En strävsamhetens Måndag.
Den här måndagen har varit som en enda lång jobbig brottningsmatch. Min opepp och trötthet, mot min tjurighet och vilja. Vi brukar ju ha såna där Familjemåndagar, ni vet. En riktig guldig investering från oss själva, till oss själva. Typ livsnödvändig också, skulle jag säga. För idag, när vi inte skulle få börja veckan på sånt guldvis, bara kände jag mig ledsen, slut och trött. Jag vill inte. Så sa min kropp och ville helst dra täcket över huvudet. Jopp. Så kan det va.
S undrade, fastän det var tidiga morgonen, om hans mamma ville ha Sagovila. Bästa idén jag hört!
…
Just idag. Med en vecka som på förhand känns lite som en in-i-dimman-vi-ses-på-fredag-grej, och som toppar en jobbperiod för den skäggige (och mig!) som varit lite utöver det vanliga. Såna perioder dyker ju upp, nu och då för honom. Och han gör det så bra. Beundrar honom så. Det är Hockey-VM för miljoner tittare, timtals långa hållna föreläsningar på högskolan, vi ser hans namn rulla i eftertexter på tv:n och jag försöker förklara för Minimannen att ”det där är pappas program”.. men det är ju såklart inte så lätt att förstå. Visst. Häftigt. På ett sätt. Men ibland, ja som idag, bara önskar jag vanligt-vanligt-jobb. Sådär så att jag skulle ha kunnat vänta hem honom till kvällen. Vilket jag ju vet att han också vill. Men som inte riktigt går, för att han är för långt hemifrån.
Nåväl. Vi är tjuriga båda två. Stöttar varandra. Älskar varandra. Och på det stora hela, är vi så klart oerhört tacksamma för allt det där jag skrev om ovan. Det är fantastiskt att det går så bra för honom. Men ni förstår garanterat vad jag menar utan att förklara mer.
Pojkarna kramade varandra hejdå och jag ser på min älskade M att han inte heller ville åka hemifrån idag. Men vi pussades hejdå och sen försökte jag och barnen göra finmåndag av det här, i alla fall.
Fram med målarfärgerna. Och det piggade upp!
Var så skönt att lägga bekymmersrynkan på sidan och måla med fina färger. Jag kladdade till ett stort, stort äppelträd. Alldeles för stort. Och småknepigt växt. Alldeles underbart faktiskt. Ja, just det… en liten kladdbild av vårt alldeles egna äppelträd var det, ja.
Sen drog jag igång ett flera-timmars-race i köket. Kladdigt, klatrigt och långdraget blev det. Men det gick ju, det med.
Tyckte formarna var så vackra där dom låg mitt på köksmattan. Minimannen hade hjälpt mig ställa upp dom på plåt, men dom där var över.
Småttingarna fick sig sedan varsitt bad och där ser ni vad jag såklart tycker är världens sötaste bäbisflicka. Bäbisen på rymmen…!
I gulligaste badhandduken!
Här var det nu eftermiddag och vi började bli trötta allihopa. Men, då skulle ju den där matkassen hämtas hem. Underbar på så många sätt. Verkligen. Jag är helt kär i konceptet. Men idag, när det var snöstorm och jag visste att jag skulle måsta skotta mig ut för att ta oss iväg med bilen. Ja, då kändes det bara drygt.
Men på med varma kläder på oss alla tre. Lillan somnade i vagnen och jag och S skottade. Det var skönt. Jag gillar att skotta. Och S brydde sig inte, vilket han brukar, om att snön fullkomligt piskade oss i ansiktet.
Till slut var gården helt skottad och jag tyckte så synd om den där snusande varma bäbisen som var tvungen att tas upp i snöstormen. Men hon klagade inte, som vanligt. Så vi drog iväg. Pärlan är Sämst I HEELA Bil-Världen på att ta sig fram i snö, så det är liksom ett måste att skotta väg för den lilla bilen. Immiga och svettiga svischade vi genom affären. Landade apnöjda hemma sedan.
Då ville jag lägga mig i snön och sova.
Men. På´t bara!
-Middagslagning och amning och disk och välling och gröt och blöjbyten och pyjamas och småtänder som skulle borstas och sagor läsas. Mitt i hela alltet, som jag kände mig som en disktrasa, så gjorde barnen. Vilket dom gjort hela dagen. Och alltid gör. Att jag känner mig så lycklig.
S såg på sin mamma, att hon var trött.. .” men mamma! Lägg dig här på kökssoffan. Jag kan ge dig kudde och filt. Men lägg dig ra! ”,sa han i ett svep.
Älskade Liten.
Till sist, slog klockan kväll. Sovande barn. Skojar bara. Dom somnade båda två som vanligt, men såklart just ikväll väljer lilla Lillasyster att leka lättväckt och vaknade när jag flyttade över henne till spjälsängen. Jahaopp. Så hon var med mig i ett skönt träningspass. Bjöd bara på solskensleenden och busig blick, så det gjorde bara gott.
Nu ska jag krypa ner mellan mina två stjärnor. Och på nattudksbordet står en tulpanbukett. I knasig färg.. lilarandig. Den fick bli min klapp på axeln från mig själv, till mig själv idag. Vissa dagar är helt enkelt lite strävsammare än andra.
-Ja, just det! , som S på fabrorvis brukar svara på lite av varje.
Lillafrun
Drömgårdens alldeles egna.
Och så blev det Söndag!
Efter morgonbestyr och lek av olika sort för barnen (Typ se-sig-själv-i-spegel-leken som är omåttligt trevlig enligt J). Då, var en Lillasyster trött och slumrade i vanlig ordning. Den skäggige drog iväg och målade..
…. och jag och Storebror svischade ner till affären och handlade korv och tunnbröd och allt man kunde tänkas behöva för en riktigt fjällig grill-lunch.
För idag har vi haft en alldeles egen Semmeldag, Drömgårdens egna liksom! Precis som förra året. Så nu kan det här lilla kalaset snart kallas tradition. Först korvgrillning där ute och sen semmelfika här inne. Himla mysigt!
Jag och min busiga hjälpreda gick sedan in och förberedde inför semmelfikat. Himla sjåigt hade vi det, och fasligt nöjda var vi när allt var klart. 
Jag och S lekte lite konditori och morsan drömde sig bort. Till att ha en alldeles egen liten gårdsbutik, med vackra ting och gott fika. Tänk! Och med hönor som springer fritt och värper som tusan. Och så med den där hästen i hagen, som har en vän som typ är en get eller en tjurig liten minishettis. Åh. Det får förbli en dröm. I alla fall ett bra tag till! Men några hönor skulle vi kunna ha redan nu… oj, nu svävade hon iväg igen.
Jag tycker hela livet är drömmigt. Säger inte alls att det alltid är en dans på rosor och bara lätt och svängigt. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Som ju gör en så glad, liksom. Och livet här på gården är fortfarande alldeles nymodig. Bara grejen, att ha ett eget kök att duka fram fika i, som man sedan kan bjuda hjärtenära på. Vilken grej!
Sen trillade då dom där älskade in här på gården, några i bil, nån till fots, nån på spark och nån på skoter. Festligt!
Två fina flickor jag älskar mer än mycket. Till månen och tillbaka, faktiskt.
Det var fjällfeeling!
Med solen som sken och med snön som var så, så ljus. Doften av rök. Barn som äter korv… korv, som varit nere i snön i alla fall minst en gång.. men som ju funkar minst lika bra att äta i alla fall. Till och med bättre än innan. För vissa fullkomligt aaaavskyr när det är det minsta för varmt…
Småpojkarna lekte, åkte snowracer och hjälpte mannens Rymdskepp att bli kvitt snön. 
Så samlades vi sedan inne och sörplade kaffe och åt semlor och mm:ade.
Jag och S konstaterade att dom faktiskt blev supersupergoda. Med den där hemmagjorda mandelmassan och spritsade grädden.
Vår alldeles egna Semmeldag, alltså. Vilken lyx, att kunna dela den med våra nära och kära. <3
Lillafrun
Semmelbullerecept! Och lite annat.
Här kommer det absolut bästa Semmelreceptet jag någonsin provat. Jag använde det förra året också, men läste slarvigt och kommer ihåg att jag tjabblade (klantade) på något vis med jäsningen. Typ lät degen jäsa och tänkte att bullarna skulle rullas därefter. Som man ju brukar göra. Men! Det är ett litet specialarrecepet, inte alls svårt om man bara läser vad som står… så med erfarenheten från förra året, blev det i år så himla, himla braiga bullar.
-Jag bara mååste sända receptet vidare. Jag snodde det rakt av från Roy Fares!
Semmelbullar
(14 stycken)
Fördeg
- 200 g mjölk (2 dl)
- 260 g vetemjöl (4 dl)
- 25 g jäst
Tillsätt därefter
- 160 g vetemjöl (3 dl)
- 1 st ägg
- 2 g salt (1/2 tsk)
- 5 g kardemumma mald (1 msk)
- 100 g smör rumstemperatur
- 85 g strösocker (1 dl)
Hur gör man?
- Värm mjölken till fingervarmt, 37 grader. Blanda sedan i det med vetemjöl och jäst och kör det i en matberedare på mellanfart tills fördegen gått ihop till en deg, låt degen sedan vila i ca 15 min.
- Blanda i resterande ingredienser i fördegen och kör någon minut på låg hastighet sen lite snabbare i cirka 7 minuter tills degen blivit glansig, fin och känns elastisk.
- Dela degen på 14 lika stora bitar. Runda bullarna med händerna och lägg på plåt med bakplåtspapper.
- Låt jäsa under duk till dubbel storlek i cirka 1,5 – 2 timmar.
- Pensla dem med ett uppvispat ägg innan de ställs in i ugnen. Grädda mitt i ugnen på 210 grader och grädda i ca 8 – 10 min, tills bullen fått en fin gyllenbrun färg.
Där har ni det! Vad jag tror är en himla bra början till en Riktig God Semla!
Lycka till och sånt!
Nu ska vi ha lördagkväll här, efter fin kvalisort av februarilördag. Ett rödblommigt och av-friskluft-trött gäng här hemma nu. Många, många timmar har spenderats ute idag, både för lite arbete på gården, lunch, gårdshustrappehäng med kaffekopp och lite, lite skoteråkning för pappan och lillapojken. Och dessutom något så festligt (och aaaasromantiskt, ju!) som en löptur tillsammans med min M. Himla fin lördag.
Ha en fin lördagkväll, ni med!
Lillafrun
Lördagshälsningen!
Alltså. Vilken lördagmorgon!
Lillvännen som var så himla, himla febervarm igårkväll. Vi var in och kände på lilla pannan efter att han sovit en stund och då hade han plötsligt blivit tokvarm. Så han väcktes för att tutas i lite alvedon. Vilket var ett riktigt mission. Det där med att övertala en tvärfebrig, viljestark snart-treåringen att gaaapa för att få lite kuckelimuckmedicin. Men, till slut.. när vi testat x antal övertalningar med den där lilla, lilla teskeden chokladglass med gömt alvedonkross i, så gapade lillvännen. En god natt därefter. Så skönt. Och idag? Ja, då vaknar jag, efter att ha fått sova en timme längre än alla andra (alldeles sjääälv i storsängen).. vaknar då, av en Miniman som studsar som en galning i sängen(!). Och en bäbis som får lite hjälp med hoppandet av sin pappa. Det råder skrattfest och Basiluskan verkar ha dragit lika fort som hon kom och hälsade på. Hoppas, hoppas det håller i sig! Febern är borta, men det hostas och snoras en del så det blir ändå ett försök att hålla Miniman så lugn som möjligt idag.
En bättre lördagsstart kunde vi inte önska oss! Feberfritt och Sol, Helg och Helafamiljen-tid!
Frukost och lek i ett solbadande kök. Och jag lovar er att ni är avis på det här;
Någon serverade olika sorters smoothie till oss alla. Jag fick en Löksmoothie.. mums, liksom..!
Och titta så vackra rosor. Mannen hade sånt där finurligt leende och det där fånget med sig hem igår. Jag blir alltid fånigt glad av att få blommor. Så fin visad uppskattning!
Nu har jag precis rullat färdigt en drös semmelbullar och ska ge mig ut till övriga familjen, jag med. Det är helt underbart väder idag. Några minusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Perfekt med det här semmelreceptet där bullarna ska jäsa i typ två timmar. Lagom till att det är lunch och vi ska härja in och härja köket igen, mao. Man kan ju nästan tro att det är hon som självutnämt sig (och ej fått den minsta protest) till Familjens Planeringsproffs, som planerat det hela…..!
Idag blir det en ljuvlig Vårvinterlördag, det känner jag på mig!
Önskar er en god helg!
Lillafrun
Småkakor och Fredagsbonus!
Fredag!
Hurra!
Idag har vi myst. Hela dagen lång! Till morgonen övade Lillan på sina färdigheter, medan Minimannen bläddrade bland recept. 
Så, när Lillasyster blev tröttis och tog sin första långvila för dagen, så bakade Storebror och jag småkakor tillsammans. 
Vi tyckte att det gick så som hejsan, att vi drog till med en sort till. När vi ändå höll på och disken liks växte, liksom. Vi kalasbakade, förstår ni. Syltkakor och Chokladsnittar fick det bli. 
Fasligt trevlig syssla, det där; Att baka tillsammans en Hemmafredag.
Och gott att äta alldeles nygräddad, precis svalnad liten kaka och sörpla till kall mjölk..
..eller varmt kaffe.
Receptet på syltkakorna kan ni får HÄR på direkten!
Som en otrolig bonus, så kunde den skäggige checka ut tidigare idag. Så himla, himla fint. Att vi plötsligt fick helg, strax efter mitt-i-dagen-tid, redan. Vilken bra kompensation mot häromdagen också!
Barnen blev glada och klättrade upp i pappans knä direkt. För kramstund och tusen frågor och blöta pussar.
Jag bara stod och njöt, mitt i hela alltet.
Så drömmigt. Den där önskebilden, med barn huller om buller, kurrande katt på sofflocket, en lagård att titta ut på genom köksfönstret, vara den där bullmamman som gillar att pyssla om hennes stjärnor med hembakt, för många pussar och njuter av att såpskura golven. Och en man med det vackraste hjärtat, att dela allting med. Drömmen. Som faktiskt är på riktigt. Inget extravagant, glammigt eller pengadyrt. Det är inte det jag värdesätter. Utan istället, allt det där jag nyss nämnde. Det, är vad som betyder och är livet i finaste flärd. För mig.
…
Solen sken och gick i moln om vartannat. Vi gav oss ut allihopa.
Minimannen drogs på snowracer och Lillan fick sitta upp i vagnen. En så skön långrunda!
En uppskattad tur hos oss alla fyra. 
Och alldeles omöjligt att hålla sig vaken för vissa. Lillhjärtat.
Innan vi var hemma igen, så hade vi bara en unge med oss. Vi gick nämligen förbi Farfars jobb och han var precis på väg att åka hem. Så, den där frågan från hans lille sonson; ”men farfar? Får jag vara med dig?” …Svarades med ett stort ”Ja, det får du Sixten!” och lille S stannade lycklig och storögd kvar med sin älskade Farfar. Vi andra tre drog på affären och köpte chokladglass som vi lovat Bjossan till fredagsmyset. Väl hemma fick jag lyxig egentid. Tränade och gick på fredags-spa. Oh, så flärdfullt det låter. Det var det också! Ett effektivt överkroppspass och ett i-lugn-och-ro-tvagande. En småbarnsmammas kind of lyx! Mannen bjöd sedan på världsgod hemmapizza och så den där chokladglassen till efterrätt. Fredagsmys!
Och plötsligt var det mörka kvällen. Barnen sover gott. Tyvärr verkar han, som inte blivit nockad en endaste gång av någon Basiluska under detta förskoleår, ha blivit just det. Ligger rosig i feber, ombäddad i Storsängen. Vid gott mod, sådär som barn är, trots hög feber. Men ändå; Stackars mammas Liten. <3 Hoppas att han vaknar piggare imorn.
Jag och M ska nu ha date i finsoffan. Övervåningsplanering, planlösningstänkande, tapetfundrande och så vidare. Det här med renovering av vår Drömgård, har verkligen blivit vår största hobby. Prick hur roligt som helst! Sicken jädrans tur…!
Alla ni!
-Ha en god fredagkväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
