av Emmeli | jun 10, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Lyan, Träning
Förra veckan, den var jobbigare än jag kunnat ana att den skulle bli. Jobbig, på det där tokkänslosamma viset. Men på samma gång, så himla, himla fin. Vi tog vara på precis varendaste minut. Umgicks med vännerna, sa hejdå härsan och tvärsan. Gick våra favoritrundor, var runt grisan och tränade jagvetintehurmångagånger. Så blev det äntligen den där examensdagen och den kommer jag minnas för alltid. Jag och M la oss på kudden sent, sent på fredagnatt. Liten sov som en prins, nattad av världens finaste morfars och farfars.
Och det blev lördag.
Med både skratt och gråt innanför hjärtat stod jag där i morgonduschen och blev ren samtidigt som jag ryckte ner duschdraperiet och började flyttracet del två. Tillsammans med M, Liten och dom där fyra människorna vi älskar så (Litens bestepäron) så packade vi det sista, städade som tokar och gjorde lyan till ett skal helt och hållet, redo att överlämnas till någon annan som förhoppningsvis ska ta väl hand om den där gullelyan som vi har gjort. ”Aldrig har jag väl flyttstädat en så ren lägenhet!”, var ett citat från dagen. YES! , tänkte städ-jag. Bara en rolig grej, eftersom jag ju alltid städar så mycket och noga och rätt ofta blir småretad för det. Men nu var det himla skönt att slippa stå och gnugga kakel eller på andra ställen som lätt kan bli grisiga.
Och sen drog lassen iväg. Lilla familjen lämnade sist av alla. Vi hade kramkalas med vännerna och samtidigt som regnet föll, trillade tårarna. Jag var också ut och sprang ett sista varv runt grisan och den turen var helt magisk.
Och så hoppade vi in i bilen och drog iväg. Mot nya äventyr. Tack Lilla staden och världens finaste vänner för detta livskapitel!
”Packa ni! Jag ser på Pettson en stund” /Världens bästa Miniman
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2015 | Familj och Vänner, Lyan, Träning
En bild jag blir varm av att titta på.
Det var i söndags. När vi varit på rabarberjakt och bestämt oss för att det faktiskt var en festligare kväll än bara en rabarberkrämskväll, så vi drog till med en fantastiskt god rabarberpaj med vaniljglass till istället. Så gjorde vi myshörna i vårt vardagsrum som bara är tomt som ett skal. Bredde ut madrasser och filtar och kuddar och tog en tomkartong och la en duk på, perfekt finbord! Så spelade vi musik från lilldatorn och kolavippade av ungarnas gulliga danser. Spontant, opretto och så, så gott. För både mage och hjärta.
Idag har jag och mannen fått huur mycket som helst gjort här i lyan. Så skönt. Jag firade en lyckad dag med en förvånansvärt bra löptur i spåret. Mina ben är lite lätt möra från gårdagen, om jag säger så. Men det var bara skönt att springa av dom lite (okej, inte bara. det gjorde ganska ont mot slutet). Det har regnat hela dagen fram tills nu och det doftade helt makalöst gott ute. Massa syre och häggdoft i luften.
Nu ska vi traska iväg för middag tillsammans med vännerna. Vi ska laga onsdagstacos tillsammans. Men ikväll hänger vi inte på vårt vardagsrumsgolv utan hos fina hjärtevännerna, som inte ska flytta och har det värsta fancypancy. Med soffa, saker på sin plats och hela grejen!
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Emmeli funderar, Träning
Toktrötta men nöjda, nöjda jag. Lite vemodig, såklart, det är ju standardkänslan just nu, men väldigt glad.
Åh, den här dagen alltså.
Så bra att det är inte klokt. Både när det gäller stora och små saker.
Som att vi haft flera timmar av effektivt och smidigt packande. Och så drog vi ju iväg till Grisan också där på förmiddagen. Det blev ett sånt där hysteriskt jobbigt pass. Jobbigt, för att vi tog i allt vad vi kunde och kropparna orkade. Det, är ju den bästa känslan. När kroppen svarar. Värsta, är när man blir tvärslut fastän man vet att man brukar klara mer. Så är det ju ibland också, liksom. Så dagens pass tar jag med mig i träningshjärteasken.
Efteråt åkte kameran fram för dokumentation av grisbacke och liten familj. Ja, sånt är viktigt förstår ni!
Lite roligt såg det allt ut, särskilt när vi var uppe på toppen av backen och det kom folk där nere, där Liten låg i vagnen och sov helt ovetandes, och vi såg att människorna undrade om någon lämnat en Miniman för vinden eller om han faktiskt hade föräldrar. Vi hade full koll på honom hela tiden, vi lovar. Det är så härligt att det går att träna båda två tillsammans såhär, med tanke på att vi faktiskt är Minimanspäron skulle man kunna tro att tillsammanspass är en omöjlighet. 
Liten somnade under uppvärmningsjoggen och sov och sov under tiden vi körde intervallerna. Sen vaknade han lagom till att vi joggade hemåt. Tokroligt att sitta i vagnen när det går fort tycker han. Det gäller ju att hitta sina vägar och passande pussel. Prioriteringar, pusslande och så såklart är det lyxigt med en unge som alltid tyckt om att sova och fortfarande gärna drar till med minst en men oftast två långlurar om dagen. En kvinna vi mötte mitt i backen utbrast vilka föredömen ni är!! och det gjorde oss så peppade och glada.
Några sista steg, bara för dokumentation och..
… ett sista peace-tecken i mitten av backen. Som sagt, oerhört viktiga saker.
Sådärja.
Sista intervallpasset gjort. Tack backen för 5 fina år. Du har gjort mig stark.
Sen har vi gjort en massa andra saker idag men det hinner jag inte skriva om nu. Nu ska här ätas gomiddag och sen ska jag iväg upp på högskolan för rep med klassen.
Solen skiner här i Norrnorr, hoppas den gör precis sammalika där du är!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Packa packa packa packa….
Jag och mannen passade på att packa ner i det närmaste allt porslin igår kväll. Det som är i köket alltså (gaaalet vad porslin vissa verkar ha samlat på sig…). Vardagsrummet är ju redan tomt sedan första omgången. Vi konstaterade att det går så mycket snabbare att packa, två päron med två händer var. Än i det där världsfina sällskapet, Minimannen, som gärna packar ur det vi packar i.
Idag det tisdag.
Och vi kan räkna på en hand hur många dagar vi har på oss att bli klara med flyttpack och städ och grejs. Men för att vara sådär übereffektiva behöver man faktiskt en paus nu och då. Vi hänger med vänner, traskar älskade vid-vattnet-promenaden, leker ute, säger hejdå till fina lärare (jag alltså) och så tränar vi också. Kors i taket, va?
Så om en stund ska jag och mannen iväg, ja Liten också såklart (sovandes i vagnen), och springa vårt sista backintervallpass här i Norrnorr. På grisan såklart. I den där backen som är helt crazybananasjobbig. Träningsveckan är planerad så att vi ska hinna köra alla våra favoritpass en sista gång här. För en som inte tycker om att träna, tycker nog att vi låter helt knäppa i huvudena. Men för den som förstår, ja, du förstår. Att springa på ett ställe som man verkligen tycker om. Där det är skönt underlag, mjukt under fötterna, doftar gott, är lugnt och skönt. Där det susar i träden och man känner frihetskänsla. Där, är det gott att vara. Om än kräkjobbigt.
Så strax ska vi sticka iväg hela familjen. Mot backen! Ett nödvändigt avbrott.
God tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 31, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Åh.
Vilken helg, alltså.
Bakom kulliserna har här hänt massssor. I torsdagskväll anlände en utav M´s närmaste hjärtevänner. Det gicks igenom storslagna planer och pirrades i magarna inför fredagen. Fredagen kom och jag och Liten var på helspänn här hemma… men grabbarna?
Dom drog iväg. För hämtning vid flyget av fler killkompisar och sedan vidare för total blåsning och kidnappning av världens bästa E. Där följde en fredag av en Svensexa, med allt vad det innebär. Dagen verkade ha varit strålande lyckad och killarna var så nöjda. Den blivande mannen helt lyrisk. Något trötta verkade dom också…
Det blev lördagmorgon. Jag hade sovit några ynka timmar då jag av flera anledningar hade svårt att sova; möhippepirrig och så undrade jag lite när killarna skulle komma hem egentligen. För jo.. killarna, ja. Hela vardagsrumsgolvet har i helgen varit fullt av snarkande män utspridda på dynor här och där. Helt fantastiska män. M har så fina vänner att jag blir alldeles varm i hjärtat. S tycker detsamma.
Sen lördag, ja.
Solen sken och jag mötte upp hipporna.
För nu var det minsann dags för den där mön att kidnappas. Finaste C. <3
Vi hade en fullspäckad dag. Rolig, känslosam, trevlig och gapskrattig. På mitten svettig, då vi bjöds på en fantastisk dansklass av en av tjejerna som är en så vansinnigt duktig instruktör. Jag gladdes åt att få vara på den träningsanläggning som jag under ett tag här i Norrnorr instruktörade på.
Klev upp på podiet och tyckte att det kändes så fint att säga hejdå, även där. Sen var kvällen heeelt fantastiskt god och så rolig att jag inte senast minns närjag skrattade så mycket. Håhå, så härrrligt!
Jag bar nya silkiga byxor och ballerinor från Åhléns och ny blus från Kappahl. Värstans, alltså!
Och idag vaknade vi till söndag.
Och just det! Morsdag!
Lite så var det. Regnet smattrade mot rutan och vi alla (lilla familjen plus dom där fina extramännen i vardagsrummet) var lite småtrötta efter helgen. Helt perfekt väder en sån morgon. I alla fall. Jag går in i köket och ser där ett fång vackra rosor. Säger åh, rosor! lite undrande, varpå mannen ju kommer på sig själv och sina planer… Just det! Här älskling! Från Sixten. Rosorna är till dig. Och dessutom hade S fått hjälp av pappan att fixa en prenumeration på en utav mina favorittidningar; Drömhem och Trädgård.
Dom är finast i världen dom där två. Finast i världen.
Sen har söndagen spenderats med vänner, frukost och lunch i hjärtefint sällskap. Sen skjutsade M och tigern till flyget och jag passade på att ge mig ut i spåret. Sprang på grisan och njöt så. Först småregnade det, men innan jag sprungit färdigt så sken solen och gör så fortfarande. Ljuuuvligt! Jag har tvättat och städat efter helgen och nu ska vi strax iväg på rabarberjakt hos någon snäll tant här runt knuten. Jag tänkte koka rabarber- och hallonkräm och bjuda vännerna på. Vispad grädde till och ni har en utav mina favoritefterrätter! Vi vänner hänger konstant just nu och det är så mysigt att det inte är klokt! Spontanhäng härs och tvärs. Älskart!
Mina morsdagsrosor står i gräddkannan och är så vackra. Några vaser är halvsvårt att få tag på i denna flytthärva. Men det gör inget, det där går ju bra, det med. Jag är så otroligt tacksam över att få vara mamma till min älskade S.
Gulligaste, mysigaste ungen på jorden. Att mysa på vardagsrumsgolvet på stora dynorna, är just nu en hit!
Och den där rosen. Den är till min lilla mamma. Världens finaste mamma. Jag älskar Dig!
Vilken helg, alltså. Jag är varm i hjärtat.
Hoppas ni haft en härlig helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 30, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning
Jag är lite vemodig, extrakänslosam och tänkande i dessa dagar.
Men jag låter det vara så.
Det är skönt att känna och jag tänker att det är fint att det drar lite i hjärtat. Det betyder att vi haft så fina år här och att vi, trots att vi är på väg åt andra härliga håll allihopa, kommer sakna det här livet på ett sätt. Studietiden här uppe har varit fantastisk, som vi har trivts, vilka roliga och trivsamma år vi har haft. Men nu är det här kapitlet snart slut och det är dags att säga hejdå. Skönt är att vi gör det här avslutet tillsammans, hela gänget. Det är liksom inte bara vi, Lilla familjen, som drar iväg. Utan många med oss.
Och återigen, känner jag mig så vansinnigt glad och stolt över att ha tagit och klarat mig igenom beslutet att inte ta något studieuppehåll, när livet förändrades och vi inte längre bara var han och jag. Det är precis dom här människorna, i min fina klass, som jag vill ta min examen med. <3 Det har jag vetat hela tiden. Liten var en hejjare i magen, lät sin mamma må toppen så att hon kunde pytsa ihop nästan två hela terminer på en. Kändes fantastiskt, att med den planen i kloss då få ett helt halvår av hel Liten-ledighet, tillsammans med världens mysigaste bebbe, och sen hoppa på tåget i höstas, för några månader. Några månader där Liten-ledighet med världens coolaste unge kombinerades med ex-arbete och sånt. Och att sedan bara få den här våren att landa, njuta, vara 100 % Liten-ledig och nu i början på juni få ta emot examen. Helt ljuvligt.
S är och har alltid varit en riktig hjältebäbis. Utan honom hade inte detta sista året på högskolan blivit så fantastiskt som det blivit.
Åh. 
Förutom människorna, är det några ställen jag kommer att sakna här uppe i Norrnorr. Som vid-vattnet-promenaden. Den som alltid, alltid är så vacker, oavsett årstid. Och lilla lyan, trots att vi känner att vi vuxit ur den nu på slutet. Och så det där stället, där jag spenderat många, många timmar. Tänkt och peppat mig själv. Varit rädd, arg, trött, ledsen. Känt mig lycklig, starkare än någonsin och inför-livet-tacksam. Varit nervös och tagit djupa andetag. Haft maxpuls, mjölksyra och kräkkänsla. Hållit mannen i handen, varit gravid, varit nymamma och ettårsmamma. Sprungit för livet och lyft av hjärtats fröjd. Känt barrdoft, ånga från barken. Plockat blåbär med solen i ögonen och fåglarnas kvitter i öronen. Funderat och njutit, bytt energi från gammal, till ny.
Det där stället, kommer jag att sakna.
Mitt kära Grisan. Jag kommer sakna det där stället. Och det har jag vetat om hela tiden.
Igår morse var vi där, jag och S. Hurt-traskade runt, stannade på mitten. Han sov i vagnen och jag tränade i utegymmet. Ren och skär eufori. Vandrade hemåt och lagom till att vi var hemma igen gick solen i moln. Vi hade tur med vädret, kan man säga och det kändes som att det var meningen. Den där träningsturen är en sån jag kommer minnas länge, länge. Ja, hela dagen förresten. Vi spontanhängde med vänner hela dagen lång sedan. Liten somnade som en prins efter att han lekt med grannflickan i tiimmar. Suttit i vagnen bredvid varandra, med regnsmatter mot regnskyddet och så massa, massa bus och lek i vårt lyanhus.
Och idag vaknar vi till lördag, ja….
Lillafrun
Senaste kommentarer