av Emmeli | mar 24, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan
Det har varit en otroligt skön tisdag idag.
Jag har verkligen tänkt på att stå på bromsen. Och känner nu att jag behövt det. Och kanske en dag till. Och en dag till. Det bästa i det hela, är att veta att det är helt möjligt nu.
På torsdag och fredag ska vi skriva sista rapporten… några fjuttsidor i jämförelse med ex-arbetet. Och efter att gårdagens seminuarium nu är över… så känns det ju så om ”moderkakan” är mer än halvvägs ute (läs här för att förstå vad jag pratar om) och jag njuter så. Äntligen är vi här.
Idag har vi mest tagit det lugnt. Varit på dubbla promenader. En sån där svettsnabb och en mest för att leta videkissar och lapa sol. Det blev en solig dag istället för snöyrig så vi har passat på att frisklufta oss.
Och ni..
.. nu har jag äntligen tagit mig tiden att fixa ett instagramkonto för den här lilla dagboken. Jag har ett privat konto redan, som jag ser att en hel drös av er har hittat till, men där jag inte har accepterat eran förfrågan. Det är helt sonika för att jag vill ha ett konto för familj och nära vänner, där jag bara är Emmeli, liksom. Men såklart ska ni också få vara med, så nu finns det ett konto som heter lillafrunsdagbok där det säkerligen kommer dyka upp bilder som kanske inte landar här också. Ett helt gäng med bilder ligger där redan nu.
Så, följ med, på instagram också genom att klicka på ikonen nedan!
@lillafrunsdagbok
Ha en skön kväll!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 24, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan
Har det rätt så rysligt gott just nu.
Varit ute i ishavsvindar och snöyra, som sedan byttes mot enbart storm och en värmande sol. Minimannen sover fortfarande i vagnen efter vår runda. Jag passar på att sörpla kaffe och fixa och dona lite.
Skickar mail, svarar på mail, ringer och har mig. Det händer saker här bakom kulisserna, som ni säkert förstår. I vanlig ordning berättar jag såklart, men inte nu. Ännu. 
Finaste almanackan används flitigt. Nu är den sådär skönt lagom-blank. Men dom där sidorna som går att använda till att anteckna, skriva listor, kludda på drömmar inför framtiden… dom sidorna, är väl använda nu.
Blommorna framför mig får mig att stanna upp och bara andas en stund.
Å ena sidan tycker jag att jag är rätt så bra på att njuta av nuet och av stunden här och nu. Å andra sidan är jag jättedålig på det och istället världsbäst på att trumma på, dundra på som en maskin och gå på autopilot. Målinriktad, minst sagt. En drivkraft, på ett sätt. Men ibland, som precis just här och nu, får jag säga åt mig själv att bromsa. Bara sitta stilla en stund, inte göra nånting. Jag är dålig på det, att bara-vara-vara.
Blommorna? Dom sjunger på sista versen men är vackra i alla fall.
Så ja, här är jag. Precis nu. Och andas. Bravo.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 24, 2015 | Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Det är tisdagmorgon.
Vi morgonsuddar. Utan stress, tid att passa eller någon plan att avbryta vad vi gör just nu; bara är.
Utanför fönstret yr snön bestämt. Vivlar runt retligt på typiskt aprilvädervis. Nu är jag här igen! ,liksom.
Här inne försöker vi vakna till liv. Ja, Liten är mer än vaken redan. Läser Ingrid, svajsar runt i sitt nattlinne med trasan som en scarf och säger t-t-t-tittah!. Han är fancypancy, alltså. Om än den där trasan är så snuskig att jag kolavippar av bara tanken. Liten gillar den. Skarpt.
Idag ska jag bara njuta av att vara hemma. 5 veckor av gå-iväg på morgnarna, gör att jag lätt som en plätt kan tänka mig att vara inne precis hela dagen och göra allt-och-ingenting. Vädret är riktigt innemysarväder. Men känner jag mig själv rätt blir det garanterat en långpromenad i snöyran. Det låter ganska skönt faktiskt, med friskluft. Jag känner en liten retlig migränkänning, som var helt och hållet väntad idag. Det var väldigt längesedan sist. Men nu i slappna-av-tider så…
Dock inte något jag tror kommer bryta ut. Det är inte sådär att jag ligger och sliter mig i ansiktet för att jag inte har någon känsel i halva ansiktet, efter att då gått igenom synbortfall på ena ögat, och nu bara har så ont att jag smått kreverar och absolut inte kan titta upp ovanför täcket. Inte så. Som jag fått ett par gånger i livet. Nu är det snarare fy-tusan-vad-skönt-att-få-vara-ledig-huvudvärk. Och den kan jag obehindrat leva med. En kopp kaffe på det här så…
– tillsammans med han som är på letarjakt efter mormor och morfar…
Tisdag, alltså. Snön yr och vi sladdar på här inne. En smått väntad huvudvärk som botas med kaffe och synen av den gulligaste ungen jag vet. Vi har det bra, med andra ord.
Hoppas Du får en bra dag!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan, Recept
En sån med pretto-frukost med nybakt bröd. Det är inte så pretentiöst som det låter. Brödförrådet tog helt enkelt tvärslut igår.
Så jag satte en deg innan vi gick och la oss. Vi har inte köpt bröd på jag vet inte hur många år. Det är ju så mycket godare med hembakt. Och ingenting behöver kastas för att det möglar i någon plastpåse i skafferiet, varje bröd tas ju ur frysen och värms och är som nybakt varje gång. Och jag prioriterar så gärna ett par timmar någon gång då och då, för att baka. Än så länge funkar det finfint. Sen får man se när vi har ett dussin ungar och asstort slott till hus och jobbar 300 % och hej och hå….
Idag blev det återigen mitt favvobröd. Det HÄR. Bästa brödreceptet på jorden!
Det är ju så vansinnigt gott att få äta precis-nybakt-bröd till frukost.
En typiskt bra start, helt enkelt. Så känns det så fint att få skämma bort päronen, på precis samma vis som vi alltid blir bortskämda hemmahemma.
Ha en fin måndag, alla ni!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 13, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Klockan är strax innan sju. Det är så tyst, så tyst.
Går man upp mot villakvarteren är det garanterat ett gäng föräldrar som håller på och sätter fast sina småttingar i bilstolarna för att åka på förskola och skola och sedan vidare mot jobb. Och går man ner mot vattnet vågar jag nästan lova att du möter ett helt gäng av farbröder, med varsin hund, som kommer hälsa glatt på dig när ni korsar varandras vägar.
Men här, där vi bor. Är det ännu alldeles, alldeles tyst. Jag älskar den här morgonstunden.
Jag älskar den här tystnaden. Fönstret är öppet, det är bara den där lyckolåtande fågeln som hörs. Genom fönstret strömmar frisk luft. Sval och skön. Här i lyan är det varmt, varmt då ena halvan bara badar i solsljus. Att det går mot vår och ljusare och ljusare tider, det gör mig alldeles lycklig. Och pirrig. Vi närmar oss med stormsteg ännu ett nytt kapitel i livet. Ett oskrivet sådant. Hur spännande kan livet bli? Nästan så man går sönder lite? Nästan så att det är lite jobbigt? Ja, nästan.
Idag vaknar vi till fredag. Och är tacksam och njuter av stunden där vi vaknar till en ny dag tillsammans. Idag, bredvid varandra, alla tre. Tänk att få vakna igen…
Jag var helt slut igår efter att ha hållit på som en galning hela dagen och jag och Liten somnade bredvid varandra i en hög i storsängen. Mannen upptäckte oss när han kom hem i natt och bäbbade om oss för att sova vidare alla tre. Men det var det så värt, att jobba på lite alltså. För idag är allt gjort och vi har en tillsammansdag framför oss att fylla med precis det som faller oss in.
Lyxigare än så, blir det inte.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 12, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Från tidiga morgonen till strax efter lunch var jag och musikfröknande. Sen kom pojkarna och hämtade mig och M åkte sedan vidare på uppdrag. Jag tog över vår älskade stafettpinne och njöt så. Pussade och pussade och pussade. Han har såna goda kinder att det är löjligt!
Vi, Liten och jag, drog sedan igång och torsdagstädade med detsamma. Bäddade ihop sängen som vädrats hela dagen och städade sovrum och vardagsrum innan vi åt mellis och sedan drog på oss snabbskorna för en morsan-traskar-och-Liten-sover-i-vagnen-runda.
Sen passade jag på att göra en massa saker när S sov. Rev av ett tabatapass, städade nästanfärdigt lyan och lagade en laddning med Litenmat (han äter numera precis vad vi äter, men är det något icke-Minimannen-vänligt, så kan ett gäng matlådor i frysen vara bra!). Liten vaknade (okej, väcktes) efter två timmar och så åt vi middag tillsammans. Så har vi nu till sist gjort det allra, allra sista av städningen; badevarelset. Tråkigaste stället att städa på, tycker jag. Det tycker inte Liten. Kära nån, att städa med en Miniman som svans, är ingen lek alltså. Helst av allt skulle han dyka ner i kloakerna, dansa vals med toaborsten, doppa ner all tvätt, som finns i tvättkorgen, i toan.. och så vidare. Men jädrans, nu är vi färdiga!
Nu har Liten fått manikyr (han hatar det. man måste sitta stilla, ju. och jag är liiiivrädd att klippa honom i småfingrarna) och badkaret står och väntar på oss med varmt och skönt vatten.
Minimannen. Vad vore livet utan dig? Du är livet självt. Helt klart.
En räsertorsdag har det varit. En fin en!
Vi tänkte bara, precis som min mormor, rabbla upp vad vi haft för oss idag. Och erkänna att vi är jädrans nöjda över att ha checkat av precis allt . Och säga ha en världsskön kväll! Imorn är det fredag! Nu ska vi hoppa i plurret och säga välkommen till lyan, badankan!
Lillafrun & Liten
Senaste kommentarer