Att jobba på det där syndromet lite.

Vilket syndrom?

Jamen, det där. Du vet… fröken-duktig-syndromet. 

Jag är en hejjare på det. Gasar på och ska vara så himmmmla duktig jämt. Jämt. Men nu är jag faktiskt preggo, med stort P och vild mage. Jag vill inte vara helt utsliten när jag och mannen ska åka iväg och vara med om det häftigaste man kan tänka sig, bara för att jag har dumgjort en massa saker när jag egentligen hellre behöver vila. Jag kommer behöva all kraft i världen då.

Vad jag babblar om egentligen?

Äh, jag vet knappt själv. 

 Men när jag ramlade innanför dörren i eftermiddags så kände jag bara hur himla trött jag kände mig. Speciellt i huvudet såklart, men även i kroppen. Så jag la mig och vilade och somnade på stört. När jag vaknade så kände jag mig piggare och tänkte gasa på precis enligt planen; tvätta, träna, hänga tvätt, städa. Men tusan heller!  För vems skulle ska jag göra allt det där? Syndromet… 

Så jag bestämde mig helt enkelt för att jag fick välja. -Tvätten hänger på tork och jag har tränat ett såå himla bra träningspass här hemma. Städningen får vänta till imorn. Det kryper i kroppen och jag vet att jag på ren tjurighet skulle kunna krypa runt här på knä och skura, vilken minut som helst, bara för att det skaa vara städat på torsdagkväll. Men, istället ska jag ta en lugn kväll; knapra mango och klappa mage.

IMG_9858

Torsdagkväll. Och jag jobbar på det där syndromet lite. Läskigt men nyttigt.

Ta hand om Dig!

Kram/lillafrun

Det är coolt.

Min nya måndagsrutin börjar sitta riktigt fint nu alltså.

Ut med tårarna, i ett enda vattenfall. Jag tycker hysteriskt synd om mig själv, och kan bara tänka på att jag skulle ha dragit tillbaka honom i halsduken och förbjudit honom ifrån att gå. Jag låter mig göra och tänka så, en stund. Sen gör jag allt jag kan för att inte sätta mig som offer i mitt eget liv. För i en sån här situation, då kan man faktiskt välja; fortsätta tycka synd om sig själv, eller göra någonting åt det. Det hade varit annat om det gällt någonting som inte gick att påverka; något, som på riktigt, är hjärtskärande rysligt.

Perspektiv Emmeli!  ,tänker jag

Jaa, det är jobbigt att se han gå. Men han kommer ju hem igen! Den värsta stunden är där, på morgonen, precis när han har åkt. Sen när jag får det där smset där det står Nu är jag framme! <3 , då blir jag lugn och tacksam över att resan har gått bra, att han kommit fram hel, att han är på värsta, bästa arbetsplatsen. Och där och då, drar jag igång med mitt boostande; tränar. Förvandlar hallen till ett mini-gym, trycker på den där musiken, tar fram tabatatimern och sen kör jag igång. Och det slår aldrig, aldrig, aldrig fel. Hur deppig jag än känner mig, så fixar ett träningspass det.

Och sen firar jag med att gå ut på min promenad, så att jag dessutom får den där friskluften som jag bara älskar. Magen och jag vankar på, i alla väder. Idag är det surväder, grått och fult. Men det bekom oss inte. Förrutom att vi höll på att halka och åka åt fanders, jag och Liten alltså. Livet som gör att jag trots ensamheten inte känner mig ensam. Det är coolt.

IMG_9767

mini-gymmet.

IMG_9781Jag partar till det med en rosa klänning och lite lockar i håret.

En måndag. Inte förstahandsvalet. Men jag gör det bästa av det som är. Hejja!

Kram/lillafrun

Det är olika.

Jag är en funderare.

Utan tvekan.

Men det har jag ju sagt förut.

Just nu sitter jag och fnular på och konstaterar att oj, vad en lördagkväll kan se annorlunda ut från människa till människa. Många sitter nog och ser melodifestivalen. En del är på någon fest nånstans och kanske dricker alldeles för mycket alkohol eller alldeles lagom eller ingenting. Någon ska sova hos sin kompis för första gången i livet. Någon är på date. Vissa jobbar. Någon föder barn. Någon dör. Någon vet inte var den ska sova i natt, om det blir tunnelbanenergången där eller där. Bara det blir någonstans, så är det bra nog. Någon sörjer. Någon gläds.

Det är olika. 

Min lördagkväll har först bestått av viloläge och middag. Brödpaketering, lite mer vila och sedan veckans sista träningspass. Ett TRX-pass tillsammans med en älskling-tjock mage, med en bäbis i.

IMG_9687

Och nu äter jag kvarg, bombad med frusna hallon och kokos. Jag njuter av att kunna göra, precis som jag vill.

Livet är jobbigt alltså. Så fantastiskt vackert och makalöst bra, men inte för alla. Och det, gör ont i mig när jag tänker på det. Att det ska måsta vara så olika.

Att någon inte vet var den ska sova inatt. Medan den andra funderar på om kvällsduschen ska toppas med duschkräm med citron- eller blåbärsdoft.

Ta hand om er. Lova det.

GODNATT!

Kram/lillafrun

En torsdag och tacksamhet över det här som händer…

Och idag är det torsdag!

Hallelujah.

Jag och liten har börjat dagen mycket effektivt. Det vädras, sängkläderna är urdragna och täcken och kuddar ska få bli sådär kalla och fräscha och dofta vinterkyla. Mattorna är också redo att bli utkastade och lunchlådan är fixad och klar. Den där halva frukosten är äten, morgonträningspasset är tränat och nu väntar andra halvan av frullen. Sen blir det klassträff. Föreläsning alltså! Men det känns festligare än så, det var så himla längesedan vi hade en helklassföreläsning, så jag längtar verkligen efter min fina klass.

IMG_9522

En morgon i lyan, där jag bor.

Jag började förresten dagen med att stortjuta. Syrran hade lagt upp nån slags film på fejjan med en massa foton från senaste åren. Jag svämmade över av lycka och tacksamhet över mina älskade familj, så ett stortjut var verkligen på sin plats. Det var bara så. Jag är så tacksam över det här som händer hela tiden…. livet liksom.

Vänner!

-ta hand om er och ha en strålande torsdag!

Kram/lillafrun

Ja, så är det faktiskt!

Ny dag. Nya tag!

Ja, så är det faktiskt!

IMG_9508

Du vet den där tekniken som jag oftast inte förstår mig på…..innan jag skulle stänga av datorn igårkväll så stod det sådär (kolla ovan). Alltså. Han är ju bara för bra för att vara sann, min småspökande man där nere i södra norrnorr. Ord som gjorde att jag kunde somna som en prinsessa.

Och idag startade jag dagen i ottan, för att äta halva frukosten, fixa lite inför dagen och sedan köra ett intervallbaserat styrkepass. Jag tycker det är urtråkigt att träna utan mat i magen, bränslet fattas ju liksom då. Så när jag träningsdejtar med mig själv på morgnarna, då gör jag hellre såhär; kliver upp tidigare än jag måste, tänder ljus och tar det lugnt och sedan trycker jag på någon hysteriskt peppande musik. Och bara kör!

Nu sitter jag här. Svetten rinner, jag är endorfinhög och ska precis ta och äta andra halvan utav frukosten, för att sedan traska mot det där rummet som jag och vännen sitter instängda i om dagarna. Idag ska jag vara asbra på att skriva rapport, har jag bestämt!

IMG_9510 IMG_9511

Onsdag!

Det känns…. mer än bra.

HA EN BRA DAG!

Kram/lillafrun

Bara förnamnet.

Idag..

..fyller jag dagen med/ fokuserar jag på sånt som jag mår bra utav; förmiddagstränar och njuter av att fortfarande kunna, vilja och orka. Går min runda i preggofart ute i friska luften, möter vänner för lunch, skriver rapport (ja,just det är väl inte en må-bra-grej precis, men förbaskat skönt att komma framåt med!) och sen kommer jag avsluta eftermiddagen med att undervisa. Och sen ska jag ramla hem innanför dörren till våran fina lya och dra den där nu är jag hemma-sucken. Som äär så skön. Jag är förbaskat hemmakär just nu.

IMG_9459

IMG_9464

Jag sparkar Jante i baken! Jag är så stolt och imponerad av mig själv och kroppen som kämpar på. Förutom foglossningen (som inte har med något muskulärt att göra) så har jag inga övriga krämpor. Vågen visar liksom bra många kilon upp nu och utan min starka rygg skulle jag ha ont. Så är det bara. Heja kroppen, heja musklerna och tack Gode Gud för att jag ha fått ha en sån drömgraviditet. Tacksam. – Bara förnamnet.

GOD MÅNDAG VÄNNER!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4