Dags för uppdatering!

-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.

Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.

Ok. Helgen!

Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.

-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.

= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.

Men. Shit happens!

Vi slog in fina presenter. Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.

Det blev lördag.

Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.

Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.

Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.

Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.

Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR

-och jackan, den finns HÄR.

När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 

Sötisar!

Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.

Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.

Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.

Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.

Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.

Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!

Hoppas ni haft en fin helg!

Lillafrun