Att ha ett stycke nyinflyttat Leksaksskåp!
Där;
Minimannen igårkväll, som försöker hjälpa Sallykatten ner från övre delen av det där nya, skitgamla, Leksaksskåpet. Det var så himla högt att kattstackarn inte vågade sig ner.
I Lekrummets begynnelse såg det ju ut sådär, där i det där hörnet.
Men hur blev det nu då, med lilla förändringen?
-Sådär!
Tvättat, såpat och med stjärnigt och prickigt papper, och lite spets, så blev det där ett alldeles ypperligt Leksaksskåp!
Fastskruvat i väggen så mamman kan andas lugnt. För ja, det är skittungt och högt och riktigt åbäkigt. Rymmer massor.
Fi, fi tusan så bra!
Leksaker. Och en del barafingrejer.
…som Världens Vackraste Initialer …
..och ett par Mini Tramps från när morsan var liten.
Och högt uppe; Leksaker som varken Bjossan eller Lillan leker med just nu, eller sånt som inte leks med varje dag.
Och så vidare.
Ser ni tavlan som äntligen fått en plats också? Fotat bara dagar innan vi skrev på köpespapperna för vår älskade gård. Blir alltid pirrig i magen när jag tittar på just den där bilden. Med den där underbara ettåringen på, i oklippta gräset fullt av maskrosor. I Farmorstickad tröja och för stora gummistövlar. Med sin kommande alldeles egna åker, mitt framför sig.
…
Till en viss höjd är det grejer, sånt som leks med dagligen.
S var själv med och fyllde. Med brandhjälmarna och Traktorn och så vidare.
Parkeringsgaraget där i nederdelen och så vidare.
Ett stycke Leksaksskåp blev det alltså.
I övrigt är det här en dag där den här morsan absoluuut i n t e behöver fundera på vad hon ska hitta på, utöver att hänga med småttingar och göra allt det bästa för dom, menar jag. För här finns mängder av tvätt att vikas, hängas och tvättmaskinen surrar i kapp. Det hänger nytvättade mattor här och där och typ inte en endaste finkudde har sitt fodral på sig. Sängarna är urfattiga på sängkläder och du trampar i barr, eller ris från korvstråganofflunchen, var än du sätter fötterna. Kattlådan stinker och blöjhinken är överfull. Det är så jädra omysigt att jag får dåndimpen. Det är nog tusan bara i barnens rum var sak är på sin plats. Hujedamig. Det är bara att sätta fart och fortsätta, helt enkelt!
Men hey! Kidsen har en nytt leksaksskåp. Typ 200 år gammalt och helt och hålligt drömmigt. Om ni frågar mig!
Ha det gott i snöyran!
Lillafrun
Att ha gjort slag i något.
Där;
Den mörkbruna pardörren inne i Gårdshuset, som leder till en liten hall där trappen upp på övervåningen är. Jag gick där idag. Och gjorde slag i något jag funderat på ett tag.
Ni vet i barnens Lekrum? Där, gjorde jag ju i ordning en myshörna. Som visserligen var fasligt mysig men som vi inte alls suttit värst mycket i. Juni har nog varit där mest, tror jag.
Och sedan Julafton har vi sisådär ett dussin fler traktorer, nya pussel, parkeringsgarage och en herrans massa andra roliga leksaker som helt sonika inte har någon plats att sova om natten… mer än utspritt över golvet. Och sånt går ju bara inte, det vet ju alla.
Så, ett skåp, vore väl på sin plats tänkte jag och bad mannen om bärhjälp. För ja, jag hade hittat ett där uppe på övervåningen som jag trodde skulle kunna passa.
Medan M småskrattade åt mig, och vad jag så romantiskt pratade om som ett drömskåp, mumlade han att det där var mer ett levande lik, än något annat.
Joho, ibland jobbar man i motvind förstår ni. Men det går bra det med!
Min förstfödde var otroligt pepp och slog sina nylackade för magen, gjorde munnen till ett stort O och sa; ”äre sant?! ska JAG!? Få ett nytt!? SKÅP!? … Får JAG öppna det!?”
…min Prins Darling alltså.
Ni ser ju själva.
Myshörnan föll för obestämt lång paus, och medan pojkarna grejade där inne i rummet, tog jag hand om mitt senaste gårdsfynd. Så vaaansinnigt skitigt. Jag vägrade dock ge mig och grovdammsög, såptorkade sisådär fyra-fem varv och toppade med extramycket såpa och till sist lite kalasigt papper som täckte botten av hyllorna.
Tio minusgrader gjorde det lite småkallt, men det var härligt att vara ute i alla fall. Och jag tror, att det kan bli bra till slut det här.
Mannen åkte iväg på brandövning tidigare ikväll och har inte kommit hem ännu, så saker och ting är inte på plats ännu. Jag behöver ju den där bärhjälpen liksom. Därför ingen färdigt-bild. Men det kommer!
Det är ju så löjligt roligt, sånt där. Att få en idé och bara köra.
Förresten hade vi julgransplundring idag också. Dansade först ringdans genom huset, hela familjen. Sen plockades varedaste pumla bort och granen drog ut genom huset med en stadigt bred, grön och rysligt barrig fartrand efter sig. Som en dröm ju. Hela alltet.
Nu viner vinden utanför och den här nytränade och nyduschade och löjligt nöjda morsan, ska strax krypa ner under duntäckena tillsammans med barnen.
Lillafrun
Årets första Måndag.
Sådär startade vår Årets Första Måndag;
-med en otroligt sjusovande liten bäbisflicka som väcktes av sin Bjossa på mammans bevåg, kring 10…
Gullefossingarna och småbenen, som stack fram lite väl mycket från pyjamasen. Efter frukost blev det utrensning ur lilla garderoben för J. Ännu en storlek urvuxen! Och jag och S hjälptes åt att laga lunchockså, till karlarna (mannen och Svärfar) som jobbade på övervåningen.
Efter lunchen var vi ut hela familjen.
Jag och mannen tog barnen i varsin enkelvagn (ja, vi har typ en egen vagnhall. Ett par vagnar har vi ju köpt själva och ett par har vi fått av mina syrror. Skitlyxigt att kunna variera!) och knatade rundan. Jag och M konstaterade att vi var möra i kropparna efter helgen cyklande. Skönt!
Det där ser ju alltid så vansinnigt skönt ut! Så glad att J också tycker om sin vagn så och att sova ute. Så bra på alla sätt.
Och sen?
”Pappa, är det sant!?”
Den där lilla, lilla flickan som ju nu faktiskt är drygt 6 månader. Hon, fick för första gången smakis-äta något annat är mamma-mat. Och ni ser ju lyckan. Ja, hon älskade det. Jag kände mig både glad och hade ont i hjärtat, samtidigt. Mannen var dock 120 procent überpepp, den här gången också. Nu får han äntligen också mata, liksom.
Och där, ligger något jag känner mig så nöjd över att ha hunnit med idag.
Jag för dagbok för båda barnen och fyller i såna där söta när-jag-var-liten-böcker. Det är faktiskt en riktig skatt! Men, det finns ju inte sådär överdrivet mycket tid till sånt där, så ofta hamnar dagboksanteckningar och sånt, typ på mobilen. Som när Minimannen säger något vansinnigt roligt och jag bara vill spara det, då springer jag oftast inte efter pennan utan rycker typ åt mig mobilen, trycker på diktafonen och babblar in vad han just sagt. Funkar fint som snus. Men idag ville jag få in allt i böckerna och skriva ut alla dom där dagboksanteckningarna till varje barn. Så nu är allt i fas. Hurra så härligt och så otroligt mysigt att sitta och läsa. Så, där blev jag lite försjunken ett tag.
Sallykatten kände lugnet.
…plötsligt kikade älskade mamma och pappa in genom dörren med min önskade från-staden-leverans; superlim. 3 tuber till och med. Vilken grej! Maj gadd. Jag hade jagvetintehurmånga saker som jag sparat i ett skåp, som av en eller annan anledning inte var hela, men som nu skulle kunna bli det igen. Tack päronen!
Och med det, råkade jag och S bli toksugna på att bara börja stöka och röja. Nipprigt när julen börjas tas in, och minst lika nipprigt när den ska ut! Någon tyckte att det var fasligt festligt när morsan sa Vill du smaka lite av pepparkakshuset? . 
Han drog till med en dans, helt enkelt.
Vi drog sedan vidare in till Lekrummet och hade Mini-Julgransplundring!
Där är en rymmande liten Lillasyster, som placerades i mysiga myshörnan med alla dom där mjuka djuren hon tycker så om, men som i vanlig nu-ordning var på väg åt något håll. Minsthjärtat vårat.
Nu är det kväll och vi gäspar stort, hela familjen. Det är betydligt mindre pryttlar här i hemmet, stora granen står och glor, barrar utav bara vettet och väntar på The Real Julgrans- och Hela-Julen-Plundrardagen. Jag bara känner Nytt-års-ivern i mig!
Ja. Så kan man spendera en Årets första Måndag, alltså.
Må så gott!
Lillafrun
Att ha firat in det nya året.
Precis så;
Med lilla packningen för hela familjen, ordnad Sallykattvakt och fira-nyår-taggade människor, åkte vi till lilla byn. Minimannen sportade ny supersnygg av-Moster-M-fådd skjorta och det åts lunch och lektes.
Och sneglades åt det där middagsbordet som var så vackert dukat och som vi längtade till att få sätta oss vid senare.
Jag är så lycklig för barnens skull, för deras underbara mor- och farföräldrar. 
Lillan lekte med mormor där i finsoffan.
Jag och mannen passade på att dra till med ett Årets Sista Träningspass..
Det satt fint. Var kräkjobbigt men så härligt, särskilt efteråt..
..då pappa ordnat något skönt åt oss..
Den där vedeldade bastun, fylld av doftljus och så många varma grader att man nästan kolavippade lite. Men bara nästan. Att sitta där ute och höra elden spraka och bli inifrån-och-ut-varm och känna hur kroppen liksom slappnar av på det där så sköna sättet. Det, är så gott!
Och när jag traskade in igen… så tittade jag in genom fönstret och tänkte..
...tänkte; lyckans mig. Som har så fint, varmt och tryggt hem att få komma till. Älskade mamma och pappa. <3
Det blev sådär super-supermörkt och vi alla klädde oss Nyårsfina.
… någon i sin snyggbralla och några andra i finaste klänningarna dom bara kunde hitta.
Älskade barn, alltså.
I köket doftade det himmelskt av den där förrätten jag är så barnsligt förtjust i.
”Räksnäckan”… maj gadd. Så god.
Och till huvudrätt åt vid god, helstekt oxfilé och mammas himmelska rödvinssås och hasselbackspotatis.
Sen ville Minimannen ha igång oss lite extra.. han skulle ha ”Morfars musik”. Så PappaMorfar drog fram alla spelgrejer och gitarrer och plötsligt var vi i familjens ess; Musiken.
Och hon den yngste i familjen, verkar digga musik, hon också..
Hihi, så himla skön bild tycker jag! Där tittar hon på Morfar som sitter och spelar för fullt.
Sen blev det eftrrätt. Vaniljpannacotta!
Och efter den lyckades kameran till slut fånga hela familjen på bild…
Två som inte riktigt visste var kameran var, en som är så trött så ögonen går i kors och den fjärde som bara på sekunden hann hamna i bild innan självutlösaren blixtrade till. Älskade familj. <3 Några minuter senare såg det ut såhär..
Lillvännen.
Och plötsligt var det bara några minuter kvar till tolvslaget och det räknades ner och så skålades och kramades och pussades det. Ett nytt år är här! Krispigt värre, ju!
Och den där mannen, alltså. Älskar honom så.
Och nu?
-har vi landat hemma på Drömgården igen.
En trött, trött familj. Efter ett så himla härligt, gott och mysigt Nyårsfirande. 
Idag blir det, i helt korrekt Nyårsdagsordning, inte många knop gjorda. Det myses i myskläder, barnen snusar och det ledighetsgäspas stort.
Jag passade visserligen på att utnyttja hardcoregymmet och pappsen gammcykel ännu en gång innan vi kramade alla hejdå. Jag älskar att cykla mig drippdroppsvettig, så det fick helt sonika bli ännu ett pass där ute.
Men nu är det bara slow-slow-tempo som gäller. Tacokväll och Sista Kvällen Med Gänget, på mannens familjesida. Så fint. Med alla dessa människor vi har runtomkring oss. Dyrbart så det förslår.
Gott Nytt År Till Er! <3
Lillafrun
Att sammanfatta År 2016. Del 2.
…och fortsättningen av årsresumén, kommer här!
Juli!
I vanlig ordning började månaden med kalas. För vår älskade M!
Han som jag också firade fyraårig bröllopsdag med där i början av månaden. 
Och så, såklart, massor av Bäbisgos.
Lilla grodan! 3 veckor gammal. <3
Sommarlov, tillsammans med efterlängtade vänner…
… och med stora Taikonsfamiljensamlad.
Mysiga, ..
…vackra och somriga utflykter.
Och entrén blev helt klar, med Drömdörren som fulländade hela alltet;
M var iväg på ett uppdrag mitt i sommaren och jag kommer ihåg hur nervös jag var över första dagen själv tillsammans med två små. Liiite, lite mer rutti på den fronten nu (haha!). Det gick ju bra den där dagen också, kommer ihåg den här stunden..
…
Och såklart, en tur till huset på älskade ön. 
Gotland! Lillans allra första. Bara 4 veckor gammal. 
En fantastisk vecka med sol och bad. Välmående människor, sand mellan tårna och en morsa som tjuvstartade att börja småspringa på mjuka stigarna i skogen och små, slingriga, kalkvägarna ner till stranden. Eufori!
En ljuvlig vecka!
Men oooh så underbart, när vi var hemma igen också!
Augusti…
Bärplockning.
Kaffesörplande och fortsatt sommarnjutande.
<3
Någon stampade med svart på vita papperet. Så vackert så mamman fick hjärteont.
Det sörplades kräftor också. Och saftades och syltades för fullt!
M och hans Miniavbild.
Och veden fick komma under tak. Äntligen, sa mannen glatt och tackade sin svärfar.
Och hösten… den kom smygandes. Med sitt lugn och sina vackra färger.
Vi njöt så, av nya konstellationen tre-har-blivit-fyra, och att allt fungerade (och fungerar) så bra.
September..
Det blev höstpiffat både inne och ute.
Det var en magiskt vacker höstmånad, varm och så härlig. Det plockades ännu mer bär även äpplen, från vårt alldeles egna träd.
Gjordes mos i massor och äppelkakor och vi tyckte att det var en fest hela alltet.
Vardagen tuffade igång på riktigt, efter lång, lång tid av oceaner av tillsammanstid.
Och insidan Drömdörren?
…såg ut sådär. Men plötsligt inte…
Dröm!
Och jag?
Njöt av att vara HemmaMamma. Gå långpromenad med den där oförskämt nöjda bäbisflickan i vagnen.
Och där; älskade Minimannen. Han som tyckte det var skitakul efter att vi fällt fyra 18 meter långa träd på gården. Han, fick ju en alldeles egen ”kotteaffär” som vi lekte i. Massor!
Syskonens relation började förvandlas, från något magiskt till något än mer magiskt!
Och vi var på ljuvlig utflykt till vackert ställe. Skulle söka svamp, hittade en död älg i en grop och hamnade till sist på megavackert fikaställe. Typ så.
Ljuset var sagolikt där.
Och två dagar senare?
Då låg jag i hemska magsmärtor hemma på kökssoffan. Det fanns inget annat att göra. Än att åka in på akuten. Till sist slutade det hela med en operation av den där mamman som man trodde hade en elak blindtarm men som istället visade sig ha fått en akut inflammation i magen. Något man inte vet varför. ”Otur” och ”Sånt som kan hända”.
Jag var så slut men så oerhört tacksam över att allt gått bra. Jag hade det lenaste, mjölkvarmaste och vackraste sällskapet man kan tänka sig, där hemma i bli-hel-och-frisk-sängen. Fokuserade i vanlig ordning på det som var gott och bra och tog mig sedan vidare, med förfärligt onda operationssår som gjorde det svårt att bära och lyfta barn, för att inte tala om att amma då det gav tryck. Därifrån, blev allt bara bättre.
Efter någon dag var jag uppe på benen igen och ingen var lyckligare än jag.
Efter en vecka kände jag mig nästan på banan, men bestämde mig för att hålla tyglarna och vila en vecka till. Från sånt där tempo jag ju älskar. Vi avslutade månaden så fint. Med en läkande mamma och än mer livstacksamhet..
Oktober….
Och vi började månaden med kalas..
För den där mamman som fyllde 26 ett par dagar senare!
Födelsedagsmorgon.
Och på självaste födelsedagen tog min älskade mor och far hand om mig och mina två små. En morgon tillsammans med min egna Stora Lilla Familj och när mannen åkte på uppdrag, så spenderades resten hemma i lilla byn. Mitt hemma-hemma. Med mammas om-barndomen-påminnande, goda, goda födelsedagstårta!
Men..
bakom mycket lycka. Funderade jag. Massor. Kände mig lite rädd i efterhand. ”För två veckor opererades jag hastigt och mycket olustigt. Varför blev det så? Var det mitt fel? Hade jag kunnat göra något annorlunda?” …
Men..
Jag fick chans, att träffa någon jag har stort, stort förtroende för. Prata. Och framförallt; fråga. Och till det bästa; Få. Svar.
Ibland blir saker bara som dom blir, utan att man riktigt vet varför. Men jag kunde inte banna mig själv, det var helt ologiskt.
Och lättnaden, över att få prata av sig?
Enorm. Och med ens, blev mitt hjärta så lättat.
Månaden fortsatte..
Med lättnad, kalasförberedelser i massor och ett så, så underbart barndop för den flicka vi beundrar så. Och älskar, oändligt.
Lilla Juniflickan döptes och hela dopdagen var helt fantastisk.
… några dagar senare, kom drömleveransen..
Två pardörrar och en heeeerrans massa fönster.
Och! Vi blev med Sallykatt också!
Och jag och S pysslade som vanligt tillsammans. Gjorde egen blåbärsglass bland annat.
Och ungarna sov i storvagnen bredvid varandra, medan jag och M kramades. Ute i spöregenet. Inget konstigt alls.
November.
Vi drog till med en heldag på paradisigt äventyrsbad.
Och det blev plötsligt vinter och massor med snö!
Rent himmelskt vackert!
Och det målades fönster. I massor. 
Hemmet gjordes adventsfint.
Och det blev första advent!
Och det bakades både pepparkakor och lussekatter.
Och pulsades (plumsade, som jag egentligen vill säga…) i snön med dyrbar last.
Och till sist, kom den årliga, alltid så uppskattade julegransleveransen av han jag älskar så(Pappa).
Vinterfix och Adventslängtan. Massor av tända ljus och en njutning över att få vara hemma och skrota tillsammans med älskade småttingar, var (och är!) obeskrivlig.
Och till sist blev det då Årets Sista Månad; december.
Fylld av julepyssel, mys och julebakande…
Barnen fick en egen gran och Storebror skötte påklädnaden helt strålande.Så otroligt trivsam (om än ibland såklart, alldeles vanligt i-juletids-ruschig) nedräkning, tillsammans med dom jag älskar så. 
….
Ett Julfirande jag sparar i hjärteasken. 
Och plötsligt var det årets sista dag.
Och jag lämnar det här året med sån oändlig tacksamhet. Över att få vara fru till min älskade M, mamma till mina två stjärnor. Och tanken på att bara få fortsätta den här resan, den vi kallar Livet, tillsammans med dom. Det, gör mig till en så lycklig mamma och fru.
2016…
Ett år fyllt av Liv. Det har varit många, många så underbara dagar. Men också en drös dagar av oro, sorg, och bekymmer. Ni vet hur det är. Livet.
Men jag är så, så tacksam. Att jag få vara med. Tillsammans med dom jag älskar till månen och tillbaka. 3 blev 4. Det bästa, bästa.
Tack år 2016!
Och hej och välkommen år 2017!
Jag tror att du kan bli alldeles fantastisk, du med!
Gott slut till er alla och
-Gott Nytt År! <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
