av Emmeli | jan 14, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Vet ni vad!
Jag tror natten-mot-gårdagens massa ord och bildregn och så vidare, gjorde att jag suckande en sista gång och sedan knöt ihop min lilla Julesäck, för den här gången. Det kändes fint i hjärtat. Och vad skönt att höra. Att ni är flera med mig. Som känner precis likadant.
Ljuvligt var det att få en sån där vackerdag som ni ser på bilderna här ovan och under. Med glittrig snö och strålande sol. Jag och kidsen hade fredag tillsammans; lekte, byggde duplo, läste Alfons, längtade efter pappan och var ute och njöt.
Gick på långpromenad. Lillasyster sov skönt i vagnen. Jag och Minimannen pladdrade på och allt möjligt. Stannade upp och lyssnade på ljuva av-snö-tystnaden och fågelkvittret.
På vägen hem köpte vi med oss massa god mat att laga fredagmiddag av till pappan skulle komma hem, efter ett par dagar borta. Och! Årets Första Ljusrosa Tullisbukett inhandlades också. Och i samma sekund som dom sattes i vasen där hemma på köksbordet, i det helgstädade hemmet. Så kom den där peppen! tjoho!
Att mannen sedan kom hem med ännu en bukett tulpaner till. ”Jag förstod att du skulle köpt för få.. ” ,sa han och log på det där viset jag smälter utav. Och dessutom, ett fång med ljusrosa nejlikor att strössla runt i hemmets då efter-julen-tomma vaser. Det, gjorde liksom saken ännu, ännu bättre.
Och idag är det lördag och helgfeelingen är på topp.
Lyckokänslan, alltså!
God Helg till er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 11, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Antingen alldeles, alldeles själv, i ett knäpptyst hus. Med mannen bredvid. Eller med ett sött litet småttingsällskap. Det är oavsett alltid, alltid alldeles förfärligt trevligt.
Där, i kökssoffan, menar jag.
Jag kommer ihåg. För sisådär fyra år sedan. När vi trampade runt i vad vi då såg som det allra mysigaste boendet; vår Lya i Norrnorr. Absolut en guldLya, men vi hade börjat längta. Till hus. Gärna gård. I alla fall, ett kök. Med kökssoffa.
Och nu. Nu är vi där.
Det är många saker på gång här hemma. Det är då lätt att bli.. Glömmig, liksom. Därför. Är det så himla, himla skönt.. när man plötsligt bara överöses av den där fantastiska känslan. Känslan av Tacksamhet. För hela alltet.
Till exempel, över att ha en kökssoffa.
-Att kura i. En onsdag i januari, när det regnar på snedden, vinden tar i så det knakar, nyanser av grått når nytt antal och det mitt i allt brakar loss och toksnöar lite också. Att sitta där på fårskinnet, med kuddar i ryggen, en kurrande katt bredvid. En bäbisflicka i famn, med spretande tår och det gulligaste jollret. Maa-ma-mama-ma. Och så den där kaffekoppen bredvid och ljusen tända runtom. Bland annat i kammarljusstaken, med det hemstöpta ljuset.
Livskvalité. Om ni frågar. Mig.
Så idag, har det tillbringats mycket tid just där. Definitivt en dag av den mycket lugna sorten. Pojkarna pysslade sig iväg på föris i morse, medan flickorna fick sovmorgon. Jag vet. Nästan odygdigt skönt! Men jag vette katten, om jag blev det minsta piggare av mer sömn. Men det var mysigt, i alla fall. Ett par timmar ute i snålblåsten gjorde vi oss sedan. Jag och Lillan. Mötte upp Storan enligt plan. Vi höll sannerligen på att gå om varandra. Men, några varv i byn och efter en magkänsla att plötsligt börja gå till utsatt plats igen, gjorde att vi möttes. Precis när Storan kom gåendes. Det fanns ju faktiskt en tid innan mobiltelefonerna, liksom. Vi tog en långrunda tillsammans och sen hem och in i värmen. Nu har vi haft eftermiddag. Lillan sovandes ute i vagnen, jag och Bjossan vid köksbordet med det där nya pusslet. Och Bamsefilmstittande där den här mamman visst slumrade till. Kära nån, hur trött kan man vara.
Och nu är det kväll. Med hela familjen hemma. Lyx.
.
Lillafrun
av Emmeli | jan 10, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Jamen, har ni sett!
Det där var igår. Vi avslutade Jullovet med något skitamysigt.
Pojkarna radade upp skridskorna bredvid varandra. Klubborna likaså.
Termosen fylldes med varm choklad. Glassburken full i limpamackor med ost. En drös apelsiner och så, såklart, dom där stickevantarna som S fått för sig är dom alldeles perfekta ”hockeyhandskarna”. Dör, så gullig han är. 
Mycket, mycket förväntansfull Storebror som satt redo på sparken. Vi drog iväg, hela familjen. Sparktåg och Lillan rullandes i vagn. Ett par dussin frågor i stilen ”var äär isen, mamma!? ”, så var vi framme.
Och sen?
Där;
två älskade pojkar. Den ena som levde drömmen att få hålla sin son mellan sina stora skridskor och den där lille som tyckte det var häftigt om än ”lite halkigt”.
Sådär kunde man ju också åka! 
Och där, det viktigaste! Fikat! Sådär barnsligt gott att dricka varm choklad utomhus. 
Nån blev nostalgisk. 
Där; Vackerpappan. Han, den där M jag är sådär löjligt kär i.
Och där är mamman också, ja. Hon hade också skridskor med sig men det blev aldrig av då hon visst hade fullt upp med att hojta glada tillrop och titta till sovande bäbis och servera fika och så vidare. Det kommer fler gånger har jag en känsla av!
Lillhjärtat. Helt fantastisk.
Och till sist var vi hemma igen. Rödblommiga och efter-skridskoutflykts-trötta. Efter att ha känt is under fötterna. Druckit varm choklad och ätit ostmackor. Tillsammans med prick hela familjen.
Familjeutflykter. Alldeles förskräckligt fint.
….
Och idag är det tisdag och Vardagståget är igång igen!
Minimannen har älskat detta långa, långa Jullov men var i morse mycket pepp på att få träffa vännerna igen. Efter lite lyxigt oavbrutet kaffesörplande, väntade BVC-besök för Lillan. Ännu ett mysigt och glädjande besök. Alltid sån tacksamhetskänsla när man går därifrån och har fått höra hur bra ens unge verkar må och hur bra hon växer. Det viktigaste på jorden liksom. En lång och skön barnvagnpromenad därefter. I mjuk januarisol bland frostiga träd. Har fortfarande rödblommiga kinder och är alldeles varm i kroppen. Livet som HemmaMamma, alltså. Jag är nog lite farligt förtjust.
Lillafrun
av Emmeli | jan 9, 2017 | Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, titta!
På Julafton levererades den där ursöta, klarröda skapelsen till Lill-spark. Med brett rött sidenband och rosett. Till Minimannen.
S rusade ut och blev mäkta stolt. En aalldeles egen spark.
Undertecknad fällde några tårar för hur underbara, omtänksamma och kärleksfulla människor våra barn är omringade av.
Lillis, som är min systerdotter men som snarare känns som min lillasyster, då det bara skiljer fem år mellan oss och vi alltid levt så nära varandra. Och så Lillsvågge, hennes gullefästman som alltså inte alls är min svåger men som ju typ är det, i alla fall. Dom, är Minimannens Gudpäron. Lyckliga S.
Och idag?
Idag, äntligen, äntligen. Kunde vi premiära. Det var inte föör halt, föör grusat, för stormigt, för mörkt eller föör kallt. Det var helt perfekt sparkföre. Och den där lilla människan satte iväg. Varvade med att rusa fram och försöka göra som man kanse oftast gör när man tar sig fram på en spark.
S.
Och så kommer efternamnet efteråt såklart, men lite hemlisar vill han ha, Minimannen.
Stolt, som ni ser.
Älskade unge.
…
Och i övrigt?
-Jullovets sista dag.
Mysigt och lite småvemodigt. Men vardag är ju bra fint, det med. Och den här avrundande dagen har varit så fantastiskt mysig, vi har avslutat med stil, om vi får säga det själva. Förutom den där premiärturen ovan, gjorde vi ännu en premiär idag. Premiärande av något jag tror den skäggige längtat på länge. Men mer om den fina turen, imorn eller så. Barnen sover och mannen är på brandövning. Snart, snart är min M klar och kan titulera sig Deltidsbrandman också, utöver allt annat han pysslar med. Coolt. Tycker jag. Den här mamman ska ta en lång dusch. Urlyxigt, ju. Vi längtar massor till nytt badrum med skönt badkar, men tills dess är vi bara så glada över att ha den där lilla, men himla sköna duschen.
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | jan 8, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vår sista Jullovshelg.
..För den här gången.
Har innehållit. En massa. Sånt där Hjärtegott. Ni vet…
Som att ha hela familjen vid frukostbordet.
Och premiär, med båda barnen i varsin stokke. Pappan kom hem med ännu en häromkvällen. Önskar sig bara lite färg så passar den stolgänget perfa.
Och utanför fönstret, särskilt under lördagen, så makalöst vackert. Strålande sol och gnistrande snö.
Minimannen stod där på köksbänken, den mot lagårn. Tittade ut genom fönstret och utbrast, ”å, jag måste få korta på snön, mamma!” ,varpå pappan fyllde i med orden, ”Lill-Emmeli!”.
Såklart fick han låna kameran, inte första gången precis.
Så stod han där, knipsade bilder på livet samtidigt som han förde en redigt peppande monolog; ”oouj, riktig snygg bra!”, ”mamma, kan du ställa dig där bredvid pappa?”,”åh mamma, Du var en riktig snyggin!”. ”Säg omelett”, ”åh, det var snyggt!”, ”åÅ, den här blomman vill jag gäärna korta…”..
51 bilder senare var han färdig.
Minimannens foto, som jag bett om och fått lov att få låna, precis som sig bör när man själv inte är fotografen (!).
…
Sol. Friskluft. Långa promenader. Rödblommiga småkinder.
Så skönt.
En sväng på blomsteraffären också. Bästa, bästa. Som, i vanlig ordning, band en så himla fin bukett. 
Sköna stunder inne. Mys på Kökssoffan.
Och en sväng piffade vi till oss också. Någon hoppade i klänning, en annan i nystruken snyggskjorta. Som han toppade med Branhjälmen. Såklaart.
En lördagkväll hos mysiga Morbror S och Moster G. Blombuketten hamnade i precis rätt ägo och vi hade det så fantastiskt gott och gemytligt. Proppmätta åkte vi hemåt i vinterkvällen. Minimannen åkte dessutom hem med något han var så himla, himla glad över. Han kanske visar er någon dag.
Och där är hallen, ja. När Adventskalendern nu flyttade upp på vinden igen, så bara väntar den där väggen på att få sina nya tavlor uppsatta. Det får bli någon dag. Jag längtar!
Jo. Jag pausade lite från lampletandet innan jul, nu när stjärnorna hängdes dit. Jag drog ju bort all jul häromdagen, det barrade så förfärligt. Men tyckte faktiskt det plötsligt kändes lite vemodigt, samtidigt som det var skönt att få barrfritt, ljust och städat. Så dom där stjärnorna, och dom jag hade glömt ta ner på övervåningen, får hänga kvar ett tag till. Mysigt med lite, lite vintervit jul kvar. Sån som inte barrar…
Ja, ni ser ju. Lite stjärnor här och där, som fick vara kvar. Den där slingan vid Storebrors lilla säng, är så himla trevlig tycker jag.
Sånt där har den här helgen också innehållit. Älskad träning!
Lördag med TRX-bandet och söndagspasset blev ett tabatapass med olika hopp och övningar med fria vikter. Två grymma pass. Men nu ska den där träningstokan har vilovecka. Minsann! Jo, jag känner att det var cirkus tre evigheter sedan… Om man inte räknar någon liten vecka efter Junis födsel, eller återhämtningen efter operationen i höstas.
Jag slutar aldrig tycka att kroppen är så himla cool. Till exempel; Från stor bebbemage. Till tom-på-bäbis-mage. Till att magmusklerna tränas ihop igen. Till att ett halvår senare känna sig hel och skitastark. Älskart! Och vilan, är en stor del i det hela. Bara inte min starkaste sida…
Lek i Lekrummet har vi också ägnat oss åt.
Och ätit skitagod glass!
Typ så.
Vilken fin sista Jullovshelg.
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 3, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där;
Den mörkbruna pardörren inne i Gårdshuset, som leder till en liten hall där trappen upp på övervåningen är. Jag gick där idag. Och gjorde slag i något jag funderat på ett tag.
Ni vet i barnens Lekrum? Där, gjorde jag ju i ordning en myshörna. Som visserligen var fasligt mysig men som vi inte alls suttit värst mycket i. Juni har nog varit där mest, tror jag.
Och sedan Julafton har vi sisådär ett dussin fler traktorer, nya pussel, parkeringsgarage och en herrans massa andra roliga leksaker som helt sonika inte har någon plats att sova om natten… mer än utspritt över golvet. Och sånt går ju bara inte, det vet ju alla.
Så, ett skåp, vore väl på sin plats tänkte jag och bad mannen om bärhjälp. För ja, jag hade hittat ett där uppe på övervåningen som jag trodde skulle kunna passa.
Medan M småskrattade åt mig, och vad jag så romantiskt pratade om som ett drömskåp, mumlade han att det där var mer ett levande lik, än något annat.
Joho, ibland jobbar man i motvind förstår ni. Men det går bra det med!
Min förstfödde var otroligt pepp och slog sina nylackade för magen, gjorde munnen till ett stort O och sa; ”äre sant?! ska JAG!? Få ett nytt!? SKÅP!? … Får JAG öppna det!?”
…min Prins Darling alltså.
Ni ser ju själva.
Myshörnan föll för obestämt lång paus, och medan pojkarna grejade där inne i rummet, tog jag hand om mitt senaste gårdsfynd. Så vaaansinnigt skitigt. Jag vägrade dock ge mig och grovdammsög, såptorkade sisådär fyra-fem varv och toppade med extramycket såpa och till sist lite kalasigt papper som täckte botten av hyllorna.
Tio minusgrader gjorde det lite småkallt, men det var härligt att vara ute i alla fall. Och jag tror, att det kan bli bra till slut det här.
Mannen åkte iväg på brandövning tidigare ikväll och har inte kommit hem ännu, så saker och ting är inte på plats ännu. Jag behöver ju den där bärhjälpen liksom. Därför ingen färdigt-bild. Men det kommer!
Det är ju så löjligt roligt, sånt där. Att få en idé och bara köra.
Förresten hade vi julgransplundring idag också. Dansade först ringdans genom huset, hela familjen. Sen plockades varedaste pumla bort och granen drog ut genom huset med en stadigt bred, grön och rysligt barrig fartrand efter sig. Som en dröm ju. Hela alltet.
Nu viner vinden utanför och den här nytränade och nyduschade och löjligt nöjda morsan, ska strax krypa ner under duntäckena tillsammans med barnen.
Natti!
Lillafrun
Senaste kommentarer