Det är som att orden suttit fast lite senaste veckorna.
Sådär i bröstkorgen, liksom. Och ”passa på att passa av”, har varit viktigt för oss hela familjen, sommarlovets sista dagar.
Senast vi hördes så pågick ”ett tjurigt virus” här hemma, sa jag. Visste då inte huur tjurigt det faktiskt skulle bli. Att lillungen skulle måsta plågas med feber konstant i totalt 17 (!!!) dygn med sån där otäck hög temperatur sista veckan som får denna morsa att bara rysa nu av tanken. Körtelfeber. Med allt vad det innebär. Så, så, såå synd om vår ena lilla älskling. Vi led hela familjen med honom.
Tacksamma att sommarlovet är långt, att mycket hade gått och vi det gottigaste hunnit med. Och att vi trots allt hann knyta ihop Sommarlovssäcken och avsluta med en god känsla. ”Tänka positivt”, osv.
Sannerligen tacksamma över ”vanliga dagar”, på det sätt som man bara blir efter att livet ruskats om för ett slag.
Vi kan kika på vad vi tog till för knep för att avsluta sommarlovet på för oss bästa sätt..
.. vilade förstås. Tog det väldigt lugnt.
Och lät kreativiteten spinna. Barnen byggde på sin trädkoja. Den skäggige målade vidare på fönster och fönsterdörrar.. see så fint det bliir med det röda!
Själv gjorde jag bland det bästa jag vet; drog till hallonskogen. Nån sväng med barnen och nån sväng bara jag. Älskar både ock!
Stunder i köksträdgården, i hullerombullret av grönsaker, rotsaker och blommor. Också otroligt själagott.
Att koka broccoli-soppa på egenodlad broccoli. Det. Är. Så. Ofanligt GOTT!
Och det där kvackande gänget.. ja, de må ha mejat ner bädden med sockerärter och sallad, totalt.. men håller undan sniglarna som önskat, det gör dom med bravur. Älskade ankisarna! Så trevligt att ha de spatserandes, badandes, ätandes, kvackandes över gården.
Sista veckan av sommarlovet tog vi oss två dygn på vift med Farmor och Farfars husbil. Vi checkade in på ”Spa och retreat” hos Mormor och Morfar. Helt underbart!
Vakna i husbilen i ett endaste trassel av armar och ben. Morgonyoga uppe på balkongen. Äta gofrulle tillsammans. Bada. Basta. Springa. Pusta ut. Så himla mysigt.
Det var härligt med ett litet miljöombyte.
I övrigt har det varit så otroligt skönt att bara hemestra i sommar, än hur mycket vi älskar att dimpa ner på släktgården på Gotland, vilket brukar vara våran sommartripp. Dels har det varit den perfekta sommaren att bara vara hemma, rent vädermässigt.. vilken värme som var där i juli, som vi badat i hav och sjö. Också skönt att vara hemmavid med tanke på höbärgning, djurungar, bebbemage osv. Och nu i efterhand ännu skönare att vi var hemma när ena barnet blev så sjukt under ett par veckor.
Väl hemma igen hade vi sista helgen innan skolstart.
Var på gulligt barndop. Plockade karamelliga blommor. Och puttrade iväg på familjemiddag med kusinerna, hos Farfars. Alla som ville fick skjuts på Storebrors sommarhit; Hondan. Lilltraktorn som Sixten och hans farfar lagt jag vet inte hur många timmar på detta sommarlov. En sån där sommarlovsgrej som blir ett minne för livet. Det har skruvats, lackats, skapats ljuddämpare, monterats tuta, triangel, avgasrör osv osv osv. Alla småsyskon och kompisar har skjutsats runt på detta vis sommaren lång.
Sommarlovets sista dag kunde vi konstatera att vi faktiskt kände oss redo för vardagen igen.
Märkte mig utvilad när viljan att dona vaknat till liv igen efter varma, lata sommarveckor följt av oroliga sjukveckor. Picklad rödlök är otroligt trevligt och gott att sno ihop som tillbehör till både grillade hamburgare och korv. Vi ordnade en liten sommarlovsavslutning med vännerna här hemma och kunde inte ha fått ett trevligare lovavslut.
Första skoldagen. Vemodigt. Och pirrigt. Mest så himla roligt.
Prins B som började skolskolan på riktigt nu, ettan. Så stort. Inför förra årets skolstart minns jag hur jag grät sista sommarlovsveckans alla kvällar när barnen somnat. Jag kände i hjärtat att han efter ett tryggt och gossigt hemmaliv var såå redo att lämna boet.. men jag VISSTE inte säkert och sen hade jag förstås separationsångest deluxe. Allt gick och har gått hur bra som helst hela förskoleklassåret, så att nu börja ettan, det var bara hur härligt som helst, tyckte till och med morsan liksom! Puh. Lillen och jag följde med honom, likt flera andra päron. Så fint att få och kunna vara med. Älskar vår lilla byaskola!
Så nu är det lillen och jag själva här hemma under några timmar, må-fre. Ett tag till. För snart kommer både litet syskon till världen och den skäggige pappan kommer också att vara hemma mer. Vi njuter av det som är nu, men längtar också efter det som komma skall.
”jag gillar min häst”, säger han och stryker lillmulen med lillhanden.
I verktygsbältet sätter han medicinsprutan efter att vi gett ponnyn sin dagliga medicin. Chippens sedan i försommar konstaterade sjukdom, PPID, behöver behandlas varje dag, livet ut förstår ni. Vi ger det ett helhjärtat försök nu och hoppas han ska svara bra på medicinen.
Helgen som var. Den första efter att vardagen återvänt. Med en luft som viskar om att sensommaren redan börjat dra sin kos och tidiga hösten redan börjat kännas av. En tvär konstrast mot alla de där varma dagarna vi haft.
Och jag njuter. Av astrar och ringblommor och allt det andra som ännu blommar så fint. Njuter av lusten och orken att skörda, sylta, baka bröd, rensa och dona. Och boa. Känna starka små sparkar inifrån magen. Favorittid på året pågår. Och jag får bära på vårt femte lilla mirakel. Tacksamheten vet inga gränser. Att ländryggen smärtar så jag knappt kan röra mig stundvis.. det är lätt att glömma, mitt i allt.
Buketten hamnade hos mor. Paket och kärleksord till far. Han fyllde år i helgen. Min älskade, älskade pappa. Hurtigaste 77-åringen jag vet. Som, tillsammans med mor, gör allt, allt, allt för mig och min familj, jämt, jämt, jämt. Älskar de så. Kalaset med Storan och gänget, var så mysigt. Vi saknade två storstadssyrror med familjer dock. Men de var med på håll. Både min och Martins storfamilj är en sån gåva.
I söndags var det i vanlig ordning sammandrag med fotbollen. Två ungar spelade och största ungen var domare. Efteråt är samtliga alltid helt slut och en tur till blåbärsskogen med kompisar var precis vad vi behövde. Vände hemåt med tio liter blåbär, skogsluft i lungorna och tankade själar.
Och nu har boa-ivern tagit i med en växel till.. ”alltså mamma, det är sån ORDNING här!”, säger barnen.. det skvallrar om hur mycket oreda det varit i vissa vrår… bara rasat ur skafferiet, till exempel. Boandet gör att jag plötsligt rensat och ordnat i skåp jag typ aldrig röjt i… så nu lurar jag på ”Drömgårdens Loppis”… i en framtid.
Nåväl. Guldstjärna till dig som orkat läsa ända hit. Det blev en redig Drömgårdsrapport idag!
Natten till första juli sov vi ute på studsmattan, jag, Juni och Bertil.
Det tredje somriga födelsedagsbarnet i familjen fyllde år strax efter. Min och barnens favoritmänniska i livet, alltså. Han som inte gillar sötsaker så värst utan blev överlycklig över ett saltare sortens kalas. Med små snittar, som kantarellstuvningsfyllda crustader och sånt mumsigt.
Den fjärde julidagen checkade vi in för alla-tillsammans-sommarlov.
Fy farao så skönt och mysigt, sa vi alla! Gravida husmor slog sig ner i gungstolen och pustade ut.
Sommarhem. Med sommarens första riktiga blombukett från trädgården. Smultronschersminen doftade fantastiskt. Väldigt bra motvikt mot stanken ifrån rummet intill, där små ankungar levde under någon vecka.
Men håll med om att de små liven var och är oemotståndligt söta!? Här, ute på sin allra första utetur.
Jag och Martin firade vår trettonde bröllopsdag och småsyskonen skjutsades runt på Storebrors trädgårdstraktor sjungandes ”vad är det för en dag, är det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag för det är mamma och pappa bröllopsdag, hurra, hurra, hurra! hurra, hurra, hurra!”. Inget annat än skitgulligt och vi kände oss så firade så.
Så blev det slåttanna. Och hur det gick med det vet ni redan. Du som inte läst och vill läsa, kan göra det HÄR.
Dagen efter slåtterparty… pustandes på en utav alla vackra platser vi har i kring oss här, tillsammans med ”kollektivet”.
.. Hela kollektivets älskade ungskock!
Och nu, nu kom den verkliga värmen på besök.
.. med höet inne så pass tidigt på sommaren, så bara överöstes vi med den totala känslan av LEDIGT.
Så lediga vi bara kunde bli, liksom! Tidiga morgnar med motion följt av långfrukostar och bad på olika platser varje dag. Rotsidan är alltid en höjdare! Dock ingen plats vi varit till på sommaren, sedan lilla virvelvinden kom till oss, men se nu har liksom en stor skopa chill landat i lillkroppen och vi vågade vara där bland alla vackra klippor igen!
Vi rantade hit och dit. Klippor ena dagen. Strand nästa. Med vänner ena dagen. Tillsammans med storafamiljen nästa. Ljuvliga, världslyxiga veckor. Bara tanka, tanka, tanka kraft och energi.
Förstås ta hand om älskade djur..
.. och gårdens guld.
Att orka arbeta mitt i dagarna.. nej det gick nästan inte under de allra varmaste i mitten-av-juli-dagarna. Att stängsla hagar var att jobba ute på savannen, till känslan alltså. Barnen så himla tappra!!
Men låååt mig bara baaada i haaavet, har hon flämtat… hon med magen som det är någon väldigt lite sprattlig krabat som huserar i. Tur att precis ingen annan ville göra något annat heller.. badigare sommar, det minns vi nog inte, och ännu är det mycket kvar av denna ljuva årstid!
En kväll tog vi muurikkan till lillsjön och lagade paella och ungarna paddlade SUP för fullt i timmar.
När dagarna är 29-33 grader varma och luften står stilla.. då är tusan morgnarna och kvällarna heelt sagolikt sköna.
Så när klockan slagit 21 typ, då har grejarlusten och energin vaknat till liv. Sommarens roligaste projekt är nog att vi vågat sprätta röda färgburken och börjat måla fönstren i den färg vi egentligen alltid velat ha men inte vågade måla i begynnelsen… troots att vi funnit gamla fönster nere i lagårn och till stor sannolikhet kunnat säga att det varit röda fönster på boningshuset också. Nåväl. Nu är nu.. och M har hunnit måla ett helt gäng med fönster röda..och det blir så otroligt fint!! Såklart ni ska få se!
Sista julilördagen bakade jag och Olles en knäckig jordgubbspaj, som vi serverade till vaniljglass ..bjöd MammaMormor, PappaMorfar och min ena söta moster på fika ute i trädgården.
Och i söndags var vi på en dagsutflykt med torparfamiljen, till Murberget i härnösand. Ett friluftsmuseum så enormt inspirerande med byggnader och kulturmiljöer från förr. Ett varmt, varmt utflytkstips från oss!
Men nånstans här tog lite för bra för att vara sanna-juli-veckorna slut och sjukstugan knackade på dörren för ett utav barnen..Tapper sjukling som tampats med hög, hög feber i den kolossala värmen som bara fortsatt.
Juli blev augusti.. kära vännen uppvaktades med loppade findukar och luktärter. Kvällarna blir mörkare för var dag.. tomaterna mognar i växthuset. Hästarna njuter av sommarregnet som nu fallit titt som tätt senaste dagarna och gjort luften liite svalare, stundvis.. men mestadels är det fortsatt så varmt. Ankorna tjavar fritt ute på gården från morgon till kväll..
Månadens jourvecka pågår för Brandispappan… älskat barn kämpar med förbannat tjurig sjuka.. ett utav de elakaste virusen vi mött. Vi friska pendlar mellan att dona med ditt och datt och pyssla om sjukling. Mammahjärtat är lyckligt och värker samtidigt just nu alltså. Sommarlivet pågår för fullt. Ingen kväll avslutas utan ett kvällsdopp.
Vi upplever just nu ett pärlband av otroligt varma julidagar.
Idag har vi haft 32 grader här i Höga kusten.
Om kvällarna.. när solen sjunker och temperaturen med den, dras djupa njutande andetag och jag finner mig gärna i köksträdgården..
Vattnar, täcker bäddarna med nytt gräsklipp.. bara är.
Nu har luktärterna börjat blomma och den lilla blomman gör mig lycklig ända in i själen.
Tycker att den är så vacker mot rostiga portalen.
Blommor och ätbart samsas.
Vänstra bilden, en bädd fylld med grönkål, praktvädd och astrar. Längtar till alltsammans blommar, okej inte grönkålen då.
Till höger, rödbetor med blomstertobak i mitten… det kan bli härligt..
En bädd med en självsådd kärleksört som jag är så glad för. Och vitlöken! Som vi satte i höstas… och som hönsen sprätte upp i våras.. som jag försökte sätta ner igen och kaanske, kanske tror att det gick vägen. Så fort blasten vissnat ska vi prova dra upp en och se..
Här, en riktig ”radgard-bädd”.
Sockerärterna ryckte fåglarna upp första veckan i juli så de såddes om och kanske hinner vi knapra någon ärtskida innan frosten kommer, men kanske inte. Årets experiment, frilandstomaterna, ser däremot lovande ut.
Så här är det med trädgård och odling, det går upp och det går ner.. det svänger hit och dit. Som livet…..
Broccolin är lika vacker som god. Och lejongapen står ståtliga.
Grisklippet dräper ogräset, behåller fukten och när alla blomster och grödor. Fantastiskt bra, mao! Prydligt ser det också ut tycker jag, med täckodling.
Även lilla Pettson-växthuset har fått gräsklipp. En tvärkik där inne?
Gurkor och tomater kors och tvärs.
Förra årets tomatplantor var låga, knubbiga och gav mängder av tomater… men vi saknade tomatdjungeln minns jag. I år har vi en tomatdjungel, med högre tomatsorter igen, och det äär så gossigt att gå in där och mötas av solvarm-tomat-doft.. ser fram emot tiden när barnen kan gå in där och plocka sig sitt mellis i farten.
Luktärterna.. så sagolikt vackra och så doftar de ju så himlagott också.
Efter försommarveckor med varannandagsväder, blev det nu juli och äntligen fickvi Alla-tillsammans-sommarlov,
.. i samma veva som ett lovande väderfönster för slåtter visade sig… ”Vi slår till veckan”, sa vi! … ”Men ska vi våga slå hela lägdan, det ser lite hotfullt ut med regnet där på lördag kväll och söndag…?”
Det blev tisdagen den 8 juli och väderprognosen såg nog stabil ut för att vi skulle våga.. M drog igång. Pirret!! .. du som varit med om det här med att ta in torrt hö, där vädret är din enda tork-vän, du vet, vad det där pirret innebär.
Dag 2 och Dag 3 vänds höet.
Dag 4 strängas det.
Det är varma, stekiga dagar och Bondmoran varvar skötseln av djur och småungar uppe på gården, med badutflykter och att söka åt Bonden Blom där nere på åkern för att leverera fikapackning och också titt som tätt; pappa- och traktorsugna småungar.
Här är det på slutet av dag 4 och sista strängarna gjordes,
..samtidigt som jag lagade storkok och bakade inför slåtterparty där uppe i gammköket. Vi var nu rätt trötta efter varma, idoga dagar men såg fram emot morgondagen ändå.. och tacksamheten var enorm, över att slippa väderstressen eftersom prognosen stabiliserat sig och bara, bara visade värme och sol, sol, sol…
Så blev det Dag 5.
Och in på gården vällde älskade människor in.
Människorna, som gör det möjligt för oss att få in höet.. vi klarar en del bara vi familjen, men den stora mängden, behöver vi absolut hjälp med.. att det då står människor på rad och erbjuder sin hjälp/ svarar ”självklart” på frågan om de vill hjälpa till…
det, gör oss helt otroligt rörda och enormt tacksamma.
Här i syn, min snart 77-årige far.. som jobbade mer som en 30-plussare, hurtisen där!
Kära svärföräldrarna mina jobbade som det starka dreamteam dom är!
Och små, superstarka 11-åringarna kånkade balar i massor. Mannens fina Storkusin Emanuel, bar och bar och bar, han också, ännu en slåtter.
Med jämna mellanrum ropades arbetarna upp mot skugga, vila, mat- och fikatankande.
Pastasallads-lunch under äppelträdet smakade gott!
Ett annat pausande, serverades en suveränt god hallonkaka, med vaniljvisp.
Vill du ha receptet så finns det HÄR, det är bara till att byta ut blåbären i receptet till hallon i stället. …
..blåbär OCH hallon måste också bli hur mumsigt som helst när jag tänker efter!
Tittade ut genom köksfönstret och såg Frugan, aka. Nathalie, slita på där ute i värmen.
I år, med stor bäbismage, koncentrerade jag mig gladeligen ”bara” på barn- och köksfix.. än om kroppen känns god och stark så tror jag inte att den skulle ha uppskattat en massa bal-kånkande, faktiskt.
Lyxens lyx var också att både mor och älskade hjärtevännen Carolin var mig behjälpliga i köket. GULD värt!
Arbetsivern och samarbetandet vet inga gränser denna långa ”Balpartydag”.
Alllla hjälps åt i värmen! Här drog min far och bäst-Jonas iväg med ivriga 9-åringar.. med två ekipage (tack Micke för lånet av traktor!!), dvs. två traktorer och två balvagnar, kan vi hålla tempot så gott.. första åren körde vi med en traktor och en balvagn och hela alltet tog en evinnerlig tid och kraft.
För varje år har också mängden balar minskat, tacksamt.. det är nu femte året vi tar in hö själva och 2021, det första året, var lägdan precis nysådd och gödslad och hade verkat för ko-foder under många år..nu avbröt vi arrendet och tog över vår egen lägda igen.. vi slet in 2400 balar då.. nu, har det minskat lite för var år och stabiliserat sig till ett mer lagom antal på cirka 1200/1400 balar… det är alldeles nog att få in.
Fyra älskade flickor (och ett fotande, flåsande preggo efter de) som gick neråt för att kolla läget..
Där möttes vi av denna syn.
En hövagn med höbalar och en hel skock av gulliga, glada ungar! Den här dagen är något alla våra barn ser så fram emot och för varje år arbetar dom mer och mer och mer, helt på egna bevåg.
Och tänk, att Emil och Carolin var på Hemmahemma-visit just under slåttern, i år igen. Fy farao vilken lycka!
Det går ju liksom inte att planera i förväg.. allt beror på vädret. Emil varvade med att stå på balvagnen och att köra traktorn med balpressen, så himmelens perfekt.
Här hade vi beslutat att vi var klara med balandet för dagen, ”det lilla som är kvar kan vi själva ta imorn”, sa vi, lättade över att vädret bara skulle fortsätta vara stabilt. Lättnaden hos denna människa i bild, var stor här, vill jag lova.
Årets slåttergäng 2025!!
(Kusin Emanuel fotade denna helt otroliga bild. Min Mamma och Pappa hade preciis hunnit åka också, därför hamnade de tre inte med i bild.. <3 )
…men alltså, wow, wow, wow.. i år gick slåttern verkligen som hejsan!
PUSS på toppen av en otroligt arbetsivrig vecka! Slitig.. och helt UNDERBAR! Vi älskar det här!
I flera år nu, har det inte bara varit pirrigt med hur vädret ska te sig utan till och med lite små-ångest och en redig skopa stress kring detta.. vädret har varit så svängigt och prognoserna har ändrats hittan dittan från ena dagen till den andra. Senaste två somrarna har vi måstat ta in höet väldigt sent och energin i gräset har känts låg till och med för oss hästägare som önskar lägre energi än bönderna som matar sina kossor.
I år, stabilt. Vi kunde slå i alldeles perfekt tid utifrån hur vår mark är i energi just nu. Helt underbart! Vi var klara i god tid under baldagen också, så efter detta förevigande, drog vi till lillsjön och badade allihopa innan kvällen fortsatte med välförtjänt slåtterpartaj ute i trädgården!
Mor Birgits goda lasagne serverades. Och ”Mammabröd” förstås. Jag hade också gjort en massa Rotsakslasagne. Stora och små njöt av gott att äta, dricka och av välförtjänt viiila.
Här var klockan en rejäl bit efter midnatt.. julinatten var tyst och ljus.
Jag gick runt och plockade disk, städade och bara njööt.. hade absolut inte somnat om jag lagt mig på kudden med ens alla hjärtemänniskor lämnat gården. Jag var alldeles för upprymd av dagen. Det doftade ljuvligt av höet och det var så fint med hästarna som stod och betade alldeles intill middagsplatsen..
Barnen hade tidigare under kvällen haft svårt att accpetera att slåttern var över för i år.. tills vi då kommit på att vi ju faktiskt lämnat lite, lite hö kvar till dagen efter, där längst ner på lägdan… då, kunde snyftandet upphöra..
Och dagen efter, var det tre storasyskon som var mer än peppade att få stå SJÄLVA, utan vuxna, på balvagnen och ta in det allra, allra sista höet för i år. ”Mamma! Du får INTE hjälpa till! Vi kan SJÄLVA!”, sades det på skarpen…
Lillen satt i traktorn med pappan. Och jag fick bara njuta och smått, av kärlek, kolavippa över synen av detta gäng. Så små och redan så rediga, arbetsglada och kapabla.
Det var den allra första junilördagen och Prins Bertils födelsedagsmorgon.
Födelsedagssång, kramar, hurra och egengjorda små paket från syskonen…
Blåsa ut ljuset på plätt-tårtan..
.. och läsa långa brevet som låg i det ena paketet… där det stod något kryptiskt om att gå ut till lagårn (i vanlig födelsedags-ordning) för att finna ännu en present..?
Gänget på väg ner mot lagårn!
Tokigt! Och roligt redan här! Vad doldes där i paketet? -ANKÄGG förstås! En strålande 7-årspresent ju!
12 stycken ägg, som knasmorsan ordnat med att en ank-duktig man i Göteborg (låååångt från höga kusten, mao!) hade skickat till oss tidigare under veckan. På vinst och förlust, tänkte jag inombords.
Kramiga lillungen njöt av att ha alla hemma, hela dagen. Och förstås skulle äggen delas med syskonen. Juni satte med ens igång att sticka en halsduk till sin blivande anka.
Piltavlan blev en hit med en gång också! Det lektes och grejades och så susade jag iväg med barnen en sväng mitt i dagen, tillsammans med kompisarna. Vi fikade på Gårdsbutiken och susade förbi Världens Snällaste Marie… för att låna en kläckmaskin.
Till kvällen dukade vi fint i Salskammaren! Jämngamla kussarna, Morfars och Farfars kom på litet kalas.
Kalasfikat enligt önskningar!
Chokladbollar, snickerskakor, knäckig rabarberpaj med vaniljvisp, kanelbullar och rabarbersaft.. och Morotskaketårta, med vackerljusen i som är stöpta av barnens Mormoster!
Älskling!
.. som var lycklig över sin högst upp på önskelistan-önskade present, en sparkcykel… med lufthjul(!). Ni anar lyckan, för en grusvägsunge! Inget ”den där går inte att köra på grusväg, den behöver asfalt”, inte!
Och som avslut på hela födelsedagen?
.. så lade vi då de 12 ankäggen i kläckaren som skulle ”ruva äggen” i 28 dagar (21 dagar för höns, 28 dagar för ankor).
En ny upplevelse för oss då vi bara låtit våra höns naturruva fram sina kycklingar. Men nu tog vi till maskinhjälp, alltså. Fyllde behållare med vatten och vattensprayade äggen innan vi stängde igen den nästan 38-gradiga kläckaren.
Och därefter, i 24 dagar framåt, har äggen legat i dessa vaggor och vänts automatiskt under dygnet och vi har också manuellt sprayat vatten på äggen minst en gång per dygn.. allt för att efterlikna det naturliga så gott som möjligt. Ankisar badar ju varje dag och skulle det ha legat en riktig ankmamma på äggen, så skulle äggen ha blivit blöta och fuktiga minst en gång om dagen av sin nybadade mor. Så, mycket fukt har vi gett… förhoppningen har inte varit stor, äggen hade rest långt och fick vi bara tre-fyra ankor av tolv, så skulle vi ha varit urnöjda.
Dag 24, plockades ”vaggorna” bort och äggen slutade vändas och nu förberedde vi för kläcket och gav ännu mera fukt. Ett par uppblötta wettex-trasor lades in i botten av kläckaren och manuella sprutandet av vatten ökades till 2-3 gånger per dygn.
Och så, dag 28, som efter en klocka, började vi kunna se små upp-pickade hål på några utav äggen. Spänningen var oliiidlig nu men vi lät maskinen vara, helt i fred, öppnade inte i onödan..det kan ta 1-2 dygn för en liten anka att ta sig ut..
I måndagskväll, dag 30.. flyttade vi nyfödda skapelser till sitt BB, håll i er nu, titta här!
7-åring med sin nykläckta födelsedagspresent i famnen, kärlek vid första ögonkastet.
Och nu lever vi med NIO (hej och hå, någon som önskar sig ett par ällingar kanske??) uuursöta Svensk Gul Anka och är upp över öronen förtjusta allihopa. Ankbäbisarna bor i odlingsrummet just nu, för att vi inte ska behöva vara rädda för att dom fryser ihjäl den första kritiska tiden. Ank-BB, en stor trälåda med spån i botten, med värmelampa till en början. Uppblött bäbis-anka-foder och hårdkokt äggula serveras. Och ett litet plurr men det kom visst inte med på bild.
Men jag tror att jag törs lova, att fler bilder kommer för kära hjärtanes så söta djurbäbisar, eller hur!?
…
Så , så gick det till den där 7-årsdagen när ankäggen kom till gården och vi nu 28 dagar senare, äntligen är med ankbäbisar!
Ååå, nääääj… -älskade junimånaden, ta inte sluuut nuuu!
Samma visa varje år. ÄLSKAR den här månaden. Vill aldrig att den ska ta slut. Tacksam att ha fått fylla dagarna med älskat liv, ännu en juni. Vi kan ta en kik på vad som finns i kamerarullen från sista juniveckan…
Ett par dagar där barnaskaran var delad på mitten. Mellisungarna var på årets Skaparläger uppe i stan medan vi andra myste hemma. Det är så fint att vara alla tillsammans. Och det är också så fint att dela upp oss ibland. Den här cykelturen med Störst och Minst, blev ett sommarminne med ens.
Sommarlov i syn.
Det känns som att vi njuter så enormt, liksom lite extraextra, av detta sommarlov, allihopa. Att ha detta till känslan miiiilslånga pärlband av lediga dagar… ofantligt härligt. Det slår mig också, att jag aldrig haft sommarlov där största barnet är drygt 3,5 år… lillen är så stor och redig.. har ju varit utan amning i flera, flera månader nu ju.. blöjan är putsveck.. nosar på livet med lite större barn.. njuter… och längtar.. efter lilla stjärnan som gör volter i magen.
Regniga dagar möts upp med riktig husmans. Biffar, pärer, gräddsås, lingonsylt och pressgurka.. med vår egen gurka och persilja, så himla underbart. Och så himla gott alltihopa.
Och soliga, varma dagar.. möts upp som bäst med ett dopp i sjön. Här var vi på väg dit. Så mysig liten miniprom innan man är framme.. lillen snicksnackar om ditt och datt.
En kväll var vi upp till Fäbodvallen och färboden som tillhör vårt hemman. Hatälskar lite att vara där uppe… är rädd för björn som det alltid pratas om där.. men glömmer den alltid så fort vi kommer dit, för så hänförande vackert där är.. och så spännande det är, att tänka på forna tider..
I lördags delade vi åter upp barnaskaran. Störst och Minst med Farfar på traktordag. Och mellisungarna med mamsen på en hejjig loppistur. Jag är väldans nöjd med fynden!
Till kvällen, just timmarna när regnet föll som mest, då hade vi en hoper gulliga småvänner här på kompiskalas för de nyfyllda junibarnen. Det mumsades tacos, kördes fyrhjuling, glassades med glassbuffé, lektes och fiskades fiskedamm.
Nöjda älsklingar efter kalas! Och kvällssolen sken plötsligt.. kvällssol i slutet av juni. Å puh så vackert. Nyloppade trasmattan passar ypperligt där i hallen.
Näst sista junidagen. Långritt på Kolabönan, med M och Ikran i sällis. Magiskt! (Tack Farmor för barnvakten!!) Högst troligt sista långturen med bebben i magen. Kolabönan är en liten häst med mycket väldans mycket motor förstår ni…
Sista junidagen. En så blåsig en. Men också solig och rätt så varm! Så i lä har vi haft det gott. Fick fikabesök av barnens Moster och Mormor under eftermiddagen. Mumsade vaniljbullar och tunnbröd från byns bageri.
Och den här bilden är bara minutrar gammal.. efter första juniveckan så pausade vi takprojektet till fördel för annat. Men nu är han igång igen, Superpappan! Och det är overkligt att det hamnar ett återbrukat, färdigpatinerat, rött tegeltak på boningshuset nu.. vilket firande av vårt 10-årsjubileumet här på gården!
Senaste kommentarer