av Emmeli | mar 29, 2015 | Dagens outfit, Familj och Vänner, Liten ett år, Litens dagens outfit, Lyan, Mammalivet, Träning
Först toksnöig och blaskig. Då jag var ute och sprang. Men det gjorde ingenting, jag var så himla lycklig av att se för första gången på länge, länge, när jag är ute och motionerar. Jag premiärsprang med lösögon (linser). Vilken succé! Tills jag kom hem och det efter en stund bara stacks och skavde och jag såklart blev as-arg i ett nafs och slet ut dom där jädra lösögonen.
När mannen åkt på uppdrag, jag och Minimannen gjort oss redo för att ha finlördag tillsammans, då kom plötsligt finvädret tillbaka. Det droppade från taken i raketfart och solen sken. Riktig vår!
Vi gav oss ut såklart. Men först…
…var ”vi” bara tvungna att checka så att finlampan absolut inte stod som den skulle.. och..
..att absolut inte antennsladden var i. När ”vi” checkat det, då gav vi oss ut..
Vi slog två flugor i en smäll. Promenerade och fick solsken i fejjan, och tog dessutom svängen förbi affären för att handla några pinaler innan vårt finfrämmande skulle komma. 
Så blev det till sist plinga-på-dörren-tid och där stod ett gulligt par. Och vi hade en så himla mysig kväll tillsammans. Liten fick så fina födelsedagspresenter som vi lekte med. 
Så dansade vi disco på vardagsrumsgolvet och åt himlagod middag, 
Så föll mörkret utanför och det började bli kväll för två små. Men först efterrätt! Pojkarna var i heaven när dom fick äta fruktsallad, själva, ur varsin skål. 
Lycka för två minimän!
När det var tid för mammorna att få sig en lugn stund med en varm kaffekopp i handen, med vitchokladgratinerade hallon och vaniljglass till. Då gick pojkarna på bio..
Minimannen tog sin snusksnuttesjal om sig, lånade ut sack´n seaten till kompisen och så slog han på sin favorit- Pettson. Alltså, hur gulliga får man vara!
Så avslutade vi, när köket var helt upp-och-ner av alla leksaker, småpojkarna fått pyjamas (inte Liten, för han ”skulle bara vara nakenfis en stund, han brukar inte kissa…”), slurpat välling och det enda som var kvar var att kramas hejdå och godnatt.. då hör vi hur någon står och plaskar (jag överdriver inte!) i köket. Barnaken och överlycklig…. inte ett dugg brydd.
Jo, jo.
Vi kramades hejdå, vinkade genom fönstret och sedan släckte vi ner för Earth Hour. Jag nattade Liten i storsängen och somnade själv såklart (standard med storsängsnattning). Men blev väckt av mannen när han kom hem. Klev upp som en yrhöna och gjorde lyan fräsch igen. Sen stupade jag i säng. Varm i hjärtat efter en lördag med allt möjligt gott, för både kropp och själ. Lite plask på toppen gjorde ju bara att jag fick skura köksgolvet en gång till…
Och idag vaknar vi till söndag och jag har fått en lagomlång sovmorgon. Nähä, lurad! Det är ju sommartid idag..inte konstigt det känns grusigt. Och! Det här är inte vilken söndag som helst på annat sätt heller, för vi väntar storfrämmande!
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | mar 28, 2015 | Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Träning
Lördag!
Vi vaknar i en enda efter-natten-varm röra i storsängen. Bland täcken och kuddar och med en Miniman som gör allt för att väcka sina trötta päron. Han har ju sovit jättejättelänge, ju! menar han. Medan jag och mannen försöker gnugga sömnen ur ögonen och blinka bort gruset. Vi kanske inte gick och la oss bäbistidigt, precis. Eller… någon somnade i soffan, såklart. Efter att ha ätit firarmiddag och avrundat med massa favoritglass; dajmglass.
Vi myser och busar och fixar frukost och gäspar och lyssnar på kaffebryggaren och suckar lättat, aaah.
Mannen drar iväg på uppdrag om en stund. Så vi ska ha mysig lördagsfrukost tillsammans och sedan ska jag sticka ut i snöfallet (Neej, inte snö nuu!) på en löptur, innan vi vinkar honom hejdå. Sedan väntar världsmysigt besök för mig och Minimannen. Både hjärtevän för mamman och liten hjärtevän för Liten. Jag ser fram emot synen av dom där två busiga småpojkarna som går helt bananas tillsammans. Knatar på, leker, kramas och prompt ska ha varandras leksaker. Älskade barn!
Ja. Det blir vår lördag. Och det låter som att den kommer bli finfin.
Må så gott idag, ni med!
-och TACK för alla hejjarop och grattis, både här och på instagram (@lillafrunsdagbok) och i verkligheten och överallt. Det värmer så!! <3
Lillafrun.
av Emmeli | mar 27, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Musik, Träning
Åh.
Det är så himla, himla svårt att beskriva den här dagen…
Den började med att jag vaknade, full av förväntan. Hade en skön morgon hemma, myste med Minimannen och tränade ett sjuhelsickes träningspass när han somnat. Gick sedan upp på högskolan, alldeles pirrig i magen. Nu är jag ett par skrivna sidor från att vara helthelthelthelthelt klar, tänkte jag.
Jag och kompanjonen möttes och skrev som galningar. Färdiga blev vi. Skickade in arbetet, high-fivade med varandra. Tjöt av glädje. I samma stund får jag småkryptiska sms av mannen. Såna som fick mig galen och ringde upp honom på en gång. Ett samtal som också fick mig att tjuta av glädje, ännu mer..
Sen gick vi ner på stan. Jag, kompanjonen och ännu en hjärtevän. Jag firade med att köpa mig en ljusrosa blus med fjärilar på. Mötte sedan upp mina pojkar och en megaefterlängtad vän som vi inte träffat på länge. Vi är så glada att vara i mål allihopa, på var våra vis. Det är väldigt känslosamt just nu. Och dagen i juni kommer vara lycklig men också olycklig. Vi har redan nu börjat spridas åt olika håll.. så kanske är det som jobbigast nu. Att ha fått såna här underbara vänner, faktiskt levt tillsammans om än i olika lyor, i fem år… är så himla fint.
Vi åt jättegod lunch tillsammans, pratade och livet i stort och smått och sen följde jag pojkarna på stor-ica. Drog en fredagshandling, fnissade över att det såldes palt på lösvikt i charken och mötte sedan upp vännerna igen. Pojkarna åkte hem och jag och vännerna traskade iväg och har nu varit på ännu en väns, helt fantastiska, konsert. Alltså musik… och i det läget jag är i nu, när det lika nära till skratt som till tårar… håhåjaja..
Förra fredagen var vi i mål. Allt pusslande var över och ingenting kunde längre skita sig, liksom. Så kom den här veckan, som jag blundat lite för och inte riktigt räknat med men som ändå behövde göras. Blundat har jag gjort, antagligen för att orka. Sista krystning-veckan. Men nu, är moderkakan ute. Allt är klart.
Jag är fri som fjärilen…
-Svindlande.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 25, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning
Aah, vilken jädra berg-och-dalbanedag det här har varit.
Vaknade i morse, på gott humör liksom hela familjen. Sen sköljde en sån där orosdusch över mig. Jag kände plötsligt hur himla liten jag är, här på jorden mitt i allt stort. Det är förstås en hel del vi har framför oss nu som ska falla på plats. Vi är i förändringens tider, om man säger så. Och som den kontrollfreak jag är, skulle jag helst stå här med ett litet facit i handen. För att inte veta, är tusan ännu värre än att veta, än om det man vet inte är vad man önskat. Hängde du med?
Men det är smått omöjligt, faktiskt. Vissa saker vet vi. Men jag är ivrig, så himla ivrig. Mannen också. Men nu gäller det bara att göra det bästa av den här spännande situationen och liksom flyta med, lita till att allt löser sig…
Jag och mannen riggade hemmagymmet när bäbisen somnat. Njöt av lyxen att få träna tillsammans, en onsdagförmiddag liksom. Passet blev helt och hållet galet. Vi var så fokuserade båda två, lyssnade på Lalehs En stund på jorden, om och om igen. Peppade varandra, pushade varandra och med tiden kände vi oss på ett sätt bara svagare och svagare. Men på ett annat; bara starkar och starkare. Emellanåt utbrast vi att vi ska klara det här!
Det ska vi.
Köksfönstret badar av vackra blommor, riktiga lyckopiller.
Träningen blev en skön urladdning och plötsligt var vi på toppen igen. Kände oss lite bättre till mods, lugnare i själarna och kunde fortsätta att ta vara på dagen. Efter lunch tog vi apostlahästarna ner på stan. Vädret är strålande här i norrnorr, idag också. Vi drog till ögonstället jag var hos i höstas när jag köpte mina glajjor. Gänget kände igen oss, Minimannen började rejsa där inne på direkten och inom två minuter var liksom hemmastadda. Det funkar lite så nu, Liten gör att vi blir kompis med hela världen, typ. Jag stod där och hängde i disken och bad om hjälp med linser. Jag använder min glasögon så mycket nu att jag är sugen på linser. När jag är ute och springer är världen allmänt dimmig, så att säga. Så ja, där var vi. Och i vanlig ordning när jag fått en idé, vill jag ha resultat nu. Ögonflickan i kassan såg det på mig och sa, när hon stod och skulle hitta en tid ”så småningom”, eller vill du komma in nu på direkten? -JA! , sa jag. Fick en snabbkurs i det där med lösögon och korades tydligen till den snabbaste jag någonsin varit med om, på att kunna sätta i och ur och fatta galoppen. Det hade helt sonika att göra med att jag höll på att få klaustrofobi av bara tanken att inte få ut den där linsen hon just hjälpt mig med. Jag bara haffade tag i hela ögot i princip, och slet ut linsen. Braa! , sa ögonflickan glatt medan jag satt där och blinkade febrilt. Jag hörde Minimannens VA!? och tala-vett-talan i vem det nu var där ute, och skyndade mig att slänga på en lins på varje öga, tydligen perrfekt på en gång!, för att kunna svischa ut ur ögonstället så snabbt som möjligt. Så ja, nu är jag alltså med linser. Oh, så bra! Vi var även och köpte nya löparskor till mannen. Blev tjenis med skosnubben, såklart, innan vi traskade hemåt igen.
Nu väntar kvällen, med laxmiddag och spännande hockeymatch på teveapparaten. Så ska jag krama på ungen som är livet självt och gör mig till lyckligaste morsan i världen!
Berg- och dalbanedag. Fint när dalen är mindre än toppen, får man ju ändå säga.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Lyxigt morgonmys med mormor, framför Pippi Långstrump.
Jag har tagit mig igenom livets marathon, kämpat, krystat och tagit i allt jag orkat. Och nu är ungen ute. Äntligen. Känslan går inte att beskriva. Total lycka. Så, nu när jag är så vansinnigt trött och gjort av med varendaste liten kraft jag hade i kroppen och bara vill njuta och vila och njuta och vila och… Ungen är ute, liksom. Då, då ska den jädra moderkakan ut, fastän det sista jag vill är att krysta, igen.
Samma känsla nu. Jag är igenom min tunnel av ex-arbete och låtsasjobbande och hej och hå. Vill bara bromsa, njuta och vara med min son alla dygnets timmar. Näpp. Då ska moderkakan ut. Och den här gången får jag inte ens lustgas. Vad jag menar är… jag har i eftermiddag haft ett praktikseminarium och ska nu skriva (snabbt som ögat, har jag bestämt) en rapport att lämna in. Det, är det sista. Sen är det finito, färdigt, klart och betart!
Min älskade familj peppade mig i morse. Vi hade mysmorgon, mamma och pappa var ute och gick med Liten och Torehunden och jag och mannen? Tjohooo!!! Vi fick ut och springa tillsammans. Såå jädrans…. jobbigt. Alltså, vi sprang som två jagade. Men mitt i det jobbiga så njöt jag så. Älskar, älskar, älskar att springa bredvid min man. Känner mig aldrig så stark som när han säger du orkar, lite till, du är grym. Precis, precis så, sa han när jag jobbade mig igenom varenda krystvärk…
Min ungdomskärlek och man. Ha, ha. Så rolig grej, på något vis!
Och sen piffade jag till mig, kramade Tore-hunden och världens bästa päron hejdå. Sa jag älskar er, tack för i helgen, vi ses snart!!! 
Liten snodde morfarns kepa. 
Han var så vansinnigt fräsig i den! 
FAB. Om jag säger så!
Så drog jag iväg till Luleå, hade praktikseminarium och åkte sedan hem igen. Nu känner jag mig trött och mosig i huvudet. Sörplar sent eftermiddagskaffe och har en skön stund. Vi ska äta soft korv-och-mackaroner-middag och sen grejsa vidare här hemma tillsammans ikväll. Det känns inte jobbigt, bara mysigt. Jag tycker ju sällan sånt där känns jobbigt; städning och sånt. Det är terapi och bland det bästa jag vet. Kalla mig knäpp, om du vill.
Vi har en till som håller på att bli lika knäpp..
Lillafrun.
av Emmeli | mar 22, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Träning
Åh, jag vet inte var jag ska börja. Helgen har varit och är så fin.
Igår, lördag, hade vi skön förmiddag. Var ute och sprang, bakade en morotskaketårta och var ute i friskluften och inväntade finfrämmande. Så till slut kom mina efterlängtade päron. Vi hade litet minikalas för Sixten, åt morotskaketårtan och öppnade paket. Sen var vi ute på promenad hela klanen. Åt god middag på kvällen och hade full show av den yngste här i familjen. Han kan det där med att hålla låda, om man säger så… HA HA HA!, säger han och ställer sig framför en. Då är det bara hänga på, liksom.. .
Mannen snodde ihop botten när jag var ute på min löptur. Han kan, alltså! 
Kalas i lilla lyan, för vår älskade ettåring. Och titta vilken ljuvlig blombukett jag fick av ma och pa, så himla, himla fin. 
Morotskaka. Så jädrans gott. Den här helgen var värd en ny sån. Med extra limesyrlig frosting. Åhåå, gott!
Vackra vid-vattnet-rundan.
Älskade päron. Och ja, Tore-hunden. Jag älskar dig också. Fastän du stinker sabulen ur munnen… <3
Och idag, söndag,
Vakna, mormor och morfar!!!
..har det också varit en världsmysig dag. Det enda tråkiga var att M hade uppdrag inbokat och drog iväg i morse. Men vi hann med en brakfrukost tillsammans i morse. Liten matade Tore-hunden med lepa, på livet. Och sen har vi roat oss kungligt, vi andra. Jag, mamma och Liten har varit på stan och svajsat på. Ätit fantastiskt god lunch och strosat i butiker. I vanlig efter-jag-har-blivit-mamma-ordning är det bara min mamma som lyckas shoppa åt mig. Jag? Jag kan inte det där längre, känns det som. Jag tittar bara på saker till Liten, och sen är det bra liksom. Men idag fick morsan sig lite nytt och vårfint, hurra så roligt! Minimannen gick bananas där inne på MQ, där jag stod i en provhytt. Mammamormor var honom hack i häl. Så tacksam att jag fick chans att stå i en provhytt i lugn och ro, vilket annars är en omöjlighet. Då har jag en bebbe på rymmen, ha ha!
Söndagfrukost.
Våran sömntuta.
Nu vilar vi lite, allihopa. Jag var ute en promenadsväng nyss, sov ner minimannen. Huu så kallt det är, alltså! Vi myser här inne nu. Jag förberedde middagen redan i morse, så det är soft, soft kväll som gäller nu. Vad jag njuter. Jag känner mig alldeles vimmelkantig; trött och tacksam och lycklig. Lite vemodig, tom, full av lättnad… allt i ett. Det är så mysigt att ha mamma och pappa här. Jag får känna mig som Lillflickan, Liten får massa, massa mormor- och morfartid och allt känns så gott i hjärtat.
Allt gott till er!
Lillafrun.
Senaste kommentarer