av Emmeli | apr 17, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Halvan åker helikopter. ”Så låter helikoptern!”
Vilken fin fredag det blev, det här.
Jag drog ut och sprang i morse i gråvädret och bestämde mig för att det där med att känna sig stressad över saker, ju bara är onödigt. Vi vinkade mannen hejdå och sen har vi bara haft världens bästa fredag, jag och Minimannen. Solen kom fram, så efter ett gäng varv av Halvan
… och lunch, så klädde vi på oss och gick ut. Hade lekdate med grannflickan. Så himla mysigt. Både för stora och små. Vi njöt allihopa, äntligen fick norrnorr lite varmare grader och strålande sol, efter dagar av snö och kallt, kallt. Sen var det mellisdags och sovning igen. Sovningen tog vi i samband med en promenad till affären, i sällskap av ännu en gullevän. Vi slog oss ner på en bänk i solen när vi kom tillbaka. Så vansinnigt skönt, men efter en stund var vi tvungna att bryta upp, då jag såg min chans att hinna packa ner finporslin och sånt, under tiden Liten sov. Jag riktigt njöt där jag satt bland en massa pryttlar, med baltandörren på glänt. Solen sken in och hela vardagsrummet badade i sol. Liten sov och det var bara fåglarna som hördes och mitt prasslande från prasselpappret. I ett svisch hade jag packat ett par kartonger fulla,
Sen vaknade min lille prins.
Mini-M, visst?
Och vi har gräddat pannkakor och ätit till varma skogshallon och vispad grädde. Festlig fredagmiddag, tyckte vi båda!
Nu ska vi bara leka och mysa och ha fredagkväll.
Trevlig helg önskar vi!
Lillafrun & Liten
av Emmeli | apr 17, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Och den här fredagen är som vilken fredag som helst. Allt är i sin ordning och med färska fredagsblommor viskas det om helg, och en lugn sådan också…
Ööh.
Inte riktigt!
Det är en otrolig maxad vecka, det här. Det har tickat på i ett. Uppdrag för M i vanlig ordning, jobb för mig (hoppsan! jag har varit sketatrött efteråt) och så ”lite lätt flyttpack” på det. Ja, och så allt annat som hör livet till, ni vet.
Blommorna här ovan, är ett fång torkade rosor från olika tillfällen. Det gör så ont i hjärtat att kasta dom. Många av dom är från mannen..
Grattis älskade på 20-årsdagen.
Jädrans, det känns som hundra år sedan jag fyllde tjugo.
Nåväl.
M kom hem sent i natt och åker iväg om en liten stund igen och blir borta till imorn. I helgen väntar packrace deluxe och jag känner att jag vill hinna så mycket som möjligt idag, men att det ju inte är det lättaste…. ”trots att jag har världens bästa hjälpreda”.. (ni hajjar, det är en konst att packa tillsammans med en ettåring).
Har en liten stress i kroppen men tänker råda bot på den genom en stunds egenlyx nu, innan mannen drar iväg. M passar på att packa lite, Minimannen sover i vagnen och jag har en skön löptur som väntar. Där får jag motion, energipåfyllnad och kommer garanterat hem med ett lugn i kroppen. Det slår aldrig fel, nämligen. Trots att veckan har varit och är maxad så hoppas inte träning över här hemma, det är liksom den som gör att vi känner oss så starka och lite som supermänniskor när det behövs. Värsta braiga grejen!
Nu kör vi fredag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Jo, jo. Idag ser torsdagsstädningen ut på ett annat vis, så att säga..
Undra var den där lampan kommer stå i sitt nästa kapitel i lamplivet?
Var är ungen?
Aha, där. Lockitotten står och dansar och balanserar. Inga konstigheter.
Typiska tankar just nu…
Och ibland blir jag fast, som i eftermiddags när Liten sov och jag fick chans att sitta i lugn och ro och gå igenom och rensa ytterligare lådor. Fastnade där bland en herrans massa gamla kort som skickats till födelsedagar och dylikt. Så mycket kärlek och tanke, och när jag läste och fick allt i en enda klump höll jag nästan på att svämma över av tacksamhet. Mot slutet, när jag var nästan längst ner i den låda jag nu var i då, så fann jag ett brev. Från mannen. Rader som han skrivit på ett notpapper, med sin stil, den jag känner igen på långt håll och som ser likadan ut nu som när vi gick i sjuan… sånt där sparar jag, såklart. Ett kärleksbrev från det året vi var vansinnigt nykära, jag bodde i storstan och han i skogarna i norr.
Och nu? Sex år senare det där brevet kom på posten. Är vi förlovade, gifta, färdigutbildade, har bott i lya tillsammans i fem år, dessutom stolta päron till en det-finns-inga-ord-som-kan-beskriva-hur-älskad-han-är-älskad ettåring. Och är nu på väg på nya äventyr, alla tre. Hela Lilla familjen.
Livet alltså. Svindlande!
I övrigt?
Mannen är på uppdrag och jag och Liten har torsdag här hemma. Ett träningspass för morsan, när Liten sov i förmiddags. Massa packande, pusselbyggande, en promenad-date med två kära vänner och utelek därefter med en lycklig liten pojke som helst av allt ville dyka ner i varendaste dike utan någon som helst hejd eller tanke på att hundbajs kanske inte är så gott som man tror..
Nu är middagen i ugnen och jag och Minimannen är så hungriga att vi snart börjar äta flyttkartonger, …
Allt gott!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2015 | Emmeli funderar, Lyan
Idag njuter jag lite extra av morgonen här hemma.
Det är lyxigt att få vara Liten-ledig, alltså. Utanför fönstret faller det snöblandade regnet. Bestämt och på tvären. Här inne i lyan är det en salig röra, mest överallt. Men jag är så peppad på denna röra att det liksom inte gör ett endaste dugg. Vi vaknar med tuppen och myser en extrastund bland alla täcken och kuddar som är varma efter natten.
Nu väntar frukost, dom vanliga morgonbestyren och när Liten ska sova igen sedan, ska här passas på att packas ännu lite mer. Alla musikpapper är sorterade och i sina pärmar, förrådet (som kändes som ett utav dom största projekten) är rensat och idag åker ett stort lass iväg till några som behöver sakerna och kläderna bättre än vi. Så nu börjar det roliga; att faktiskt få packa ner i dom där stora lådorna och tejpa igen och säga vi ses!
Men det är fascinerande, det må jag säga…
Huur i hela friden kan det rymmas så mycket saker i en liten lya?
-Det är min fråga.
Nu- frukost och dagens första kaffekopp. Ooh, så gott!
Lillafrun
av Emmeli | apr 15, 2015 | Lyan
Se där, ja.
Kan knappt tro att det är sant, men nu är vi igång. Något så efterlängtat och lika pirrigt och förväntansfullt.
Där i hallen; en massa wellpapp, packtejp och prasselpapper att omfamna sånt som är ömtåligt. Och så en hel drös av pärmar och register.
Och i källaren?
…en stor trave flyttkartonger, bland alla andra miljarders pinaler.
Jo, precis.
Operation flyttpackning har börjat. Steg ett. Och vi kommer att ta det här i etapper, då det är mer än en boll som är i luften för oss just nu. Till exempel så drar ju mannen iväg på storuppdrag om någon vecka, och då blir vi pausade i detta projekt. Men nu har vi börjat, i alla fall. Det är en vecka med full fart, det kan vi konstatera. Men inga är mer peppade än vi!
När det gäller uppdelning av flyttpack del ett, huserar mannen nere i källarförrådet och jag och Minimannen grejar här uppe i lyan. Mitt första steg är att få ordning på saker innan det packas ner i kartonger. Som på till exempel den årliga musikmaterialsorteringen (långt ord jag just hittade på, va?)…
Minimannen hjälper sin mamma till det yttersta…
Signerar var och varannan not och sådär… Äsch, det gör inget!
…för här har det minsann börjats packa för ett nytt kapitel i livet och inga är gladare än vi. På frågan vart lasset bär, svarar jag; ”Pass! Låt mig få återkomma!”
Just precis nu, denna tidiga, soliga onsdagsmorgon, är alla bollar på paus och jag ska dra iväg för sluttampen av mitt lilla musikfrökenuppdrag!
Hoppas att ni har en fin vecka!
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan
Nu är vi hemma!
Jädrans vad långt det var till norrnorr idag. Och fy vale vad drygt att åka från barmark till snö, om än det inte är tvärmycket snö kvar här, men ändå. Snö är vi kräkless nu, rent ut sagt. Nåväl. Här ska inte deppas! Det är strålande sol, många plusgrader, det töar och till och med pippifåglarna kvittrar.
Resan har gått bra, trots att vi var less rätt snabbt, alla tre. Lite katten i hatten på lill-macen för Minimannen och pladdrande om flytt för päronen, så har ändå resan svischat fram. En mathandling drog vi till med innan vi var hemma också, när vi var som mest less. Smart. Liten var på rymmen mest hela tiden. Jättekul tyckte hela Ica Maxi, förutom päronmamma och päronpappa…
Mannen har kört hela vägen, i vanlig ordning. Så nu när vi kom hem har jag gått ann som en tornado här, inte mer än rätt. Dessutom älskar jag det; att packa upp, sortera tvätt, dra igång en tvättmaskin, lägga var sak på sin plats och bara tvärdra en dammsugare efteråt trots att det var precis nystädat innan vi drog från lyan.
Nu ska vi njuta lördagmiddag och bara ha lugn kväll. Jag är helt mör i kroppen, efter all träning förstås men även efter den där lilla bergbestigningen vi gjorde igår (skaa visa bilder, så makalöst vackert det var!) med Minimannen på ryggen. Det får bli ett dopp i badkaret för oss alla tre, både skönt och välbehövligt.
Och ja, titta! Ett par gammskor. 24 år gamla. Från när jag var liten. Mamma hittade dom hemma i förrådet igår och jag blev så himla glad. Vad mysigt att ha, liksom. Och Liten kommer säkert tycka dom är übersnygga i sommar!
Åh. Nu blev jag sådär tokpepp. Klockan är snart 18, det är jätteljust och solen skiner. Vi är hemma i lyan vi älskar, men är så less på att vi kolavippar, men ändå, ändå älskar för att den är vårt hem. Nu och ett litet, litet tag framöver. Håhå!
Ha en fin lördagkväll allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer