av Emmeli | sep 30, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Litens Lekrum
Har ni sett vad Litens rosa blomma blommar? En streptocarpus jag fick av älskade vännen i våras. Då var det bara ett blad i en kruka med jord i. Men så mycket kärlek. Och nu, några månader senare ser den ut sådär. Det är häftigt. Och jag tänker på vännen varje gång jag tittar på blomman. <3
Onsdag!
För mig och lilla S:et är ju det här egentligen en ledig-dag. Men inte den här veckan! Och Världens Bästa M (kära nån vad jag älskar den mannen.) har också uppdrag idag. Så, vi som brukar onsdagshänga med varandra, alla tre, ska idag iväg på arbeten åt var våra håll. Jag ska vicka för en annan Musiklärare, M åker och sänder SHL och Liten drar iväg på sitt lilla Arbete.
Jag klev upp i morse och var ute och sprang i den ljuvliga morgonen. Från att ha varit pissregnigt hela förra veckan, så avslutas nu september på ett helt makalöst fint vis med så höstvackra dagar; sol och krispig luft.
Vi hoppas på en bra dag idag. Allt gott till er! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 23, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Litens dagens outfit, Litens Lekrum, Mammalivet
”Undra vilken bok jag ska ta? ”
”Den där med musik gillar jag ju”. 
”Så. Bra orkestern. Ni spelade lika bra idag också!”
Så var det onsdag och vi har ledig-dag tillsammans, jag och Minimannen.
Igår var jag fancypancyklädd i min nya höst-stass, var på lång och intressant Studiedag som på kvällen avrundades med en ohyggligt god middag. Sån himla lyx det är att jag får jobba där jag alltid drömt om att jobba, med världsbraiga kollegor. Rullade in på gården i mörkret och kilade raka spåret in i sovrummet till den där lilla människan som jag dom sista timmarna längtat efter helt vansinnigt mycket. Det går liksom till en visst gräns, det där. Första timmarna bara lagomlängtar jag… men sen får jag kramp i mammahjärtat och kan inte tänka på annat än att jag vill till min unge.
Då var det mysigt att komma hem och pussa på sovande Minimänniska och med ens känna sig hel igen.
Idag har vi tillsammansdag och tar igen all längtanstid från igår. Tussar runt i mjuka kläder och utan den minsta plan för dagen. Morsan piffar sig med en ostyrig tofs på huvudet, medan vissa faktiskt har onsdag med stil…
Hans morsa råkade shoppa lös lite åt honom häromdagen. Ny hundblus till exempel. Så gulligt att jag kolavippar! Och mysbrallor och en drös sturmpor, bland annat med traktorer. Och ett par meterlånga helpyjamasar och så. Det är ju så roligt att shoppa till en sån där liten människa.
Så igår var det fancypancydag och idag har vi soft hemmadag. Det där med konstraster, ja. Najs!
Ha en god onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 20, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat
Alltså. Jag smäller av.
Han har ritat Livets Första Teckning nu på morgonen. Vår stora lilla älskling.
Titta! S målade en traktor, sa han. Och Morsan finaste formen hon vet.
Vi startade söndagen tidigt. Morsan vaknade först av alla, ivrig att få ge Minimannen det där kilot med ritpapper och fina kritorna som mannen hade med sig när han rullade in på gården igårkväll. Då sov ju Liten, så det fick bli premiärritande nu på morgonen istället. Liten haffade tag i kritorna och ritade på en gång. Med tårna i position Jätte-Koncentrerad.
Och han kommer ju bli rik på det där, Minimannen! För jag menar; dom är ju det vackraste någon någonsin har skådat, dom där teckningarna. Eller hur? Och varje täckning är värd allt och lite till, ju. Dessutom är Minimannen vaaaaaaansinnigt snabb på att rita färdigt en täckning ….
Win-win-win.
MiniPicasso, alltså. Mammahjärtat svämmar över.
Söndag. Och vi är redo att ge oss ut. Mannen är redan ute och snickrar. Äntligen, äntligen, äntligen har vi kunnat bestämma oss för hur räcket ska se ut ute på Verandan…. det finns ju miljarder olika varianter av räcken att göra och jag och M har velat i tre evigheter. Men nu så! Jag och S ska ut och fixa lite vi med, och sen har jag lovat honom att traska en sväng till lekparken.
Det bli nog en bra söndag, det här.
Må så gott. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2015 | Emmeli pysslar, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet
Först en förmiddag full av lagom-mycket lek här inne. Det väder vi har här i dag är lite som ett skämt; himlen är öppen och har så varit i vad som känns som en evighet. Jag har knappt stuckit näsan utanför dörren på hela dagen. Och då är jag ändå inte kinkig på väder. Liten ville förstås ut ändå, men det tyckte inte jag passade sig. Friskluft är bra, men att bli blöt i kallt regn, nix. Det här är snarare skyfall än något annat…
När vi lekt och tittat på Pippi till strumporna nästan började växa på oss, tog vi lunch och sen slocknade min prins ovaggad i vagnen ute på Verandan.
Då, satte jag mig vid köksbordet och hade en så himla god stund.Varmt, nybryggt kaffe (varmt, liksom. När händer det?) och en hög av papper jag längtat att få pyssla med till Litens rum. Jag har sparat på pysslet lite, för att längta liksom. Idag fick jag det perfekta tillfället.
Regnet smattrade mot rutan och jag började min tillverkning av
-Vimpel till Litens Lekrum.
-Plättlätt och skitmysigt. Alla borde göra en vimpel.
Det enda du behöver ha är några pappersark, hampasnöre, en sax, en penna, några knappnålar och tejp.
Mät först ut hur lång vimpel du vill ha. Jag fäste mitt hampasnöre med några knappnålar inne på Liten Lekrum ungefär som jag tänkt att Vimpeln skulle hänga, och såg då hur långt som blev bra. Kapade av snöret och sen började jag min tillverkning av trianglar.
Storleken på dom gjorde jag enligt pappersregeln som var när man var liten och gick på pysselstund efter skolan; så lite spill som möjligt. Det råkade bli lagom, men gör så stora/små som du vill.
Sen bestämde jag ordningen på trianglarna, mellanrummet emellan dom (jag tog 4 centimeter) och sen tejpade jag helt sonika fast papperet på hampasnöret.
Styrde tejpmningen så att snöret hamnade lite längre ner på mitten, men precis vid hörnen ute i kanten. Klurigt och halvdåligt beskrivet, men du förstår nog.
Efter en mindre evighet av idogt, högst fokuserat arbete var jag färdig och kunde gå in i Liten Lekrum och Pysselpiffa.
Så nu är alltså hans sista hörna i rummet färdig och därmed hela hans Lekrum.
Här ser ni hans lilla ”Skolhörna”, där han kan sitta och rita och greja.
När Liten vaknade ur det sövande regnsmattret efter nästan fyra timmar (!), och fick se sitt rum så utbrast han:
Men, va ä de dä?
Men, titta!
OUUJ!
…Jag väljer att ta det som ett bra betyg.
En torsdag som inte blev som vi tänkt oss, men som blev småmysig i alla fall.
Och ni! -Liten hälsar tack för alla krya på!. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2015 | Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting.
Idag får lillbilen vila sig. Annars har den ett tufft liv, den där bilen. Gasar på mest hela, hela dagarna.
Herr Sjuka för Liten och livets första VAB för Morsan, alltså;
Inget vi såklart önskat. Men det här är också livet, liksom.
Jag kände det redan igår kväll, att Liten var småvarm. Vi la honom direkt i våran säng för att kunna ha bättre koll och nu på morgonen är febern här. Vi har klarat oss så bra från olika sjukor hittills i Litens liv, det är vi tacksamma för. Men nu är det så tydligt med alla småbaciller som umgås på Förskolan. Det är helt sonika bara att checka av sjukorna och bygga upp det lilla immunförsvaret.
Så vi tar en hemmadag, jag och Minimannen.
Just så. Nu ska jag ta hand om liten Miniman med feberrosiga kinder och hoppas på att läget håller sig vid några streck feber och inte blir värre än så.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Trädgård & Odling
Fredag, ja.
Vi fick såklart hur bråttom som helst i morse. Jag lät Liten bada alldeles för länge, han älskar det ju liksom.. Men sen fick vi tokskynda oss till Förskolan och lekstunden.
Och nä, Vår Lille Miniman är inte dum. Dom är ju inte det, dom här små Minimänniskorna. Från att bara ha vinkat hejdå och kutat in och inte brytt sig om var varken jag eller M har varit…. så är han nu som ett frimärke på oss vid lämning. Därför var vi där idag och bara lekte tillsammans. Han vill inte säga hejdå. Det är det senaste. Och det var precis, precis det här jag varit så orolig över. Det är M som råkat ut för tårar och måsta gå ändå… jag skulle fasiken inte klara det. Än fast vi till och med fått gulligt filmbevis visat för oss på Paddan (Världens bästa Personal som gör allt för kidsen och päronen! <3) där filmen visar att S, typ 1 minut efter lämning leker på och är sitt vanliga go- och glá-kexchoklad-jag, så gör det ju så oooont att behöva lämna den där lilla, lilla människan med tårar trillandes. När farvälet väl är taget, så går det hur bra som helst. Han leker, både äter bra och sover bra. Och är, som vi fått berättat för oss, så självständig och trygg. Men avskedet är drygt. Mitt och mannens, var vårt Päronhjärta kämpar. Vi vill inte att han ska vara ledsen ett endaste dugg. Än om det bara är en fisminut och allt sedan är bra. Det vore ju egentligen konstigt om lillvännen ville säga hejdå till oss.
Efter lekstund drog vi vidare, fortsatte vår runda och hamnade sedan hemma på Gården.
Morsan svettig och Liten ännu mera lekstugen.
Efter lek började vi städa tillsammans. Men jädrar vilken dålig kombo vi var då. Jag ville plocka bort och dammsuga, torka och göra fräscht. S stängde av dammsugaren, slet fram allt han kunde komma åt i lådor och skåp, hämtade hårdbröd ur skafferiet och knaprade för fullt (och smulade). Så klättrades det här och där, drogs på ugnen på 300 grader och som pricken över i ”skurades” golvet med toaborsten. Jo, jo.
Där bröt vi. Om jag säger så. Så åt vi lunch istället och sen hoppade S i vagnen och sov i tre och en halv, nästan fyra timmar. Inte klokt vad länge. Han drar till med såna där megasovningar rätt ofta och idag var det väldigt passande. Då kunde jag greja i hemmet.
Förvandla hemmet från ett kladdigt och skräpigt hak, till en skinande rent, linsåpeskurat hem. Liten rejsar så med sin bil att det blir svarta streck på golven… så jag har krupit på knä och gnuggat med en liten, liten svamp och sen knäskurat som vanligt. Men nu är det fint, alltså. Bäddat rent, tvättat, vikit tvätt och hängt tvätt har jag också gjort. Känns så skönt när sånt där är gjort.
Nu är vi båda vakna igen. Omåttligt nöjda. Det är ju värsta bästa sensommarvädret trots att vi är en bra bit in i September! Hur härligt som helst! Och jag har pratat förnuftigt med mig själv och konstaterat att det här med lämningarna nog borde bli bättre och att jag ändå känner mig lugn eftersom att resten av Förskoledagen flyter på så himla bra. Vi säger så. Och så har jag träningsvärk deluxe, det är nystädat och ungen är kvittrig och glad. Nu kör vi helg för hela slanten!
Ha en fin helg allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer