Inlägget är i annonssamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri
Vi jobbar på bred front. Våningen är stor. Ibland har det känts som om vi inte kommer framåt ett endaste dugg, än hur mycket vi kämpar på. Så påminner vi oss, om att alla dom där kvadratmetrarna, aldrig varit bebodda. Aldrig någonsin.
Gården är drygt 200 år gammal. Det har aldrig funnits något tak där på våning två. Bara rena timmerstommen, 6 meter upp och nakna timmerväggar. Aldrig någon el eller något vatten. För ett år sedan började jobbet med denna våning på full fart, innan dess hade det härjats där några gånger bara under våra år här. Så vi säger 15 månader av idogt arbete…
Men nu. Nu tusan! Så känns det som ett hem, även där uppe. Vi gör fem rum samtidigt. Och ikväll visar vi er ett utav dom färdigmålade taken.
Vi har valt ett gediget locktak. Schellackat kvistar två varv och sedan målat det med tre lager linoljefärg och fått ett så himla fint resultat. Precis i den stil vi önskar.
Taket, liksom dom nylagda golven, kommer från ett lokalt snickeri här hos oss i Ådalen/Höga kusten. Klockestrands Såg & Hyvleri AB. HÄR kan ni läsa mer!
Inlägget är i Reklamsamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri
Vackra trappan är täckt med papp sedan ungefär dag tre som insatt och hemma här i familjen… allt för att skydda den från ivriga arbetarskor, förstås.. vi går upp, vetja!
Så knasigt, men Jag stuper nästan här nu, så van att stapla fram på rangligt låtsasgolv.. och ser ni, vackra fräsningen av golvet där trappan tar vid? M är så noga och lägger extra tid på detaljer som verkligen gör det där lilla extra.
Frisen i kanten är också ett smycke och så vacker inramning av golvet.
Vi har valt ett massivt grangolv till alla rum där vi lägger nya golv. Ett rum kan vi bevara golvet, som ni vet. Men i resten av rummen, läggs detta.
Ett massivt grangolv från Klockestrands Såg & Hyvleri. 220 mm brett.
… som vi klättrat uppför stege och trippat försiktigt fram för att inte trilla…
Nu behövs inte det mer!
Åhå, så roligt det är med renoveringsbestyren just nu… det tyngsta skitgörat är förbi och hantverket är igång på riktigt!
Ni kommer till Klockestrands Såg & Hyvleris hemsida genom att klicka HÄR.
Sådär såg det ut i vår hall när vi flyttade in här i gården, sommaren 2015..
.. ett år senare började vi göra omfattande renoveringsprojekt av älskade hemmet. Inte bara små projekt som under första året; gräva infart, bygga en veranda, dra bort helttäckningsmattor fulla av mallarver, slipa funna trägolv och så… Nä, efter ett år började vi ta i med än mer kraft. Juni var 6 dagar gammal och hallen förvandlades..
Vi började dörr- och fönsterbytesresan. Drömdörren hamnade på plats och hallen blev som ny på en gång. Mannen skapade magi med vackra smygar och linoljefärgsmålad pärlspont.
Vi beslutade oss också för att trappan, som var på ett krångligt ställe mitt i huset och som skapade denna spång på ovanvåningen..
Ser ni? Vänster i bild ser ni lilla golvsnutten som blev över att gå på om vi låtit trappan vara kvar på det ställe den var. Så vi beslutade såhär;
Här, direkt till vänster när man kommer in genom Drömdörren, där får den bli. Efter många steg för steg i renoveringen så blev det tur för detta moment att göras..sågandet först;
Sådärja. ”Det här bli bra!”, kände vi på en gång.
Höll sedan andan, anlitade ett finsnickeri och släppte renoveringskontrollen för första gången, till någon annan. För att kunna göra den där prima trappan känns det som att man ska ha gjort några trappor innan det blir riktigt bra, liksom.. och den tiden tänkte Snickarmannen (kors i taket, va!? ) inte lägga.. så, en fredag alldeles i början av november, susade vi och hämtade trappan!
En massiv furutrappa, en älskad man och svärfar och en hop lördagstimmar senare, så såg det ut såhär;
Drömgårdens nya trappa på plats! Så himla, himla fin, visst?
Vi beslöt oss för att linoljesåpa den och var iväg och gjorde det en sväng på snickeriet innan trappan sattes ihop. Men fler lager såpa väntar dom där stegen, förstås.
M har varit med i processen hela vägen och är himla nöjd över finsnickarnas förverkligande av önskningarna.
Visst känns det som att trappan alltid har varit där?
…
Drömgårdens nya trappa alltså. Himla fräsigt!
…. seeen, i början av november, beslöt vi oss visst för att vi skulle köpa ett par hästar att krydda livet med och därefter har vi inte haft många renoveringstimmar… mer rigga-för-hästliv-timmar.. så nej, det blir inget flytta-upp-till-jul-mål nått…men noll och ingen depp för det. Människor och hästar mår gott här på gården (katter likaså, om än smått chockade över vilka bjässar som flyttat hit till oss)… och renoveringen, den är minsann kvar, och väntar så snällt!
-Där har ni vår renoveringsfilosi i ett nötskal… gör oss till lyckliga renoverare, äkta makar och päron.
Vi har fått berättat för oss. Att någon gång, för länge, länge sedan. Så bodde där i rummet en piga eller dräng.
Det enda rummet som varit lite varmbonat och den enda yta som varit hyfsad beboelig.
Vårt blivande sovrum.
Kommer ihåg den där vinterdagen när vi var där uppe och kröp ovanför taket och tömde spånet som låg där… och det var inte bara spån, nej. Nya, husets-rätta-jag-fönster på plats. Det reglades för tak och bara locktaket var på plats blev det liksom ett rum. Ser ju nästan klart ut visst? …..Meen..
Kära nån. Vad spånskottande och spånsugande därefter. Frysryser av tanken faktiskt. Ja, inte bara utav det där ”lilla” (18 kvm) rummet. Utan spåntömmandet av heeeeela våningen.
Men efter att det var gjort, spånet borta. Så började uppbyggandet.
Många timmars tråkjobb som inte syns. Urhuggande i timmerstockar, slangdragande, funderationer; ”ska vi ha eluttaget där eller där?” osv. Våningen som aldrig haft någon el, liksom.
… och så ”bäddas” det med cellulosaisolering så det står härliga till! Här las skivor ner, mest som en liten ljuddämpning.
Men vad hände med det där golvet nu då? Dom där 40 centimeter breda gamla, gamla golvtiljorna..Som vi var så förbenat kära i?
Som såg ut sådär och sannerligen behövde sin tro på sig. Och väldans med kärlek.
Vi bestämde oss föra att göra ett försök att bevara det. M började med elhyveln, som ni vet. Så tjusigt… men vad händer med Byggnadsvårdshjärtat?
En handhyvel hamnar i händerna på den skäggige.
Och vi blir helt nerkärade i synen. Alltså på det där smågalna sättet som verkligen berättar hur sålda vi är för den här gården och hur stor passion vi faktiskt lägger ner i denna renoveringssaga.
Tänk att få kliva ner på det här om morgonen.
Och efter att golvet åter hamnade på plats, då?
Ptja. Då täcktes golvet. Väggar har riktats. Eldosor har satts. Osb-skivor har kommit upp. Jag börjar tusan känna press att veta vad för tapet jag..menar viiii förstås (hehe).. vill ha. Okej okej.. alla väggar är inte riktade. Det ska gips ovanpå osb-skivorna. Spacklas några varv. Slipas. Men sen! Då väntar tapeterna…. iiiih!
Vi har haft en lång renoveringsperiod av att dela upp oss jag och M; Jag och kidsen är ett dreamteam. Snickarmannen, ett… Kan inte förstå hur han bara kan.. allt!?
Vi teamar och knegar, två päron och tre småttingar, vecka efter vecka. Titta här, gulliga arbetsledaren!
M, Vackerpappan. Och Minimannen, 5 år och en utav dom klokaste jag känner.
Men! Ej att förglömma. Vid tillfällen värda guld, så finns dom där som en kärlekens fallskärm. -Våra föräldrar. Som förra helgen när jag och barnen myste med mina föräldrar. Eller som igår, när barnen var på Farmor och Farfar-mys och både jag och M kunde greja samtidigt. Alltid, alltid, alltid värda att nämnas för det dom gör för oss.
Ok. Statusuppdatering av sovrummet alltså. Vi jobbar ju på mest överallt samtidigt där uppe, men Stora Sovrummet kommer nog vara det rum som blir klart först.
Det är lätt, att bara tuffa på. Visst? Vad än det gäller, liksom.
Absolut bra och härligt med mål och drömmar och känna sig pepp på nya utmaningar. Små för dagen eller stora på längre sikt.
Men också väldigt gott och viktigt, att stanna upp, bara vara, här-och-nu:a.. och också titta lite i backspegeln och låta sig förnöjsamt bli påmind om olika saker, som tidigare var dom där stora drömmarna och målen men som nu är uppnådda och var dags lycka.
Jag pratar förstås till mig själv nu. Men kanske träffar orden någon fler av er?
Jag är en målmedveten skapelse (min make likaså), drivs av målbilder och tycker på riktigt att det kan vara peppande trots att det på vägen mot ett mål, kan vara tufft. Inte tufft som i att någon far illa på riktigt. Men jag är liksom inte rädd för att kämpa, svettas, ta i. När det tar emot, pressar vi på ännu lite till. Så kan man inte hålla på med prick allt man tar sig för, prestera överallt liksom. I perioder får fokus ligga på olika saker. För att kunna hålla balansen mellan att göra, målinriktat och att energitanka och bara-vara-vara. Hänger ni med?
Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!
… och det var väl kanske där tankarna började. För ooh, vad vi målinriktat jobbat för att få huset att se ut som det gör nu.
Jag får ofta frågor om fasaden, kulörer, verandan, verandaräcket osv.. HÄR finns ett inlägg som svara på dessa frågor!
…
Tycker så om dom handgjorda träfönstren, kommer från Allmogesnickerier och gör sig som smycken. Kan absolut fortfarande frysrysa av tanken att M har handmålat allesammans. Hujedamig vilket arbete det var. Jag gjorde inte många penseldrag i det stora hela, ”tog bara hand om barnen och hemmet”, ni vet.
Varje fönster, med sina fyra bågar plus karm. Alltsammans målade med tre lager av linoljefärg. Smått psykande arbete alltså, hah. Men nu är det gjort. Så vackert!!
Kultrulglasen är så vackra, både från insidan med sin sommarstugekänsla och utifrån med tavlan som blir med speglingen från omgivningen. Och, vi älskar att se penseldragen och ångrar inte beslutet att penselmåla för hand, än om det var ett väldans göra.
Om vi nu i dessa rader fortsätter att inrikta oss på mål gällande gården och renoveringen, så väntar i höst en rad önskningar och uppfyllda mål.
Kan vi flytta upp till jul?Är det ett rimligt mål..?
Med tre småttingar som vi vill ge allt och lite till. Och framförallt, är det rimligt med tanke på att Snickaren, både är trebarnsfar, jobbar näst intill heltid som huskonstruktör, är deltidsbrandman och ror eget företag.. där han heller inte har en outtröttlig fru som kanske behöver andas egna andetag stundvis och som ju har sina egna små uppdrag också?
Mmm.. vi får se. Vi är otroligt peppade och konstaterade nyss att trebarnslivs- och renoveringskondis nog aldrig varit bättre.
Vi gör prick allt själva (med undantag för någon, (ovärderligt tacksam förstås!) punktinsats av någon älskad ibland, som i vintras när vi isolerade övervåningen på en dag).. och det tar förstås längre tid än om vi hade fler händer som jobbade med oss, men teamkänslan mig och den skäggige, är på topp.
Vi tittar bakåt, på vad vi klarat av hittills och peppar framåt. Och så är vi så himla överens om att det här med renovering är en lyxgrej att få göra, att det är så jädrans oviktigt egentligen, men väldigt roligt. Men inget som får ta plats om inte livet vill, liksom. Livet är vår vägvisare!
Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.
Ok. Vilket fasligt spretigt inlägg. Om ”Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!”.. typ så. Helt enkelt, svaret på en mycket vanlig fråga; ”när tänker ni vara klara? har ni någon tidsplan?”.. så svarar vi bara; Liiivet får utvisa, det här är en renoveringssaga med kärlek.. både när det gäller att ta hand om hus och familjemedlemmarna som ingår i drömgårdsteamet. Häng på!
(Inlägget innehåller reklam för Klockestrands Såg & Hyvleri och Icell) Äntligen blev det dags för Övervåningen, sa vi. Och efter årsskiftet har allt renoveringsfokus legat där. Men som ni ser, så är där inte ”bara”…att få ordning på saker och ting.
En alldeles oinredd våning där ingen någonsin bott, förutom i ett endaste rum som var sådär lite halvbonat. Det reglades tak och sattes duk och innertak. Elslang drogs och vi firade in februarimånaden med att nå målet att spruta isolering i hela det nya taket. Som ju aldrig funnits tidigare. Allt nytt. Hejdlöst många arbetstimmar har sett ut sådär i vårvinter och vår.
Det var dags för golven att tömmas på allt spån. M byggde en spånsug om ena sidan balkongen, och en spånrutschkana på andra sidan. Jag är så mäkta imponerad över honom att jag får gråten i halsen. Sån kämpe. För nej, det är inte många timmar jag kunnat vara där uppe och hjälpa honom. Det går ju liksom inte att lämna tre småttingar själv på nedervåningen, med en ranglig stege som enda vägen emellan oss.. Men vi peppar varandra och teamar på vårt vis. Steg för steg, framåt. I den takt Livet bestämmer.
Murbruk. Sten. Glasflaskor. Gamla skor. Klänningar. Tidningar och tapeter. Och mängder av spån, förstås. Ett djup på typ 35-40 centimeter över hela våningen.
Förstår ni känslan när rum för rum började se ut som ni ser på bilden ovan?
Tömda.
Elslang dras i golven, neråt mot framtidens köksrenovering och så. Isoleringsskivor från Icell läggs ner i golven. Mest för ljuddämpandet denna gång. Lösullen i övervåningens tak gör att hemmet håller sig varmt, så himla bra.
Denna syn, byttes mot den här..Spånfritt, trappuppgång igenstängd och väl riktade golvreglar. Det blev en drömvacker junikväll och vi var framme vid ännu en milstolpe. Att kunna börja lägga in det nya golvet.
Ett massivt trägolv, av gran, från Klockestrands Såg och Hyvleri. Känns hjärtegott hela alltet. Närproducerat och så vackert från början till slut.
Det fanns ju bara ett endaste golv där uppe, i vårt blivande sovrum, annars låg ju bara spill som ”golv”.. i samtliga rum kommer vi att lägga i detta.
Känslan att gå där, på ett riktigt golv, för första gången. Var magi.Det går att dansa vals i Junis rum, om man vill.
Där är nu ”bara” väggar kvar att ta tag i.
Hon har en oerhört vacker utsikt, visst?
Så det här är vad som händer i renoveringen just nu. Mannen lägger golv. Av vackraste sort, tycker vi. Och nej, jag slutar aldrig imponeras över den skäggige. Som med sina två vackerhänder och tjurstarka kropp gör allt ifrån att regla, bära tungt, timmerstommes-såga till att elslangs-krångla och ordna oss det vackraste trägolvet jag skådat.. det är en fröjd att få vara renoveringsfru till honom. <3
Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!
Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.
Äntligen blev det dags för Övervåningen, sa vi. Och efter årsskiftet har allt renoveringsfokus legat där. Men som ni ser, så är där inte ”bara”…att få ordning på saker och ting.
Det reglades tak och sattes duk och innertak. Elslang drogs och vi firade in februarimånaden med att nå målet att spruta isolering i hela det nya taket. Som ju aldrig funnits tidigare. Allt nytt. 
Hejdlöst många arbetstimmar har sett ut sådär i vårvinter och vår.
Murbruk. Sten. Glasflaskor. Gamla skor. Klänningar. Tidningar och tapeter. Och mängder av spån, förstås. Ett djup på typ 35-40 centimeter över hela våningen.
Elslang dras i golven, neråt mot framtidens köksrenovering och så. Isoleringsskivor från Icell läggs ner i golven. Mest för ljuddämpandet denna gång. Lösullen i övervåningens tak gör att hemmet håller sig varmt, så himla bra.
Spånfritt, trappuppgång igenstängd och väl riktade golvreglar.
Det blev en drömvacker junikväll och vi var framme vid ännu en milstolpe. Att kunna börja lägga in det nya golvet.
Ett massivt trägolv, av gran, från Klockestrands Såg och Hyvleri. Känns hjärtegott hela alltet. Närproducerat och så vackert från början till slut.
Det går att dansa vals i Junis rum, om man vill.
Hon har en oerhört vacker utsikt, visst?
Senaste kommentarer