Och efter sportlovet som avslutades med 11-årskalaset ni fick läsa om igår, ja då fortsatte mars. Full fart framåt, mot våren!
Snön har smält i rekordfart, utelekar leks utan slut.. och sista timmarna på is det blev.. och hockeypojkarna våra ”flyttade hem igen”..
Kan inte minnas att vi tagit fram småcyklarna såhär tidigt någonsin. Att cykla långtur med lillen vecka 11.. succé var det i alla fall, tyckte min minsta bästis och jag.
Medan pappan och Storebror var på hockeycamp, levde vi andra lajvet hemma hos Mormor och Morfar.
Och söndagen i mitten av mars, gjorde jag och Juni såå fint i hönshuset. Hönan Anna söker alltid upp en för att prata, så söt. En redig vårstädning gjorde vi, full utmockning, såpskurning av väggar och reden osv… nybäddat, rent, följt av vårens första utsläpp i hönsgården. Oj så nöjt kacklande gäng sedan!
Martin har tagit oss framåt i hallprojektet. Bort med limfärgen i taket och räckesbygget är i full gång. Tror att det kommer bli hur trevligt som helst med ett riktigt räcke istället för dessa skivor.
Hemmalivet har varit lika älskvärt som vanligt. Lillen och jag om förmiddagarna, vi har sått och donat med diverse och om eftermiddagarna är vi fulltaliga igen, och ofta också med en hoper småvänner i vårt sällskap.. fantastiskt!
Ljusa, pigga morgnar och nygräddat surdegsbröd. Själagott!
Vårdagjämning, Tussilago (rekordtidigt) och full dagpott från brudarna i hönsgårn. Vårtecken!!
Vårens första utelunch tog vi ett par dagar innan våffeldagen.. givet då, att tjuvstarta med våfflor.. gjorda mha. receptet som gör att jag känner mig så smålurig och nöööjd när ungarna mumsar dessa våfflor på glatta livet. Inga luftiga våfflor som magarna blir hungriga efter med en gång, tvärtom!
Och så blev det plötsligt sista veckan i mars.. mer liknande sista veckan i april. Cyklande på helt bara och torra vägar.. och vinterkläderna hänger visserligen kvar i stora hallgarderoben, men är inte använda på många dagar nu.. det är däremot skalkläderna.. som vi ännu ett år kunde shoppa ute i ärvesförrådet.
Vi har också deppat över att vårt kära Modo har åkt ur SHL och nu åter är nerputtade till allsvenskan. Vissa var kloka och bäddade ner sig och sov framför tv:n… vi andra som såg hela sista avgörande matchen, hade istället nästan svårt att sova till senare kvällen….
Jag har nypt mig i armen gång efter annan.. hur gossigt att ta min lille 3-åring och susa iväg på Musiklekis? Eller ha en alldeles vanlig onsdagseftermiddag med ungarna, innehållandes rid- och trampbilstur?… jag må bli en pengfattig pensionär, om jag får uppleva det kapitlet… men jag kommer vara rik på minnen och ett fullfjädrat proffs på att leva på liten peng, det är jag nämligen redan nu. Och jag törs lova, att vi aaaaaldrig kommer att ångra vårt val att ge vårt allt för tiden med våra barn, denna ändå korta period, när de är små.
På tal om det förstnämnda, musiklekis, så är jag såhäääär glad att det äääntligen finns en ordnad småttingaktivitet här i vår närhet, under vardagsdagtid, som alltså inte innefattar att man behöver ha en förskoleplats. Vi har ju ingen öppen förskola här i krokarna, annars hade det varit kanon också.. därför är jag så himla glad och tacksam nu, nystartade Musiklekis är nämligen succé!
Och den sista helgen i mars, var så vårig att det inte var klokt. Vi hängde med våra kära torparvänner i fredags, typiskt bra helgbörjan. Följt av hemmahelg, där jag under lördag morgon tog en tiiidig och morgontur när byn fortfarande sov och väl tillbaka hade jag en så magisk stund ute i hästhagen. Hästarna njuter så synligt denna tid på året.. finaste betyget fick jag som Hästmamma när hästarna ligger kvar.. Ikran lade i kull sig än mer till och med.. så mäktig stund.
Barnen fick ta fram sin studsmatta, det har börjat vårstädas gård med krattning och hästhagarna har börjat stormockas.. allt är så tidigt. Förbryllande, oroväckande… och alldeles alldeles underbart skönt, tidigt..
Sommartidssöndag och ännu en heldag ute.. men till eftermiddagen gick solen i moln och det var gossigt att gå in och fika rulltårtan lillen och mor bakat till morgonen. Äta upp sista chokladbollarna från kalset som inledde månaden. Samla ihop oss.. smälta marsmånadens väldiga innehåll.. och blicka framåt.
Tack för allt, mars! Nu är vi mer än redo för april!
Vi lämnar vintertiden och ett vårvinterminne vi alla håller kärt, är Storebrors födelsedag som i år var på en lördag och vi därmed kunde fira alla tillsammans, dagen lång, med stora familjekalaset på ”rätt” dag och allt!
Räknade ut att det var den tjugoåttonde födelsedagsmorgonen vi fick uppleva, som päron.. en sådan hejdlös ynnest.
Det var Han som kom och bjöd in oss i vad som känns som livets häftigaste, roligaste, kärleksfullaste, svåraste, oroligaste, känslosammaste och mäktigaste kapitlet i livet.
Storebror fick ett endaste litet paket vid födelsedagsmorgonen… mamma-målade kortet och dess ord avslöjade snabbt att det vore smart om gänget klädde på sig varmt och, ja juust det, i vanlig ordning; drog ner mot lagårn…
Bästa stället för att gömma otympliga presenter och julklappar. I år stod där ett stort hockeymål till stora lilla hockeyfantastens förtjusning.
Inne i värmen igen spelades det kort för fullt, med Modo-kortleken som låg i det första lilla paketet. Hockey-tema, ja visst!
Sen blev det fullt ös med kalasfix!
Jag njöt så av att ordna kalas i Salskammaren som nu känns så komplett med kakelugnen.
Sixtens födelsedag och födelsedagskalas, är så toppen för att vi ska få ändan ur att grundligt röja upp hemmet efter trötta, mörka, dammiga oxveckor.. nu var här så finstädat och vårvinterfint.
Det är lyx när man ska få så många födelsedagsfirare på sitt kalas, att det måste dukas i tre rum!
Det var sol men blåste absolut halv orkan. Vi hade bestämt oss för att bjuda på utelunch i vanlig ordning och (stackars? nää.. tappra!) gästerna vet vi det här laget att lite väder kan inte få stoppa… vi sökte lä på baksidan, intill hästhagen..
Där grillades det järnmackor på glatta livet och hästarna tyckte det var kanon att få hänga med på kalaset, dom också.
Sen drog vi återigen in i värmen och det var mer än gott. Småkusiner lekte tätt intill.
.. ooch den godaste tårtan jag vet; mandeltårta med smörkräm… den är fantastisk!
Passar perfekt till påsk som ligger oss nära framför också. Och vet ni! Den här tårtan är ypperlig att göra och frysa in (botten + smörkräm)… så nu längtar jag till påsk, för vi har en som väntar i frysen, som bara ska toppas med grädde och bär. Såna tårtor älskar man ju!
Det var fräsigt när tjugofem personer sjöng Ja må han leva för fulla halsar och se leendet på vår stora finpojke.
”Det HÄR är rikedom!”, kunde förstås iiinte ”predikarmorsan” låta bli att säga… men det äär ju sant, ju!!
Så fikades och surrades och lektes det..
.. och lektes lite till..
Och sen blev det kramkalas och heeejdåå till Storfamiljen, så bortskämd på kärlek och fina gåvor…
..kvar var vi med varma hjärtan efter ett så härligt firande. Och precis enligt önskan så gick vi till kvällen över till Farmor och Farfar och såg på hockey med de, på deras stor-tv och beställde hem mat från pizzerian nere på byn… alltsammans satt som en smäck, gäspade nöjda kalasfolket.
Våren 2025 är på ingång.. och två på feeling-körare försöker vara förnuftiga…
2024 var ett år där vi slirade runt bland en hel hoper projekt… ”å troo vad vi ska ta oss för nu efter senaste mastodontprojektet (det HÄR)… vi river ner kökstaket och kikar vad som gömmer sig ovan innertaket!?”.. ”å, vi spikar lite pärlspont där inne, också”.. ”hoppsan nu kom ju varmvåren, ja…och inne står projekten stilla.. vi som skulle göra HALLEN färdig!?”. ”Åhåhå, såå härligt med sommar, iiingen av oss vill greja inne.. .vi startar några nya projekt UTE istället…”…. å puh, jag blir alldeles trött av att tänka på oss.
–Inget blev ju klart, av allt det där!? Jo just det, vi donade en hel massa inför att kakelugnen skulle kunna sättas in i Salskammaren.. och DEN är tusan på plats, hurra!
…
Samtidigt som jag flinar lite, för vad vore livet utan feeling?-Så jädrans tråkigt! Men den där tanken om att flytta köksdelen och liksom gå ännu lite djupare in i en slow-köksrenovering… ja, den tanken har vi sagt åt oss på skarpen att nu INTE göra verklighet utav, utan suga på den karamellen lite till… vi har liksom en hel del annat som väntar framför också, ett storprojekt i sommar som jag knappt vågar tänka på, och vi vet så väl hur fort det susar när väl varmvåren är här..
Minnesbild för hur vår hall såg ut när vi flyttade in 2015.
Med fönster- och dörrbyten samt brädfodring så ändrade den snabbt skepnad. LJUS nådde plötsligt in!
Sen gjordes det här hörnet av rummet i ordning.. med pärlspont och vackra lister och foder.
Rummet har sedan varit i skottgluggen titt som tätt och trasats sönder.. som när vi flyttade trappuppgången under skapandet av övervåningen.. det blev himla bra med trappen där och det gav också mer ljusinsläpp..
Övriga rummet, fick sedan återigen snällt vänta vidare på sin tur att bli helfärdigt..
Nu ser det än risigare ut pga utröjning på bilden ovan, men ja, såhär hade vi vår hall, länge, länge. Härlig att vila ögonen på åt vissa håll och rätt risig åt andra.
Trång och utan förvaring. Men kära nån, det är en hall och vi har varit tacksamma för den.
Men så i samband med badrumsbygget i rummet intill hallen, när nytt avlopp skulle dras genom hall, då blev det dags för hallen att hamna i skottgluggen, ännu en gång..
Jag tog barnen med mig till mamma och pappa under tre dygn.. och under tiden, jobbade M dag och natt hemma.. att flytta avlopp, vara utan vatten, toalett osv. kändes liksom väldigt mycket enklare utan fyra småttingar i hemmet…
Innertaket togs ner, Lilltoan revs, gamla trappen plockades ut, nytt avlopp drogs, nytt grangolv lades in.. en rockad som med hela familjen hemma, hade tagit väldigt mycket längre tid. Svärfar förstärkte i rivandet och Svärmor såg till så sonen kom ihåg att äta något. Ni förstår, sånt där som är guld värt!
Återigen hade hallen i förbifarten av andra pågående projekt, tagit sig något steg på vägen att bli Den Hall Vi Önskar. Men sedan våren 2023 har det pausats med fix här inne.. till i höstas,
Spegeldörren vi fann på tippen, sattes in som köksdörr. Och pardörren in mot salen, hamnade även den äntligen på sin rätta plats efter att ha stått och väntat i några år. Pärlspont spikades och jag har hunnit börja måla både kimröksgrå (typ blå) och en jordigare grön umbra natur… men ingen känns riktigt rätt.
Rätt känns däremot den otroligt uppskattade garderoben som M byggde under midvintern… soom vi njuter av att kunna hänga in kläderna här. Skåpet är djupt och slukar massor. Saknar färg, beslag och lister upptill och nertill.
Som ni ser, finns det en del kvar att göra innan vi är framme i mål här, men vi är peppade!
Helt enkelt är det dock inte, att finna en färg som är fin nere i hallen och som går bra ihop med gröna tvättstugebadrummet och solgula köket.. och som också är fin uppför hela trappen och går ihop med de lite kallare färgerna uppe…
Kvar att göra är;
Bygga garderob (CHECK)
Måla garderoben
Bygga trappräcke! ( M har nyss gjort en skitfin ritning så bara tiden infinner sig, dååå!)
Måla trappräcke
Sätta pärlspont på höger sida i trappen
Måla hall och trappuppgång i samma färg…. (påbörjat men iiinte med ”rätt färg”).
Handledare till trappan
Tvätta taket från limfärg (CHECK)
Måla taket
Måla fönstersmygar (allt som vi en gång målade vitt, känns omålat? Som att vi glömde.. färg….)
Måla lister
Sätta lister
Fixa listerna som fattas på pardörren (när vi köpte dörren var den täckt med masonit på ena sidan, vilket fynd vi gjorde, va!)
Måla dörrarna? (kanske..)
Bygga sittbänk? (kanske..)
Bygga hatthylla
Säkert något mer jag glömt…
…
Väldigt gärna, innan vi blir saligt vårnippriga och bara bor ute och odlingssäsongen dragit igång med full fart, önskar vi ha kommit i mål…. tror ni vi kan klara det?
Troligt helt orimligt mål så har vi hunnit hälften av listan får vi vara glada… men alltså, om några dagar är den älskade hockeysäsongen över för den här gången och varken 6-åring, 11-åring eller 34-åring (ja ni läste rätt, pappsen är inte bara tränare utan tränar också egen (”gubb”-)hockey. Hur kul!! Livet är för kort för att inte ha kuuul!) ska susa iväg till ishallen i grannbyn en hoper gånger i veckan .. det känns tusan som att Ett Nytt Liv väntar oss… 😉
Berätta! Är vi fler som har familjeliv och byggbestyr som två naturliga delar i livet? Det här har nu, med snart tio år på gården, blivit en livsstil för oss.. att alltid, alltid ha bygg- och renoveringsprojekt på gång.. inget barn har någonsin klagat och det känns gott. Vi anpassar projekten efter livet, aldrig tvärtom. Ibland skrattar vi för oss själva, åt att barnen liksom aldrig reagerar på om de tex. under några veckor behöver gå labyrint för att ta sig genom hemmet eller så. De är sådana tappra småbyggare!
Såå det var det. En novell om att vi försöker ta vårt förnuft till fånga och äntligen göra detta rum klart, INNAN vi startar några fler projekt än de som redan är igång…
-ett sportlov med fokus på vila, friskluftande, rutinbryt och i år unnade vi oss Hela-familjen-tid i det närmsta heela sportlovet.. konstruktörs-pappsen var någon dutt på kontoret men i övrigt var vi alla hemma och det finns tusan inget som slår det, ALLA älskar vi det. Fylla dagar med det som föll oss in, spontana hittepå, varvat med bara-vara-tid.
Några glimtar kommer här;
Den allra första marsdagen. SÅ himla peppigt! Känner sakta hur jag håller på att kvickna till ur min vinterdvala.. var uppe tidigt och bakade bröd till gänget.
Den första sportlovshelgen innehöll också mysigt och världsgott kalas hemma hos mamma och pappa. Vi firade barnens älskade Moster M som fyllde år. Lill-Olles satt i sin Gudmors famn och fick något väldans gott i liten skål.
Sen blev det måndag och första riiktigt sportlovsdagen. Vi började veckan luugnt. Morsan kände sig inte helt hundra, småkrasslig… huur skönt att det då faktiskt fanns möjlighet att vila eftersom M var hemma!? Magiskt.
Vi hade precis fått Gun-post, en hel drös med fina målarböcker. Eftersom jag och Världens Gulligaste Gun hade pratat ihop oss så hade jag kunnat preppa med nya tuschpennor. Så himla trevligt att sitta och mumsa mammabröd och färglägga bilder tillsammans.
Nu var det tisdag och jag kände mig lite piggare och det ihop med barnens iver gjorde att vi drog igång årets sådder. Storebror var iväg på egna äventyr den här dagen, badade på badhuset med kompis och drog sedan vidare med sin Gudfar på drömkväll; mumsa Max och heja på Modo.
Men vi andra gick in för odlandet av tomater och gurka, för fullt fräs.
Jag kan inte säga nog, hur finurligt det är att ha en odlingsdagbok. Jag skriver när vi sår, vad vi sår, hur mycket. Hur många plantor vi till sist sparar samt hur många vi ger bort. Vart vi planterar olika sorter. Vilken skörd vi får. Om vi behöver odla mer eller mindre till nästa säsong. Sammanfattar odlingsåret. Och kan börja det nya, med att läsa utvärderingar från tidigare år. Det äär så bra! Förut virrade jag jag till exempel runt och visste inte riktigt när jag nu skulle börja förså… men tack vare lilla dagboken så kan jag bara titta där vad som blir lagom för oss här i norr, odlingszon 4-5.
Lillen ordnade bästa sortens strilflaskor. Enklare blir det ej, men de är oslagbart bra! Bara till att spika små hål i korken på en pet-flaska.
Varje år när vi öppnar upp ”Odlingsrummet”, så funderar jag hur vi ska klara oss utan det den dagen vi faktiskt gör slag i saken och bygger badrum där inne…?
Nu var det onsdag och Morfars kom och skämde bort hästar med morötter och människor med godsaker och vackra tulpaner..
.. och åt semlor med oss,.. dagen efter semmeldagen ja, för det passade nämligen oss alla mycket bättre.. semlor blir liksom ännu godare om man kan fika det, tillsammans. Det var vi och Morfars. Och Farfar, som varit iväg på skotertur under förmiddagen med några utav barnen och småkusinerna, som också kunde komma in och fika. Så mysigt! Rikedom!
Efter semmelfikat drog vi en spontantur med hela kusinfamiljen, till grannbyn. Och bowlade! En höjdare, alltid!
Vidare. Vara hemma och ta det lugnt. Födelsedagsfixa, baka och kalasstäda. Och få lära sig något nytt på lilla guitalelen (en gitarr i liten storlek).
Smaska ärtskott från fönstersmygen i köket. HÄR kan du läsa hur vi gör när vi odlar dessa. Superenkelt men så himla trevligt och gott, att bara äta som de är, ha på macka eller i sallad.
Det har promenerats på framtinade grusvägar, ätits lunch ute i lite kläder, CYKLATS och snön har smält i räserfart… ”är det sportlov.. eller påsklov!?”, har vi känt många stunder. Knäpper händerna hårt för att det är en tidig vår i år bara…som det kan vara ibland..(försöker lindra min klimatångest, ja).
Sportlovet toppades med storkalas för vår älskade Sixten som nu fyllt 11 år.
Älskade barn! Älskade fyrklöver! Älskade Storfamilj! Älskade sportlov på vår plats på jorden!
Februari, månaden när ljuset så tydligt återvänt mer och mer för varje dag..
Det här är en av alla utestunder med barnen. Här hade vi tagit oss till byns bästa pulkabacke. Så jobbigt uppför. Så kul utför!
Februarisöndag hos mor och far. Vi gjorde palt tillsammans, mamma och jag. Det blev så himla gott! Och med bastu på det, var paltkomat och tröttheten omöjligt att blunda för….
Livets olika bestyr har gjorts. Det är arbetssamt att bo på en gård med allt vad det innebär. Det är inte för alla. Men tusan, alltså… det är för oss. Vi är så tacksamma över vår plats på jorden.
Här fann jag mig själv mitt i dagliga djursysslorna, stå och glo och förundras.. hur vackert ljuset nådde in i lilla högolvet, alltså.
Två små dagar har jag hoppat in och hjälpt till nere på skolan, men annars, bara, bara fyllt dagarna vanligt hemmaliv. Långa, lugna morgnar med barnen, varje dag.. något utav det bästa.
Vi har pysslat och skapat tillsammans. En lufttorkande lera som jag haft liggande på vänt länge, togs nu fram och det var himla trevligt att greja med. Det gula hjärtat gav jag till den skäggige i alla hjärtans-gåva.. en ”här-kan-du-lägga-din-giftasring-när-du-snickrar-och-grejar-skål”.
Vi har haft helgdagar med fokus på sånt här. Vila, friåkning i ishallen, slalom utför lobryggan, korvätande i snösoffa och så.
Pelargonerna väcktes och hemmets övriga blomster togs omhand. Ja, ja, ja…jag hade förstås liten lekande hjälpreda intill och tillsammans ordnade vi så att det såg för jäkligt ut till sist.. Sivert såg ut att signalera ”Send help, please!”.
Alla hjärtans dag-kram nere i lösdriften. Med en fyrbent Tredje hjulet, tätt intill.
Vi har firat en älskad FarmorMormor. Påminner barnen hela tiden om hur lyxigt det är att vi alla har varandra.. Att vara liten och ha Morfars och Farfars nära, det är en sådan rikedom! Att vara stora och ha mamma och pappa nära, är prick lika lyxigt!
Och ÄNTLIGEN fick jag fart på surdegen efter sååå sömniga månader.
Aldrig stött på maken till så svårväckt typ… Men som kompensation blev det nu helt otroliga bröd, kanske de finaste och godaste jag någonsin lyckats med. Ser så fram emot en vår med många surdegsbak.
Vårvinterdagar har tagits vara på och hjärtat att pumpat på.. hemma-gympa varvat med olika slags motionsturer ute i friska luften.
Kom på att jag ju kunde ta ett kraftigt, långt rep och knyta fast räserkälken runt midjan.. det blev ljuva skoterspårskilometrar med svängande armar på mor och en nöjd liten plutt bakom mig.
Otaligt många timmar har denna familj skrapat ihop i ishallen. En normal hockeyvecka för oss just nu, innebär tre-fyra träningskvällar och matcher på helgerna … men fy farao, vad fint det är, föreningslivet! Tror dock icke att vi skulle kunna njuta av aktivitetsruschen på samma sätta som vi kan nu, om vi båda var iväg 100 % varje vecka. Nu hinner barnen få landa gott mellan skola och aktiviteter och samtidigt är det en stor bonus att hela tiden ha en vuxen människa som jobbar på för fullt i hemmet med alla dess sysslor under dagarna,..
Senaste veckan har vädret svängt från vårvinterhärligt till ångestframkallande varmt, regnigt och söligt. FÖR TIDIGT!! ryter jag för mig själv.
Den som fortsätter blunda för klimatförändringarna och bara kör på. SLUTA!!!! VAKNA!! Ska vi ha någon jord kvar åt våra små och deras små? Vi kröp in på bibblan en utav dagarna och försjönk oss i fina böcker. Lillen läste om bilar om mamman om historia om vår by. Skulle så, så gärna vilja få tag på fler gamla bilder på vår gård…
Gott för själen är det att bara tillåta sig stänga ute omvärlden för ett slag och vara i vår bubbla. Här. Bland tjockpälsade hästar som vill hänga med oss lika mycket som vi vill hänga med dom.
Senaste dagarna har kallgraderna i alla fall kommit tillbaka litegrann och solen har skinit och det råder vårvinter igen. Otroligt skönt. Häromdagen bakade vi bullar.. till sportlovet som står för dörren..
.. och för att kunna fika ute, genast, på solig gårdshustrapp. Tillsammans med kompis, syskon och pappsen som också kom hem tidigt den dagen.
Och tänk, nu har skolbarnen preciis fått sportlov och himmel vad härligt det känns… vila och rutinbryt, varva ner och ladda om.
Hoppas att ni haft ett gott februari.. önskar er alla en god, god start på marsmånaden! <3
Hu, vad den här veckan till stor del känts som en dyster dimma…
För mig började den med en måndag nere på byaskolan. Precis bara timmarna som mina skolbarn går, ypperligt. Lillen var med sin jämnårige kusin och sin Farmor medan. Tisdagen började likt, men denna dag var lillen hos Mormor och Morfar istället. Det är så gott att lilla O kan låna ut sin mor några timmar, så att jag kan få finnas för en hel hoper barn. Vi räknar och lär oss skriva, men det finaste är att få vara den där viktiga vuxna.. som lyssnar, svarar på frågor, berättar, tröstar och finns med öppen famn för den som önskar…och hänger på i bandymatcherna på rasterna (ja vad trodde ni!? spela bandy är ju bland det roligaste som finns!)
Nyhetsläsning tog jag tidigt på morgonen, som alltid, men under dagen hinner jag inte. Så det var först till tisdagkvällen, när jag nattat små, som den så otroligt tragiska nyheten nådde mig. Vart är vi på väg? tänker jag…
Efter att ha sovit otroligt knackigt mellan tisdag och onsdag så beslöt jag mig ändå, för att den där planen att sluta skjutsa barnen till skolan, flytta ner i matkällaren i gula huset, isolera oss från omvärlden osv… INTE är en god lösning, trots allt. Önskar att jag kunde rädda världen, göra det omöjliga möjligt, finnas för alla och en var. Men landade i, att jag bara kan fortsätta andas. Och be. För de drabbade. Och fortsätta min väg fram här på jorden, med mitt inre ljus brinnandes, för det jag tror på. En dag i sänder.
Det var onsdag nu och vi beslöt oss för att göra dagen så god vi bara kunde. Vara tillsammans. Kramas massor. Baka något gott. Efter skolskjuts drog treåringen vagnen kavat genom affärn där vi handlade ingredienser till bakningen, en glad-blomma slank med oss också..
Väl hemma snodde vi ihop allt möjligt gott.
Semmelkaka (recept HÄR) är en favorit och har senaste åren blivit startskottet för semmelnjuteriet..
Storbarnen var några timmar på skolan men alla slutar tidigt den dagen så det var sjävklart att vi mötte upp govännerna sedan… och bara fikade, lekte, surrade och var.
Vi dukade upp och gjorde det så mysigt vi bara kunde, trots att det var töväder och bara small smältdroppar mot fönsterrutorna, så symboliskt för känslan över världen utanför.
Vi hade bakat limpor också. Dessa gjorde jag ofta, ofta när vi studerade på högskolan uppe i norr. De är så otrooligt goda och jag är så glad att jag påmint mig om dom igen.
Trishas Sirapslimpa, en höjdare, jag lovar! Recept finner ni HÄR.
Och ska man smöra för ungskocken, så är det kladdkaka och ballerina som är det lyxigaste som finns. Gullbarn.
Sådärja. Zoomade ut så ni inte ska glömma att det alltid, alltid finns renoveringsstök i gömmorna här hemma,
.. och nu väntar februarihelgen på oss alla.
Jag har just skurat köksgolvet och lagt tillbaka mattan på golvet och alla kuddar i kökssoffan som hängt ute i vårvintervädret dagen lång. Tror himmelsblå är döpt efter färgen på himlen som varit idag. Ihop med gnistrande snö och sol.
Vi ska ta hand om varandra, hörreni.. vara snälla och goda, i stort som smått. Tänk på det lilla ljuset i mörkret… så starkt det lyser. Det, är mitt fokus just nu för att inte alldeles dratta ner i storvärldens bedrövelser och bli svagare än en jag vet inte vad.
Nej, ner med fötterna i marken, Emmeli! Fortsätt gå! Andas in, andas ut! Gör gott!
Önskar er alla en god helg och skickar också dig som önskar, en stor kram!
Senaste kommentarer