av Emmeli | nov 27, 2015 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jul på Drömgården, Lilla familjen, Norra Drömgården, Salen
Idag har vi knappt gjort annat än att greja här hemma. Adventsfix, det tar sin tid. Men är så vansinnigt mysigt! Vi har faktiskt hunnit ut två svängar också; en för att fota julkortsfoto och en för motion och Litensovning. Men många, många timmar har här skurats och hängts upp stjärnor . Och nytt enris har fått komma in och saker har flyttats bort och annat har fått komma fram.. någonstans på mitten av dagen var allt framdraget och det var så rörigt att till och med mannen började mumla om att det faktiskt var fasligt stökigt….
-men till slut så.
Nu är det kväll;
stjärnora lyser i fönsterna, det doftar äpple- och kanelljus. Golven är skurade, lummerkransen hänger på Kakelugnen. Vi har dunsat ner oss, nyduschade och alldeles möra i Finsoffan.
Så himla mysigt att vi har ett eget hus att göra Advent i. 
Och HÄR kan ni läsa ”receptet för lummerkrans” på mitt vis. 
Trevlig helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | nov 16, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Salen
Hej i kvällen! Där ser ni en glimt av den nya stickade pläden jag köpte på GulBlåa varuhuset förra veckan. Den och en drös nya kuddar fick följa med hem.
Förra veckan blåste det mest motvind. Ja, kändes det som i alla fall. Sådär som det kan göra ibland. Det började egentligen med förra måndagen, en rysligt dålig start på arbetsveckan. Det låg mig i fatet hela veckan. Så var mannen, min klippa, sådär dag- och nattborta som det varit mycket senaste tiden. Och jag var helt tvärslut. Gick mest som en suckande Ior och tyckte det mesta var Blä. Inte allt, men mycket. Kände mig dålig, både som Morsa och Fru och trots att resten av arbetsveckan ju gick finfint, så kände jag mig tvärdålig ändå.
Nu, såhär en vecka av Motvind och Ior-suckar (ni vet den deppige åsnan i Nalle Puh= Ior), så tror jag att det håller på att vända. Kanske. Det känns så. Jag vågade inte känna efter så mycket i morse när jag vaknade. Satt i tystheten vid frukosten med ljusen tända, åt långsamt och tänkte positiva tankar. Sen drog jag iväg, mot jobbet. Och jädrans, vilken bra dag det blev!
Jag är omringad av underbara kollegor och en kollegas ord fastnade särskilt, jag kände mig träffad. Jag kommer ihåg hur det var, man lägger på sig på ett annat sätt när man är ny och inte har fått sån stor rycka-på-axlarna-förmåga. Precis så, tänkte jag. Jag tar på mig saker, tänker och grubblar och har mig. Sån är jag. Det gäller definitivt inte bara jobbet. Jag är en funderande typ i hela det övriga livet också. Tycker om att tänka och fundera, men det kan gå till en överdrift det också såklart. Kanske kommer jag bli bättre. Lite mer lagom, liksom. Men det vet både du och jag, att det där med lagom inte är min starkaste sida. Men vem vet…
Senaste veckan har jag grubblat så mycket att huvudet värkt. Jag tänkte till och med tanken att jag valt fel yrke och nog inte alls passade som Musiklärare. Så blir det ny måndag och idag kan jag inte tänka mig på något roligare och mer passande. Sidär! Och tackarr!
Återigen;
Livet går upp och ner.
Ibland blåser det motvind, ibland medvind. Ibland har man en förmåga att ta saker bättre, peppa sig själv och gå vidare. Andra grubblar man ner sig…. och rör ihop ditt och datt och allt som inte känns bra och till slut blir allt bara ett enda stort Blä. Och så måste det ju få bli ibland.
Det är väldigt mycket som har hänt oss på kort tid, och tankar och känslor, knopp och knopp måste få landa. Jag är ju en riktig känslomänniska och ibland måste jag bara få ha mina funderar- och småmolokna dagar.
Det är livet, som min kloka Systerdotter J brukar säga. <3
Ikväll dyker jag ner i soffan, efter en mysig kväll tillsammans med min Miniman; han som tidigare ikväll badade och till och med fick vatten över huvudet med ett skratt (helt galet!!) och har bjudit sin mamma på otaligt många kaffekoppar inne på sitt Lekrum. Jag dyker ner i soffan, men en skön, skön känsla i kropp och knopp. Mannen är iväg på sent uppdrag, men jag är så glad att han kommer hem ikväll för då vet jag hur gott jag kan sova. Bara en sån sak liksom. Känns som världens bästa måndag idag. Inget särskilt har hänt. Det är bara så det är.
Det bästa med en pissig motvind, är medvinden som ju faktiskt alltid, (…ibland tar det längre tid, ibland går det fortare) alltid uppenbarar sig..
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Norra Drömgården, Salen
Vi vaknar till en raggsocksgrå dag, även idag. Gnuggar sömnen ur ögonen och tar oss ann tisdagen. Hade gärna suttit i finsoffan och den där Stora Fotöljen och läst Tio Vilda Hästar för Liten. Boken han fått av min Hästmamma, hans HästMormor. Så himla gulligt.
På tal om hästar, så saknar jag verkligen den där delen av mitt liv; hästarna, stallet, pussa mule, mocka skit och vara helt lyrisk över en rivig galopp uppför grusvägsbacken. Det där ljuvligt vilsamma i att vara i ett stall med hästdoft och vackra, mäktiga fyrbenta.
Min dröm har alltid varit att ha en egen Häst. Nu har jag ju till och med chans att göra eget stall av lagårn och världens bästa hage av lägdan utanför. Men som ni vet; var sak har sin tid.
Tisdag var det, ja..
Vi ser fram emot kvällen, jag och Liten. Då ska vi på lyxigt tisdagsmys! Men först lite jobb och Förskola, fint det med.
Må så gott idag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 2, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Salen
God morgon!
Det var helt underbart att vakna alla tre tillsammans denna morgon. Vi lyfte över S från sin säng i morse och så låg vi och kurade under täckena i storsängen. Jag hade igårkväll funderingar på att ge mig ut på en morgonspringtur idag, men spolade direkt den idén då det var så oerhört mysigt med en Miniman som låg vaken, men ändå stilla (!!!) och bara myste med sina päron. Klappade på sin mamma och log åt sin pappa som han såklart längtat efter.
Världens finaste start på en fredag.
Och nu?
Ja, jag är lite småsur faktiskt. För efter den där ljuvliga morgonstunden, klev vi upp och var så ivriga på att få öppna dörren till Sotaren. Superduktig man som gjorde allt helt rätt, men som tyvärr konstaterade att vår lilla vän, Kakelugnen, inte är duglig att elda i just nu. Den kräver lite ompyssling. Jag som hade laddat för att få elda i helgen. Men man kan inte få allt! Så är det. Världslig sak, den går ju lätt att ordna… för en smärre förmögenhet. Jo, jo. Vår älskade Drömgård från 1800, vi är beredda på att du kommer ge oss ett och annat grått hår. Men. Du kommer alltid att vara vackrast på jorden.
Nu ska jag sluta smådeppa och istället njuta av dagen. Jag tror minsann att vi ska börja med att dra ut och plocka äpplen tillsammans! Åh, det är så fint med hela familjen samlad.
Önskar er världens finaste fredag! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 26, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Möbelfix, Norra Drömgården, Salen
Där;
Det Omtalade Skåpet.
I slutet av sommaren så var ju jag och Storan på auktion och hon ropade in ett skåp åt mig. Det var ju en himla tur, för jag tyckte så om det där halvstora, småsnirkliga, lite försiktiga skåpet vid första anblick.
Så beställde mannen hem en färg han var nyfiken på och jag började måla så fort jag fick färghinken i min hand. Läste inte på så bra om hur man skulle göra, såklart. Otåligheten tog över. Händer ju ibland, det där (för mig alltså. aldrig för M. Beundrande). Varv ett och två svor jag mest. Prickade alltid in målartillfällena när mannen inte var hemma så ni ska bara veta vad arga samtal han utstått sin fru. ”FÄRG-HELSICKET ÄR SOM CREME FRAISHE ELLER RINNANDE SOM VATTEN”… Vid varv tre började jag läsa på och vid varv fyra hade jag fått in snitsen. Så på femte varvet var jag en kung!
Färgen är fantastiskt vacker. Ser ut som en typ av kalkfärg. Och jag hade helt sonika spätt den både för mycket och för lite, dom där första varven. Men till slut så. Och det ska såklart inte behöva ta fem varv, men det gjorde det för mig…. vad håller du på med där ute egentligen, älskling? sa M när jag drog ut för det sista varvet.
Det har blivit mitt andra skötebarn, efter Liten. Och jag är omåttligt kär i det.
Så nu ser det ut lite såhär i Salen;
Steg för steg blir gården mer och mer Vi.
Och idag vaknar vi till lördag och solen skiner och himlen är blå. Verkar ju nästan för bra för att vara sant. Någon har helt löjligt mycket träningsvärk och någon annan har betydligt mindre feber än igår men är ändå småvarm. Och den tredje, Mannen, kom hem någon gång i natt så han är också hemma- då, när han kom hem, sov jag och Liten efter en myskväll hos Litens Farmor och Farfar. Idag drar M på nytt uppdrag och jag och Liten har lördagen framför oss tillsammans.
Önskar en skön lördag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Salen
Att vakna med solen som skiner in. Morgonlöpning, frukost tillsammans med hela familjen och att i tidig tid få gå ut på gården och börja dagen. Leka och greja, i frisk luft. Börjar dagen så, då kan resten knappast bli annat än världsbra. Ja till och med skitbra har den här dagen varit. Jag och Liten har höstfixat ute tillsammans och varit på långpromenad med vagnen.
Till lunch smörade jag för min Miniman och serverade snuskmaten, en utav Litens favoriter, blodpudding (som ju är god.. inte klokt.) till lunch. Vi åt lika mycket, han och jag… sen somnade Liten ute i vanlig ordning. I pissregn…. nåja. Vi hade i alla fall sol några timmar. Jag dök då in i min målarverkstad och målade det femte (femte, femte!!!) varvet på mitt evighetsprojekt och nästan grät av glädje (ja, för en sån med lite tålamod… eller rättare sagt en sån som vill att saker ska säga ritchratch, så är det vaaaansinnigt, i målarsammanhang, jobbigt att måla någonting FEM gånger om) när jag insåg att jag var färdig. Tjohoo!
Ritchratch sa det sista varvet och jag kunde gå in i huset och sätta mig i salen och påbörja mitt mastodontprojekt som jag tänkt börja med i vad som känns som en evighet..
Litens Första-År-Album….. med bara 526 bilder att sätta in…. ha ha. Men då är det bilder från hela preggoteten också. Ni vet mag-bilder till fördärvat och så. Men jo, jag är en fotogalning. Älskar att fota. Och som ni säkert förstår, så har jag inte mest bilder bakifrån och från sidan av Liten ( såna som mestadels visas här)…. jag har såklart fotot andra bilder som inte syns här på bloggen också. Höll på att smälla av bland alla färskisbäbisbilder. Och så skrattade jag lite åt mig själv..
Hon som bara älskade lustgasen och höll i den som sin dyrbaraste snutte. Livet lekte liksom… Är det någon som är nyfiken på förlossningsberättelsen från Litens touchdown, så finns den ju HÄR .
Ibland tittade jag upp från bilderna och blev lite pirrig i magen. Det blev så fint här inne i salen tycker jag…
Sådärja.
Förut satt det gamla, vackra kornischer ovanför fönstren.
Men dom fick vika hädan för nya vita och jag tyckte det blev hur bra som helst.
Lite kraftiga gardiner har också fått ta plats. Mer ombonat så.
Inte somrigt i soffan längre utan höstmysigt.
Bildregn av salen i ny skrud. Det får avsluta för nu. Nu ska vi ha mysig lördagkväll.
Ha en god kväll. ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer