av Emmeli | feb 3, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, så är det; Helg med guldkant!
Vad mer kan man önska, liksom. Än att vakna upp tillsammans, äta frukost och sörpla kaffe tillsammans med skäggig och sedan ha en heldag ute i ett helt makalöst vackert vinterväder? Sol och så himmelens vackert med all den gnistrande snön och klarblå himlen.
Innan vi kom ut hade vi vissa (småttiga) kruxerier. Juni var fast beslutsam om att hon skulle ha sina röda foppisar på sig (jag hade precis hittat dom uppe på vinden och burit ner dom. Ärvda från storebror och innan dess, kusinerna!) . Men ja, i alla minusgrader skulle hon ut i foppisar. Till varje pris, typ. Oh som vi var o-poppis där ett tag, jag och pappan. Två viljestarka småhjärtan här hemma. Föräldrarna förstår inte aaalls vart dom fått det ifrån…..
Utedagen sedan; Friskluftande, snöskottande, vagnssovande, fyrhjulsåkande och en alldeles ljuvlig promenad för mamman.
Ja, bara mamman faktiskt. Kommer inte ihåg senast det hände och det är nog främst för att jag fullkomligt älskar att gå barnvagnspromenader. Känner mig så många gånger precis som min mor, som hon ser ut på den där bilden, från hösten 90. När hon precis fått sin fjärde dotter och var ute och drog henne i den där fina ljusblåa emmaljungan med stora hjul, solen sken och det ser så drömmigt ut. En bild jag haft med mig och som poppar upp igenkännande när jag drar min egen emmaljunga med småtting där i. Så stolt och njutande. När jag går eller springer med springvagnen, får jag däremot inga associationer till min mor. Hihi. Älsklingsmor! <3
Jag försökte föreviga snömängden idag. Typ omöjligt. Vi tänkte knipsa av stackars nertyngda granen där snön är nu, så har vi kvar sedan när allt smält, hur mycket snö det faktiskt varit. Jag kan inte låta bli att fantisera om hur härliga vårvinterdagar vi kan få framöver. När solen börjar värma mer, det droppar från taken och vi dunsar ner oss i en snögrop, riktar nosen mot solen, äter varma mackor grillade i järnet över öppna elden. Och så sörplas det förstås varm choklad till. Maj gadd, så härligt! Idag har det varit ganska så bitigt kallt, men solen börjar värma. Mycket njutbart.
Härifrån tänkte jag fota den ofixade gavelsidan.. det skulle gå plättlätt i vanliga fall.. men inte idag, med galna mängden snö. Men här ska ni få se den ena sidan av dom två som vi är så peppade att göra ordning nu till våren och sommaren;
Jo, jo. Men det dröjer innan det blir ställningsbygge nu känns det som.
Vi var och storhandlade massa gott innan middagen. Lillan då iklädd täckkläder och foppatofflor (!). Vi tog inte fighten en tredje gång idag..! Sötpotatispommes, hamburgare och goda tillbehör ligger i våra magar. Nu är det lördagkvällen här. Törs nog tala för oss alla fyra, att vi alla är sådär sköna och möra i kropparna efter många, många utetimmar idag.
Hoppas att ni haft en härlig lördag, ni med?
Ni som inte hänger med oss på instagram och händelserna där (små filmerna ni vet som poppar längst ”där uppe” liksom?), gör det vettja! Där får man lite mer ”insides” från dagarna. Bloggen har alltid min största del av hjärtat, men det är så roligt med dessa småfilmer, tycker jag. Så vill ni hänga med oss helt och fullt, finns vi på instagram också, @lillafrunsdagbok.
Må så gott ikväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Januariavslut. Och Februaribörjan.
Snön yr. Decimeter för decimeter lägger sig på det redan så tjocka snötäcket.
Skolskjutsar inställda, skolor stängda.
Längtan efter värmande sol och takdropp kryper i mig, samtidigt som det är rätt fräsigt med En Riktig Vargavinter.
Här hemma på Drömgården pågår livet. Stort som smått.
Småbarnsliv.
Föräldramöte och bvc-besök.
Snöskottande och efter-vaccin-febrig Skrålla.
Ljuset återvänder dag för dag.
Torkande fönster vilar på rad.
Trötta föräldrar.
Sprudlande barn.
Kära föräldrar.
Tandborstningar. Blöjbyten.
Disk. Och nyviken tvätt.
Grusig hall och Mackasmul.
En snabbkyss av älskad.
Mängder av kärleksförklaringar från småttingar.
Middagslagande och frukostdukande.
Kattspya och nerklippta pelargoner.
Smygande morgonljus och sövande kvällsmörker.
Nattvarma täcken och minuskalla vinterdagar.
Viljestarka, ibland gråa-hår-framkallande små avkommor.
Någon som säger ”Mamma jag älskar dig, för fullt”.
Och nån annan som lär sig nya ord för varje dag.
Någon konstruerar hus och är finaste pappan på jorden.
Minsting buffar, sprattlar och sprider lycka.
Nya Skomakarlampor i köksfönsterna.
Snögömd fortfarande lysande utegran.
Ett kärleksfladdrigt och varmt Mammahjärta.
Träningspass och kökssoffanmys.
Långpromenerande genom moddig snö på slingriga grusvägar.
Sagostunder och barnprogramstittande.
Idogt och glatt bokstavs- och sifferpysslande.
Pyssel i massor. Filosoferande och funderande likaså.
Eksemiga disktrasehänder och friska köldbitna kinder.
2 dejter, bara han och jag.
Den ena ett ultraljud. Den andra, ett föräldramöte.
Ungar som doftar mormor efter hennes pussar.
Ungar som kläs i farmorstickat.
Barn som skrattar, leker, osar lycka. Barn som trillar, trilskas, förtrollar och förbryllar.
Brunprickiga bananer och nickande rosor.
Nyinplockade körsbärskvistar och nyrostad granola.
Renbäddade sängar och nystädat hem.
Vi gäspar, svettas, går, äter, älskar, ler, leker, sover, gråter, skrattar, lever.
Och Andas.
Det är slutet av januari. Och början av februari.
Vi lever. Dagarna. Mitt i det vi kallar livet.
Lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Åh;
Här har vi startat veckan på det mest spännande, fantastiska, så fascinerande och kärleksfulla sättet.
Med ultraljud. För älskade Minsting i magen.
Mitt hjärta slog hårt, mannen höll sin trygga hand om sin fru, nervositeten var mer än påtaglig. Så började det synas saker på den där lilla skärmen vi ju sett på flera gånger tidigare. Men det spelar liksom ingen roll. Varje gång, är lika magisk.
Tårarna rann. Där låg (ligger) du ju, Vår Minsting. Samtidigt som lilla bäbisen mättes och kollades på längden och tvären och fick så många tummar upp man kan få när man ligger och simmar i mammas mage, spred sig lyckan och lugnet och den stora, stora tacksamheten hos mig och mannen. Här är en som verkar vara ute på joggingtur!, sa hon. Och jag och M fnissade lite. Tummen upp fick vi också från lillhjärtat där inne.
Jag veet att ni är många som funderar vilken vecka vi är i, men jag tycker det där är lite mysigt att hålla bara precis för oss själva. Med Storebror stämde BF både enligt vad vi päron och BB trodde. Men med Juniflickan bara viisste ju vi päron att det skulle bli en junibäbis… fastän BB trodde nästan tre veckor senare. Likt denna gång, faktiskt. Att vi tror tidigare och BB lite senare, alltså. Det spelar ju Roland.
Så från StorLilla Familjen till Minsting;
Välkommen ut älskade liv när du är redo! Vi väntar på dig här ute i stora vida världen. Längtar efter dig. Och älskar dig redan nu, till månen och tillbaka. Din allra första jättemjuka bruna nalle har du fått idag också.
Puh, alltså.
Så mycket känslor och kärlek. Igårkväll när jag låg och kände små buffar från magen, fantiserade jag för mig själv. Drömde mig bort. Vilken lycka, att få vara tre barns mor. Trebarnsmor, liksom. Det är ju så stort att det inte är klokt. Allt för er mina stjärnor. <3
Och alla ni som kikar in här; (tjoho så roligt att det är så många som hittat hit senaste tiden, så glad för er alla, gamla trogna som precis nya läsare), önskar er alla en härlig veckostart! Bara några få januaridagar kvar nu…. peppigt!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Jag trodde att någon skämtade med mig i morse när väckarklockan tjöt.
Huvudet höll fullkomligt på att ploppa av halsen, kändes det som. Kan ha att göra med att jag aldrig kan somna riktigt, när jag vet att jag har en älskad skäggig, som haft sånt där tv-sändningsuppdrag och är ute sent om kvällen (läs; sena natten) efter stora storvägen… som igårkväll tydligen var av det allra värsta slag. Med spöregn, sjöbildning, snö och halka, i ett liksom. Fy. Så glad när han kom hem och kröp ner bland oss andra tre.
Förstår dock knappt hur han tog sig upp i morse. Den här månaden går till en egen historia. Ibland blir det lite för (egentligen inte alls hälsosamt) mycket på jobb- och uppdragsfronten för M (vilket ju är lyckligt på ett vis) och det gäller ännu mer att vi teamar på toppvis då. Vi uppskattar båda det den andre gör.
Jag tycker att han är fantastiskt som kan ha alla bollar i luften, prestera så bra, nu också vidareutbildat sig inom räddningstjänsten, gjort inlämningsuppgifter nattetid, haft jour extra mycket, inte haft helg för vila, har det varit helg har han haft jour med utryckningar och sånt, men ändå mitt i allt dom stunder han väl varit hemma, varit den finaste pappan och mannen på jorden. Han uppskattar mig så, för att jag sköter Hemmet. Tar hand om det dyrbaraste vi har, ser till att alla är mätta, mår bra, har rena kläder på sig, kommer ut i friska luften om dagarna, sköter hemmet och liksom finns till, som HemmaMammaFru.
…. kärlek.
…
Trots tröttma deluxe i morse, koom vi ut genom dörren, till slasket, och susade iväg mot Förskolan.
Minimannen vinkade hejdå i vanlig ordning och jag hann berömma Fröknarna där dom svischade fram; ”vad bra ni gör det!!”. För vissa morgnar är det helt klart lite stimmigare och rörigare än andra… inget kontigt, menar jag. Jag och Juni traskar ut genom grinden, när jag plötsligt ser min lillprins stå i fönstret och göra tecken till sin mamma. ”mamma! kom och hämta mig. N U”. Jag förstår först inte att det är det han säger, så jag svarar ”ja, det är mamma som hämtar idag!” (tänkte att han undrade eftersom det igår var Mormor och Morfar som hämtade). Ser då, hur han håller på att bryta ihop, när jag inte förstår. Hans ögon tåras och på två sekunder är den här mamman inom Föris dörrar.
Jag förstår precis varför det blev såhär just idag. Någon är allergisk mot när det är sådär stimmigt och rörigt. ”Mamma, jag vill strunta i föris idag, säger han bedjande”. Mammahjärtat går itu av att se dom där hundögonen. Hör ändå mig själv säga (men inte mena); ”men Sixten, då kommer du ju tycka det är tråkigt hemma när du missar förisleken idag”. Han svarar snabbt; ”nä, mamma. Jag har aldrig tråkigt hemma”.
Tjopp, tjopp. Ingen Big Deal, tänker jag.
Jag vill vara HemmaMamma lääänge, just för att finnas till till 200 % för kidsen i deras småttingliv. En utav dom fantastiska sakerna, är ju till exempel att Storebror S fortfarande kan få massa timmar av Hemmamys, och lagom många timmar tillsammans med sina småvänner. Jag ville inte göra någon grej av denna morgonen, en liten plutt kan också vara trött och ha en ”sån morgon” ibland, utan att det behöver bli någon grej. Så glad då att jag bara kunde lösa det så lätt. Och viktigt för mig, är att alltid, alltid, följa Mammahjärtat.
Så det blev Torsdag. På ett litet annat vis än som först tänkt. Men med så mycket kärlek att jag skulle kunna gråta här och nu.
Jag och barnen svischade nämligen till grannbyn, för att hämta två paket. Ett fullt av mammakläder och ett fullt med drömmiga lampor. Sen åkte vi vidare, för att kika i fall den där älskade vi inte träffat på länge, trots att vi bor rysligt nära varandra, var där vi trodde och jobbade. Vi skulle ju bara säga ”hej Farfar!” och ge honom en kram. Men minutrarna senare åkte jag och J hemåt, ensamma. För någon blev visst lovad en praktikdag plötsligt. S hoppade lyrisk in i traktorn tillsammans med sin Bundis, dom bådas ögon bara lyste av lycka. Deras kärlek emellan är fantastisk.
Jag och Lillan drog hemåt byn igen. Handlade, tog oss hem, började greja med olika saker här hemma.
Någon satt på pysselpallen och klistrade och donade, fortfarande iklädd pyjamasen..
Medan mamman stekte pannkakor, vispade grädde, värmde ärtsoppa, kokade hallonsylt och dukade för mysig torsdagslunch.
Hemmet var sådär torsdagsrörigt och jag passade på att dokumentera..
..som ni märker… är det såklart inte bara och alltid var sak på sin plats här hemma. Vi har också stunder av leksaker överallt, i varje rum, på golvet som små täcken. Ostryrig köksbänk och diskbänk mitt i lagande. Och så vidare. Men det tänker jag också att ni ju förstår. Om dagarna är det självklart stunder där hemmet är härjat, men jag ska erkänna att jag haar mycket svårt att inte ha rent. Jag är en städoman så det sjunger om det. Jag har inget emot att barnen leker och stökar ner, i massor..det älskar jag. Bara jag vet att det är rent där under. Sen är det ju bara att plocka och ordna till kvällen innan mamman slår igen sina blå.
En sekvens i den här dagen som stundvis var sådär småbarnslivsrörig och man gör massa saker samtidigt. Stekpannorna är för varma, sådär som det alltid blir när man stekt pannkisar en stund. Mitt i allt, när jag verkligen behöver vända i pannorna, tar Juniflickan och klättar upp på köksbordet, hivar ett glas ner i backen så golvet fylls av splitter. Jag vänder pannkakor och dammsuger, samtidigt som jag försöker skydda hennes små ivriga fötter. Hon får snabbt en pannkaka så jag vet var jag har henne… ser i ögonvrån hur hon slevar på hallonsylt för fullt, på egen hand… det droppar härligt på duken och ingen kunde vara nöjdare än hon. Gott, gott! tycker hon.
Brandis-Ljudingenjör-Huskonstruktör-Allkonstnären-Pappan kom hem på lunch och ni ser ju lyckan. Likaså dom där två darlingarna som idag vart glada kollegor.
Och känslan av dyrbarhet infinner sig, ännu en gång denna dag. Att ha familjen nära och kunna ses en vanlig torsdagslunch (eller som igår; på onsdagsmellis). Att få leva det här HemmaMammaLivet och ta hand om dom jag älskar mest. Det bästa jag vet!
Barnen magnetskriver, på den där frysen vi tagit ner från vinden och helt sonika ställt mitt i köket fastän det ju är lite tokigt. Men det är också en del av Drömgårdslivet. Tills för ett tag sedan gick vi upp på vinden varje gång vi skulle ha bröd eller mat från frysen.. behövde mitt i vintern klä på småttngar varmt för att också ha dom med. Inte fancy-pancy nu, men himla lyxigt på sitt vis!
Efter lunchen packades liten kafferastmatsäck till Liten innan han åkte iväg för eftermiddagspasset på ”jobbet”.
Jag och Juni gick ut. Hon somnade i vagnen på en grisblink och jag njöt av regnet som bytts ut till alldeles ljuvliga solstrålar, plusgrader, takdropp och promenixkilometrar. Hemmet började ordna till sig sedan. Med tusen stopp för olika saker, såklart. Lek och sånt. 
Middagsfix. Ratatoille, sallad, pitabröd att fylla med kyckling och grönsaker och stinkande (och god) vitlöksdressing.
Kvällen sedan. Med städning och bara en hjälpreda denna vecka. Storebror har njutit Farfardate hela dagen lång.
Lillan har varit en riktig BusSkrållan idag. Och trots att jag försökte gömma städhinken så stod hon, vid ett skede där jag råkade skura i några sekunder i streck utan att titta vad hon pysslade med, med hela hinken över sig. Som tur var var vattnet inte så varmt. Bad och nattning och så vidare, innan det sista golvet nu är skurat.
Men nu tusan, är det skinande,barnen sover gott, Vackerpappan som varit ännu en kväll på extrabestyr är hemma, och imorn är det vi som tar Riktig Fredag, alla tillsammans.
Jag tror jag svimmar, så underbart.
Så tacksam. För precis hela alltet. Livet, ju. <3
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken alldeles sagolikt vacker dag det varit idag!
Vi vaknade till onsdag. Efter morgonbestyren väntade en timmes tung skottning för denna mamma. Förskräckligt nöjd efteråt.
Vardagskärlek från M. Han som kom hem, lämnade rosor, pussade fru och liten flicka, tog Rymdskeppet och drog. Från det ena till det andra, liksom.
Det bakades favoritkaka i ett nafs.
Raw choklad- och kokoskaka. Receptet finns HÄR i vanlig ordning.
Efter lunchen sövdes liten Lilla ner ute i vagnen. Jag gick in. Förvandlade köksbordet till ett arbetsbord för bloggfix. Fotade och förberedde en härlig tävling som kommer inom kort. 
Och tog sedan chansen till en träningspass bara jag och jag. Det blev både svettigt, pulsigt och svidigt för musklerna. Tror nog att jag delar det passet med er inom kort!
När mamman haft världslyxig stund, gick hon ut sådär nyduschad och fräsch och bara långsamt-vingel-gick efter vår lillväg. Med solen i ansiktet, lite sådär smygsamt värmande (håhå!!). Så underbart. Det var så tjusigt med dimman som börjat komma krypandes.
Minuterna senare rullade älskade in på gården. MammaMormor och PappaMorfar med dyrbar från-föris-leverans; Storebror. Så blev det mellisfika med limpa och rostade mackor, apelsinklyftor, äppeljuice, nybryggt kaffe och såklart den där kakan vi gjort på förmiddagen. 
Alltsammans tillsammans med gulligaste Klipp-L, som alltid klipper (dom flesta) pojkarna i vår familj.
Gissa om S tyckte att det var festligt att vi höll till hemma hos oss denna gång. Vi skrattade så tårarna rann, tillsammans med den där lilla Minimannen som sannerligen höll låda. Utnyttjade hela sitt vokabulär, slog sig på knäna samtidigt som han farbror-skrattade och var helt enkelt S. Han jag är så stolt och mallig över att Mammahjärtat spricker.
Och nu är det kvällen. Middagen är undandiskad, diskmaskinen jobbar på och vi har kvällslunket, jag och barnen. Den här preggomamman har nog gjort slut på precis all energi idag och längtar redan till sagoläsningen. Jag och mannen konstaterade att man inte bara kan bli dagvill av att vara ledig många dagar i rad… det funkar även med motsatsen. Men nu är det så, så nära till såna där efterlängtade dagar.
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
God morgon här från gården!
Det är tisdag och sån där typ av vardagsdag där Storebror pyser iväg till Förskolan och småvännerna för ett slag och jag och Juniflickan grejar och myser här hemma. 
Våra barn är två små klätterapor.
…
Å. Vilken dag som helst borde det där drömmiga lamp-paketet vara framme hos oss. Nu hänger fortfarande stjärnorna kvar i köksfönsterna. Och jag börjar faktiskt vara riktigt less på dom och mer än pepp på dom där lantliga lamporna jag suktat efter länge.
Den här bilden säger mig både, ”å vilka vackra köksfönster vi nu har”… och också ”ja just det, ja… ett sista lager linoljefärg behövs i varje smyg…”. -Huslivet!
Nix. Kikar bara in nu en snabbis nu och skickar ett God morgon, tisdag! och så. Kanske hinner jag kika in igen senare, med andra delen av svaren till frågestunden. Nu ska här sörplas ännu lite mer kaffe, vikas en massa tvätt och mysas med liten Juniflicka som just nu sitter och ”jobbar” för fullt med alla hennes och Storebrors verktyg. Hoppas på att solen letar sig fram och gör dagens barnvagnspromenad sådär lite extra härlig.
Ha en god dag alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer