda för en efterlängtad. Jag njuter.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 30, 2014 | Liten i magen, Träning
God morgon!
Småsnurrig natt med starka, pyttesmå, vassa hälar rakt in i revbenen. Samtidigt som det gör så ont, så är det en magisk känsla. Lilla livet, redan så älskat.
När jag vaknade i morse och hade chans att sova vidare eller ta tiden till en morgonpromenad, var jag trots lite knackig sömn inte osäker på valet. 11 minusgrader och singlande snöflingor. Känner mig nu redo för en torsdag med full fart!
En dag som startas med friskluft och rödrosiga kinder, det kan bli en himla bra dag!
Jag måste kila nu. Samla ihop hjärnan för ännu en dag med rapportskrivande. Sen får jag absoluuut inte glömma att ta med handlingslistan jag så duktigt skrev igår. Åh, torsdag alltså! Och jag ska kryssa ännu ett kryss.
Önskar Dig en bra dag!
ta hand om dig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen, Shopping, Träning
Att hålla fokus på rätt saker, det är inte alltid det lättaste.
Men jag är tjurig och vägrar deppa och tycka synd om mig själv, som dessutom bara gör det hela sämre. Igår var det en pissdag, men det fick räcka med en. I morse när jag vaknade, efter att ha sovit bästa natten på länge så kände jag att Yes, det här ska bli en bra dag! . Jag klev upp, öppnade den hemliga dörren och satte ännu ett kryss..
Japp. Jag har pysslat ihop ett pepp-schema. Ett kryss för varje dag som gått. Alla sätt är bra, förutom dom dåliga….
Efter rapportskrivandet så hoppade jag på en buss ner mot stan. Det var bara jag, ett tokgammalt par och busschauffören. Ur högtalarna spelades medryckande Michael Jackson-låtar och jag kunde omöjligt hålla mig från att börja sjunga med och låtsas att jag var med i någon flashig musikal. I ett nafs var vi framme och jag hoppade av bussen, och hade sedan en stund att snurra i affärerna. Köpte med mig ytterligare ett 99-kronors baslinne ifrån gina tricot (dom är sååå sköna över magen!) i en ny färg. Partade till det med ett grått.
Till slut landade jag på rätt plats; i den där gröna, noppriga stolen, med ett lugn som jag bara får när jag är precis där. Hos min kära morska. Och alla mina värden var bra, Liten hade växt och hon gav mig beröm för att jag fortfarande höll igång min träning, och sa att Det där kommer du att ha igen sedan! . WöhööW!
Sen tog jag apostlahästarna hem till lyan igen. En skön promenad med glädjerus i kroppen. Jag kände mig sådär löjligt duktig på något vis. Jag vet inte varför, jag bara kände så, som vanligt när jag varit på mitt favvoplace helt enkelt. Ramlade in i lyan, åt en sen lunch och nu ska jag vila under filten en stund.
Alla gröna kryss betyder att M är hemma då, eller att dom dagarna redan passerat. Förra veckan fick jag så kloka ord i en kommentar här inne…
“missing someone gets easier every day, because even thought it’s one day further from the last time you saw each other, it’s one day closer to the next time you will.”
Det stämmer. Så jag väljer, så länge jag bara orkar, att inte fokusera på att det är en hel drös med tomma rutor som hänger där på dörren. Utan istället fokusera på att dom där okryssade rutorna blir färre och färre, vilket betyder att vi kommer närmare och närmare mål. Och dessutom, närmare Litens touchdown!
En tisdag alltså. Med gröna, peppande kryss. Ett lyckat rapport-grejsande, en rolig busstur, ett lyckat morskan-besök och en preggonad. Hejja!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer