av Emmeli | apr 22, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Träning
Så blev det lördag.
Mamman-och-barnen-dag.
Medan stormen varit ihärdig där ute, har vi donat med lite ditt och datt.
Som att sitta på mjuka mattan och äta äppelbitar och läsa sagor och bygga bokstavspussel.
Och så luktärter (!!!)
Och såklart pyssla födelsedagskort. S skrev sin favorit-att-skriva-bokstav. Så passande, då födelsedagsbarnet ju är en H-pojke.
Efter alla fått lunch i sina magar, packade jag ner mina darlingar i Snabbvagnen.
Ut i stormen det bar.
S och J hade det varmt och gott där morsan kutade i stundvis bitig motvind och stundvis skön medvind. Ja.. kära nån sån vagn det där är. Det var inte en dag för tidigt som en sån hamnade här.
Jag älskar att slå många flugor i en smäll. När något förenklar vardagen. Som att jag kan få till mina älskade löpturer trots att jag är själv med barnen.
Min tanke var att barnen skulle somna, morsan få springa och svettas och att vi på vägen skulle köpa gå-bort-blommor.
High five, planen gick finfint! Yeah!
Så med pulsen tickandes i huvudet och järnsmak i munnen och med ett leende på läpparna, knatade jag in och kunde duscha och göra mig i ordning i lugn och ro utan rymmande bäbisflicka och treåring att ha koll på. Det behövs inte mer än så för att en tvåbarnsmorsa ska känna sig som världens lyxknös.
Så det gjorde jag; Kände mig som en lyxknös. Och sprättade en ny blus som jag försökte fota men inte lyckades värst bra med.
Skitsöt är den i alla fall, med knyt i ärm och knappar bak i ryggen.
(fast nu när jag sportat den och samtidigt sportat småbarnsliv. Så är den skitkrånglig. Dom där söta, söta rosetterna nere vi ärmarna är fina. Men hamnar i vilken mosad banan som helt….)
Nu är ääääntligen dagens långa efter-kalas-väntan över och jag och småttingarna ska ta våra kalasstassar, kalaskort, och allt man kan tänkas behöva. För att åka till Mäjadalen på kusinen H’sfödelsedagskalas. Minimannens Stora Idol, så ni förstår att vad är klockan nuuu rå? har frågats. Sisådär trehundrasjuttioelva miljooonerrrr gånger idag.
Det blir ett himla fint avslut på denna lördag, det här.
Vad har ni haft för er idag? Berätta gärna.
Och ha en skön lördagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Jo, jo.
Det blev ju fredag av det här också! Mycket riktigt gjorde städningen susen. Hemmet doftar linoljesåpa och ajax i en salig blandning, golven är skurade, tvättkorgen är tom och var sak har hamnat på sin plats. Vi firade det hela med att i eftermiddag göra det där med picknick. Fast på riktigt, liksom.
Det är så mysigt. Hur något så litet, kan bli så stort. I ett barns värld. Faktum är, att jag som vuxen, är precis likadan. Det stora i det lilla. Sånt är mer än fint. Det var ju ett äventyr bara att ordna mellisbrickan och sen gå genom hela Gårdshusets alla rum för att hitta Den Riktiga Picknickfilten.
Vi hade ju lärt oss vart det fanns lä sedan morgonens bravader, om man säger så. Så vi drog helt enkelt dit. Vi höll nästan på att blåsa bort av dom stackars metrarna ute på gården. Melliset höll på att dra sin kos. Men några sekunder senare var vi ju framme. I skönt lä och med lite solsken som värmde, till och med.
Storebror körde bullfika ännu en gång denna vecka- är det påsklov så är det, liksom. Häromdagen blev det både vaniljbullar och kanelbullar och S ville ha en av varje. Såkart han fick. Mitt nya begär är dom där majskakorna. Med mycket smör och ost på. Juni rånar, som ni ser…
Så, där satt vi. Vid baksidan av huset. Bredvid den där rymmaren till studsmatta.
Storebror och jag sjöng för lilla flickan. Ja må hon leva, ja må hon leva….”ett fyrfaldigt leve för Juni som fyller tio månader…hurra, hurra, hurra, hurrraa!”. Och hon log sådär rart som är så mycket Juni det bara kan bli.
S älskar att leka födelsedag. Skulle det stämma med år, antalet morgnar jag blir väckt med födelsedagssång. Då skulle jag nog vara i alla fall 100 år nu.
Någon som har dille på att försöka lära sig knyta, hade heaven där bland alla rep. Och titta väderomslagen. Från sol, till;
Mulet och snart, snart regn. Men det drog också lika fort och vi lekte Brandmän för fullt.
Ja. Ni förstår ju. Det var succé det där. Picknick, på riktigt. Minimannen utbrast att han tyckte det var så trrevligt! . Sen kunde vi inte låta bli, utan tjuvhoppade lite på den där studsmattan. Försiktigt, försiktigt. Juniflickan kiknade av bebbebubbligt skratt.
…
Och nu är det fredagkväll.
En extrabra sådan. Det var inte meningen att mannen skulle hinna hem ikväll. Han har uppdragslördag. Men, nu hann han hem i alla fall. Vi har inte träffat honom sedan i onsdags, så vi längtar såklart. Väntar hem honom vilken minut som helst. Ugnrostade potatisklyftor, hemma-hamburgare på surdegsbröd och massa goda tillbehör väntar. Guacamolen har inte smygmycket med vitlök i sig, så frågan är hur det går med den där hej-och-välkommen-hem-pussen? Bara fint, tror jag.
Ha en så himla fin fredagkväll nu, alla ni. Tack för att ni kikar in här. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Utsikten från vårt sovrumsfönster. Storm och träd på svaj…
…
Som det har stormat i natt.
Jag tycker inte om storm. Känner mig otrygg och är alltid rädd att något träd ska rasa åt fel håll.
I morse, när vi precis vaknat och jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Så ser jag hur åbäket, Studsmattan, står på högkant ute på lägdan.
Hej, hej.. du känsla av Rådlöshet som jag alltid stöter på när M är iväg. Det slår aldrig fel. Sjuka barn, plötsligt snöyra, huvudsäkringar som går, bilar som krånglar. Sånt. Händer allllllltid, när jag är själv med barnen.
Det var helt enkelt bara att klä på dom nyvakna småttingarna och packa ner dom i Snabbvagnen. Med vindrutan på hade dom det kungligt där inne. Men jag kunde faktiskt inte göra ett dyft själv. Ringde och väckte Stackars Storan som skulle komma så fort hon kunde, men då kom precis gulliga grannarna från vår ena granngård här i Bullerbyn. Dom hade sett hur studsmattan stod där ute på lägdan och förstod att jag var ensam med barnen. Så fint så jag får ont i hjärtat.
Grannfrun tog hand om småttingarna som satt i vagnen och inte alls tyckte att det var särskilt roligt.
Så vi hjälptes åt. Välte upp åbäket. Som var vågigt och dant. Kanske inte något att hoppa på mera. Band fast allt i lä och sen får vi se hur det går. Det var himla skönt att komma in från stormen och äta frukost sedan. En bättre fredagsstart kanske man hade kunnat få, än med förstörande storm, två ledsna barn i vagn och känsla av rådlöshet. Men hey! Ingen kom till skada och det är det viktigaste!
Men nä, nu skiter vi iden där morgonen som var allt annat än nice. Hoppas bara den där studsmattan går att räddas… annars är det såklart inget att göra. Men himla sura kronor då tycker jag. Som liksom bara blåst bort. Nåväl. Inget skit uttaget i förskott. Vi lever på hoppet….! (HÖHÖ).
Till något trevligare; 
Hon, där. I fradagsmorgonsolen den 21 april. Den där lilla, näpna, flickan. Familjens Lillan. Sixtens Lillasyster. Juniflickan. Vår sanna Junidröm.
Idag blir hon 10 månader.
Den där koladoftande, lena lilla flickan. Den gosigaste bäbisen på jorden. Som är en cool tjej, som också är alldeles galet mamma-kär. Och till och med än mer kär i mamma-maten än sin Storebror. Hurra säger mamman, i alla fall än så länge!
Du sover gott om natten. Nattad med samma saga som Storebror. Så rar som ligger och lyssnar och bara är i min ena armkrok, medan Bjossan ligger i den andra. Och så slumrar du en drös timmar om dagen också. Där är ni så oförskämt lika, du och din Storebror. Att sova är sköönt, säger ni. Och ute i vagnen är det ju bara så himmelskt. Du är nyfiken, älskar att riva ut saker ur skåp och lådor och är gärna uppe på dina små ben och spatserar runt möbler. För att ibland stå helt själv några sekunder innan du liksom kommer på att du faktiskt står själv och då böjer på dina små knän.
…
J har såklart Storebror som sin stora, stora idol och hans leksaker verkar alltid roligare än vilka andra leksaker som helst. Det är en fin balansgång det där. Att för Storebror lära sig att dela med sig, men samtidigt måste han också få ha vissa saker för sig själv. Men tunnan med duplolego till exempel, det är en typisk tillsammansleksak och det funkar fint. Medan J till exempel absoluut inte får lägga små händerna på den där Stora Gula Traktorn… och tydligen var dom där böckerna Juni sitter och drar i; Spejalböcker. (specialböcker). Jo, jo. Så var det med det..
Fast luras inte! Den där lilla flickan har också skinn på näsan. Det är, oftast inte i alla fall, utan morr man tar något ur hennes händer. Det är bra, det!
Medan Storebrorsan är mer en mini-me; pratar så orden bara sprutar, gestikulerar och kan gå från jag-äääälskar!- känsla till att det plötsligt ryker ur öronen. Så känner man, redan nu, att Juni mer är mannens lilla avbild. Så himla fint. Att två syskon kan vara så lika, men ändå så olika.
J och M, är liksom lugnet själva. Fast lite otippat är J en riktig Up-and-go-bäbis. Hon har absoluut inte tid all ligga stilla på skötbordet vilket hennes fartiga Storebror inte brydde sig alls i. Som en Snurresprätta ska J bara iväg, och det är typ alltid vi kommer ut från ”Blöjhuset” (som S säger), med kläder halvt påtagna och blöjan likaså. Med bäbisen som ett busigt solsken och med tungan i mungipan.
I den här familjen finns både fart och fläkt och filbunkelugn i en salig blandning, hos oss alla. Några har lite mer av det ena och tvärtom. Vi är en kvartett i balans, om man säger så. Och det är så makalöst fint, att få vara en familj tillsammans.
<3
Nu ska jag och Storebror försöka hjälpas åt att reda upp det här hemmet lite inför helgen. Mattorna är ute i stormen och dammsugaren och skurtrasan väntar. En fredagsstädning ska nog kunna städa bort morsans dåliga start med stress- och argkänsla.
Hoppas ni får en fin fredag!
Lillafrun
Senaste kommentarer