När älskade Ikran hälsade på Lillasyster på nära håll för första gången… han äär en så cool häst, det känns ofta som att stå och prata med en människa som svarar en med de skönaste, mest lugnande svaren..
Bäbisbubbla och höstbestyr som samsas.
Hösten känns, kanske inte så konstigt, så extra vacker i år…
Tänk att alltid ha en famn att få slumra tryggt hos. Som här, hos Storebror. Alla blir vi alldeles saliga av att hålla i det där varma lilla knytet.
Familjens två S i bild, faktiskt. Stora S och Lilla S…
Första dagarna i oktober tog vi hand om de sista kilona sommartomater som mognat här inne. En del frös vi in. En del kokade vi grön tomatmarmelad av, det blev otroligt gott! Tack alla ni som tipsat om att göra det! Och hjälpredor, ja det ser ni att jag och den skäggige har i massor här hemma.
Den fjärde oktoberdagen fyllde morsan 35 år. … jag var ute en tvärsväng i ösregnet och plockade in vad som blev den allra sista stora trädgårdsbuketten. Hästpojkarna hummade grattis när jag gick förbi. Inne dukades det upp för ett litet familjekalas.
.. inte bara för mamman, utan också för…
.. Lillasyster, Signe!
Vår älskade Signe-liten.
Signe. Ett namn som hängt med mig och Martin ”sedan alltid”, dessutom ett släktnamn och lyckligtvis också ett namn som alla storasyskon tycker så om och helt övertygat har kallat bäbisen för sedan vi fick reda på att det var en liten lillasyster som sprattlade runt i mammas mage. Det var liksom inga funderingar när lillan äntrade världen, ”det där ÄR ju Signe, mamma!”, sa barnen. Och ja, det där ÄR ju Signe… älskade pappan hade till och med beställt prinsesstårta från bageriet nere i Ullångers-byn till kalaset, så lyxigt och gott på alla sätt.
Som ni förstår kändes presenter helt och hållet överflödiga denna födelsedag. Oförglömlig födelsedag. Flocken känns så sagolikt komplett nu med Lilla S här hos oss.
På 11-dagars-dagen i stora lilla livet, så kom älskade vänner och hälsade på i bäbisbubblan. Man kan ana en storasyster som är mer än stolt över sin lillasyster, va?
Veckan som var, fylldes förstås mestadels med bäbisgos, amning, amning, amning, byte av små pytteblöjor och ännu mera gos, gos, gos. Men också några rediga pass ute i köksträdgården där jag vintrade in bäddarna och slutskördade det sista förutom persiljan. Livet hann också med att bjuda på bla. första lilla miniförkylningen för lillan.. såklart, om det snoras i kring så ska immunförsvaret testas igång med ens. Aj mitt oroliga mammahjärta som slängde tillbaka mig till känslan när lillen fick RS och inte kunde andas. Tack Gud för desto lugnare pappa och hallelujah för RS-vaccin som både jag tagit som gravid och även lillan fick en egen antikropp-dos utav när hon just kommit ut till livet. Cred också till kombinationen koksalt + bröstmjölk i lillnäsan samt nässug.. otroligt effektiv trio! Som ett brev på posten efter dygnet med snorig liten näsa = inte lika lätt att amma, så ”firade” jag med en första mjölkstockning, feber, huvud,- och kroppsvärk. Häpp, häpp. Tog till alla knep jag har och fick bort eländet inom ett dygn, puh. Ingen värstingvariant, mao… mjölkstockning kan verkligen vara eländigt ont. Himla glad för en väldigt mild variant denna gång.
Poff var ”10 dagarna” över för Pappa M och den skäggige drog åter till kontoret. Tjohej, så grumligt allt kändes när vardagssnurret skulle igång… ”huuur göör jag nu?”, tänkte jag yrvaket… där jag stod med hårtofsen på sned i mjölkiga nattlinnet..servandes några barn frulle med halva kroppen och ammandes bäbis med andra halvan….
Men ni ser någon som jobbade på vid min sida, för fullt, på allllla fronter! Världens sötaste mest kärleksfulle lilla Storebror…
”heej Signe, du är ssssupervacker!”, säger han småviskandes i hennes öra där han vaggar henne världsvant med lillfoten mot vaggan.
Under amningsstunder när mamman inte riktigt har koll på läget i kring,.. dåå passas det på att gå i skafferiet och förse sig med diverse småkakor och annat gott samt fila på det där med att skriva dubbelbokstäver, såsom storasyskonen gör… på papper? ääsch, soffan går lika bra! Å seen bär det iväg, mot skolhämtning, lillen alltid beredd med en napp ifall lillan börjar vråla!
Frågor på något av ovanstående? Nä, tänkte väl det.
Ja kära hjärtanes. Vilken höst det är! Hösten vi blev sju här hemma.
Helgen bjöd på blåsigt men soligt höstväder. Ankbäbisarna våra har vuxit och blivit så stora, ser ni!
De med mörka huvuden är pojkar, drakar. De tre med ljusa, är flickor, ankor. Ni anar dilemmat vi står inför… vi kan liksom inte ha fem drakar kvar till bara tre flickor. Är det någon av er som vill ta över fyra drakar? Säg bara till, ni får de! Som jag förstått det så kan man ha en grupp med bara flickor eller bara pojkar, det ska jag gå fint… men i blandflock såhär, behövs en annan fördelning… åå puh..
Helgen innehöll också första besöket hemma hos Mormor och Morfar.
Idag är det måndagen den…? 13 oktober, tydligen! Dag 19 i Lillasysters liv, det har vi full koll på. Ena storasyskonet är hemma med lite feber och förkylning. Lillen pysslar om oss alla och taggar inför vad som sker i slutet av veckan… vår älskade treåring ska ju fylla fyra. Ute är det blyertsgrå himmel men träden sprakar i färg. Lillan klunkar mjölk och slumrar och slumrar. På varma elementet i köket hänger små pyttekläder på tork. Jag tror jag tar och gråter en skvätt.. det är så overkligt gossigt att få uppleva det vi just nu upplever tillsammans här hemma.
Här är det varmt, gott och så lugnt. Kärlek i oändlighet. Oro över allt och inget. Hormonsvaj och eftervärkar. Mjölkdoftande bäbissnus. Första mötet mellan storasyskonen och deras nya pyttelilla lillasyster. Här är syskonkärlek så vacker att hjärtat värker. Här är skratt åt små bäbisminer, lammliknande knorr och bestämda Bäbis-önskar-mat-NU-vrål. Här är lyckorus, energitoppar och hejdlös trötthet. Här är känslan av att vara stark så stark.. och samtidigt så skör, så skör. Vi är i Bäbisbubblan. Och tror lite att vi drömmer.
Tack Gode Gud för att vi får uppleva det här ännu en gång. Tack livet, för att vi fått världens finaste lilla lillasyster.
(TUSEN Tack för alla grattis, älskade familj, vänner och finaste följarna! <3)
…
Här kommer några glimtar från bubblan..
Första syskonmötet. Firades med gos och glass.
Kärlek overload.
”Åh, det här känns inte verkligt. Det känns som en dröm!”. Syskonsnack som sparas långt in i Päron-hjärteasken.
Första lilla barnvagnsturen ute i friska luften.
Amma, vara hud mot hud, slumra till. Glömma bort att morsan verkligen behöver äta och dricka ordentligt, dippa i energi och bli påmind.
Vakna till sagolik vacker höstdag, en efter en.
Få hålla i bäbisen som vi alla längtat så efter i en smärre evighet.
Bäbisfika.
Bli uppvaktade och så bortskämda med vackra blomster, hjälpande händer, fina gåvor.
Och mysa lite till.
Igår kom Mormor och Morfar och var med oss. En fantastisk dag jag kommer minnas för evigt. Älskade mamma stuvade bort dagliga tvätten.
Pappa klöv upp den där veden vi haft på vår Vårlista, senare Sommarlistan och nu Höstlistan men liksom inte fått till..
Generationshäng, finaste vi har.
Magiskt att få vara hemma alla tillsammans och bäbisgosa och greja om vartannat.
Systrarna på tur!
September blev oktober och i morse vaknade vi till den första rediga frosten.
Förra måndagen målade jag och Lillen kökssoffan varv ett. ”Vi tar varv två på onsdag!”, sa vi… det blev inte av förra onsdagen.. för då låg vi på BB och hade näsan i kalufsen på det alldeles otroligt färska lilla knytet. Varv två blev idag i stället.. jag njöt av att sitta halvt dubbelvikt.
Lillen tyckte varv två var tråkigt att måla så han gick till torka-av-penseln-väggen-istället och skrev sitt namn och målade konstverk där. Det gjorde han rätt i!
Under tiden sussade lillasyster gott i vaggan. Vaggan som jag själv sov i som bäbis. Så glad att hon får sova gott i den nu.
Vår lilla Lillan, prick en vecka gammal idag. Beskyddad av en liten poliskonstapel.
Nu är vår bebbväntan på sluttampen-veckorna… så hejdlöst spännande!
..håller oss sysselsatta med än det ena, än det andra. Jag varvar mellan att verkligen kunna njuta av tiden som är just just nu… och att nästan få totalt bryt av längt efter lillungen. Vid nära totalt bryt, då är Ikran som alltid en Gudagåva. ”Lugna ner dig nu!”, säger han, buffar till mig och menar att ”börja klia mig nu, istället för att görma på!”.
Det arbetas, tjavas till skolan och levs Hemmaliv. Tacksam för arbetsivriga små som gärna hjälper till. Här sa vi tack och hej till sommarens planteringar.
Gå ut i växthuset och ännu kunna plocka med sig smågurkor in. Ta turen förbi blomsterbäddarna och skrapa ihop småbuketter att sprida här och där i hemmet. Bjuda ungarna på nybakt Mammabröd till mellis. Månaden september är en utav favoriterna.
Bland det vackraste är att plocka in ett par kvistar nypon bland alla blommor.
Liten blomsterbukett bredvid handfatet så länge blommor finns = ”ett måste”. När vi ändå kikar in i Badrumstvättstugan…titta här;
M har byggt ett så vackert överskåp (ja utan luckor ännu, för det prioriterade vi bort med ens… till ”sedan”) som nu gjort att vrån för skötbädden är i ordning och redo för Lilla Femman. Och om ni tror att jag vid varje samarbete med Västerbottenssåpa, använder min egen rabattkod för att jag älskar att ha ett ljuvt såpa-lager? … -Då tror ni rätt. Älskar att städa och tvätta med Västerbottenssåpa. Antar att jag måste skriva ”Reklam för Västerbottenssåpa” här nu, för att ingen ska ruttna ur på mig 😉
Vi har också tjavat i skogen efter svamp senaste veckan. Och gröna tomaterna har mognat väldigt bra med ett äpple som kompis.
Cykel-promme-turer med lillen. Också så himla mysigt. September har varit så himla varmt.
Annat gott som sätter guldkant på vardagen? Enkla, goda middagar. Hurra när lill-coop sålde pinsapizzor billigt. Toppad till oss vuxna på det sätt en darling i storfamiljen lärt oss; creme fraishe underst, lite salt och peppar sedan. Följt av en god smakrik ost, hackade valnötter, finstrimlad rödlök, grönkål och honung. Otrooligt gott!
Att sedan sitta ute tillsammans och njuta av ljum septemberkväll, spela kort tills gäsparna bara avlöser varandra..
-Livet-moment ju. En alldeles vanlig, underbar, vardagskväll.
Helgbuketten näst sista helgen i september.
Vi fyllde helgen med lite av varje. Lördagen var solig och luften fortsatt varm. Ponny och barn (och flåsande preggo) rastades.
Söndagen, en regnig variant. Dessa tu satt ihop som det sötaste av klister. Målade badrumsskåpet ett andra varv och tog upp pärer, bland annat. I övrigt så röstade vi i kyrkovalet förstås, broderade, förvällde svamp och spelade väl många sextondelar på pianot skrivna av Motzart.
Nu är en ny septembervecka igång och efter att ha vinkat av storasyskonen inför skoldagen, körde jag och lillen igång med sedvanliga måndagsgympan följt av något så festligt som att bara tvärmåla kökssoffan. Varv ett är klart. ”På onsdag ska vi måla igen”, säger Lillminsting nöjt som var så himla idog och tålmodig preciis hela målningsstunden. Morsan impad.
Idag har vi vikt mängder av tvätt, rensat ur garderober med urväxta storlekar hos barnen, sommarkläderna ur min och den skäggiges garderob. Kånkat ut till Gula Huset osv osv.
Nu väntar kvällen tillsammans med samlad flock. Det blåser halv storm och luften har tvärt blivit en annan. Kylig och klar.. kanske lurar frosten precis bakom hörnet? Snart, snart, snart….
Septemberbestyr pågår och för varje avbetad syssla tänker jag ”ja se, nu hann vi det här också, innan bäbis”.
Som i början av veckan när vi plockade rödvinbär.
Kokade gelé och bakade långpannekaka att först bjuda Världens Bästa Hovslagare på som kom och gjorde hästpojkarnas fötter fina och sedan lägga resten av kakbitarna i frysen inför kommande bäbis-fikor…
Barnen ritar och pysslar i massor. Särskilt de dagar där septemberregnet faller.
Till skillnad från när barn ett och två var pluttar och jag tålde stök och kladd så väldans dåligt ..jag menar; man bliir ju bra på det man tränar på och jag är nu lite utav en expert på att dansa fram i ett ”kreativt hem”, vissa dagar så stökigt och kladdigt så du förstår inte.. meeen, vissa saker, som när det ska göras eget illblått slime och jag är höggravid och just just skurat golv osv.. dåå får lillgänget hålla till ute när det ska experimenteras. Inte de emot!
Skrållan tjavandes med sin ponny längs vägen. Och Störst och Minst ute på tur med ”epatraktorn”, med ankorna intill.
Säger då det; Djur och Barn. Den kombon.
Skördande.
Det blev ju faktiskt lite vitlök av vår första vitlökssättning någonsin, trots att hönsen var ute i landet och sprätte upp hela bädden i våras.. jag petade ner lökarna igen och ja, en liten skörd det blev i alla fall. Hur skördandet sett/ser ut i övrigt i år?
-Mycket, mycket god broccoli har vi fått. Och goda gurkor. Likaså persilja, rödbetor, grönkål.. minns tillbaka till sommarens frossande av jordgubbar också. Men till exempel morotssådden torkade bort och potatislandet har total invasion av ogräs och har så haft sedan tidigt på sommaren. Sockerärterna tog först skator, sedan ankor.
Halvdålig?/ Halvbra? odlingssäsong kan vi säga. Men så får det vara.
Det passar ganska bra i år att vi inte heller har några äpplen att hämta här hemma till äppelmust eller i granngården till äppelmos….våren var så kall… Har fått svartvinbär från Pinglan-grannen och plockat rödvinbär här hemma. Plockat hallon och blåbär i skogen. Så frysen har sina bär i alla fall.
Och ännu njuts det av ätbart direkt från köksträdgården.. september är varmt hittills… ringblommor, astrar och luktärter njuter jag av dagligen också.
Tacksam för rotsaksvecka med billiga och fina rotsaker nere på lill-coop. Korvgryta med massor av persilja, smakade ljuvligt.
Bakar bullar och bäbis. Väntar och längtar. Andas djupa andetag, laddar. Njuter av att rå om fyrklövern lite extra, vet att snart blir det delat fokus, mycket mamma-bäbis-tid och det är precis som det ska. Den känns därmed så dyrbar, tiden med Lillminsting till exempel.. hans sista tid som Lillminsting, stunderna att vara bara han och jag. Han älskar bäbisen säger han, klappar och pussar magen. En god början…
Någon sitter ute på bron och täljer.. någon kutar till granngårn med liten blombukett och nybakta bullar.
Idag skiner solen igen efter två väldigt regniga och stormiga dagar. Jag vankar fram och plockar in lite fröer. Massor av ringblommefrön, för det kan man bara aldrig ha för mycket utav!
Pappan har sin ”fixa inför bäbis-lista”, han också. Sin alldeles egna. Där det till exempel står ”snickra skåpstomme till överskåpet i Badrumstvättstugan”… så att allt som står där på bänken ovanför tvättmaskinerna, kan hamna i skåpet och det därmed blir plats för en skötbädd där på bänken i stället.
Och förutom att plocka in frön, har jag fått hjälp av min lille Prins Bertil att plocka in MÄNGDER av GRÖNA tomater.
.. för de där frilandstomaterna hade behövt lite mer sol och värme än vad de fick, de små, ändock otrooligt varma, juliveckorna räckte inte riktigt.. men kanske, kanske kan vi få ett gäng att mogna inomhus?
…
Så, lite så grejar vi på här hemma på gårn dessa septemberdagar.
Solen värmer ena stunden. Höstregnet står som spön i backen nästa. Det fixas, grejas och vilas. Pustas och stånkas. Klappas mule och laddas upp. För marathon nummer fem. Som kan stå för dörren precis nu.. eller vara någon vecka bort. Alla, både stora och små, är otroligt taggade.
-sensommarljuset är bland det vackraste jag vet. Så njutbart. Lågt och lugnt.
Och jaa vad jag tjaaatar, men röda fönster blev en sådan hit, eller hur!? Nu i efterhand förstår vi iinte hur vi har kunnat hålla oss så länge. Långsidorna är nu klara. Det var dessa som behövde bättringsmålning mest akut, särskilt sidan ut mot havet. Så gott det känns att ha tagit hand om våra älskade handgjorda träfönster nu. Gavlarna är kvar. Det får bli nästa sommar.
Vardagen efter sommarlovet känns fortfarande ny.
Ett sommarlov är långt i en tre-snart-fyraårings liv och timmarna storasyskonen är iväg på skolan nu, känns så ovana. Vi grejar och pysslar på. Det mesta ska till Pappa, som ni ser. Så gulligt att vi kolavippar allihopa. Inte minst pappan.
Augusti avslutades mycket fint… förutom en skopa djur-sorg. Räkna antalet ankor…. de var nio i början.
Tårarna höll aaaaldrig på att ta slut hos små ank-ägarna.
Livet med djur. Underbart för det mesta och skitjobbigt och sorgligt ibland. Räven?… eller rovfågeln?… var snabbare än vi kunde ana där i skymningen. När vi skulle valla in gänget en kväll, var de plötsligt bara åtta. En var borta. Små fjäderspår gick att finna. Hu..
Här också.. livet med djur.
Katten Sivfjärt kom in med en mus som han bara vänligt släppte inne i badrumstvättstugan. Cirkus-scen uppstod med ens när musen kröp in under tvättmaskinen. En väldigt hetsig människa med gravidmage i vädret, iklädd sin makes storstövlar, försökte lösa problemet tillsammans med en liten hejaklack intill. Stövelägaren i fråga som jag verkligen behöver i dessa lägen, var förstås på brandövning…
Nåväl. Morgonen därpå (!) återfanns musen i en klädhög alldeles för nära mitt fejs. Föreställ dig gastandet.
Lillrackarn hade tur, då han hamnat i ett hem av hopplösa djurvänner, och kunde sedan fortsätta sitt liv ute i det fria. Slutet gott. Allting gott.
Nu var det torsdag. Jag och Lillen hängde hos Mormor och Morfar under dagen. Blev bortskämda och hade det mysigt. Jag hade också en hoper ärenden i lillstan som ligger nära mina föräldrar. Bland annat barnmorskebesök. Bland det mysigaste som finns.
Fredag och hela gänget samlat för helg. Pyssel i salskammaren.
Jag firade inte bara in helgen med ett (tack och lov litet) gravid-migränanfall, utan också hämtning av ett marketplace-fynd.
Ett par stolar till Salskammaren och en gammal tavla. 180 kronor totalt.
Hela veckan och så även helgen, var brandisjourande för M och innebar att han var borta hela lördagen. Såå tråkigt. Men, det ingår i drömgårdslivs-pusslet och vi hade det gott utan vår darling, trots allt, tillsammans med både storfamilj och kompisar.
Söndagen innehöll fotbollsavslutning och knytismiddag med farfars. Hoppade i klänning och plockade ett luktärtsfång till Svärmor. Så vacker den var, den allra sista augustikvällen..
Och vips, så blev augusti september. Bara tanken på denna månad får det att pirra i magen.
I veckan har jag och lillen betat av ditt och datt här hemma. Sånt som står på fixa inför höst-, och bäbislistan… som att rensa bland kläder och skänka bort. UNDERBAR känsla att göra något dylikt.
Och jag som fullkomligt älskar att vara förberedd och ute i tid, har börjat förbereda lilla packningen till BB-väskan.
Det. Känns. Så. Overkligt.
Idag har regnet öst ner. Pusslande och pysslande har varvats med lite småkakebak…
Och till eftermiddagen var det så skönt att komma ut, till god efter-regnet-luft. Plocka in ett fång risp att hänga i köket. Broccolin hamnade i frysen. Gott att finna till senhösten när soppsuget faller på!
Nu är tanken att fortsätta veckan med att beta av ett utav de sista större jobben för mig här hemifrån. En kampanj jag vet att ni längtar efter… lillen drar till Morfars några torsdagstimmar, medan jag ska försöka vara otroooligt effektiv.
Ser också så fram emot helgen, en sån där jourfri sådan med mysiga planer tillsammans med familj och vänner.
…
Hoppas att ni har en fin start på september. Vi hörs snart igen…!
Det är som att orden suttit fast lite senaste veckorna.
Sådär i bröstkorgen, liksom. Och ”passa på att passa av”, har varit viktigt för oss hela familjen, sommarlovets sista dagar.
Senast vi hördes så pågick ”ett tjurigt virus” här hemma, sa jag. Visste då inte huur tjurigt det faktiskt skulle bli. Att lillungen skulle måsta plågas med feber konstant i totalt 17 (!!!) dygn med sån där otäck hög temperatur sista veckan som får denna morsa att bara rysa nu av tanken. Körtelfeber. Med allt vad det innebär. Så, så, såå synd om vår ena lilla älskling. Vi led hela familjen med honom.
Tacksamma att sommarlovet är långt, att mycket hade gått och vi det gottigaste hunnit med. Och att vi trots allt hann knyta ihop Sommarlovssäcken och avsluta med en god känsla. ”Tänka positivt”, osv.
Sannerligen tacksamma över ”vanliga dagar”, på det sätt som man bara blir efter att livet ruskats om för ett slag.
Vi kan kika på vad vi tog till för knep för att avsluta sommarlovet på för oss bästa sätt..
.. vilade förstås. Tog det väldigt lugnt.
Och lät kreativiteten spinna. Barnen byggde på sin trädkoja. Den skäggige målade vidare på fönster och fönsterdörrar.. see så fint det bliir med det röda!
Själv gjorde jag bland det bästa jag vet; drog till hallonskogen. Nån sväng med barnen och nån sväng bara jag. Älskar både ock!
Stunder i köksträdgården, i hullerombullret av grönsaker, rotsaker och blommor. Också otroligt själagott.
Att koka broccoli-soppa på egenodlad broccoli. Det. Är. Så. Ofanligt GOTT!
Och det där kvackande gänget.. ja, de må ha mejat ner bädden med sockerärter och sallad, totalt.. men håller undan sniglarna som önskat, det gör dom med bravur. Älskade ankisarna! Så trevligt att ha de spatserandes, badandes, ätandes, kvackandes över gården.
Sista veckan av sommarlovet tog vi oss två dygn på vift med Farmor och Farfars husbil. Vi checkade in på ”Spa och retreat” hos Mormor och Morfar. Helt underbart!
Vakna i husbilen i ett endaste trassel av armar och ben. Morgonyoga uppe på balkongen. Äta gofrulle tillsammans. Bada. Basta. Springa. Pusta ut. Så himla mysigt.
Det var härligt med ett litet miljöombyte.
I övrigt har det varit så otroligt skönt att bara hemestra i sommar, än hur mycket vi älskar att dimpa ner på släktgården på Gotland, vilket brukar vara våran sommartripp. Dels har det varit den perfekta sommaren att bara vara hemma, rent vädermässigt.. vilken värme som var där i juli, som vi badat i hav och sjö. Också skönt att vara hemmavid med tanke på höbärgning, djurungar, bebbemage osv. Och nu i efterhand ännu skönare att vi var hemma när ena barnet blev så sjukt under ett par veckor.
Väl hemma igen hade vi sista helgen innan skolstart.
Var på gulligt barndop. Plockade karamelliga blommor. Och puttrade iväg på familjemiddag med kusinerna, hos Farfars. Alla som ville fick skjuts på Storebrors sommarhit; Hondan. Lilltraktorn som Sixten och hans farfar lagt jag vet inte hur många timmar på detta sommarlov. En sån där sommarlovsgrej som blir ett minne för livet. Det har skruvats, lackats, skapats ljuddämpare, monterats tuta, triangel, avgasrör osv osv osv. Alla småsyskon och kompisar har skjutsats runt på detta vis sommaren lång.
Sommarlovets sista dag kunde vi konstatera att vi faktiskt kände oss redo för vardagen igen.
Märkte mig utvilad när viljan att dona vaknat till liv igen efter varma, lata sommarveckor följt av oroliga sjukveckor. Picklad rödlök är otroligt trevligt och gott att sno ihop som tillbehör till både grillade hamburgare och korv. Vi ordnade en liten sommarlovsavslutning med vännerna här hemma och kunde inte ha fått ett trevligare lovavslut.
Första skoldagen. Vemodigt. Och pirrigt. Mest så himla roligt.
Prins B som började skolskolan på riktigt nu, ettan. Så stort. Inför förra årets skolstart minns jag hur jag grät sista sommarlovsveckans alla kvällar när barnen somnat. Jag kände i hjärtat att han efter ett tryggt och gossigt hemmaliv var såå redo att lämna boet.. men jag VISSTE inte säkert och sen hade jag förstås separationsångest deluxe. Allt gick och har gått hur bra som helst hela förskoleklassåret, så att nu börja ettan, det var bara hur härligt som helst, tyckte till och med morsan liksom! Puh. Lillen och jag följde med honom, likt flera andra päron. Så fint att få och kunna vara med. Älskar vår lilla byaskola!
Så nu är det lillen och jag själva här hemma under några timmar, må-fre. Ett tag till. För snart kommer både litet syskon till världen och den skäggige pappan kommer också att vara hemma mer. Vi njuter av det som är nu, men längtar också efter det som komma skall.
”jag gillar min häst”, säger han och stryker lillmulen med lillhanden.
I verktygsbältet sätter han medicinsprutan efter att vi gett ponnyn sin dagliga medicin. Chippens sedan i försommar konstaterade sjukdom, PPID, behöver behandlas varje dag, livet ut förstår ni. Vi ger det ett helhjärtat försök nu och hoppas han ska svara bra på medicinen.
Helgen som var. Den första efter att vardagen återvänt. Med en luft som viskar om att sensommaren redan börjat dra sin kos och tidiga hösten redan börjat kännas av. En tvär konstrast mot alla de där varma dagarna vi haft.
Och jag njuter. Av astrar och ringblommor och allt det andra som ännu blommar så fint. Njuter av lusten och orken att skörda, sylta, baka bröd, rensa och dona. Och boa. Känna starka små sparkar inifrån magen. Favorittid på året pågår. Och jag får bära på vårt femte lilla mirakel. Tacksamheten vet inga gränser. Att ländryggen smärtar så jag knappt kan röra mig stundvis.. det är lätt att glömma, mitt i allt.
Buketten hamnade hos mor. Paket och kärleksord till far. Han fyllde år i helgen. Min älskade, älskade pappa. Hurtigaste 77-åringen jag vet. Som, tillsammans med mor, gör allt, allt, allt för mig och min familj, jämt, jämt, jämt. Älskar de så. Kalaset med Storan och gänget, var så mysigt. Vi saknade två storstadssyrror med familjer dock. Men de var med på håll. Både min och Martins storfamilj är en sån gåva.
I söndags var det i vanlig ordning sammandrag med fotbollen. Två ungar spelade och största ungen var domare. Efteråt är samtliga alltid helt slut och en tur till blåbärsskogen med kompisar var precis vad vi behövde. Vände hemåt med tio liter blåbär, skogsluft i lungorna och tankade själar.
Och nu har boa-ivern tagit i med en växel till.. ”alltså mamma, det är sån ORDNING här!”, säger barnen.. det skvallrar om hur mycket oreda det varit i vissa vrår… bara rasat ur skafferiet, till exempel. Boandet gör att jag plötsligt rensat och ordnat i skåp jag typ aldrig röjt i… så nu lurar jag på ”Drömgårdens Loppis”… i en framtid.
Nåväl. Guldstjärna till dig som orkat läsa ända hit. Det blev en redig Drömgårdsrapport idag!
Senaste kommentarer