av Emmeli | okt 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi fyller dagarna med liv.
Det är frisk uteluft och nattvarma täcken. Det är stinkande blöjpåsar och kladdigt kylskåp. Prydliga travar av vikt tvätt och nyskurad bro. Det är grus i hallen och för tunga ögonlock. Det är livslycka och pirriga magar.Det är längtan och kärlek till skäggig på vift. Det är småttingbrydderier och lyckliga skatter. Och en herrans massa pyssel..
… och härliga tillsammans-med-Storan-beställningen av vårlökar som gör vem som helst nipprig.
Mamman motionerar och fyller på sig själv med god energi. Jag och barnen går på FN-samling och fylls med musik av så viktigt innehåll.
Vi åker på mitt-i-veckan-äventyr. Knackar på dörren hos MammaMormor och PappaMorfar. Får omfamnas av värmen från kramarna, varma risgrynspuddingen, elden i kaminen och svettdropparna från hardcoregymets cykelpass. Storebror får nästan hela risgrynspuddingen för sig själv sedan och är i sitt alldeles egna heaven.
Vi går på loppis och får med ens några julklappar, i alla fall halvt, klara. Vardagsträffar fler darlingar i Storfamiljen.
Som ett mellisfika med kusinen och en kaffekopp med Svärisarna. En snabbsväng till Storan. Att bara hinna prata lite, så värdefullt.
Kattens svans brinner, mammans telefon spricker och det landar spännande mail i inkorgen.
Det tittas mot solen och känner hur den fortfarande värmer. Andas in den friska luften. Jag känner barmarken under mina fötter där jag går, hör lövens prassel. Är snön snart på väg? Det känns nästan så.
Minstingarna sover varmt ombäddade om dagen. Fullmånen lyser om natten. Och det börjar närma sig helg. 
Äntligen torsdagkväll och Vackerpappan hemma. Efter dagar med massor av jobb.
Bland varma småttingar, i ett helgtädat hem, får jag vakna till fredag. Tacksamheten är större än allt stort.
Sovmorgon slog vi visst till med också. Urskönt. Långfrukost sedan. Timjan är gott på mackan. Tycker jag. Vissa tycker bara att ”det sprätter runt i munnen”. Jag får skratta gott. Många gånger om dagen. Som små doser av räserbränsle, när orken behövs desto mer. Mammalivet är mycket, på alla sätt.
Jag försöker ta in att jag har tre småttingar, som är mina.
Den enen kan just nu bli hur arg som helst på sin mamma, tycka att du fattar ju ingenting!”, varvat med tacksamhetstal över att jag är en så fantastisk mamma och så finns funderingar som ”mamma? lever själen i himlen?”. Puh.
Tvååringen nynnar ”Hä-komme-Pippi-låååptump!” helt obekymrad om precis allt.. skulle vara att pippitröjan hamnat i tvätten, sånt kan ju göra vem som helst tokig. Alltsammans varvat med att säga ”mamma? vet du vaa? -ja älska dej!”.
Och så den där Minstingen.. som är så nykär i sin röst, och väcker oss med sötaste snicksancket om morgonen… ett tu tre går hans ögon i kors, för då har han hittat sina händer… och dom är ju så tjusiga att ögonen kan gå i kors för mindre, ju!
Å. Så gott med helg nu alldeles snart. Hoppas att ni haft en god vardagsvecka. Önskar er en härlig fredag så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 24, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Shopping, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Det där var i helgen.
När vi tog små paketen, pysslade kortet och ljuvligt doftade blomman och susade iväg för födelsedagskalas i Mäjadalen, hos ”Storan” (det är alltså min äldsta av mina tre storasystrar, för er som kikar in här för första gången eller så) och hennes familj. Det är så vansinnigt lyxigt att vi bor i samma by!
Jag kände mig så tjusig i min nya gröna blus också. Som pricken över i:et i min höstvintriga kapselgarderob. Som ni läst om HÄR.
En sådär alldeles ljuvligt mörkt, typ grangrön, blus. Älskar den färgen. Och tänker att den är fin hela hösten, kring jul och ja hela vintern också.
Fann den på hm. Fanns i flera färger. Har sett den här färgen lite här och där bland kedjorna.
HÄR och HÄR är två fina blusar också i samma färg. Och ja, den HÄR klänningen är jag faktiskt himla sugen på. Nu när Minsting ammas för fullt, är klänning inget ypperligt plagg precis. Men omlottklänning, skulle ju fungera som amningsklänning faktiskt.
Skorna är ett par Vagabond. Finns HÄR bland annat. Och kjolen, ett så himla bra köp. Kommer från Lindex och den hittar ni direkt HÄR.
Grönt är tjusigt, visst?
…
Så var det plötsligt onsdagkväll. Jag sitter uppe i tända ljusens sken. Det enda som hörs är ett gnisslande fläktelement ute i hallen. Det jobbar på för fullt och låter samtidigt som en klämd näbbmus, typ. Nåja. Det funkar i alla fall!
I övrigt, njuter jag tystnaden och hör mina egna tankar en stund. Vi har haft en så härlig höstdag. Vacker och mysig. Berättar mer en annan dag. Tänker också på att den här typen av kväll var så mycket vardag för mig, för bara drygt ett år sedan. Jag menar.. det är sena kvällen nu, barnen är nattade och här sitter jag. Sömnig. Och längtande. Efter en skäggig. Som är på uppdrag.
Så mycket sånt här det var förut. Så härligt att det fortfarande är en boll i luften. Men tack och lov, att bollen är så lagom stor nu, och inte sådär övermäktig och ohärlig, som då. För er som inte hänger med på vad jag mumlar om, finns HÄR ett inlägg om en stor förändring som skedde för oss förra våren. Något som gör att jag fortfarande, jamen jag tror tusan jag tänker på det varje vecka, ett och ett halvt år senare, tänker på hur härligt det är med all tid vi har. Tillsammans. Så stolt över min M. Kan så många saker. Är den ödmjukaste på jorden. Och framförallt den hjärtevarmaste människan jag känner. Jag och barnen är som en hop prinsar och prinsessor här hemma.
Så. Lite tjusig stass och några kvällsfunderingar. Hoppas att ni haft en fin dag! … Sov gott, när det blir dags!
Lillafrun
av Emmeli | okt 19, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
(inlägget innehåller två reklamlänkar)
Åhå, tack Gud för fredag!
-Vilken smått skrattretande Bergochdalbanevecka undertecknad haft!
Pepp ena sekunden, supermelankolisk nästa. Lycklig hit, vemodig dit, älskar så hjärtat gör ont. Löven faller, känslan av förgänglighet, tröttheten som anfaller i takt med mörkret. Jag äär ju en människa med oooerhört goda tillgångar till mina känslor. Ooohlala, ej så stabilt ibland alltså. Efter att jag hade varit ute och sprungit en riktig meducirunda igår, sådär så att jag drog hemifrån opepp men landade hemma pepp igen. Jaa då toppades veckans misstänkta hormonhärva i kroppen, med ett häärligt migränanfall. Så nu har jag sovit ruset av mig och är vaken tidigare än någonsin. Av mig själv. Ganska så mysigt ändå, att vakna utvilad, tassa upp i mörkret och tända ljus och vänta in att älskade ska vakna.
Är så förbenat tacksam över ynnesten att få vara hemma med dom.
…
Storebror, så liten men så klok.
Så kär och ”stolt” som han säger, över sina syskon. Jag älskar att han trivs så med småvännerna på Förskolan dom timmarna han är där. Och det där nya torsdagsnöjet, att susa iväg en sväng på dans, är så gulligt att man dånar ju. Men tänk ändå, så stoor han blivit! Hans mesta tid är ju här hemma förstås, och här pågår pyssel och bokstavspåtande blandat med en stor byggperiod i livet. Plusplus (såna HÄR ni vet) och ”maskiner” hej vilt av bästa briogrejerna (HÄR hittar ni dom, en varmt, varmt tips!) är vad som går varmast just nu. Bädda sängen har han börjat göra själv också. För att ”hjälpa dig mamma”. Alltså.. min fina Prins Darling. x
Juni, då. Min coola, kavata älsklingstjej.
Fullkomligt älskar att få bjudas in i hennes tvååringsvärld. Vi bygger pussel, pysslar förstås tillsammans med storebror, sörplar kaffe vid lilla bordet ”inne på lumme!” (inne på rummet, för den som inte förstod!). Älskar småäventyren. Som när vi går promenad tillsammans. Stannar minst tusen gånger. Hittar en sten. Plockar upp. Går några steg till. Tittar på löven som faller från träden. 
Plockar upp olika löv från marken. Undrar tillsammans vad dom är för färg. Bär dom med oss hem.
… och slumrar sedan på kökssoffan, så trött av hela alltet.
Och så Bertil då. Gullisen.
Som strösslat hjärtenära med doptackkort. Han som mer och mer lär sig att greppa tag i saker lite mer medvetet. Som försöker ”prata och sjunga” och har så gullig röst att jag går av. Sticker jag iväg på tur själv, typ en prom eller springtur, så är det alltid med lite miniseparationsångest..
Men stackars lillvännen, har blivit förkyld. Hade igår sån hosta att jag bara ville hosta åt honom. Låter så otäckt. Igårkväll fick han plötsligt prickar i härliga små vecken på armarna och benen.. men inte värmeutslag utan något annat, typ nässelutslag. Mycket mindre idag. Men jag ringer hellre en gång för mycket än för lite, så strax ringer hälsocentralen upp och vi ska få rådgivning så får vi se sedan. Lillprinsen är sådär löjligt obrydd om hela alltet, så det gör mig också lite lugnare..
… och där, är hela gänget vaket för fredag! Alla halsband och armband, byggdelar och pussesugna kinder är redo. Även mamman, känner sig faktiskt på banan. Inte en gråtkänsla så långt ögat når. Wow!
Såå skönt med helg i sikte nu. Känns som att jag inte träffat den skäggige på hela veckan och jag kan bli vinglig för mindre, liksom. Min klippa, ju! I eftermiddag åker bara han och jag, och Bertils förstås, iväg en sväng till stan för lite ärenden. Känns ändå så mysigt, vet att chansen för samtal som pratas till punkt kommer att ges och det är så fint.
Ok. Statusen här hemma på Drömgården, där har ni den!
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Vi släpper målarpenseln för ett slag. Barnen rusar i kring och ivern är stor. Korvmackorna och kaffet. Festliga festisar och kakan från smått glömda burken i frysen. Tripp Trapp Trull. Fleecetröjor till alla tre. Graderna är varma. Smått overkligt. Det är fjortonde oktober, solen skiner och höstdagen är inte hög och klar. Istället, så drömmigt brittsomrig.
Vi slår följe. Med tre hjärtenära. Och så åker vi iväg. Lämnar byn. Åker upp på höjden. Till fjället. Som vi säger. Undra om det är ett fjäll på riktigt, eller om det bara alltid kallats så? Nåväl. Vackert så det förslår. Och småsjöarna dånar ihop med lövens fyrverkerier. Det är så andäktigt vackert. 
Vi stannar vid en stor, stor sjö. 
Det är stundvis så lugnt att skog och vatten bildar spegel. Annars bara lite lite krus.
Alla njuter.
-Djupa andetag. Tystnad. Skogens brus. Barnens bus. Tre syskon i blåbärsriset.
Livets stora välsignelse. Våra skatter!
En sten som kastas i vattnet av barnahand. Sörplande kaffetår. Amma bäbis i varma solens sken. Dofta granskog och björkens lövtäcke på marken. Känna oktoberstunden. I hela kroppen. 
Själagott!
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är kalasfredag.
Vi öppnar dom gamla, älskade småskavda köksskåpen. Drar fram porslin hejvilt. Loppat och nytt i salig blandning.
Lägger på vår dukningsspecial på borden; vitt underlakan och spetsgardin… inhandlades massor (billigt på blågula huset, ni vet!) till vårt bröllop och det blir så himmelens fint att duka med… bara att kasta in i tvättmaskinen sedan, utan krusiduller och larviga gradtal. 
Tjavar ut på åkern och plockar in löv, som piff till dukningen. 
Småttingar och mor är ett sammansvetsat team. Och det dukas. Högt och lågt. 
När Storkalas ska till är det mycket att tänka på, men med listor och alltid väl tilltaget med tid, så har vi det liksom mysigt hela vägen.
Kalas ska vara kul, jag vill att barnen ska få vara med och fixa och greja, utan en tokstressad mor med stressig rök ut genom näsan. Kommer ihåg att jag var tokstressad innan Sixtens 1-årskalas…. nu, tre år senare, med tre ungar som min ”hjälp” i köket, är jag lugn som en filbunke (typ). Coolt, tycker jag!
Vi är pirriga i magarna och förväntansfulla hela gänget, förstås! Särskilt den lille Minimannen. Han äääälskar kalas, förstår ni. Är så rar och berömmer sin mor för hur fint han tycker att hon dukar och så. Och har idag räknat ner timmarna tills kalastiden…. lång dag, mao.
Ikväll fyller vi det- dagen till ära -solbadande hemmet med 21 älskade människor. Känns som ett så ypperligt sätt att starta denna första helg i oktober på.
… och som pricken över allt, fick mannen preciiiis in våra nymålade (jo torkade, förstås) fönsterbågar till salen, som liksom legat lite på eftersläp.. vi har haft tältfönster där inne till alldeles nyss, alltså. Men mer om det en annan dag!
Nu?
-Höstigt födelsedagskalas!
Önskar er en god, god start på helgen fina ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken födelsedag det blev.
Födelsedagsmorgonen, förstås. Ja, för det första.. allt som man sätter ”födelsedags-” framför, blir hur festligt som helst. Så jag har födelsedagsgympat tillsammans med min lilla flicka. Och födelsedagstvättat (haha!), men bara lite.. skulle ju ge mig själv så ledigt som möjligt idag.
Och blivit såå gratulerad att det inte är klokt. Från älskade Storfamiljen med skönsång i luren, söta meddelanden och kort i postlådan. Och från vännerna. Och er här inne i min lilla bubbla, ni har ju liksom också blivit som mina vänner… och ibland, när jag leker med tanken ”tänk om jag skulle sluta att blogga”… så känns det smått otänkbart. Men man vet ju aldrig förstås. Det som är allra roligast är att ni är så bjussiga och ”pratar tillbaka” till mig. Det ger mig sån glädje.
Älskade såå, den där Födelsedagsturen ute på stubbåkern. Från vilken ni strösslas med bilder nu.
Solen och vinden mot kinden. Sovande barnen. Och kameran kring halsen. Underbart, tycker jag. Dagen har haft en så ompysslande känsla. Själagod.
När vi kom hem till gården igen, passade jag på att knipsa några bilder på gården och huset.
Det är Höstig och så vacker skrud på alltsammans!
Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med före- och efterbilder snart. Det är så peppigt med såna.
Vi är så himla nära vårt absoluta drömmål (att hinna precis lika mycket som förra året.. det vill säga hälften, så att vi därmed blir heelt klara med hela rasket innan vintern kommer).
Tredje Väggen!
Vi står varje dag och glor väderprognosen och kanske, kanske levereras några ”brittsommardagar” till veckan då vi tycker att kära linoljefärgen har det varmt och torrt nog. Och vi därmed kan sista varvet, på Den Fjärde väggen!
Men en skymt av färdigt hus ser ni här i alla fall;
.. en liten offerbräda ska till där bara (ni vet brädan allra längst ner). Och lite sladdskrufs som ska snyggas ihop. Men aaalltså, så otroligt vilken skillnad det blev med nya fönster och brädfodring..Så noggrant, idogt vackerarbete bakom detta, så det går ej att beskriva nästan. Täänk er sedan ett rött lertegeltak på det där.. oohlala!
En annan stund som förgyllde dagen?
..Det där Födelsedagsmellisfikat tillsammans med Minimannen, när småsyskonen sov. Prinsesstårta ute på verandan, i ljuvligt Födelsedagsväder.
Stilig Födelsedagskissemiss, va! (som firade mig med kräka på hallmattan…hah!)
…
…Äta Födelsedagsmiddag ej lagad av mig själv utan av den där älskade skäggige. Och till kvällen följa med lilla vännen S på sin allra första egna kvällsaktivitet.. efterlängtad prova-på-dans-kväll. Avsluta dagen, med sovande barn och bara jag och M-tid.
Så många lyckliga små stunder att stoppa i min hjärteask.
Tack, tack, tack för alla gratulationer fina ni! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer