Äsch, det är väl klart att det blir en Drömgårdsrapport den här veckan också.. om än lite fördröjd..
Håll tillgodo, här kommer glimtar från ännu en oktobervecka fylld med lantliv!
Andra oktobermåndagen för denna höst. En regnig och ytterst håglös sådan. Efter turen till djuren tog vi innemys för hela slanten. Och jag passade på och rev att ett sjuhelsickes styrkepass. Känslan efteråt? Kunde inte ana håglösheten längre.
Tisdagen, ja då regnade det om möjligt än mer.
.. vi drog till med ett redigt bullbak. Lillen älskar likt andra ungarna, att baka. Här höll han världsvant på att knäcka i det magiska ägget i vetedegen.
Lillbagarn fick sedan först bjuda sin Mormor på nybakta bullar. Sån lyx, både med bullar och att ha en busig mormor som tittar förbi.
.. strax efter kom syskon med vänner hem från skolan och hela hemmet fylldes av bullätande småungar. De där orden som vissa säger, att hemmaliv är så isolerat, så asocialt.. ja där förstår vi verkligen inte alls vad man menar.
Här då? -En lycklig 6-åring som i höst börjat Tre kronors skridskoskola och bara älskar det. Ont i Mammahjärtat pga söthet i syn? Svar: JA.
Så blev det onsdag och jag började den i ottan med ett yogapass.
Älskar den starten. Sallykatten och det tända ljuset höll mig sällskap. Lagom till att det började ljusna, var morsan i ljuvligaste modet och det övriga huset började vakna till liv. Det blev en fartig onsdag. Mestadels på vift. Avslutade kvällen i stora kyrkan i lillstan, lyssnades på Juniflickan och massa andra sångglada ungar som sjöng tillsammans med Dan Bornemark och hans döttrar.. underbar kväll! Och så coolt det var, när Dan ringde upp sin 96 år gamla mor, Gullan Bornemark (ni vet!?), och snackade med henne så vi andra ”fick vara med”. Så fräsch och klatschig!
Torsdag och hela dagen ägnades till att reda till i hemmet, städa och tvätta. Baka bröd att stoppa i frysen. Regnet föll men efter många innetimmar vad peppen på friskluft ostoppbar och löpturen var ljuvlig, trots spöregn.
Och så blev det oktoberhelg. Känslan när solen skiner efter så otroligt regniga dagar. UNDERBAR!
Ivriga timmar av arbete ute i köksträdgården och landen. Det blev ett gäng för blöta höbalar vid slåttern, som jag gladeligen använt till täckmaterial sedan. Här ser ni potatislandet, som tacksamt fått täcke. Fredagsmyset sedan, med trötta kroppar och knoppar. Så gott att få samlas för helg.
Lördagmorgonen var så vacker.
Kallaste hittills?
Efter långfrulle med familjen samlad, drog jag och den skäggige till med att ge oss i kast med färgblandande.
I mars (!) när vi rev ner innertaket i köket, fann vi att köket varit gult en gång i tiden, så när vi sedan spikat pärlsponten började vi måla just det; gult. Fann inte ”den rätta” då men har låtit färgen vi målade med, vara kvar över sommaren i alla fall, men nu var det alltså dags att försöka ta ner den väl karamellgula, till en något ”skitigare gul”… låt säga, att vi är nära. Men inte framme.
Hela helgen var vi kattvakt också, till en utav Sveas kattbäbisar som bara flyttat en liten bit bort. Så fint. Och dagen var så vacker, så cykelturen dit var en ren fröjd.
Lilla Grå har blivit stortjej!
Rotsakslandet tömdes på kilovis med stora, stora morötter och många men lite halvsmå rödbetor..
.. samt fräsigt mycket jordärtskockor.
Jag kände firarkänsla. Så nöjd, över att ha orkat ta mig i mål med invintrandet av köksträdgården. Alla bäddar (förutom grönkålsbädden som lever kvar) är omhändertagna; dvs strösslade med sommarens uppryckta grödor och blomster, fyllda med löv och annat och toppade med blött hö. Nu har maskarna det dom gör och jag längtar redan till våren, när vi öppnar upp och börjar så, igen…
Växthus och alla rabatter är också invintrade. Småleksaker ihopplockade. Studsmattan undanstuvad. Vintertiden närmar sig med stormsteg.. boandet är igång för fullt.
Men som sagt, grönkålen, den står där så vacker och grön och skördas fortfarande…. det var så läckert i julas, när jag gick ut i djupsnön och hämtade in grönkål till julsalladen… hoppas på repris på det i år.
Söndagen.. och regnet åter. Då veckan innebar jourande Brandispappa, så blev dagen precis såsom en dag med jourande pappa kan bli. Här var jag och tre minstingarna på tur. Men plötsligt gick det larm, brandismannen drog iväg i ett knyck och vi andra fick tvärvända hemåt, hem till Storebror ..
.. och det där som den skäggige höll på med.
Vi gjorde vad vi kunde och vispade färdigt putsbruket. Tyvärr fick det bara stelna då jag inte alls hade läge att själv med fyra kiddos, strunta i matlagning och dylikt, för att putsa muren…men den skäggige kom hem till sena kvällen och kunde fullfölja. Übertaggade var vi på kommande veckan…
Veckan som pågår just precis nu. Veckan som hittills är himla fin, men inte riktigt blev som vi tänkt oss.. men mer om det, på måndag! Nu väntar en helg i firandets tecken. Familjens Lillminsting, familjens största energiknippe, ska fylla 3 år. Aj mitt Mammahjärta.
Med det sagt, önskar jag er en god, god oktoberhelg! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
För det där var veckan där september blev oktober…
Den allra sista septemberdagen var av den allra vackraste sort. Frostig och dimmig till morgonen..
.. och helt ljuvligt solig och behaglig i temperatur under dagen. Vi grejade ute i timmar. Helt underbart! Vilken otrolig septembermånad det där var.
Så var det plötsligt oktober!
Första oktoberdagen till ära, provades ett nytt bröd. Långpannebröd är en hit, ju! Slurp sa det, så var det slut…
Så till det efterlängtade onsdagshänget med Frugan och barnen, bakades det nytt. Mammabröd denna gång.
Fortsatt makalöst höstväder, vi kilade in och hämtade fika och drog ut och njöt utav det. Ungarna lekte, ponnyn betade fritt på gården i vanlig ordning och morsorna surrade käkarna av sig. Typiskt bra onsdag!
Det blev torsdag. Ännu en älskad vardag. Tredje badväskan och lilla fikapackningen packades. Småungar skjutsades och hämtades från skola. Cykelturen med lillminsting cyklades. Springturen sprangs. Morotskakor bakades..
… och ett gäng fönster putsades. Det tar sina veckor innan jag är runt med alla. Tar några, pö om pö. Snart, snart i mål med höstputsningen… och det bliir ju så vackert!
Så blev det mammans födelsedag! Väcktes av det gulligaste gänget till morgonen, kan ej önska mer. <3
34 år. Är i en ålder och på en plats i livet jag känner att jag stortrivs med.
Jag fick fylla min födelsedag med sånt jag tycker så mycket om och mår så gott utav. Påtande hemma i lugn och ro. Lillminsting hjälpte mig att samla på oss ännu fler frön inför nästa odlingssäsong. Vi höstfixade i köksträdgården. Och när den skäggige kom hem, drog jag ut på tur med Fjödur.
Till kvällen tände vi ljusen i Salskammaren, till kalasdukningen. När klockan slog 18 kom fyra älskade människor till oss. Våra, fina, fina föräldrar. Som vi är så otroligt tacksamma för.
Vi åt önskemat från undertecknad. Grytan hade jag förberett dagen innan. Sån mat älskar man ju. Denna fläskfilégryta är helt MAGISK, så lättsam och så, så god. Receptet finner du HÄR. Till efterrätt, mina favvisar där också; morotskaka som tårta, förstås.. och toscapäron med vaniljglass.
(TACK för alla grattis under dagen och helgen!! <3 )
Så blev det lördag och jag hade en massiv arbetsdag, med många timmar av fotande, filmande, redigerande, klippande, textskrivande, utkast-inskickande. Paus för mat och en löptur. Övriga gänget grejade med allt möjligt. Storebror hängde på favoritplats (med Farfar i hans garage, fixandes med någon bil… så lyxigt att PappaFarfars otroliga bilkunskap först har strösslas till sin son och nu även till sonsonen. Trevligt så det förslår har dom på kuppen där i skruvandet. Så fint hela alltet!). Lillgänget som skymtade i fönsterrutan och den skäggige, ägnade sig åt att kratta ännu ett lass med äpplen, ta upp allra, allra sista potatisen, laga det sista av hönshustaket… ja ni hör ju; produktiv dag.
Vi somnade ovaggade till kvällen allihopa!
När det blev söndag var jag så ohyggligt längtig på barnen, som jag knappt hade hunnit hänga med under lördagen, så det var fullt ös med mys och lek och spelande. Småvänner anslöt också och efter innehärj, drog vi ut.. för tillsammans hade vi ett spännande uppdrag..
… nämligen att släppa ihop småkycklingarna och deras morsa, tillsammans med övriga fjädergänget. Det gick fint. Ett tag kändes det som om alla bråkade med alla.. pickande hejvilt. Men fort var det över och lugnet lade sig. Puh.
Firade vidare söndagen, med våffellunch följt av att tjava till kyrkan och gå på Mässa. Barnen sjöng i farmorledda bya-barnkören, där pappa M spelade gitarr till i vanlig ordning. Stolt och framförallt så otroligt tacksam, för hela alltet. Att vi bor här, i vår goa lilla by och får leva livet i lagom sus, med mycket lugn.
Och tänk.. nu är en ny vecka här.
Önskeplaner för vecka 41
-Vardagsliv! Hemmaliv, skola, jobb. Fotbollsträningar och fotbollsmatcher har nu bytts ut mot hockey istället. Andra små rara aktiviteter njuts det också av under veckan, som Musikalskola, Pysselverkstad och Äventyret. Låt säga att dagarna är fyllda med liv.. och det där jag för några år sedan bara trodde skulle uppskattas just när barnen är pytte… har jag helt och hållet ändrat tro om. HemmaMammalivet, alltså. För ooh, skolbarnen behöver det lugna hemmalivet minst lika mycket nu och uppskattar hemmets lugn så mycket, bland allt sus.
-HemmaMammande! .. några timmar per vardag, med bara lillen hemma. Då betar vi av olika bestyr, med djur och annat, sen kommer storasyskonen hem och vi fortsätter dagen tillsammans. Baka bullar känns som ett ypperligt göra, när blyertsgrått och regn spås allra största delen av veckan. Schellacka det sista i hallen och börja provmåla vore också kul. Och kanske äntligen, äntligen ta tag i fotoalbums-fixet, igen? Just det, ett par utvecklingssamtal också!
-Sända er trevlig post! Bland annat på torsdag och söndag. Ja, jag säger det bara! Håll utkik då! (Här inne och på instagram).
-Ha oktoberhelg! .. där färdigställande inför något vi knappt tror är sant. Om prick en vecka börjar det overkliga hända!! Under veckan ska jag berätta precis vad.
…
Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det är ju inte klokt, alltså.. poff, så var det måndag igen!
Den sista veckan i september, fyllde vi med;
En måndag, i dimma. Både bildligt och bokstavligen. Trögstartat, milt sagt!
Att måla tillsammans. Vad som helst. Som ett födelsedagskort till en nybliven 8-åring. Så själagott!
Jag postade en story på instagram mitt i tacksamhetsrus.
”Lyckan. Att få vara tillsammans. Äta god middag efter en dag fylld med olika bestyr. Läsa läxor och sörpla kaffe. Dra igång discokulan och höga musiken lagom till höstmörkret faller… ”dansgympa” till nattning. Somna trötta och trygga i varma sängar sedan. Tacksamhet oändligt stor”
Visst är det så? Vardagen, livet som det är, här och nu.. det är det finaste vi har?
Jag samlade frön från favoriter. Ringblommor, det kan man omöjligt ha för mycket av har jag kommit fram till i sommar. Nästa sommar, blir det ääännu mer ringblommor. Så nu tusan, hamstras det fröer!
Efter några regniga och blyertsgrå dagar, var det otroligt härligt med detta höstväder. Hög och klar luft, blå himmel och sol. Hösten bara sprakade med alla sina vackra färger, konstaterade jag och barnen.
Nyupptagna jordärtskockor och nyskördat spetskål. Det här med att ha brassat på med ätbart i odlingen, är jag som ni märker otroooligt nöjd över.
Middagarna nu kan liksom bli så hejdlöst goda.
Favorit just nu är att använda airfryern. Hiva i potatis, morötter, rödbetor och kyckling .. och alldeles i slutet hiva ner spetskål och under tiden maten lagar sig själv så rör jag ihop en.. ja just det; fetaoströra. Creme fraishe, salt, peppar, olivolja, vitlök. Och ett paket fetaost, förstås. Otrooligt gott!!
Att koka soppa på jordärtskockorna var också ett moment. Serverades till rågpannkakor, lingonsylt och vispgrädde. Himmel!
Skiftbyte håller på att ske för undertecknad..energimässigt alltså.. det är samma visa varje år.. har nu under sommartiden varit som en uppskruvad duracellkanin som knappt behöver sova… till att nu, steg för steg, dag för dag, närma mig Björnmors ide och vintervila. Ptja, sen är det ju bara helt enormt härligt att ha möjligheten att slå sig ner mot lagårdsväggen en solig september-torsdag mitt i hemmalivet, knasig vore jag om jag inte tog chansen att njuta av det då, med slutna ögon mot mjuka solen.
Och den där rufsiga typen, hade en drömkväll hos fina vännen. Mamma-surr och frisering. Otrooligt oruttnierat av mig att inte ta någon efterbild. Men ja, samma höjd som min fyrklöver kring halsen, där ”tjoppade” vi av barret, som E säger. Välbehövligt som ni ser. Så nöjd!
Det blev fredag. Jag tog Lillminstings hand i min och så tjavade vi hit, till stora vattnet. Insöp hösten, tittade på alla vackra färger.
Ikran.
Lördag och springa sig tvärslut i denna backe. En god idé.
Vände hemåt till detta gäng. Som kämpade på i potatislandet..
…för att sedan ge mig ut på tur med Kolabönan.
Sen fylldes lördagen med olika slags boande.
Barnen hjälpte mig att ta hand om hästarnas utrustning. Det känns så gott att vårda det vi har. Nysmort läder, vare sig det är ett par skinnskor eller hästarnas sadlar. Underbart både ock!
Och så började vi hösta i köksträdgården. Här var dahliabädden tömd, knölarna uppmärkta, intagna och bädden toppad med hö. En bädd, check! …Bara elva kvar..
Barnen stuvade in små leksaker i lekstugan. Utemöblerna plockades ihop. Och nytt slowfeed-nät vid hästarnas foderbord sattes. Och nu är fodrandet av årets hö, igång
Och precis när lördagssolen höll på att sjunka ner bakom berget, tjavade vi lillvägen till svärisarna och blev bortskämda med en gudomligt skön bastukväll. Bastu alltså… vilken otroligt påfund. Önskar mig en egen, men är så tacksam att vi får låna och njuta i både mina föräldrars och mannens föräldrars bastu (s?).
En riktigt, riktigt kylslagen söndagmorgon. Vi plockade in de sista gurkorna för nu hade minsann frosten tagit alla plantor. Men wow så lång gurka-säsong vi haft, i och med ”gurkgardinen”, som vi njöt gurka från redan under tidiga våren och fram till nu.
Efter gurkskörd drog mor och äldste son söderut, över stora bron och till Härnösand helt sonika, för att spela årets sista fotbollsmatcher. Så enormt mysigt att bara dra iväg tillsammans med Sixten.
När vi åkte norrut igen, svängde vi förbi snälla Lisa, för äppelplock. Och däär ser ni ju i alla fall en glimt av mitt otroooligt djärva hår-kapande, ju!
Så, varför slirar vi då runt och plockar äpplen här och där när vi har så otroligt mycket på vårt egna stor-träd!?
Jo, sorten vi plockar hos Pinglan-grannen, är BÄST till mos, sådetså. Äpplena på stor-trädet, använder vi ju till mustandet. Och dessa då, Lisa-äpplena? De ska förvaras lagom-kallt och lagras, i mååånader, något ingen av våra äppelsorter kan. Vi som vill reda oss själva så mycket vi kan, tycker det här känns helt fantastiskt. Denna tid på året köper vi inte frukt alls. Till ”fruktstunderna” serveras morötter från landet, äpplen från trädet osv.. men snart är alltså våra egna äpplen förbi, och eftersom barnen älsk-älskar äpplen så brukar det ändå bli en del köpes tiden framöver.. men denna sort, Lobo’ , ska alltså kunna lagras. Så glad för detta!
Söndagkvällen såg ut ungefär såhär. Kreativt kaos. Gardiner nedryckta efter mitt städryck tidigare under veckan, nyputsade fönster och nytvättad soffa. Boandet för höst är igång även inne, ja. Medan ungar plinkade piano höll ”Rörmockaren” på och ordnade oss ännu en radiator… som lagom till sena kvällen, började osa go-värme…
Livet. livet. livet. En sådan fin vecka det blev, än om vi donade med en hel massa, så kändes ändå tempot lugnare än senaste månaderna. Så gott, med höst! Och tänk, nu blir september om en liten stund, oktober..
Önskeplaner för vecka 40
-Möta oktober! .. älskar denna tiden så.
-Hösta! Inne och ute. Kommer jag en bit på väg, är jag nöjd.
-Planera ett nytt samarbete med favorit-partner (som ni också älskar, så kul!)
-Fira min födelsedag!
-Ha den första oktoberhelgen!
…
Tack september, för allt. Önskar oss alla en god, god start på oktobermånaden! <3 Ta hand om er allesammans, så hörs vi under veckan!
Måndag. Inleder gärna varje måndag med ett ”måndagsmöte” med mig själv. Barnens vecka har jag oftast styrt upp redan på söndagen, så allt inför skolveckan är riggat och klart. Men för min egen del, så plitas veckans planer och to-dos ner under denna morgonstund. Sen, när frukostmorgonen, skolskjutsen, kaffekoppen och lilla ”Måndagsmötet” är gjort. Då ger vi oss ut, förstås. Denna måndagmorgon, i helt ljuvligt hög och klar septemberluft. Vi tog i vid äppelkrattandet så vi blev alldeles svettiga, lillvännen och jag. Och mitt i allt, kan jag OMÖJLIGT tänka mig en dyrbarare veckostart.
Eftermiddagen fortsatte sedan med en sju gullungar i hasorna. Det serverades mellis och ponnyhäng, ”lantlivsfritids” vi alla njöt/njuter så utav. Barn och djur. En sådan särskilt ljuvlig kombo.
Och lilltjoppen hänger med på allt. Rida är en favoritsyssla just nu som ni kan ana.
Sen var veckan igång! Ett gäng tisdagstimmar spenderade Olof hos sin Mormor och Morfar medan mamman var iväg på vift.
Till eftermiddagen mötte vi sedan upp ”Kollektivet”. Papporna hade haft arbetseftermiddag i torpet tillsammans, medan större ungarna lekt i kring. Det hela mynnade sedan ut i ljuvlig tisdagmiddag hos torparna, lagad av ”Frugan”. Utemiddag, i en värme som kändes ytterst lyxig i andra halvan av september. Och ja, denna vy från sin gård, den kan man leva med eller hur!?
Veckan bjöd på en stunds lugn och ro-pysslande. Oviktigt och världsviktigt, på samma gång. Man klarar sig väl utan höstkrans. Men själen jublade liksom. Så, därmed en viktig stund. Kan visa krans-makandet här inne under veckan, om ni vill.
Det var otroligt varmt för att vara denna tid, men löven singlade ändå. Småpojkarna blev peppade på att kratta höstlöv.. själv bytte jag ut sommargarderoberna och vek in höst- och vinterkläder. Gula Skåpet i hallen, fylldes med ull och annat.
Och sen förstår ni, nånstans mitt i veckan, drog vi igång Projekt Pärupptagning, barnen och jag.
Nattaturen, så vacker i månens sken.
Ny dag och nytt skördande, för att vinterförvara (som kryddor på tork) eller bara till lunchen. Omelett på äggen från tjejerna ute i hönsgårn och massa goda smörstekta grönsaker till. Jo, jo.. den rätten kan vi väl i slutet av september och ingen klagar. Kanske är det sista gången jag orkar tjata nu; men haar du inte provat smörsteka en finhackad lök tillsammans med färskt grönkål.. GÖR DET! Makalöst gott, med lite salt och peppar ovan, som tillbehöver till typ ALLT.
Potatisarbetet fortskred och ungarna drog in kompisar i det hela också, ingen vill missa denna skattjakt. Men i år var det tufft och tungt, pga allt jäkligt ogräs men det skrämde inte de små arbetsivriga liven.
Så blev det fredag och en liten höstbukett plockades.
Och efter ett par dagar med fullt fokus på potatisland, kunde här vadas fram bland tvätt, städ, plock och disk. Men se till fredageftermiddagen, fastnade man inte längre i kladd och solen sken in i det helgtjusiga hemmet. Familjen samlades för fredag. Helt underbart!
Lördagmorgon! Morgontur i kylig höstluft följt av långfrukost med nygräddat bröd.
Kreativt ståhej hos oss alla sedan! Pappan snickrade, ungar målade, mamman bakade och lagade.
Sen en sista fotbollslördag, här hemma i byn alltså. Stabil kioskpersonal, va! Trötta som tusan var vi alla sedan så peppade att åka hem och ta lördagkväll… då gick det förstås larm och pappan drog iväg och var borta i ett gäng timmar medan vi andra masade oss hem för middag och kvällsbestyr. Så är livet med en brandisman, som plötsligt lämnar flocken, i tid och otid..
Söndagen innehöll ännu ett plock av höstbukett, veterinärsbesök (lillkatt kastrerades, storhäst och lillhäst checkades) följt av en sirapsseg söndag med regnet smattrandes mot rutorna och en morsa som inte kände sig hundra, alls. En himmelens fin vecka, med mycket sol, värme och älskat grejande.. som avslutades med en lite klen höstdagjämning.
Önskeplaner för vecka 39.
-Älskat, höstigt vardagsliv! Hemmalivet, arbete, barnens aktiviteter, något föräldramöte, något utvecklingssamtal osv. Älskade vardag🙏🏻
– Diverse påhitt! .. som att ytterligare ett gäng med gamla radiatorer är funna på blocket och ska hämtas hem ett par timmar härifrån.
-Jobba på med hallen! …vi vill blir klara där nuu.. för vi har ett tidsur som tickar förstår ni. Ett projekt som ska dras igång aaalldeles, alldeles snart, om tre veckor närmare bestämt. Något som ännu känns som hittepå och för drömmigt för att vara sant.. lovar att uppdatera så fort vi vet mer, om önskeprojektet ens är möjligt, alltså..
-Fortsätta att hösta i land och köksträdgård! ..sista fårorna potatis ska upp. Jordärtskockorna likaså. Morötter och rödbetor klarar sig i jorden ett tag till. Men grukor och tomtater väntar på slutskörd. Dahliaknölarna måste upp ur jorden, pronto.. osv. osv.
-Fortsätta hösta ute på gården också! som att ta in sista utemöblerna..
-Hamstra frön! .. bland det mysigaste jag vet denna tid. HÄR till exempel, kan ni läsa mer exakt hur jag gör. När jag tar in egna frön, inför nästa år, alltså!
-Njuta av en sista septemberhelg!
…
En ny vecka står för dörren nu och det känns som den första veckan, med redig, kall, grå och alldeles, alldeles underbar höstkänsla! Vädret är blyertsgrått idag och det passar mig ypperligt, som inte känner mig helt på banan idag, heller. Fokus vila, mao. Hoppas att ni andra vaknat pigga. Oavsett, ta hand om er allt vad ni bara kan, så önskar vi varandra ännu en god septembervecka!
Ännu ett gäng septemberdagar ligger i hjärteasken.
Innan vi kikar på nya veckans planer, kommer här några glimtar från veckan som gick;
Måndag förmiddag och det var starten på en väldigt fartig vecka.
Hade tagit fram kött ur frysen till dagen innan, men det hanns inte med mitt i äppelmustandet. Så, som tur i oturen, blev det istället en himmelsk gryta att äta av under veckan. Jag följde det HÄR receptet. Jag hade funnit högrev på ”ät snart-pris” och det är sannerligen något jag kommer spana efter igen efter att ha lagat detta.
Till kvällen slöt föräldraföreningens styrelse, plus andra hjärtegoda föräldrar, upp. Vi hade en helkväll på skolgården där vi målade roliga hagar, löparbanor osv. Något som kom att bli så väldigt uppskattat av barnen. Väl värt att komma hem iskalla efter att ha jobbat i tjurig höstblåst kvällen lång.
… för just så; hösten kom. Med besked.
Det öste ner regn, stormade och gulnade löven yrde från gammbjörken. Men vi höll humöret uppe väl, där vi tjavade fram med vår fyrbente granne.
Hästarna lurade vi in i ligghallen, med mat strösslad där inne.
Det tre hönorna och tuppen, fick komma in i hönshuset igen och vi ordnade en ny liten lya inne i lagården, till Lilla Familjen. Det, var bland det klurigaste vi gjort.. flytta en tokig hönsmamma. Men till sist gick det. Puuh..
Mitt i veckan nu och tro det eller ej, men mamman hade nu varit iväg på vift och Lillminsting hade varit hemma med pappsen istället. Ett litet Nanny-uppdrag ena dagen, följt av ett litet inhopp i skolan den andra dagen… det sistnämnda var ju bara drygt åtta (!) år sedan sist, men kändes så ”hemtamt” och kul! Två dagar med några timmar på vift vardera dag och jag kände mig så, så, sååå nöjd att vara hemma på gården igen bland alla ungar och djur och bloooommorna.
Torsdagkvällen mötte upp med en brandman på vift men istället middag med frugan och nästan alla barnen. Ett något decimerad kollektiv. Men en så fin kväll.
Fredag. Sol. Och varmt igen.
Och vi drog till skogs. Med fikakorgen, bärplockaren, täljkniven… andades djupa andetag… och fotade/filmade något ni får se på söndag. Något så fint, så fint, sååå fint.
Drösade hem sedan och tog fredagsmys.
Lördag nu. Och jag undrade om det här kanske skulle bli den sista rediga blombuketten innan frosten skulle komma..
Vi kammade till oss och drog på dop för en älskad liten tjej. I Själevads kyrka. Finns det ens en vackrare kyrka?
Och så blev det söndag. Mycket riktigt; den första frostmorgonen var här. Så vackert. Så vemodigt. Tacksam att vi haft sinnesnärvaro att täcka det vi önskade i köksträdgården, kvällen innan.
Tacksam också, att det verkar ha varit en himla snäll liten frostknäpp. För de allra flesta blommorna, till och med dahlior som är så känsliga, överlevde väl. Nu ska här toknjutas till ”den riktiga” frosten kommer.. sådär så att det är finito alldeles, menar jag. Nu blev vi bara lite påmind om förgängligheten och får andaktsfullt njuta vidare bland luktärtsdoft och blomsterprakt.
Veckans sista dag.. jag var tvungen att jobba vid datorn hela förmiddagen. Det gjorde den där långritten än mer ljuvlig sedan. En klassisk söndagmiddag på toppen av allt och tacksamheten över livet sköljer över oss gång på gång.
Nu är en ny septembervecka här och jag känner mig alldeles pirrig i magen. Ser fram emot en vecka med massor av tid till att dona med sånt vi behöver ta tag i här hemma. Förra veckan var himla, himla fin men innehöll liiite för lite ”luft” för min smak. Såna veckor ställer vi in oss, på att det är så, tar en dag i sänder. Men nu väntar ”en vanlig vecka”, med mer luft, tid att andas emellan åtaganden och påteri. Precis så som vi önskar!
Önskeplaner för vecka 38
-Njuta HemmaMammaliv! .. tid med bara Lillminsting, tid med hela skaran samlad, tid med barnaskaran och deras småvänner.. rik, rik, rik känner jag mig mitt i allt detta.
-Slutskörda! ..potatisen, dillen, zucchinin… potatisen har vi hittills tagit upp i ett nafs under en och samma dag, men se det kommer nog tusan inte gå i år.. all övrig odling har gått som smort i år.. men potatislandet… hujedamig, så mycket ogräs som tog över. Och vissa kål med potatis är angrpna, tack och liv inte allt men en hel del… det återstår att se om vi lyckas fortsätta självhushållandet av potatis ännu en vinter eller om vi kommer måste komplettera med köpes…
-Hänga med hjärtevänner! Dejt med Bästis-Idan och hennes lilltjej en dag. Och så möter vi upp ”Torparna” förstås.
-Jobba med ”sånt som inte syns”. .. Redigera bilder. Skriva texter. Skicka in utkast. Förhoppningsvis få godkänt. Och så vidare och så vidare.
-Lill-Sivert, vår lille kattpojke, ska kastreras..
-Jobba vidare med hallen! .. nu går vi plötsligt genom en vacker pardörr mellan hall och sal (lovar att visa, har tusan glömt att fota det). Rummet blir mer och mer helt för var dag. Dags att beställa färg till pärlsponten…!
-Septemberhelg! .. med ditt och datt.
…
Önskar er alla en underbar septembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
I en nu för tiden, av oss alla uppskattad septembervana, så var det nu dags för Årets Stora Äppelmustar-dag!
Det är gott att börja kunna se ett mönster, årstid för årstid, när vi behöver göra vad här på gården, för att ta hand om allt. ”Första veckan i september, då tar vi hand om äpplena. Makar mos och pressar must”. Så är det.
Så direkt efter söndagsfrukosten, så gav vi oss ut. Septembersöndagen, för prick en vecka sedan, alltså.
Alla är involverade. Högt och lågt.
Både det jättestora och det lilla äppelträdet, Säfstaholm, plockas.
Det är klättrande, äppelplockande ungar och vuxna i varje äppelträdsvrå.
I år, är det ett fantastiskt äppel-år. Otroligt mycket äpplen. Ingen rönnbärsmal. Bara en enorm mängd av saftiga, vackra, så goda äpplen.
När vi plockat klart, kom vår Pinglan-granne och hjälpte oss med hackandet av äpplena. Något som nu blivit tradition. Och ni kan bara ana, vad vi tycker om denna människa. Hon är helt, helt, helt fantastisk. ”Ett utav våra sändebud från Gud”, brukar jag säga. Hon flyttade hit till ”Bullerbyn” för några år sedan och då levlades liksom livet upp här. Så tacksam för henne! <3
Äpplen hackas i kvartar och krossas sedan. Bonden Blom har gjort en finurlig anordning så borrmaskinen kan användas, så slipper vi handkraft i ett utav momenten.. Mycket smart!
Äppelkrosset läggs sedan i pressen och där, krävs handkraft. Och ur arbetet, tappas en så fantastiskt god, så ren och lagomsyrlig äppelmust.
Nånstans på mitten behöver vi brakfika. Bullar och surdegsbröd (med äppelmarmeladen ni fick recept på HÄR), en himmelsk hallonkaka med toscatopp (som jag helt glömt att ge er receptet på) och så provsmakas det äppelmust förstås.
Fast vissa föredrar fortfarande ”pupp” och tycker att det är godare än allt han kan tänka sig. Vår älskade lilla snart-treåring.
Hundratals kilo äpplen hackades, krossades, pressades och flaska, efter flaska fylldes. Vi tappar upp äpplemusten i rengjorda pet-falskor och fryser sedan direkt musten, då behövs inga som helst andra ingredienser och musten kan hållas precis så som vi vill ha den; gjord på enbart, enbart saften från våra äpplen.
Den här synen gör mig alldeles varm. Alla hjälps åt, av liv och lust.
Och förutom att jag kanske hinner baka ännu någon fler äppelkaka av något slag (den HÄR var längesedan och är en riktig favorit) innan äpplena är borta, ja, då är allt äppelskördande KLART. Och vilket äppel-år. Ja, kära hjärtanes så underbart.
Senaste kommentarer