Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken!
Å.
Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!
Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad.
Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.
Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.
Och medan det grejades inne i köket för mig..
..så jobbades det också på utsidan.
Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!
…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..
Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.
Glas för bubblor och sånt, radades upp.
På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.
Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.
Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!
Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 
Den skäggige var snygg som alltid.
Två syskon. Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.
Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!
Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.
Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.
Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.
…
Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 
Till efterrätt blev det såklart tårta.
Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.
Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. 
Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.
Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.
Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.
Lillafrun
Måndagmorgon!
För där sitter en Sallekatt och spanar efter en stackars pytteliten näbbmus han precis fångat… som jag faktiskt lyckades rädda och som katten nu letar idogt efter..
…
Måndagmorgon!
Helt otroligt lyxigt och mysigt att få vakna alla tillsammans. Ta lugn morgon. Äta favoritgröt. Bada barn. Sörpla kaffe extra länge.
Nu är dagen igång och den där softa stunden är utbytt mot lite fartigare bestyr..
Buset, liksom… vi har verkligen två busungar här i hemmet nu!
Mamman får snart gråa hår av dom där himla bågarna, som måste tillbaka idag. Jag har till och med filmat två filmsnuttar på Instagram, Instastories.. gå gärna in och kika och hjälp en velig mamma..
En liten tvätthög finns att vikas som terapi mot glasögonsbestämmande… så, så tur….
I övrigt?
Vi uppskattar verkligen, redan, denna nya grej med Tillsammansmåndag då och då. Ser hur pappan njuter av att kunna krama kidsen, en vanlig måndagmorgon liksom. Nix, nu ska jag och Lillasyster ska ge oss ut i hösten på promenad!
Ha en god måndag alla ni!
Lillafrun
Det är en lite bättre söndag, helt sonika.
Plötsligt är det söndag.
Och i hjärtat en så helt fantastisk höstdag i början av oktober, den då vi hade valt att bjuda hit dom vi älskar så. Familjen. Både min och mannens. Alla som kunde komma, kom. Vi var 21 stycken som hade Höstfest här hemma på gården. En blandning mellan att fira mammans födelsedag (fast det försökte hon själv tona ner så gått det gick, det blev ju ändå sånt firande på själva dagen) och mycket glädje (och tackande till älskade som hjälpt oss på olika sätt och vis) över att vi ääntligen, äntligen, äntligen är i mål med den där nedra brädfodringen. En så lycklig kväll från början till slut. Jag ska kika bilder och posta inlägg inom kort, jag lovar.
Idag njuter vi av känslan som hänger kvar från igår, städar hemmet skinande, jag har tappat rösten alldeles men det bekommer mig inte ens, Juniflickan snorar och sover lite extra ute i vagnen. Vi söndagspromenerar till vansinnigt vacker plats, hänger med Svägerska och kids och småkusiner leker non-stop. Det är så härligt att se. Mitt i bland försöker jag också att prova och bestämma mig för en ny glasögonbåge, vilket är prick hur svårt som helst, tycker jag. Just nu tänker jag behålla den jag har, som M lyckats limma, gaanska bra…. hugaligen, så velig människa jag är. 
Njutbart, är det att titta på och dofta rosenbuketten som min mor och far kom med igår. Helt och hållet ljuvlig, visst? Som en giftasbukett.
I övrigt är det typ världens bästa söndag. Ni förstår, ni vet ju att vi tycker om det där med Tillsammanstid. Vem gör inte det, liksom. Och nu har mannen bestämt att investera i livet ännu lite mer och varannan måndag kommer vi att ha Tillsammansmåndag, alla fyra. Hur fantastiskt? Jag och M är alldeles nippriga. Jag på mitt yviga, pladdriga sätt och han på sitt lugna, coola, man-ser-lyckan-i-hans-ögon-sätt. Så fint att veta att dagen imorn blir vad som är Livets Största Lyx.
Det är en lite bättre söndag, helt sonika.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Lördagsrapporten!
Underbar syn. Solbadande höstkök med två gullisar i bild!
Jo. Sicken fredag det blev igår. Men tack och lov verkar ungen hur pigg som helst. Och vi slant ju in hos Ögonhjälpen, som gav mig bästa hjälp dom bara kunde, där och då. Mitt i det krokiga och dryga, så började jag tänka ”inget ont som inte har något gott med… det har stått i veckor i min almanacka att jag ska ringa optiker för att försöka ordna det där med linserna… eftersom det sista paret, vilket funkade bra, ju bara slets ut då ”Livet kom emellan” där en dag i sensommars”. Jag kände mig så ompysslad. För plötsligt var både nya linser efterskickade. Och jag stod och provade nya bågar för fullt. Det fick bli så. Tills jag fått nya glajjor, får jag trilskas med linser som inte är exakta för min styrka, samt typ försöka tejpa mina gamla glajjor. Det får gå.
Sen långa listan handling, men det gick så himla bra. Juniflickan var drömtjej i vanlig ordning och så nöjd hela vägen.
Vi ramlade in på gården ganska så sent, men hann i alla fall packa in, hämta en Liten, göra den där efterrätten och känna oss så tacksamma över att allt gått bra, innan vi slocknade.
Idag är det lördag och vi har sån härlig Kalasfeeling i luften!
Ikväll ska här firas. Visst, Morsan har fyllt år. Men, vi klarade ju faktiskt Sommarens Mål; att Brädfodra två av fyra sidor på huset. Teamwork mig och mannen emellan, och ovärderlig hjälp från familjen. Det, är värt att firas!
Jag längtar så tills vi har en Matsal och kan duka för alla.. men tills dess får vi trolla lite. Mannen har varit ute i Gårdshuset, uppe på övervåningen där, och hittat något som kanske kan bli användbart. Vi ska prova en ny dukningsvariant. Lite högtryckstvätt, säger jag! Så blir det nog toppen!
Ok. Nu ska här fixas, röjas ute på gården, dukas och lagas massor och njutas lördag!
Önskar er en fin sådan!
Lillafrun
När det börjar bra, och sedan bara vänder…
Det är fredag.
Och en så himla härlig sådan! Solen skiner, himlen är blå, ungarna är på sitt bästa humör och mamman likaså. Minimannen hjälper Mamman med Helgstädningen medan Lillasyster sover timmar ute i vagnen. Sen går vi ut tillsammans. 
En så otroligt vacker höstdag. Äntligen!
Pojken sjunger hitte-på-sånger, precis som mamman. Texten handlar något om att det är så härligt att det är sol. Hej så påverkad..
Oavsett. Allt så njutbart.
Så kommer Vackerpappan hem.
Med den önskade lunchen medköpt. Och ja, där i bakgrunden skymtar huset. Ställningen är riven och jag ska fota och göra ordning ett inlägg bara jag får tillfälle, så ska ni få se!
Vi äter utelunch och barnen är glada över att ha sin pappa hemma. 
Päronen svidar om och medan ungarna gungar, så pustar vi bredvid. Fredagsfys alla tillsammans. Drömmigt. för oss.
Och vidare?
-B A R A S K I T.
Eller tur i oturen.. beroende på hur man ser det.
Från den ena sekunden till den andra händer en olycka. Den där lilla pojken, med starka kroppen och grymma balansen. Han vi alltid impas av. Han tappade kontrollen..och åkte rakt ner i backen från gungan. Herregud, vad rädda vi blev, jag och M. För att inte tala om Minimannen.
Ungen tappade luften helt och hållet och skräcken i lillvännens blick, när han inte överhuvudtaget fick åt sig någon luft, var hemsk. Det var vidriga sekunder där. Innan han började kippa.
Paniken i päronens kroppar, fick skärpas och vi försökte tänka lugnt… lättare sagt än gjort. Jag ville bara gråta av rädsla, men höll S i famnen och andades lugnt, lugnt för att även han skulle göra samma sak.
Tack och lov var det ju gräsmatta och lägda-mjukt. Men ändå, kompression på nacke och rygg. Så vi bestämde oss för att åka ner på Hälsocentralen för att få någon som tittade på honom. 20 minuter senare kunde S andas någorlunda lugnt. Såklart hade gråten gjort det svårare, han blev ju så himla, himla rädd.
Kläm och känn på nacke, rygg och tittande på små ögonen och så vidare… sen var han lovad att åka på affären och köpa godis, om han lät doktorn undersöka vad han behövde. Pustande gick vi ut därifrån doktorn , det verkar ha gått bra… Bara fyra lite omtöcknade människor som blivit hur rädda som helst.
S blev tröstad med egenvald tablettask och något helt nytt; kinderägg. Sen åkte vi hemåt och pysslade om, ännu mer. Som ännu mer plåster på lilla såren, och leriga lilla huvudet, så kom Farfar och hämtade S. Mys, middag och häng där, medan päronen försöker samla ihop sig för att nu ta långa handlingslistan och åka till stan.
Som pricken över i:t. Vilken efter att vi varit så rädda, inte känns så farligt men som ändå är förbaskat drygt… så gick mina glasögon precis sönder. Alltså av. Inget att laga. Helsicke också. Men optikern är uppringd och väntar på oss i stan…
Å. Vad jag längtar tills vi är hemma igen och får drösa ner i Finsoffan, med barnen tryggt sovandes gott i rummet intill. Med stora handlingen gjord, förhoppningsvis hjälpt med ögonbestyret. Att det jag tänkt göra inför imorn, typ göra efterrätten, är klar. Vi ska ha kalas här imorn, förstår ni. Just nu känns det lite långt borta, men det ska nog ordna sig… puh, alltså.
På återseende. Och trevlig helg!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
