av Emmeli | maj 9, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården
29 mars 6 april
27 april 9 maj
…
Nääjö, jag är ingen väderdagbokare..
…men jag, särskilt i år när vi haft så hiskeligt mycket snö, fascineras så enormt. Av naturen. På några dagar har vår gård gått från brun och tråk, till illigt grön. Knoppar har brustit här och där, jag har fladderhjärta som vanligt över det och önskar i vanlig ordning att dagarna ska gå max hälften så fort. Så himla glad över att få vara Hemmamamma nu. Alltid en tacksamhet, men den här tiden och framåt är helt klart en belöning efter långa vintern, med kylan, snöstormarna, småttingar som ska kläs i många lager och så vidare.
Idag känns det lite som om jag varit på spa. För att jag, ganska mycket i alla fall, brutit av mitt vanliga (älskade) tempo med vad som känns som en väldigt lugn dag. Morgonkaffekopp, sittandes i solen med småtting lekandes i sandlådan bredvid. Bara lite, lite tvätt- och hemmetfix. När Skrållan sov, slumrade jag också (!).. alltså, man anar ju nästan ugglor i mossen, jag vet. Utemellis på bron med ungarna i eftermiddagssolen. En skön stund i finsoffan (!) med dom samma. Ikväll har mannen varit på brandisövning igen och vi här hemma har smålekt, sett på bolibomba, preggogympat och tvagat oss. Preggot toppade det hela med nära-döden-upplevelsen att göra fötterna sommarfina.. och höll på att tuppa av på kuppen. Typ. Att vara dubbelvikt, är ingen lek nu.
Och tänka sig. Nu är det långhelg, igen. Hujedamig så förskräckligt härligt!
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är både maj- och preggoiver, på samma gång.
Dagarna fylls med bara en massa mysigt, hjärtefladdigt och vårhärligt.
Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.
En ny vår. Så vackert, bara det. Det är så nymodigt att hänga den första tvätten ute.
På toppen av allt, var det dessutom en massa små bäbiskläder i tvätten, bland dom andra småttingkläderna…
..jag får fjärilar i magen. 
Så idag sorterade jag tvätt…. för fem personer. Vem är du lilla femte hjärtat?
Bebbekläder från Minstings storasyskon är framsorterade, tvättade och vikta.
Jag mår mer än gott i förberedelserna. Noppriga ärvespyjamas kan vara det mysigaste, alltså.
…
Vandrar sedan vårig promenad. Miniman leker med sina småvänner. Lillan sover gott i vagnen. Det är otroligt mycket tussilago och vattnet i ån är högt, så högt. Till kvällen när alla är samlade igen, möts vi för middag. Pratar om dagen, hur alla har haft det. Sen går vi ut på gården. Älskade trion hjälper Preggomamman ihop med högarna som krattats ihop under dagen. Nu kan här checkas ”Vårkrattning” från vårlistan också.
Solen är mjuk, luften stilla. Småttingarna ser ut som två solstrålar där dom sitter framför sin pappa på fyrhjulingen. Jag kommer på mig själv med att le så det nästan gör ont i kinderna… inte så mycket annat att göra, när det där småfolket tjoar och lever lyckligt.
Nu är det kväll.
Barnen sover gott. Jag hör hur mannen bökar på ute på lon. Röj och städ, för att få plats med vårens brädfodringslass. Solen har precis gått ner. Himlen är alldeles rosa. Och det ska bli mer än gott att krypa ner bredvid småttingarna, i den alldeles nyss-renbäddade Storsängen.
En tisdag i maj.
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Det där var i söndags…
När jag, förutom att pyssla om ungar och svassa med fikabricka till arbetarkarlarna och ordna med mat och så vidare, hade några saker på pyssla-inför-bäbis-listan. Den listan glömdes dock totalis, för plötsligt fann jag mig själv i diket istället. Barnen lekte i sandlådan bredvid eller var med dom också…
Jag tycker det är så fint med sten. Och som inramning av vår gård har vi en liten stenmur… ja, eller stenröse som M säger (han har fel. en mur är det. mycket prydligt!). Bara det att den knappt synts som ni ser längst till höger i bild. Så ja, jag tyckte det var en förträffligt bra (smått ironisk kanske) snart-högpreggo-syssla av hacka, rensa, lyfta stenar, dra rötter, kratta och böka lite till.
En bra bit hanns med den där dagen.
Igår skulle jag fortsätta.
.. men då hade ju Snickarmannen lite mer koll på mig och höll på att kolavippa på sin fru… läs: han smått skällde på moi. Med mycket kärlek. Men ändå.
”Älskling! Du ska plantera nån liten blomma. Gunga barnen. Eller nåt. INTE stå dubbelvikt i ett dike och lyfta stenar och skotta jord”.
Ahapp.
Så det sista fick jag hjälp med; lyfta allt upp på vagnen och dra iväg med det. Himla trevligt med sällis av hela storlilla familjen, tyckte jag!
För nä, det där var en alldeles för härlig syssla för att jag skulle kunna låta bli. Jag är så städig och ordningstokig nu att allt som har med det och göra gör mig smågalen. Jag funderar ibland på om jag ska ta krattan med mig på promenaden… Jag har ju typ bara en badboll i knät.. annars inget annorlunda (typ… förutom att jag väger jagvetinteriktigthurmånga-men drygt 10 i alla fall-kilo mer än vanligt… och vankar lite, flåsar och så..)!
Den där bilden ovan är förresten så mycket Småbarnsmorsa.. när man försöker göra någonting men ständigt alltid vill ha 100 koll på vad småttingarna är och gör.
Darlingar!
Och titta då!
Såå rysligt Stennöjdt preggo här. Tycker det blev så himla prydligt! …
Älskade Drömgård!
Ok. Majtisdag nu då! Det grönskar för fullt, samtidigt som det ligger lite, lite snö längst ner vid lägdkanten. Snart, snart har vi nog små illgröna blad på stora björken… vilken tid det är nu!
Ha en god dag så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Vi tog en tur till Blåsippsbacken..
Alldeles ljuvligt… samtliga njöt av utflykten. Blåsippor. Majljuset. Varma luften. Kvällssolen. Bebbemagen. Vackerpappan. Syskonen hand i hand.
Sockerkakan och kaffekoppen hos MammaMormor och PappaMorfar efteråt vad himlagod också.
Denna söndagkväll somnar vi gott.
Lillafrun
av Emmeli | apr 27, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var en fin aprildag.
Förutom liten Skrålla med feber. En dammsugare som totalt ramlat sönder. Och en katt som grävt upp en drös av mina tulpanlökar (morr!!!).
S hade haft en så bra dag bland småvännerna. Så fint. Tjuriga hostan som jag var lite orolig över skulle störa i snabb lek, hade inte gjort det ett endaste dugg. Lillan yrvaken i vagnen, pojken till fots bredvid. Premiär i livet att gå hela vägen hem från Förskolan. Som önskat av honom.
Över forsande ån, genom kära byn. Plockande av tussilago i dikena till mamman. Varmt och så skönt. Ljuvliga utetimmar. Gungande och första små krattningsdragen på torra gårdsfläckar. Jag var lyrisk. 
Till kvällen var det så gemytligt att det inte var klokt.
Första riktigt vårvarma kvällen kändes det som.
Medan jag skulle städa det sista, bäddade mannen ner småttingarna i Springvagnen och drog på löptur. Tränade och sövde barn på samma gång. Så möttes vi hemma sedan, småttingar sov gott och vi tyckte att det nästan var en föör behaglig kväll för att vara sant. 
PANG
Fars!
Småttinglivskaos
…
Från ingenstans vaknar S i gallskrik. Klagar på ont öra. Vi har aldrig varit med om det tidigare och försökte läsa oss till vad vi skulle göra. Gråt, gråt, och till sist så vaknade såklart även den andra tungsovande lilla människan. Så då hade vi två som gallskrek. J med hennes feber och S med ont, ont öra. Vi försökte locka i S alvedon tillsammans med favoriten crush. Så äckligt, och så en slemdryg hosta som satte igång, så plötsligt var alvedonen uppe igen…! Åh. Efter lång stund av skrik fick vi lugna barn framför en pettsonfilm.
Men bara en stund, sen fortsatte ledsamheterna.
Vi bestämde oss för att packa oss ut i bilen i sena kvällen, så Miniman kunde somna upprätt, vilket skulle vara skönare än liggande. Med varsin glass i barnens händer, klockan 22 på kvällen, åkte vi iväg. Vad gör man inte liksom…
Men inte ens glass hjälpte. Så vi återvände hemåt för att göra ett alvedonförsök till för smärtstillande. Efter många om och men har stackars Liten lyckats truga i sig äckelalvedonen när vi åker iväg på småvägar i byn. S somnar gott…men några få minuter senare händer mardrömmen i bilen.. alvedonen stannar inte den gången heller, om man säger så.
Kaos.
Sanering av bil och barn och ännu mera gråt i vad som nu blivit natt.
Jag och M tittar på varandra och undrar ”har han fått Äckelsjuka nu plötsligt eller vad!?”…S har inte varit på föris på en vecka, vi har bara träffat familj, inte varit bland äckelsjuka ett endaste dugg, men vacklandet började. Får råd från andra päron att precis det här kan hända med brusig alvedon i liten kropp… det verkade sannolikt.
Hemma i natten bäddar vi ner småttingar i storsängen. Från ingenstans sover dom båda lugnt. Jag och M röjer hem, pustar och hamnar på kudden alldeles för sent. Ber för en lugn natt. Vaknar svintidigt i morse och tittar på varandra… barnen sover, i typ samma position dom somnade.. tacksamt.
M åker på jobbet. Jag somnar om. Någon timmar senare vaknar vi. Och mamman känner direkt att ”nu får jag h-vetesmigrän”. Hinner peta i mig två alvedon, ringa M och sen är talet nästan putsveck.”Jag förstår inte vad du säger, mamma” sa lillvännen. Jag försökte behålla lugnet så gott jag kunde tills M var hemma. Men den här typen av migrän är så fruktansvärt obehaglig. Syn, känsel- och talbortfall även idag alltså. 8 timmar plåga. Och därefter nu ”bara” migränbakis…
Håhå, vilket dygn, alltså. Jag sa redan när vi la oss så sent igår att det här bäddar nog för ett migränanfall, eftersom sömn verkar vara något som stör. Samma visa var det ju förra veckan när jag drömt och sovit dåligt. Då kom h-vetesmigränen.
Jaa… så, så kan livet vända från härligt till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt, i en grisblink.
Tacksam är jag över att vi ändå är så förskonade från sånt här tråk. Att M kunde komma hem fort idag. Att S inte klagat det minsta på varken öra eller annat idag utan mått tipptopp (hur är det ens möjligt?). Att J´s allmäntillstånd är så bra trots feber dag två. Och så är jag lycklig över att vara igenom den här svängen av ont. Hoppas på en lugn kväll och god natt så det kan få bli en härlig valborgshelg här hemma på gården för hela familjen!
Ta hand om er alla ni så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 26, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Sovrummet
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Skrållan.
Hon som älskar att plocka, påta och greja. Lägga tillbaka. Sitta bland en bokhög och bläddra. I lugnan ro. En för-att-vara-småtting-lång-stund. Och mitt i allt är så gullig att jag får dåndimpen. Ej partisk mor. Oh, nej.
Där sitter hon och försöker ”läsa på” om det här med att bli Storasyster, tror jag.
”Snart har vi en Baby!” heter boken.
Himla mysig och har lästs otaligt många gånger här hemma. Både när lilla Pyret (hon på bilden, mao) låg i magen och nu med Minsting i magen.
Finns att köpa HÄR.
Lilla Juniflickan som varit litet febervarmt knyte i natt. Verkar sådär småttingaktigt ej påtagligt sjuk av sin feber nu idag, men vi försöker hålla tempot lite lägre såklart.
Storerbror som hade feber i helgen som var, fick sedan hosta och vi har har tillsammansdagar hela veckan här hemma. Men idag var han leka-med-vännerna-pigg, dock tvekade han och kände det nog som att det var nymodigt och längesedan det var Förskoledag nu, så lite lirkande i hallen fick det bli. Men jag (eftersom jag är en sån morsa som ringer vid minsta tvek) vet att lillvän började leka på en gång när han kom in till vännerna. Puh. Så Liten leker och Lillan, utan att hon själv vet om det, försöker hålla ett lite lägre tempo för att säga schaaas! till Basiluskan!
Förutom att bära runt på liten Skrålla som vill vara nära, pyssla om och sånt. Så kastas tvätt i tvättmaskinen, hemmet vädras och städmanin är på topp…
För några veckor sedan vårstädades ju hemmet, men köksfönsterna putsades inte eftersom dom behöver skrapas med rakblad från lite färgskvätt och det kände jag var mer en M-grej… men idag blev jag less på att vänta och började själv.
Men äsch. Den obotliga Kansjälvaren får så lov att erkänna sin begränsning. Inte tålamodet som tryter… Jag är bara alldeles för preggo. Härligt ju!! Men just i detta skede så känns det som att jag ska ramla ut och klämmas fast på samma gång när jag står där i fönstersmygen och försöker putsa emellan och utsidan. Darling har ju lovat hjälpa, bara inte fått tillfälle (läs: någon här hemma är väldigt pepp på städ. någon inte. så det är nog bland annat därför det inte blivit av än också. men i helgen, då tusan. preggot måste få sina vill-ha-alla-fönster-färdigputsade-nerver lugnade. haha!)
Barnbokstips och Städmanibabbel. Typ så. Torsdag, ju. Ha en fin sådan!
Lillafrun
Senaste kommentarer