Drömgårdsrapporten!
God måndag på er!
Hoppas att ni haft en fin start på majmånaden?
Här kommer en liten återblick på hur vi avslutade april och började vårt maj. Veckan som gick, fylldes med;
Måndag och surdegsbakande!
Det här har verkligen blivit ”min nya grej”, jag fullkomligt ÄLSKAR att baka surdegsbröd. Tänk så många år jag tänkt.. eller egentligen är det den skäggige som pratat mest om det, att baka vårt eget surdegsbröd. Jag har tänkt att det skulle vara omständigt, lite för omständigt.. och nog äär det lite omständigt, men när man väl kommit in i det, så går det som hejsan! Jag som dessutom är hemma hela dagarna, finner inga problem alls med det hela, bara positivt.
April gick mot sitt slut för den här gången.
Det blev tisdagmorgon och surdegsbröden som jäst sedan kvällen innan, gräddades.
Nämen ni ser ju bara, ren och skär magi. Vatten, mjöl och salt. Och ur det får vi ett helt sagolikt gott bröd.
Det finaste brödet lindades in i kökshandduk och packades i stora korgen, tillsammans med lite annat smått och gott. För nu skulle vi dra iväg på Valborgsknytis…
.. och fira in våren med finaste Familjen B.
Det var en så god kväll, på alla, alla sätt.
Fru B hade gjort så mycket gott, på toppen av allt, en fira in våren-tårta som avslutade hela kalaskvällen. Wow!
Sköna maj välkommen till vår bygd igen! … och VÄRMEN som smugit sig på redan sista aprildagen, kom nu med besked! Kära nån, så himmelens skönt. Under motionsrundan stöp jag i en liten tuva vitsippor och blev pirrig i magen.
Med värmen och solen, kom vår-ivern, som skjuten ur en kanon, till oss alllla! Mina gullungar där, som verkar, av alla vårar tillsammans med sin morsas hejdlösa entusiasm för att kratta, ha blivit totalt smittade. Jag får nästan böna och be för att få låna en kratta, haha! Härlig arbetsglädje!
Första maj-dagen fylldes också med korvgrillning tillsammans med Farfars. Så mysigt!
En liten bit på väg med omskolandet av småplanten har vi kommit. Tagetes och praktvädd höll på att rymma ur sina byttor, bland andra.
Pausgöra i vårivern. Spela sött Maja- memory.
Torsdagkväll, nybadade barn och nybakt till kvällsfikat. Kvällssol ända in i Salskammaren.
Fredag och projekt ”tvätta alla vintermunderingar och bära ut dessa samt alla tjocka handskar, vinterskor osv. till klädförrådet”, checkades av helt och hållet när det sista bars ut. Härlig känsla!
Småpojkarna följde med ner till Pinglangrannen medan jag fejade vidare hemma. Såå lyxig stund för mor och småttingar.
Helgen inleddes också så lyxigt, med en skitjobbig och väldigt efterlängtad löptur. ”Slaktarbacken” hemåt, alltid flåsig och själagod.
Till kvällen vinkade jag och barnen hejdå till jourande Brandispappan och drog ut till havet, för att hälsa på Storan och gänget. Fredagsmys!
Lördagmorgon.
Efter frullen drog jag och barnen på Lillebrors fotbollsträning. Sedan vidare hem till Mormor och Morfar, där alla barnen stannade, för själv susade jag sedan vidare!
Här, på Ådalens auktionsverk, mötte jag upp Jonas och Nathalie för en blixtvisit. Vi fyndade några fina pinaler.
Sedan fortsatte vi till Kramfors för att kila in på vårt gamla gymnasium, Ådalsskolan. Hade tre mycket goda år på Naturlinjen där och mindes direkt den pirriga innan-prov-känslan jag brukade ha, när vi gick in i Aulan.. den här lördagen skulle vi förstås inte alls skriva klurigt matteprov eller så, utan bara få sitta och lyssna, i lugnan ro på Patrick Sellman och hans kunskap om beredskap på alla möjliga vis, bland annat. Otroligt intressant och det var en skön känsla att sitta där och känna att vi kommit en god bit på väg med våran egen. Det behöver ju, som sagt, inte handla om att det blir krig.. jag ÄLSKAR känslan att kunna rå oss själva, att vi kan ta hand om oss.. alldeles på egen hand, i alla fall ett litet tag. Mätta hela flockens magar i ett gäng dagar, utan att gå till affären.. dricka rent vatten, trots att det under ett gäng dagar inte kommer något ur kranen… osv. Scouten och trygghetsknarkaren i mig mår gott av att preppa och hamstra på olika sätt.
Barnen hade haft det så fint hos Morfars medan morsan varit på vift och till kvällen när vi kom hem till gården igen, så förstod vi också vad Brandispappan hade påtat med här hemma hela dagen.
En del av det ser vi här; ett litet bygge… uppe på taket. Hujedamig, jag som avskyr höjder är på riktigt LIVRÄDD när han är där uppe… men M sitter fast i sele och då känns det lite bättre. Detta påhitt tillhör Vårlistans punkt ”-Klättra upp på hustaket och med kamera försöka förstå hur rök-kanalerna ter sig… drömmen om kakelugn, ni vet. Så sprickfärdigt STOR nu!” (övriga Vårlistan läser ni HÄR).
Söndagmorgon och plötsligt kyligt igen, morgonrundan satt ändå så fint. Lägdorna intill gården är nu i det närmsta helt, helt snöfria. Så fort det gått, alltså.. snösmältningen!
Juni och jag pysslade kort och paket och slog in småpresenter. Söndagen innehöll 3-årskalas och också två fotbollsmatcher, där 10-åringen spelade…. ja, även 2-åringen var ute på planen en sväng… ”hoppsan!”…. ”vem rår om den där ungen!?”… jo, det var visst vi.
Virvelvinden O.. häng efter honom, om ni kan! 😉
Till kvällen landade vi hemma efter en väldigt innehållsrik helg med många timmar på vift. Så skönt att landa hemma, halvt kolavippa av småkatternas söthet.. långläsa… och somna tidigt… tillsammans.
En så underbar och vårfin vecka, det där var. Tack livet <3
…
Nu är den första hela majveckan här…
Önskeplaner för vecka 19
-Omfamna en majdag i sänder!
-HemmaMamma mig! .. ta hand om djur och barn och hem, ni vet.
-Försöka komma ihåg, att ta fram pärer ur matkällaren för att göra till sättpärer!
-Träffa min älskade Bästis-Idan! <3
-Baka matbröd förstås! … längtar också massor efter ett redigt bullbak, men det får nog vänta.
-Njuta långhelg! … med vännerhäng och dop, bland annat.
…
Önskar er alla en god, god start på den här majveckan! Ta hand om er, allt vad ni kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Vårbruket och den långa vårlistan!
Magnifika maj, är här!
Snoret torkade lika tvärt som vinterkyla byttes mot redig vårvärme. Snöhögarna bara rinner bort och gräset håller på att grönskas, redan efter ett par varma dagar. Njutet hos människor och djur, går inte att ta miste på. Äntligen!
Och vid det här laget vet ni att vi, kanske särskilt undertecknad, är väldigt förtjusta i att skriva listor. Inför ett nytt år, ny årstid osv.. så skriver jag och den skäggige alltid en lista.. och vet ni, vi förstår alltid redan innan att det är ORIMLIGT att hinna med allt som står på dom där listorna… men det är önskeplaner, drömmar… som bara måste få komma uuut. Och med den där tillåtande känslan, med den vetskapen och acceptansen att vi inte kommer kunna pricka av allt, så är vi sååå nöjda när vi plötsligt får pricka av en punkt, såå nöjda över att ha den där listan och känna riktning.
Det är ju inte alltid jättelätt, liksom.. i ett småttingfamiljeliv där det susar av att bara leva det älskade lajvet. För just det; att leva lajvet, är alltid allra viktigast, alltid. Som att vi vill åka på majvacker familjeutflykt med vännerna, njuta barmark i skogen med hästarna, gosa med kattungarna i massor, fira familjefödelsedagar, konfirmation, dop, heja på små fotbollsspelare… och bara slå sig ner mitt i allt, och njuta…. ”å, hoppsan, ÄTA bör man göra även under maj månad!?”, känner både jag och M, varje år.. ingen vill avbryta påtandet för att spisa…. disken får växa under dagen. Ett ryck om kvällen eller tidiga morgonen, får räcka. Det måste få synnas att en fejar på, liksom!
Vi ser vilka punkter som ses som stora eller små, vilka som tar mycket tid och vilka punkter som är smågrejer som man gör i ett nafs.. vi prioriterar. Ni vet, väljer… och väljer bort 😉
Där på stolen ligger den alltså, Vårbruket-listan.. Vårlistan som bara jag rör vid den, fylls på, med mer och mer. Smått som stort. Såklart ni ska få se vad det står där! Och svar ja! … jag har absolut redan pyntat fönstersmygarna, trots att där är spånigt, skitigt och dom ljuvliga små mormorsröda pelargonerna samsas med pinaler i massor som inte alls hör ett kök till, egentligen.
”Pynta i renoveringsröra”, en paradgren jag bemästrar väl efter nio år i ständigt kreativt kaos. Sånt som faktiskt förgyller skaparprocessen otroligt! … kanske får ni ett annat svar om ni frågar Byggmästaren… ”mhmm.. då ska jag bara flytta på ett par peeelllargooner innan jag kan börja snickra…”, kan det låta… ääsch!
”Ska ni hinna allt det där, på EN vår!?”, undrade ena lillungen efter att ha läst den där lilla listan..
Vårlistan!
-Åka på tippen med ”det som gömts i snö”-högen! … vaa, har inte alla såna skräphöger efter vintern!?
-Klättra upp på hustaket och med kamera försöka förstå hur rök-kanalerna ter sig… drömmen om kakelugn, ni vet. Så sprickfärdigt STOR nu!
-Stormocka hästarnas permanenthage! .. ”åå det HÄR längtar jag till, sa 10-åringen! För mitt i allt, när man är som tröttast, då kommer mamma och säger; ”nu är det fiika!”. Tårögda blir mor och far av orden. Självklart är det för barnen, att vi är med och grejar, tillsammans, hela tiden.
-Fräsa Potatis,- och Rotsaksland!
-Räta upp staketet kring Köksträdgården!
-Fixa barnens egna odlingstäppa!
-Kratta & Röja på gården efter vintern!
-Fälla Döda Björken…
-Ta bort den sista vajern som strävat vår lagård senaste tre åren! .. inte bara att släppa på, förstås. Strävning på insidan behövs.
-GRÄVA ute på gården! … fråga den skäggige om exakt vad…
-Måla trägungan!
-Skola om plant + Flytta ut alltsammans i växthuset!
-Måla kökstaket!
-Sätta klart pärlspont i köket!
-”Flytta köket” ….
-Laga hönsgården! … snön tog taket i vintras.
-Så! … jaaa, jag drömmer sååå, om att vi ska hinna så i maj redan. Alldeles i slutet, blir bra nog… men förra året var vi flera veckor senare .. denna punkt kommer prioriteras högt!
-Sätta pärer! … ingen katastrof alls om det blir en vecka in i junimånaden heller..
…. var det allt, tro? Hahah!
Bara att sätta fart, ju! Behöver jag säga att tv:n aldrig ens slås på denna tiden på året? Att vi lägger oss fysiskt tvärtrötta om sena nätterna? Att det där med städning in i hörnen iiinte prioriteras så högt just nu. Att vi absolut piffar bron med lerstövlar, avkap från snickrandet, tvättade vinteroveraller som hänger på tork osv? Att det här är årets absolut mest intensiva tid? Att vi ÄLSKAR att greja?
Magnifika maj, hej!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
God måndag kära ni!
Här kommer veckans drömgårdsrapport… med glimtar från senaste aprildagarna i livet!
Veckan som just gick, fylldes med;
En alldeles fantastisk veckostart. Nybakt surdegsbröd till frullen…
…sol, fotbollsspelande ute på lägdan och ”ridlektion”… Mamman skulle vara ridlärare, så gärna så!
Snodde ihop en falsk ostkaka/zucchinikaka (recept HÄR) och bjöd över Storan på fika och kattungegos. Medan vi hade lyxig systerstund…
…fick barnen sin önskning för veckan uppfylld. Studsmattan åkte fram, pappan fixade. Alla iklädda vintermunderingar… men fram skulle den, den efterlängtade studsisen!
Här, ett gäng hungriga vargar som njöt av middag spisad ute på muurikkan. Så festligt! Älskar att pyssla om vardagen, är så tacksam över leva den på ett sätt att den inte är en transportsträcka till helgen, utan vårt guld.
Här hade vi just kommit hem efter en dag på vift i stan. Å, himmel, så skönt det var att komma hem. Bära hö och bli trött i kroppen.
Dessa tu har suttit otaligt många timmar i traktorn. Försökt skrämma bort lervällingen som blivit i hästhagen. Det gick jättedåligt.
För våren, gick det också jättedåligt. Jag packade ner lillminsting för nattatur och försökte verkligen känna CHAAARMEN i att snön föll….. gick jättedåligt. Men sällskapet var så gulligt att leendet hamnade på mig, i alla fall. Väder ändå, en himla lyx, att få vara med om, oavsett.
Hej hej mitt i veckan! Småpojkarna som är peppade på att kratta löv i trädgården.. fick snökratta istället.
Så ohyggligt fräsch morsa där också. Munsår, taggtråd i halsen och dunderförkyld plötsligt. Men supernöjd över att enkelt ha kunnat vattna kålsådderna i växthuset… men snö, alltså.
Lill-coop ordnade mig vår för 40 kronor. Taget! Den blå lilla pensén gjorde hela skillnaden.
HemmaMammabestyren avlöste varandra. Som att servera barnen och småkompisar mellis. Så lyxigt, för både mig och dom.
Det bakades muffins av hemägg och dom jäste upp och blev till så roliga, gooda former.
Medan barnen målade med sin fina ”Gun-post”; papper och kritor i massor. Satte jag mig bredvid och knåpade ihop ett litet presentkort till en högt älskad människa som skulle fylla år.
Misseongarna växte för var dag! En redig presentation av gänget är tusan på sin plats snart, tänker jag.
Och så blev det fredag! Efter en småkrasslig vecka var det extra skönt att landa i helg. Först ett städryck…
Sen tog vi helg, allihopa! PappaMorfar kom och strösslade hästarna med morötter..
.. och sen åt vi middag allihopa tillsammans. Eller inte MammaMormor, för hon var iväg på äventyr. Men vi andra mumsade på och njöt fredagkvällskänsla. Denna fiskgratäng är enormt enkel och lika god, gör den! Recept HÄR!
Glass till efterrätt, vilken höjdarkväll!
Lördagen var en ösregnig och hela familjen-snorig variant. Vi kämpade på med grillunch och lite hästpyssel, annars hängde vi inne resten av dagen. Medan jag och större barnen spelade kort och mumsade karameller, stod M och Lillminsting på stegen tillsammans och grejade med pärlsponten.. titta HÄR, så förstår du!
Till kvällen gräddade vi underbara pizzor på pizzastålet. Med en enkel pizzasallad till. Mums!!
När Lillminsting skulle nattas till lördagskvällen, gick vi byatur hela gänget. Storasyskonen fångade pokémons och var så exalterade.. vi päron, kände oss ovanligt peppade på att fånga kvällstidningen..
Vi avrundade veckan med en långstunds hästande. Storebror drog till bästisen, tre minstingarna till Farmor och Farfar och vi päron fick ge oss iväg på en så rolig (väldans fartig) ridtur… efter att först ha ryktat bort hälften av hästarna, kändes det som. Otroligt tacksamma, över hela alltet!!
Tack livet för en så fin vecka, trots förkyld familj. <3
Nu är en ny vecka här! Värmen som vi är lovade nu, är så välkommen. Vi skrev en vår-lista igår, jag och M… varpå ena lillungen sa; ”men alltså…. har ni tänkt hinna det där, på EN vår!?”. Haha! Tack barnen för att ni tar ner mamma och pappa på jorden….
Önskeplaner för vecka 18
-Njuta det sista av april och välkomna den sagolika månaden maj!
-Nu sjutton ryker vinterkläderna! Här ska tvättas, torkas och packas undan vintermunderingar.
-Baka surdegsbröd! … hade uppehåll förra veckan, bakade ”bara på vanligt vis”… och har läääängtat efter att få sätta händerna i en surdeg , vika och greja. Grädda och njuuta!
-Någon bytta av omskolning önskar jag hinna med! .. så snabbt det är möjligt ska småplanten få flytta ut till lilla Pettson-växthuset, men det är inte riktigt ännu. Det märks att det varit liite sol.. det går rätt trögt, tycker jag. Skulle ha varit hjälpt av växtbelysning men det har jag ej förmått mig att ordna.
-Fira Valborg med finvännerna!
-Gå på föreläsning i lillstan! ”I väntan på katastrofen- Patrik”, ja eller Patrik som brukar gästa Kalle och Brita i programmet ”Hjälp vi har köpt en bondgård”, ni vet? Han ska få strössla klokskap över oss. Vi ska lära oss mer om prepping och beredskap. Kul och viktigt!
-Tuffa på i köket! ..Fortsätta sprika pärlspont, blanda ihop en fantastisk gulfärg, måla…
–Njuta FÖRSTA HELGEN I MAAAAJ!
….
Önskar er alla en jättejättefin vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan i vanlig ordning, här och /eller inne på Instagram.
Emmeli
9 frågor & svar om Mammalivet
Här kommer några frågor om Mammalivet som ni ställt senaste tiden,
som jag nu ska försöka svara på! Håll tillgodo, långläsning följer!
…
”Hur tidigt kom drömmen om att inte hoppa in i ekorrhjulet? Kom den samtidigt för er båda?”
-Så länge jag kan minnas har jag drömt om att få leva såsom vi gör nu.. minns när jag och min barndomsbästis-Ida satt inne i flickrummet och fantiserade om framtiden och vuxenlivet.. jag drömde om många barn och att få leva på en lagomstor gård med djur.. pengar var inte viktigt, alls. Den där blåögde typen jag kärat ner mig i, redan i sjunde klass, var också involverad i drömmarna. Så fint att få dela livet med just den människan nu, sedan snart 15 år. Från dag ett, har vi ”kört vårt race”. Följt vårt flöde. Så tacksam, att han vill precis lika. Vi utvecklar våra drömmar och mål hela tiden, hittills har vi bara velat åt samma håll… En ynnest i sig.
”Tyckte det var rätt jobbigt att vara hemma ensam med ett barn. Något tips inför mammaledighet med två?”
-Den här frågan är lite svår att svara på, då det inte riktigt framkommer VAD du tycker var det jobbiga. Jag försöker gå till mig själv i frågan, men det känns också lite svårt.. för dels hade vi ju det lite annorlunda med vår förstfödde.. kring halvåret började han på högskolan ju, med den snart-färdige-frökenmorsan, och när han inte var där, så var det mys hemma med mamma och/eller pappa som gällde.. då M jobbade mycket kvällar och helger så hade vi mycket tillsammanstid under veckorna.. vi hängde mycket med våra vänner, varav ett älskat par också blivit föräldrar i samma skede som vi. Det var himla gott att dela upplevelsen att vara förstagångs-föräldrar, med några vi tycker mycket om.
Undra om du kanske kan syfta på att det var ensamt? Det är alltid en god idé att söka upp goda människor att hänga med, lite lagom, tänker jag. Nymamma till två, minns jag som större utmaning än att vara Hemmamamma till fyra nu.. på riktigt. Det beror förstås på flera faktorer, min inre utveckling, bland annat… som jag inte tror hade gått att skynda på, vi lär oss ju saker om livet och om oss själva, hela tiden och av det vi upplever. Men det är såklart en sport, att lyckas hålla sin toddler (om det nu är det avståndet på syskon man får, sådär 1,5-3 år), samtidigt som det ska ammas, sytas och bytas. Det äär vad det är! Det äär inte skiitmysigt exakt hela tiden, det äär körigt stundvis att räcka till. Känn dig världsviktig och som en superhero, var snäll mot dig själv. Det är inte hela världen om du behöver slå på bolibompa mitt i dagen en stund, då din toddler vägrar påta med annat och mest kanske bara gör rackartyg, under amning/matning.. och det är mer än okej om det ser ut som ”hela havet stormar” hemma, det är livet som pågår. Återigen, att möta upp människor du får energi utav, i lagom dos, kunna utbyta lite liv och inhämta ny energi, är himla härligt. Glöm inte att strunta i tvättberg och dylikt, till fördel för en endorfin-god promenad eller gympastund, ok?
”Hur tankar du energi? Man älskar ju sina ungar men ibland behövs ju en andningspaus..”
-.. för precis så, med rörelse, tankar jag energi som effektivast. Små, högintensiva tabatapass, skrotlyftande, prommisar och löpturer. Bra mat och sömn också, lika viktiga parametrar för orken. Gå en prommis med en vän, prata med bästis/mor/syster i telefonen en sväng. Pratstunden med M om kvällen, när alla barnen sover, guldgod. Att bara gå ut till djuren och pusta, är fantastiskt det med. En ridtur, fullständigt själamagi. Är det sommar kan en kvällsstund ute i köksträdgården, med lite skördande och blomsterplock, göra mig totalt salig. Och som du säger, än hur mycket vi älskar våra barn, än hur mycket jag älskar att vara med dom och göra allt tillsammans med dom, så kan det kännas som ompyssling av mig själv när jag får påta för mig själv någon gång utimellan. Att vika tvätten i lugn och ro, städa eller baka.. allt det där som vi tycker om att göra tillsammans, men som kan vara skönt att göra själv, kanske mest för att få höra mina egna tankar på ett sätt som ju är omöjligt när småälsklingarna är i kring och fokuset är på dom. Det äär inte ego, att tänka på sig själv med jämna mellanrum, som mor. Det är faktiskt ompyssling av hela familjen. Mår mor bra, mår oftast hela flocken bra. Och tvärtom.
”Vad anser ni viktigt i er barnuppfostran?”
-Vi öser våra barn med kärlek. Och tid. Vi har skapat oss möjligheten att vara med våra barn, i massor, vilket känns så viktigt och hjälpsamt i försöket att forma trygga, varmhjärtade samhällsmedborgare. Att vi, deras livets största tryggheter, får vara med och visa dom livet… vikten av ”att vara snäll”, ”ta hand om varandra”, ”känna tacksamhet”.. osv.
”Barn gör inte som vi säger”, ni vet. ”Barn gör, som vi gör”. Jag och den skäggige försöker vara två goda förebilder, kärlek och respekt, i massor, oss emellan. Vi är också otroligt noga med att PRATA med våra barn. Om stort som smått. Inga frågor är för små eller för stora. Vi funderar och svarar, allt utefter förmåga.
Jag som är hemma själv med barnen, umgås allra mest med barnen, är också himla noga med att prata om hur det är att vara människa.. att det inte bara är glada, lätta dagar, med energin på topp. Jag vill inte att mina barn ska få föreställningen om att livet och att vara människa är så, tänk så jobbigt dom kommer att få det då? …jag tänk, så jobbigt det var, att vara ”en prestationsprinsessa”. Jag har tagit mig därifrån, tack vare barnen. Om inte jag vågar visa mig svag, säga orden ”mamma orkar inte det idag”, säga det otroooligt svåra ordet ”nej”, ibland.. hur ska barnen då veta, våga känna, våga säga nej, förstå att allt är ok, som stor? Vi är också noga med att ”erkänna våra misstag”, att kunna säga förlåt är så viktigt. Säga förlåt. Och att förlåta.
… utöver detta har vi förstås en hoper regler här hemma. Barn älskar ramar och regler. Ta bara grejen skärmtid som är så himla på tapeten idag. Vi har våra regler, barnen vet vad som gäller, vi behöver varken diskutera eller tjatas ner. Eller som när vi päron säger, ”barnen, nu är det eran diskmaskin att tömma!”, mötas av ett ”okej!”, är också en viktig grej… för ”i en familj, hjälps man åt”. Utefter förmåga. Barnen är fullt införstådda i att om man hjälps åt, på alla sätt (med små sysslor men även hur vi är mot varandra) så finns det som mest energi till att göra roligheter tillsammans. Det vet dom, för att vi har pratat mycket om det.
Att alltid tacka för maten, ställa undan tallriken, tacka för sig när man får något, osv..också viktigheter.
Sen önskar vi skapa små, trygga individer med fullmatad Jag-kan-känsla. Vi låter barnen vara med och greja med oss, i stort som smått. Så fort barnen visar intresse på ”kan själv”, då hurrar vi. Dra fram pallen till diskbänken och hälla i vattnet i glaset, själv. Baka och laga. Fodra djur och odla. Som plutt, klä på sig själv. Som större barn, baka kakan själv. Jaa det sölas och har sig, men dels lär sig ungen, växer av att kunna och som superbonus underlättar varje litet ”kan själv”, till den totala ”hemma-servicen”, ju! Storasyskonet som stolt kan ge lillasyskonet ett vattenglas, ger inte bara var barn boost.. utan är alltså också en hjälp, till hela flocken. Smaart va!
Det här ämnet går att prata hur mycket som helst om, ju. Älska, älska, älska barnet/barnen.. kärlek, kärlek, kärlek.. så kommer vettet på köpet.. eller vad var det Astrid Lindgren sa?
”Hur ser era morgon- och kvällsrutiner ut med barnen?”
-Antar att det är vardagarna vi tänker på här… då är det jag och barnen om morgnarna. Vi vaknar tillsammans vid sju, eller strax innan. Äter frulle och gör skolbarnen redo för skolan. Det värms mammabröd, mixas smoothie, steks ägg, kläs på och grejas i salig blandning. Lugna ”morgonmusiken” sätter god känsla (vi har i alla hemma-år lyssnat på en lugn bossanova-cover-lista, som ni garanterat är många som hört under åren). Antingen skjutsar jag eller M sedan till skolan (under vintern hjälps vi åt mycket med det). Vi andra fortsätter sedan morgonmyset en stund, innan djuren tas om hand.
Kvällarna, hjälps vi oftast åt att göra barnen natta-redo.. om det inte tex. är brandövning, M håller på med något moment i renoveringen som inte går att stoppas just då… eller att det är vinterkvällarna där Storebror och M är på hockeyträningar, då är det jag och barnen som donar själva… rätt så ofta om jag tänker efter, haha! Kvällsfikar, liten tvagning, pyjamas och tandborstning. Läsa läsa läsa, prat om dagen, ”Gud som haver” och Godnatt. Jag nattar alla barnen, i de allra, allra flesta fall. Ligger alltid kvar i sovrummet tills alla barnen somnat. Har alltid nattat alla barnen samtidigt. I perioder kan något småsyskon ha nattats tidigare, men som det ser ut nu med 2,5-åringen som minstunge, så nattas han samtidigt men sover en låång lur i vagnen under dagen. Vissa kvällar nattar vi båda två, för att vi och barnen, tycker att det är himla mysigt att avsluta barnens dag tillsammans så.
Och ännu en variant av nattande, denna tid och framåt hösten.. är att turas om att promenera/springa med vagnen, söva Lillminsting så först och sedan resten av gänget hemma. När vi bara hade Tripp Trapp Trull, alla vagnsåkande, så nattade vi supermycket i vagnarna under sommartiden.
”Hur har dina amningsslut sett ut?”
-Nummer ett och två slutade i princip vid samma tid, kring ett år. Ingen större separationsångest eller dylikt för någon av oss. Jag har en egen teori om att jag själv var så inne i att amma just ett år. Att både jag och barnen var färdiga då.. tvärslutade liksom. Var inte mer med det. Sen kom småbrollorna, och min inställning till amning har blommat ut, till fullo. ”Varför ska vi sluta då, vid ett år? Bara för att de flesta gör så?”.. vågat lyssna till min egen mammaröst och helt och hållet följa med ungens och min önskan. Nummer tre ammade till strax innan 2,5 år. Nånstans där började det kännas kämpigt, natt-ammandet tog för mycket energi till slut och vi fick smyga bort amningen.. minns det som några tuffa nätter, så svårt för lillmänniskan att förstå att det var slut nu.. men återigen, hade jag möjlighet att ösa barnet med tid = närhet i det här fallet. Vi hittade snabbt ett nytt sätt att gosa på, kramas och vara nära, nära.
Lillminsting är strax över 2,5 år.. och är inte alls på väg att sluta ännu. Jag kan gruva mig lite av tanken på att sluta amma Lillminsting, dels för att det högst troligt är vår sista bäbis.. men också just för att kanske behöva säga nej till det han tycker är det absolut gosigaste i livet. Men vi får väl se.. kanske känner han sig bara färdig en dag… då åker jag med på det beslutet…. innan konfirmationen någon gång, i alla fall….
”Vad har varit utmaningarna som hemmamamma?”
-Att räcka till för alla. Att orka, genom tider där livet både innanför och utanför vår egen bubbla, är skakig. Då jag är trött och skör, men ändå ska orka precis som vanligt, dagar som dessa när jag, om det goda humöret ändå orkar med, kan skratta och säga ”haaallååå, var är personalen!?”.
”Vad gör ni i regel en helt vanlig dag?”
-Myser, leker, pysslar. Är ute. Tar hand om djuren. Lagar mat och bakar. Handlar, lämnar och hämtar skolbarn. Kompisleker/ Träffar Morfars. Städar, tvättar. Denna tid på året, mycket fix med odling.
”Jag har följt dig sedan Sixten var liten och förundras över hur ni utvecklats som människor! Jag vet att du vid ett par tillfällen nämnt att du behövde dra åt handbromsen efter att Juni föddes. Att kraven på dig själv var för stora. Jag skulle så gärna vilja veta mer om hur och vilka förändringar du gjorde för att nå dit där du är idag? Jag tänker att vi är så otroligt många här ute som är där du var då, som skulle kunna inspireras och känna hopp av din erfarenhet”
-Ja kära hjärtanes, jag äär så ofantligt tacksam över den inre resa jag (M får tala för sig själv, nu pratar jag om mig) fått/får uppleva. Dels var vi väldigt orutti på livet när S föddes, så himla unga ju. Utvecklas gör vi fortfarande, hela tiden och det är en sådan häftig känsla. Jag är så otroligt tacksam och LYCKLIG i livet. Lever utefter de värderingar som står mig (oss) viktiga. ”Följer hjärtat och känslan hela tiden”, som M så fint sa i lilla Nyhetsmorgon-inslaget. Vågar lita till min magkänsla och inre röst. Litar på mig själv som mor.. med dom orden sagda, INTE sagt att jag är perfekt morsa på något sätt, men JAG DUGER. Jag gör mitt bästa och det är himla gott nog. Som sagt, är jag så noga med att visa barnen att morsan minsann inte är någon maskin utan en helt vanlig människa. För dom orkar jag alltid lite till, men nej, det är inte på något sätt farligt att visa sig svag ibland, tvärtom!
Min mor brukar alltid säga, när hennes dotter i perioder i livet varit/är väl ivrig; ”Emmeli… Rom byggdes inte på en dag”. Och det äär faktiskt samma sak här.. med min inre utveckling, Mammalivet. Grundtryggheten i det. OMÖJLIG, att byggas till fullo med första barnet. Kom liite smygande med andra. Men för varje barn, för alla livserfarenheter vi fått och får erfara, så får vi perspektiv som formar oss och vad som gjort att jag/ vi är där jag/vi är idag. ”Tant Pedant” till exempel, som höll på att fullständigt bränna ut mig som tvåbarns-småttingmor, alllllt skulle vara så perfekt åt alla håll och kanter… det var sååå viktigt….livet höll på att inte få rymmas, alls. Det är en, av alla delar. Jag älskar fortfarande nystädatkänsla, inte tu tal om det, som Farmor Gertrud skulle ha sagt. Men, vårt hus är hem.. och här levs det, för fullt. Fyra barn, många djur, två kreativa päron. Livet levs här, och det syns.
En annan del, är att jag lärt mig av att titta på ”dåliga exempel”, sett hur andra mödrar totalt slitit ut sig, utmattats.. egentligen helt i onödan. Lärt mig, vad jag vill ta avstånd från. Lärt mig, vad jag finner är viktigt. ”Duktiga flickan” i mig, är fortfarande ”duktig”, vill göra sitt bästa, älskar att dona och greja, finnas till för andra osv osv… men allt är på ett annat sätt, det duktiga (för det är inget fel att vilja ”vara duktig”, synonymer till duktig är ju till exempel; ”händig, stark, företagsam) kommer sig av vilja, känsla, styrka, kraft, tacksamhet till livet. Det handlar inte om att vara duktig, som i att ”vara perfekt, bara göra rätt, aldrig göra fel” osv. Det handlar om att jag vill saker. Känner mig stark. Mår bra av det jag gör.
Jag hittar heller inte på måsten som förut. Jag formar det jag gör, utefter livet, dag för dag, inte tvärtom. Jag till exempel bakar och fejar, tar hand om barn och djur, i så mycket högre grad nu, än för en hoper år sedan. Men det finns inga påhittade måsten, påhittade tvång bakom, mina Mamma-superkrafter används rätt…. jag kutar för att jag mår bra av det, bakar bröd för att jag älskar att barnen älskar det och för att det är en så god känsla att ge barnen ren mat. Och ni vet hur jag resonerar inför jul, till exempel? (LÄS HÄR).
Allt det här, är inget jag bara ”poff” hade kunnat lära mig… över en dag eller två. Livet, formar oss. Utvecklingen sker, när du vågar stanna upp, fundera, känna en riktning… självklart, kan vi inspireras och lära av varandra.
Tack livet, för att vi får leva, känna och växa. Så tänker jag. Tuffare utmaningar och erfarenheter har gjort oss än mer tacksamma till livet, mer jordade, starkare och hjälpt oss att våga strunta i såna där hitte-på-måsten.. det är en så häftig känsla, att följa sitt eget flöde. Livet är för dyrbart för annat..
… Tack för en hoper intressanta frågor. Hoppas att ni tyckte att denna långa svarande Mammalivet-novell var givande att läsa.
Kom direkt till tidigare Frågor & Svar, genom att klicka HÄR!
Må så gott, tills vi hörs igen!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Det är måndag igen och ännu en vecka ligger i hjärteasken!
Några glimtar kommer här! Veckan som gick, fylldes med;
Underbar veckostart. Bvc-besök med småpojkarna, promenixande och Måndagshäng efter skolan med ”Frugan och barnen”.
Trots kyligt så smälter snön.. köksträdgården, hej!
Vi hängde med fina grannhunden.
Piff och Puff sände livets första LIVE på instagram och det var så förbenat trevligt att det gör vi nog om…
(missade du den, men vill se den? Klicka då HÄR!)
Morsan tankade superkrafter. Lyfte skrot, hoppade hejvilt, promenerade och sprang.
Vi tankade kattungegos också. Fortfarande så otroligt drömlikt att vi får uppleva det här tillsammans. För var dag blir misseongarna bara sötare och sötare. Snart smått ohanterbart.
Vi pysslade, som var dag, om gamla lillponnyn lite extra. Han får sitt, i ljummet vatten, uppblötta gräspellets.. utöver funktionsfodret och höet vi ger alla hästarna. Tänk att vi trodde att vi höll på att mista honom i höstas när han tvärt tappade hull.. hans tänder visade sig vara slut, längst in i munnen… och veterinären tyckte att vi lika gärna kunde ta bort honom, där och då, mitt på gräsmattan. Chocken.
Så glad att vi sansade oss, lyssnade till hjärtat och oss som faktiskt känner denna lillponny.. som är pigg och glad, men som behöver lite hjälp med att äta. Nu är han så fin, mår så gott. Lite tuffsig, precis som andra hästarna denna tid mitt i pälsfällande. Lilla B som är den som har största ”ansvaret” över lillponnyn, har nog sagt ja nästan varje dag, hela vinter, medan han tagit hand om ponnyn att; ”jag är så glad för att min ponny lever”. Lillvännen.
Middagsbestyr! Kikärtsvåfflor blev det här. Med nykokt blåbärssylt och vispgrädde. Typiskt gott en snögloppig aprildag.
Torsdagsstund. Skrållan och jag roade oss med att hitta på egna tallinjer, kasta morötter till hästarna som stod och glodde intill och sörpla eftermiddagskaffe…
Fredag! Den bloggade jag ju om HÄR .. mestadels. Och ja, det blev vårens första löptur med springvagnen. Så tungt i uppförsbackarna, men så härligt.
Så himla trevligt fredagsmys hade vi också, med Kusinfamiljen. Olof parkerade sig bredvid lilla halvåringen, sittandes på lillstolen, med snabbskorna på.. försökte passa upp lillbebben allt han kunde.
Lördagmorgon! Innan Lillebrors fotbollsträning och dessa tu sedan drog iväg på äventyr tillsammans med jämnårig kusin, långfrulle med schack.
Kvar hemma, blev Störst och Minst.
Och päronen! .. utehäng med korvgrillning, långprommis med pojkarna.. och en hel del spikande och målande fyllde lördagen. När jag var vimmelkantig av färgblandande, pep jag upp till odlingsrummet och skolade om tomatplantor.
Veckans sista dag!
Med påtande av olika slag. Lill-Olof hjälpte pappan att greja ute. Storebror lekte med kompis. Mellisungarna var fortfarande på äventyr.
Jag donade i timmar inne i köket. Bakade surdegsbröd och Mammabröd. Lagade lunch och preppade middag bland alla surdegsvik. Middag, i lergryta. Bland det godaste som finns.
Till kvällen var flocken samlad igen och den känslan är den bästa i hela livet. Tacksam för en så alltigenom vacker vecka, mitt i livet.
Tacksam, för hela alltet. <3
Önskeplaner för vecka 17
-Njuta av vårens energi och också komma ihåg att bara vara-vara mitt i allt! .. så ljuvligt att bara tvärvila mitt i ivern, känna doften av vår, lyssna på måsarna .. andas djupt. Värmen, den längtar vi till nu…
-Barnens önskning; Ta fram studsmattan!
-Smyga igång ”vårbruket”.. börja årets stormockning av hästarnas vinterhage…
-Träffa älskade människor! .. så tacksamma är vi över alla fina människor vi har i vårt liv. Guld värda.
-Susa till stan! … hujedamig. Men ett viktigt sjukhusärende väntar, så vi passar på att beta av andra ärenden också när vi liks är där.
-Försöka komma framåt i köket! … livet får utvisa om det finns någon renoveringstid (och ork) kvar denna vecka eller ej.
-Fira sista helgen i april!
…
Önskar er alla en fin vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.