av Emmeli | jul 8, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Tänk att han är en månad nu. Vår Lillprins.
Helt ljuvlig. Är så kär i honom att jag skulle kunna gråta en skvätt nu på stuberten. Så liten. Så rar. Så gossig. Ser ut att må så gott. Håller mig hårt om ett finger där han ligger och ammar. Tittar på mig med den där dyrbaraste blicken man kan få. Har redan fått sådär mjuka bebbelår. Och är bara helt omöjlig att inte vilja pussa tusen gånger om dagen.
Och när man blivit en månad gammal, blev det plötsligt fritt fram att få prova den där bebbeinsatsen till Snabbvagnen.
Lillebror, som ju faktiskt är pytteliten vaken nu och då nu. Så får man se dom där vackerblå. Lilla Storasyrran slumrandes bredvid.
Och ännu en gång hyllar vi den där barnvagnen. Får ständigt frågor om den och HÄR finns ett inlägg som jag skrev precis när vi köpt den….
…
Helgen i övrigt? 
Många, många timmar byggjobb. Sjunde julidagen och vår bröllopsdag. Familjehäng. Älskad sommarvärme. En lördagkväll där Storebror fick åka iväg alldeles själv och gå på konsert med sin Farmor och Farfar. Electric banana band var i stan förstår ni. Minimannen älskar dom. Lillan fick då också lite egentid med sin mor när Lillebror marathonsov och pappan brädfodringsjobbade. Kex-och-ost-bröllopsdagsdate i finsoffan. Raska promenader för mamman med dom yngsta småttngarna i sällis. Mammagympande. Trädgårdspåtande. Och massor av bäbissnus förstås. Nu är det söndagkväll och jag känner mig nästan lite vimmelkantig… det går i sån fart dagar som dessa. Jag spikar inte en endaste spik men det ammas, jagas ungar, lagas middag, serveras iskall rabarbersaft till svettiga darlingar, stoppar i hungriga små mellis, ammas igen, springer med kaffeflaskan och lilla kakan..och, ja ni fattar. Nu är det kvällsfrid, hemmet är småstädat (spånar finfint när man sågar för fönster) och snart, snart väntar kudden. Trots att jag nu är hur trött som helst, så är det här det absolut bästa livet jag vet om.
Hoppas ni haft goda helgdagar och gjort sånt ni mår bra utav.
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Träning
Jag slutar aldrig fascineras.
Det är ju helt makalöst häftigt. Hur det liksom kan växa något så underbart fantastiskt, där inne i mammamagen. Plötsligt kommer det lilla livet ut till världen och inget är mer naturligt eller känns mer självklart. Fyra veckor har gått och den där lillprinsen är en i gänget så solklart det bara kan bli.
Ibland sköljer kärleken över mig så det nästan är svårt att hantera. Sån är jag, ni vet. Jag älskar dom så mycket, dom där tre små barnen, som är halva-halva-versioner av mig och den där skäggige. Så coolt. 
Coolt också, tycker jag såklart att det är när kroppen är så hel, trots att den varit med om något så stort och påfrestande. heja, heja mammakroppen!
Likt med Minimannen och Juniflickan, tränade jag hela preggotetsvägen. På onsdagen gympade jag med Minsting i magen och på torsdag eftermiddag är han född. Inget självklarhet åt något håll. Varken att kunna träna med bebbemage eller att faktiskt göra det. Men jag har mått bra av det och därför gjort det. Skulle aldrig börja träna, från otränad, under en graviditet. Nu är det en så naturlig del i livet att det skulle kännas så märkligt att stryka något så gott i livet.
När bebbe-marathonet är gjort då vill jag bara mysa, mysa, mysa i Bäbisbubblan. Har tänkt efter alla förlossningar att jag ska vila läääänge, …så går det någon dag och vi var även denna gång ute på Första Barnvagnspromenaden. Några dagar senare promenerades det snabbare och snabbare och fort traskades det raska räserpromenader. Sedan Minsting var två, tre veckor hittar jag mig själv på väg mot mitt första gympapass. Precis som med dom andra två. Men huvud kopplas in, för skulle jag köra helt på feeling så skulle jag sticka ut och kuta nu för det längtar jag så mycket efter att jag nästan kolavippar.
Känner mig oerhört ödmjuk inför, och tacksam mot kroppen.
Idag är jag så lycklig över att ha vaknat tidigt av mig själv, gått ut i ljumma julimorgonen, rullat ut gröna mattan och gjort ett snällt gympapass för mammakroppen. Gör enligt tidigare beprövat recept; på samma vis som jag trappat neråt mot bebbefödsel, så trappas det nu uppåt små steg i taget.
Är nu redo för en heldag med mina tre små darlingar!
Jag investerar i mig själv såhär. En liten halvtimme här och där. Gör susen för massor och lite till. Lovar.
Önskar er en god fredag!
Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen, Träning
Som önskat, och roligt för mig själv också förstås, tänkte jag sammanfatta denna preggotet lite, svara på sånt ni undrat och visa bebbemagarna bredvid varandra..
Det är en ynnest. Att få vara med om det här ännu en gång. Ingen självklarhet alls. Bara en så stor ynnest.
Minsting i magen.
Det var en mycket, mycket kämpig höstperiod. Med den gravaste tröttheten, en feberkänsla som kom och gick och det galnaste illamåendet jag mött, i princip dygnet runt. Kämpiga, kämpiga veckor. Kravlade mig upp om morgnarna, kväljdes när jag serverade barnen mat, hade noll energi (i alla fall mycket, mycket mindre än undertecknad är van vid) och behövde till och med kliva upp och äta om nätterna för att genomlida illamåendet.
Så blev det juletid och allt började lätta… dessa första perioder har varit trött (med S) eller småillamående (med J), men denna gång var det mycket av allt. Så himmelens tacksamt när känslan började bli en annan…
Träningspassen skrämde illamåendet för en stund, där på hösten. Gudomligt. Och energi gavs. Ännu bättre blev det förstås sedan, när preggodimman lättat. Jag kutade i vanlig ordning sista löpturen i mitten av preggoresan. Allt för att hålla mig borta från foglossning så gott jag kunde. Och det gick ju bra faktiskt, så länge det inte skottades snö för mycket, sndebelastades allt för mycket och så vidare. Som med storasyskonen har det varit någon ond period som sedan tvärförsvunnit. Jag är evigt tacksam som ännu en gång fått må (förutom första tiden då) sådär himla bra. Det gör det så mycket lättare att kunna njuta av denna resa, kan jag tro.
Jag älskar att vara gravid. Känner mig så fin. Och fullkomligt älskar tanken på att bära ett liv. Känna buffarna, lilla hickan och veta att det växer ett hjärta i mig.
Storebror har varit helt gudomligt fin med bebben. Så rädd om magen. Klappat. Kramat. Pratat. Och pussat. 
Cykelsvett och oändligt med gympapass. Nu på slutet väldigt lugna sådana, men jag mår så bra av att hålla igång. Promenader i massor också, förstås. Jag tror på att stärka preggokroppen, göra utifrån sin nivå.. att slippa ont, känna att man orkar bära, kånka, få härlig energi och så vidare, det tror jag garanterat att min träning gett mig.
… det har varit fantastiskt att dela denna resa med små syskonen. Vi är ett tight team här på hemmaplan.
Men det är sannerligen inte att jämföra när jag var preggo med Liten till exempel… och kunde vila så fort andan och preggotröttheten föll på (typ… jag pluggade ju 200 % för att kunna vara ledig men slippa studieuppehåll, ni kanske minns..?). Och med Pyret i magen var det hälften så många barn att ta hand om.. men ändå, helt magiskt att vänta denna lilla trean tillsammans med världens finaste M och småttingarna. Och så himmelens lyx att få vara HemmaMamma under tiden. 
Hjärta M. Han gör allt för sin fru och sina små. Vi är ett starkt team, han och jag. Värdesätter varandra, hur vi är och vad vi gör, lika högt. Jag tycker att han är fantastisk. Och han behandlar mig som en prinsessa, sju dagar i veckan.
Lillan har mest haft magen som kudde och hänger rätt bra där ovanför när hon bärs i min famn. Det är ju himla klurigt att förstå, faktiskt… särskilt när man bara är ett år. Fast snart, snart faktiskt två (!).
… den här bilden är från ikväll när kvällssolen sken in i hallen och vi precis var på väg ut på en minipreggonad. Blåsig och svinkall sådan.
…
Efter önskemål har jag sökt upp bilder på preggolyorna såhär i slutet, från ganska så samma dagar.
Bild 1. Liten i magen. Bild 2. Pyret i magen. Bild 3. Minsting i magen…
Bilderna är tagna på olika avstånd, men ändå…Tre ganska så olika bebbemagar ju. Åh. Älskade bebbemagar med så älskat liv där i.
.. och på frågan hur jag känner inför förlossningen. Om den skrämmer mig… så svarar jag;
Jag är superpepp. Alltså verkligen. Jag längtar. Det gör ont. Inget snack, liksom. Men jag har två så positiva förlossningar i min hjärteask, att det är på dom jag fokuserar på i tanken, något annat känns bara osmart. Positiva, peppiga tankar. Och massssor av längt efter bäbis. <3 (HÄR kan du läsa om när S föddes. och HÄR, om när Juniflickan föddes).
<3
I detta nu är jag på-riktigt-gravid och försöker njuta allt jag kan av denna sista väntanstid. Vi gör det tillsammans. Men mest längtar vi efter att få träffa det lilla livet. Jag mår fortfarande väldigt bra… magen är ju (typ) nere i backen snart, så att andas går lättare nu än för några veckor sedan… men visst, jag får smärre panik om jag råkar hamna på rygg i sängen, har rätt mycket halsbränna, inte mycket matlust och mår gott (helst en stund varje dag) av en liten vila… idag har jag haft en riktig högpreggodag. Mysigt! Känner mig också superskör, lite småettrig och känslosam. Allt på samma gång. Känner mig sådär gråtig och så himla rädd om mina älskade. Allra mest så himla, himla lycklig och tacksam över dom där tre som virvlar runt mig, strösslar pussar och gör att kärleken nästan svämmar över…
Minstingpreggoteten och preggomagejämförande. Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Å.
Sånt där jag bara älskar, får jag flädderhjärta och mår så himmelens bra utav.
Andas bland blommor. Stoppa händerna i jorden. Blomsterpåta. Tillsammans med en liten Blomsterflicka dessutom, med hatt och trädgårdsmönstrad klänning. Nä, det kan knappast bli så mycket bättre.
Idag har alltså varit ännu en dag med härligt trädgårdsfix.
Barnen har varit varsin sväng med Farmorn också. Så fint att få ha ett barn i taget ibland.. särskilt såhär innan en liten till plutt ska anlända. Och på byggställningen har mannen och Farfarn stått och jobbat, vi här nere på backen har ropat ner dom för mat och fika och sånt då och då (och sköna pustar över att ha dom på backen en stund.. det är ju såå högt där uppe!!!). Ännu ett gympapass denna veckan hann jag med också, medan Lillan sov gott i vagnen. Och nu ikväll har vi varit på sån där vacker vid-vattnet-tur, där barnen nattades samtidigt som liljekonvaljbuketten plockades.
En söndag med många må-bra-grejer. Under bara junidagar.
Och alltså.
Nu är nog sjuttsingen hela fixa-inför-bäbis-listan avcheckad som jag jobbat på med ett tag. Nu är ju till och med sommarblommorna planterade, liksom. Bullarna är bakta. Matbrödet likaså. Barnvagnar är skurade. Skåp och lådor städade. Dom små pyttekläderna är tvättade, vikta och lagda i små högar. Det där fotoalbumet med ”Juniflickan första år.. och livet, liksom” är färdigt.. sen finns det ju nääästan ett helt år till framkallat och på hög.. men det får bli när det blir. Magen tillsammans med syskonen är förevigad i vackra bilder. BB-väskan packad. Och massa annat jox.
Ja.
Nu är det bara, bara njuta det sista, passa på att klappa på magen massor och pusta. Så himmelens spännande om Minsting är pepp på världen ganska snart, eller faktiskt minsann tänker stanna några veckor till…..kanske sådär rekordlänge för att vara i sin syskonskara, menar jag. Ja, man vet inte. Så fasligt spännande!
Hoppas ni också haft en god helg, med sånt ni mår bra utav. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 30, 2018 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen, Träning
Den där vid-vattnet-rundan är så himla vacker.
Så härligt när snön töat bort och man kommer runt där igen. Nu såhär på försommaren är det dessutom en blomsterflickas lyckorunda, det där. Särskilt ljuvligt att gå (eller springa, ååh!) på morgonen, eller som nu på kvällen. Fåglarna sjunger och liljekonvaljskogen gör en nipprig. 
Mannen drog ungarna som som sov gott i vagnen, så jag kunde plocka en stor bukett.
Så knatade vi uppför branta backen och längs grusvägen hem sedan. 
Jag kvällsgympade bredvid sovande barnen, medan mannen har brädfodringspåtat inne på lon. Är så glad som även denna preggotet kunnat träna på. Heja Minsting och heja preggokroppen.
Försommarkvällar… ljuset, lugnet, dofterna… å, jag vill aldrig gå och lägga mig.
Hoppas att ni har det gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 28, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Å.
Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut. Morsdag.
Och jag kände mig uppassad som en prinsessa från morgon till kväll.
Okej morgonen började kanske inte så prinsessigt.. Juni drog mig i håret tills jag vaknade. Minimannen sov. Mannen var borta (jag förstod att han var ute i målarverkstaden). ”Haaaallåååå!?” ,liksom. Men vips var mannen inne… lite fundersam var han allt för nog hade han tänkt överraska med frukost på sängen..”ni skulle ju sova länge idag!” … samtidigt sa han; ”fast du tycker ju faktiskt inte ens om att äta dina frukostbrickor i sängen!”. Sant.
Sen bara en himla massa härligt.
Pussar från tre älskade, vila i sköna vilstolen, lyxigt paket från älskade små. Fågelkvitter, äppelblom i skyn och syrénkvist i hand. Hummelsurr och småfolksskratt.
En känsla av oceaner av du-får-göra-vad-du-vill-tid… oceaner, med en höggravid småttingmammans mått mätt. Det var obeskrivligt skönt att få den där vilan… som jag senaste dagarna verkligen önskar men inte alltid får till i alla fall.
Ett gemensamt träningspass med M sedan. Det var längesedan. Och det var självklart låångt ifrån samma övningar på han och mig… jag var såå nöjd över mina knäböj och så vidare.. medan M svettades av buurpees och tunga hantlar. Men bara grejen att träna tillsammans var så härlig.
Grattande av älskade mödrar. Svärmor först. Tätt följt av tur till lilla byn. Kramar, fika och doftande av syrénsbusken som är mig kär sedan barndom. Ganska så snabbt hem sedan…
…för att fortsätta himlatidem hemma på gården.
Under äppelträdet. Tillsammans med dom där tre jag älskar till månen och tillbaka.
Vi avslutade kvällen med en miniprommis. M vet att jag älskar att plocka blommor, så han hade tänkt ut att jag då både kunde få göra det och samtidigt gav han mig finaste blombuketten jag kunde tänka mig… mannenplockade liljekonvaljer.
En himmelens fin morsdag. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer