Att summera ett helt februari!
Februari, månaden när ljuset så tydligt återvänt mer och mer för varje dag..
Det här är en av alla utestunder med barnen. Här hade vi tagit oss till byns bästa pulkabacke. Så jobbigt uppför. Så kul utför!
Februarisöndag hos mor och far. Vi gjorde palt tillsammans, mamma och jag. Det blev så himla gott! Och med bastu på det, var paltkomat och tröttheten omöjligt att blunda för….
Livets olika bestyr har gjorts. Det är arbetssamt att bo på en gård med allt vad det innebär. Det är inte för alla. Men tusan, alltså… det är för oss. Vi är så tacksamma över vår plats på jorden.
Här fann jag mig själv mitt i dagliga djursysslorna, stå och glo och förundras.. hur vackert ljuset nådde in i lilla högolvet, alltså.
Två små dagar har jag hoppat in och hjälpt till nere på skolan, men annars, bara, bara fyllt dagarna vanligt hemmaliv. Långa, lugna morgnar med barnen, varje dag.. något utav det bästa.
Vi har pysslat och skapat tillsammans. En lufttorkande lera som jag haft liggande på vänt länge, togs nu fram och det var himla trevligt att greja med. Det gula hjärtat gav jag till den skäggige i alla hjärtans-gåva.. en ”här-kan-du-lägga-din-giftasring-när-du-snickrar-och-grejar-skål”.
Vi har haft helgdagar med fokus på sånt här. Vila, friåkning i ishallen, slalom utför lobryggan, korvätande i snösoffa och så.
Pelargonerna väcktes och hemmets övriga blomster togs omhand. Ja, ja, ja…jag hade förstås liten lekande hjälpreda intill och tillsammans ordnade vi så att det såg för jäkligt ut till sist.. Sivert såg ut att signalera ”Send help, please!”.
Alla hjärtans dag-kram nere i lösdriften. Med en fyrbent Tredje hjulet, tätt intill.
Vi har firat en älskad FarmorMormor. Påminner barnen hela tiden om hur lyxigt det är att vi alla har varandra.. Att vara liten och ha Morfars och Farfars nära, det är en sådan rikedom! Att vara stora och ha mamma och pappa nära, är prick lika lyxigt!
Och ÄNTLIGEN fick jag fart på surdegen efter sååå sömniga månader.
Aldrig stött på maken till så svårväckt typ… Men som kompensation blev det nu helt otroliga bröd, kanske de finaste och godaste jag någonsin lyckats med. Ser så fram emot en vår med många surdegsbak.
Vårvinterdagar har tagits vara på och hjärtat att pumpat på.. hemma-gympa varvat med olika slags motionsturer ute i friska luften.
Kom på att jag ju kunde ta ett kraftigt, långt rep och knyta fast räserkälken runt midjan.. det blev ljuva skoterspårskilometrar med svängande armar på mor och en nöjd liten plutt bakom mig.
Otaligt många timmar har denna familj skrapat ihop i ishallen. En normal hockeyvecka för oss just nu, innebär tre-fyra träningskvällar och matcher på helgerna … men fy farao, vad fint det är, föreningslivet! Tror dock icke att vi skulle kunna njuta av aktivitetsruschen på samma sätta som vi kan nu, om vi båda var iväg 100 % varje vecka. Nu hinner barnen få landa gott mellan skola och aktiviteter och samtidigt är det en stor bonus att hela tiden ha en vuxen människa som jobbar på för fullt i hemmet med alla dess sysslor under dagarna,..
Senaste veckan har vädret svängt från vårvinterhärligt till ångestframkallande varmt, regnigt och söligt. FÖR TIDIGT!! ryter jag för mig själv.
Den som fortsätter blunda för klimatförändringarna och bara kör på. SLUTA!!!! VAKNA!! Ska vi ha någon jord kvar åt våra små och deras små? Vi kröp in på bibblan en utav dagarna och försjönk oss i fina böcker. Lillen läste om bilar om mamman om historia om vår by. Skulle så, så gärna vilja få tag på fler gamla bilder på vår gård…
Gott för själen är det att bara tillåta sig stänga ute omvärlden för ett slag och vara i vår bubbla. Här. Bland tjockpälsade hästar som vill hänga med oss lika mycket som vi vill hänga med dom.
Senaste dagarna har kallgraderna i alla fall kommit tillbaka litegrann och solen har skinit och det råder vårvinter igen. Otroligt skönt. Häromdagen bakade vi bullar.. till sportlovet som står för dörren..
.. och för att kunna fika ute, genast, på solig gårdshustrapp. Tillsammans med kompis, syskon och pappsen som också kom hem tidigt den dagen.
Och tänk, nu har skolbarnen preciis fått sportlov och himmel vad härligt det känns… vila och rutinbryt, varva ner och ladda om.
Hoppas att ni haft ett gott februari.. önskar er alla en god, god start på marsmånaden! <3
Emmeli
Hemgjord mannafrutti!
Just nu pågår det ett väldans vintersportande.
Det tjavas skoterspår och åks bob bakom flåsande morsa. Ungarna skridskorejsar och kör dagligen ministörtlopp utför lobryggan med kusinärvda slalomen. Längdskidorna ligger spridda som plockepinn över gården efter alla små turer…. snart, snart är det Sportlov och vi längtar!
Och MELLIS! Himmel vad gott det är med mellis efter alla utetimmar!
I morse provade vi att göra en variant av Mannafrutti inför eftermiddagens mellisstund. Håll tillgodo, här sänder vi det lilla enkla receptet vidare!
Mannafrutti!
(8 små portioner)
- Koka mannagrynsgröt av 8 dl mjölk, 1,5 dl mannagryn samt 3/4 tsk salt. Låt alltsammans puttra på svag värme i cirka fem minuter. Rör under tiden. Strössla i lite vaniljpulver om du önskar! Låt sedan gröten svalna.
- Värm valfria bär, söta ett uns om du vill.. med honung eller socker, välj själv!
- Vänd ner 2 dl vaniljkvarg (ska också kunna bli bra med vanilj-protein-pudding.. ) i gröten.
- Fördela gröten i småburkar, skålar eller glas. Ställ in i kylen, några timmar, över natten till exempel..
- Servera med sylten på toppen!
Alla portioner är snart redan slut här hemma.. gott betyg! Ahapp, bara att koka en ny omgång då!
Emmeli
Mitt fokus just nu.. och alltid!
Hu, vad den här veckan till stor del känts som en dyster dimma…
För mig började den med en måndag nere på byaskolan. Precis bara timmarna som mina skolbarn går, ypperligt. Lillen var med sin jämnårige kusin och sin Farmor medan. Tisdagen började likt, men denna dag var lillen hos Mormor och Morfar istället. Det är så gott att lilla O kan låna ut sin mor några timmar, så att jag kan få finnas för en hel hoper barn. Vi räknar och lär oss skriva, men det finaste är att få vara den där viktiga vuxna.. som lyssnar, svarar på frågor, berättar, tröstar och finns med öppen famn för den som önskar…och hänger på i bandymatcherna på rasterna (ja vad trodde ni!? spela bandy är ju bland det roligaste som finns!)
Nyhetsläsning tog jag tidigt på morgonen, som alltid, men under dagen hinner jag inte. Så det var först till tisdagkvällen, när jag nattat små, som den så otroligt tragiska nyheten nådde mig. Vart är vi på väg? tänker jag…
Efter att ha sovit otroligt knackigt mellan tisdag och onsdag så beslöt jag mig ändå, för att den där planen att sluta skjutsa barnen till skolan, flytta ner i matkällaren i gula huset, isolera oss från omvärlden osv… INTE är en god lösning, trots allt. Önskar att jag kunde rädda världen, göra det omöjliga möjligt, finnas för alla och en var. Men landade i, att jag bara kan fortsätta andas. Och be. För de drabbade. Och fortsätta min väg fram här på jorden, med mitt inre ljus brinnandes, för det jag tror på. En dag i sänder.
Det var onsdag nu och vi beslöt oss för att göra dagen så god vi bara kunde. Vara tillsammans. Kramas massor. Baka något gott. Efter skolskjuts drog treåringen vagnen kavat genom affärn där vi handlade ingredienser till bakningen, en glad-blomma slank med oss också..
Väl hemma snodde vi ihop allt möjligt gott.
Semmelkaka (recept HÄR) är en favorit och har senaste åren blivit startskottet för semmelnjuteriet..
Storbarnen var några timmar på skolan men alla slutar tidigt den dagen så det var sjävklart att vi mötte upp govännerna sedan… och bara fikade, lekte, surrade och var.
Vi dukade upp och gjorde det så mysigt vi bara kunde, trots att det var töväder och bara small smältdroppar mot fönsterrutorna, så symboliskt för känslan över världen utanför.
Vi hade bakat limpor också. Dessa gjorde jag ofta, ofta när vi studerade på högskolan uppe i norr. De är så otrooligt goda och jag är så glad att jag påmint mig om dom igen.
Trishas Sirapslimpa, en höjdare, jag lovar! Recept finner ni HÄR.
Och ska man smöra för ungskocken, så är det kladdkaka och ballerina som är det lyxigaste som finns. Gullbarn.
Sådärja. Zoomade ut så ni inte ska glömma att det alltid, alltid finns renoveringsstök i gömmorna här hemma,
.. och nu väntar februarihelgen på oss alla.
Jag har just skurat köksgolvet och lagt tillbaka mattan på golvet och alla kuddar i kökssoffan som hängt ute i vårvintervädret dagen lång. Tror himmelsblå är döpt efter färgen på himlen som varit idag. Ihop med gnistrande snö och sol.
Vi ska ta hand om varandra, hörreni.. vara snälla och goda, i stort som smått. Tänk på det lilla ljuset i mörkret… så starkt det lyser. Det, är mitt fokus just nu för att inte alldeles dratta ner i storvärldens bedrövelser och bli svagare än en jag vet inte vad.
Nej, ner med fötterna i marken, Emmeli! Fortsätt gå! Andas in, andas ut! Gör gott!
Önskar er alla en god helg och skickar också dig som önskar, en stor kram!
Emmeli
Det var årets första månad, det!
Med bara en liten, liten dutt kvar av januari,
kommer här en liten summering av vad vi påtat med sedan sist. Andra halvan januari..
Många grå januaridagar på rad, som liknar varandra, en efter en. Oxveckorna, högvintern, när det fortfarande är mörkt och kallt.. och vintervilan ännu pågår.
Naturen har härjat. Från vinter till tö och vi upplevde en storm som var något utöver vad vi tidigare upplevt. Fy farao. Jag var så rädd den natten, att något träd i någon utav hästhagarna skulle blåsa i kull, på djuren.. här ser ni hur nära det var.. ett träd gick av, på mitten, och landade såhär, preciis ovanför översta tråden.
När stormen bedarrat och barbacken syntes på sina ställen..vad göra av det knepiga januarivädret?
… – ta hästarna upp på berget förstås, utnyttja läget helt enkelt. Vi bad till och med om barnvakt och kunde ge oss iväg på tur, tillsammans, jag och den skäggige, otrooligt trevligt!
Julklappen vi gav oss själva, 1000-bitarspusslet har också lagts färdigt.
Det har varit så mysigt att lägga pusslet hela familjen tillsammans. Ja, alla har varit delaktiga.. förutom lillen då, han har byggt sina småpussel på sidan av.
Drömmen om en julstjärna i lagårdsstallet blev ju verklighet där i adventstider.. och den lyser så gott ännu så den får minsann hänga kvar några veckor till.
Och tiiiiimmar har spenderats vid och på is.
Just här var detta gäng på väg på träning och det är svårt att säga vem av alla som är gladast, eller hur?
Så himla härligt, hela alltet! Och att se gamla målvaktspappan i sina målvaktsgrejer, stå i mål både som tränare och målis i ”pappornas gubbhockey-lag”, det är såå häftigt tycker barnen. Och frugan blir nostalgisk och framförallt glad.
Jag har matat på med målning, månaden lång. Är inte färdig här i hallen på långa vägar men en god bit på väg. Att måla är terapi tycker jag! … men den här färgen ser smyglila ut mot kökets gula och tvättstugans gröna… måste hiva i lite gul i blandningen, helt sonika.. kanske lite mer vitt också, vad tror ni?
Snön började falla och äntligen såg det ut som vinter igen.
Och efter många långa blyertsgrå dagar, kom solen fram en stund. Den känslan!
… en smygvärmande sol och snö som nääästan bär… det är försmak av vad som komma skall efter högvintern… nämligen den mildare varianten av vinter, den som är ljusare och med en sol som värmer såå gott. Senvintern.. Vårvintern! Den. Åh!
Han slog till och uppvaktade Henne med ett fång rosor. Vad i allsin dar!? Så vacker bukett. Ännu vackrare, är buketten ni skymtar i bakgrunden.. de fyra småmänniskorna tätt ihop.
Gulligaste duknings-schemat (och diverse andra gulliga och skrattroliga bilder) sitter på kylskåpet. Barnen har ordnat schemat själva. Styra upp och ordna, härlig känsla ju!
Undertecknad är också i redigt rens-, och röj-il. Likt alla år denna tid. Såå skönt att röja ur och rensa bort! Har under senaste månaderna jobbat mig igenom heela familjens klädförråd och kan nu sätta check på det. För skönt. Galna mängder bäbiskläder och små småttingkläder är utrensat. En del ska ges bort, en del skänkas bort osv..så ja, en del jobb är ännu kvar.. nu ligger allt utrensat i en mastodont hög bara…
Så skönt är det också, att ha varandra. I vått och torrt.
Att få vara HemmaMamma är så stort och lyxigt på så många sätt. Och efter en skvätt fröknande, där lillen varit med andra darlingar än sin mamma och skolbarnen hämtats hem av de samma.. då är det såå underbart med en vanliga dagar sedan.. älskar avbrottet, det är fint för oss alla.. men sen bara älskar vi alla, ”vanliga Hemmalivet-dagar”.
Den skäggige har hunnit spika någon dutt pärlspont på hall-skåpet.. det går i snigelfart då det är liite snickeritid just nu.
(Förlåt älskade M för att jag önskade en så krånglig lösning av garderobsdörrarna.. som ett pussel av pärlspont i fem delar, som ska stämma ihop… men det bliir så fint ju!!).
Och senaste dagarna har vi hunnit ha besök av Herr Äckelsjuka som kom och hälsade på. Kommer inte ihåg senast den härjade här hemma, så jag antar att det bara är att knipa igen och inte klaga det minsta. MEN MAN AAAVSKYR JU MAGSJUKA JU!! .. kaoset som uppstår, när en pyttemänniska inget förvarnar utan en står där, med droppande kräka på både stor och liten.. nåväl, nåååväl.
Idag är det fredag och det känns mer än gott. Kanske var det en ohyggligt schysst sjukstuga, med bara en av alla flockmedlemmar som drattade dit? .. elller så vet vi vad vi gör i helgen. Men tills dess tänker jag njuta av den härliga stämningen som råder nu; jag har precis målat klart sista smygen i köket, alla är friska och helgen väntar!
Hoppas att du får en god sista januarifredag och får börja februari på det vis du mår gott utav!
Vi hörs snart, igen!
Emmeli
Mitt i januaristöket!
Det är onsdag. I andra halvan januari. Livet pågår.
Storasyskonen är skjutsade till skolan och nu är det bara jag och lillen hemma. Ett röj är på sin plats. I might say.
Drar igång en tvättmaskin och innan röjet i badrumstvättstugan fortsätter, så vänder jag om, mot köket igen;
Ser bara ett jättefint snart-färdigt-skåp.. struntar i ”det andra”. Ja, ja.. det står stilla i skåpbygget, näst intill. Men efter varje litet sjok av snickeritid som Byggmästare M hunnit med, så händer det finheter.
”Ingen ser hur snabbt arbetet gått när allt är färdigt… men alla ser hur noggrant arbetet är gjort”. Sanna ord som någon sa en gång.
Fina i höstas insatta-pardörren som saknar lite lister bara.
Och så, ”Det andra”, i syn. Haha!
-Hockeytrunkar, bygglampor, stege, dammsugare, verktygslådor, en pruttkudde, kattlåda… i blurret skymtar en liten vilande en.
Fokus Emmeli! Peppig Primula!
Var var jag!? Just det, in mot köket och sätt en dubbelsats deg nu!
.. sen tillbaka till badrumstvättstugan för mer röj och städning.
”Kom nu då!”, sa Sivan Sivert. Eller Sifjärt som han kanske mest kallas.
Tvätten röjd, handdukar vikta. Grundligt städat och nu bara rent och doften av Västerbottenssåpas Badrumssåpa (älskar den!).
Jag minns, när vi precis börjat med bygget av detta rum, att jag tänkte ”och dåå, när allt är klart, då ska vi ha matchande handdukar.. hiva iväg udda-badlakanen”. Men neej, de är kvar, så dumt att hiva iväg fungerande prylar ju. Sifjärt håller med. Och älskar att ligga på varma golvet.
Själv älskar jag konst av detta världsvackra slag. Lillen är konstnären och jag får ont i hjärtat av kärlek varje gång jag tittar på den. En passande ram, det ska det spanas efter!
En nystädad Badrumstvättstuga.
Nu var degen färdigjäst och det var dags att börja baka. Och nu orkade han sig upp på benen. Mammas lilla sjukling som varit igenom en febertopp och snorar hejdlöst.
Bubbliga degar gillas.
Brödet gräddades. Lunchen åts. Och i samma veva som vi skulle åka och hämta skolbarn, skjutsa det ena till polare och sedan handla, så ryckte vi med oss insamlingen också.
Väl hemma igen; mellisfika tillsammans. En tillsammansstund värd mer än guld.
Påtande med ditt och datt sedan.
Mysigt målande, Muntert memory…
och Maffiga målsättningar skrivna på papper…
.. och allra mest bara njut, av en alldeles vanlig älskad vardag. Mitt i januaristöket!
…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
