Sagolikt Glitter och Orolig Verklighet, på samma gång.
Precis så känns det just nu.
Sagolikt Glitter och Orolig Verklighet, på samma gång.
Dagen igår var som en endaste sagodag. Så otorligt mysig på alla sätt. Inget extraordinärt, bara en underbart vanlig dag. Ni vet. Som jag gillar det.
Dagen började sådär;
Med en Miniman som gjorde ”uppfinniN” efter uppfinning. Tills dess att Morsan och Storan intog Gympasalen och rev av sista tillsammanspasset innan julen tar vid på riktigt. Pojkarna var ute och njöt i solskenet istället. Möttes igen, det gjorde vi alli-allihopa, till lunch. Så himla mysigt att få rå om Storan en extrastund. Hon är som juleglitter personifierad, förstår ni.
Och där då;
Världens Sötaste Lilla Juniflicka.
Lika trött som ni anar av hennes tunga små ögonlock och blanka ögon. På väg att hoppa i sköna voksin, med tokstora handskar och tossor. Jag loovar att hon somnade gott. Lillhjärtat.
Hon och jag tog en bara-mamma-och-Juni-promenad som var så mysig och skön. Vi lyckades fånga sista sol- och dagsljuset för dagen.
Sen innehöll dagen en del fuffens och fix, i vanlig ordning dess Juletider.
Änglaspelet plingade stämningsfullt och Tomteverkstaden var i full gång.
I vanlig ordning var vår älskade missekisse såklart med också. Hon är på riktigt mer som en hund än en katt. Jag kastar leksaker och hon springer och hämtar, återvänder till mig och vill att jag ska kasta igen. Hon kommer på en gång så fort jag ropar ”Saaally”, hoppar upp i knät och vill ha kärlek. Hon är så galet social och har verkligen fått en plats i familjen.
Och medan ärtsoppan puttrade, pannkakan gräddades, jordgubbssylten kokades. Så var det någon som lekte och lekte och lekte med vad han precis fått av sin älskade Morfar och Mormor. En namnsdagspresent som var lite utöver det vanliga…
Behöver inte säga att han knappt hade tid att äta middag… det var en lycklig pojke som styrde sin traktor fram och tillbaka, med skopan upphöjd eller nedsänkt, lastande legoklossar eller annat. Traktorpojken!
Till kvällen kom och livet och nockade oss med Verkligheten utanför den där Drömgårdenbubblan. Verklighet av den inte så sagolika sorten. Så idag sitter orden lite fast i bröstkorgen. Att helt förklarliga skäl.
Vi ska försöka ha torsdag här. Fortsätta knäppa händerna för en älskad som blivit tvärsjuk men som just nu är på rätt ställe (sjukhuset, mao). Natten har inneburit typ fyra timmar orolig sömn för min del, så jag håller hårt om kaffekoppen idag. Ungarna är på topp och det är underbart att se.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen; man ska aldrig ta livet för givet. Jag lever enligt devisen att det alltid finns saker att vara tacksam över. Att fira. Vara glad över. Idag, är jag glad att ha fått vakna. Till ännu en ny dag. Det räcker så.
Dagar som strösslas med sagolikt glitter och orolig verklighet, på samma gång. Precis så. Och det är ju det, som kallas livet…
Ta hand om dig och hoppas att du får en fin dag.
Lillafrun
Att visa en glimt.
Tills vi hörs igen, får ni en glimt av en bäbisflicka som tidigare ikväll ägde hela Lekrummet. Alldeles för sig själv (med mamman som sällis såklart), lekte hon sig trött med träklossar i fina färger. Så himla roligt, tyckte hon. Älskade lilla J.
Ta hand om er!
Lillafrun
Luciadag och bäbisprat.
Det här har nog varit Universums Tröttaste, Mörkaste och Lussemysigaste dag. Nåånsin.
Barnen var trötta när vi kom hem från lussefirandet och knoppade en efter en. Ja, till och med morsan gjorde sällis. Storebror sov ute i vagnen och jag kröp under filten med Lillasyster. Ljuvligt.
Här har Bjossan, han som under morgonen hade haft sin livs första lussning, vaknat och gosar med Lillasyrran som också hon håller på att vakna… ja, eller bli väckt kanske snarare!
Mannen gav mig sedan under eftermiddagen lyxen, att stänga in mig i Salen och träna, alldeles själv. Medan han lagade middag och myste med ungar. Så himla lyxigt, både att få det där träningspasset som tog gammal, och gav ny, energi. Och sedan få sätta sig till dukat bord.
På toppen av den här Luciadagen åkte jag till kyrkan och satt stolt som tuppen över mina gullisar. Storan som fröken och syskonbarnen som sjöng tillsammans med gullevännerna. Så himla, himla fint. Och stämningsfullt!
Och soom jag längtade hem till den där lilla dockan. Jag är så otroligt ovan att vara ifrån henne. Ett par gånger har jag varit ifrån såhär, en timme eller två, liksom. Men det känns precis som om jag skulle ha glömt att klä på mig brallan, eller nåt. Storebror längtar jag också efter, men vi har ju tränat oss en del på att vara ifrån varandra lite längre än så. Ni fattar. Kära nån. Om 8 dagar är hon 6 månader. Huu, tiden går så fooort. Samtidigt som det känns som om vi varit fyra i familjen, i all evighet. Jag njuter av varje dag. <3 Men alltså. Inte klokt, att hon, världens nöjdaste och coolaste bäbis, snart ska börja smaka på annat än mammas mat (!?). Äsch. Det där pallar jag inte tänka på nu. Blir alldeles för blödig. Så, vi tänker inte på det, än på ett tag.
Det var med andra ord såå underbart att komma hem. Natta barnen medan mannen gick upp för ännu ett pass på övervåningen för dagen. Jag njöt av att lägga mig i mitten av två små småttingar, som efter en stund snusade båda två. Nu har jag masat mig upp och ska nattapyssla lite. Bland tända ljus och tunnbrödmackor.
Juletid. Älskar!
Lillafrun
Luciamorgon och Jullovsstart!
Med grusiga ögon, tända ljus, en storgäspande bäbis som tyckte hon blev väckt på tok för tidigt. Hennes Storebror likaså. Frukost i Salen, framför Julkalendern. Med en familjemedlem som förvandlats till Jordens Sötaste Pepparkaksgubbe. Med hatt och allt.
Hela gänget packade vi sedan in oss i bilen, åkte mot Föris och möttes av små tomtenissar, lucior i klunga, en söt lussekattminimänniska och rara Fröknar med glitter i hår. Så samlades vi allihopa och firade luciamorgon tillsammans i den tiogradiga kylan. Mitt och mannens hjärta blev två blöta fläckar, när Minimannen tog sin lillvän som han håller så kär, i handen. Ställde sig där, längst fram och sjöng och gjorde de sötaste rörelser vi sett. Sekund 120, hade jag sedan en vän i mitt knä som istället stod och kunde alla sånger från sidan. Vår fina pojke, alltså. Så stolta över honom att det inte är klokt.
Stolt lämnade han över burken som vi förberett hemma. Den som var fylld av det hemkokta godiset. Och så den där lappen med några ”God-Jul-tack-hejja-å-vad-ni-är-bra”-ord till Fröknarna.
Sen hojtade han God Jul! och drog gladeligen hem igen. För Jullov! Och jag kan inte tänka mig lyxigare, än att få vara hemma och julemysa, pyssla och Julaftonslängta tillsammans med Minimannen och Juniflickan, och dessutom med den där skäggige som vi har lyxigt många tillsammansdagar med här i jul.
Luciamorgon och Jullovsstartande, alltså. Håhå, så fint!
Önskar er en fin Lucia!
Lillafrun
Bestyr en Decembermåndag.
Att få ta måndag,
-vakna av sig själv, inte ha någon tid att passa. Bara kunna mysa runt och njuta. Och dessutom, allt det där, med hela familjen hemma. Idag också.
Så förbenat lyxigt. Jo, jo. Vi har längtat efter den här veckan.
Efter frukost gick mannen upp på övervåningen och jobbade medan Lillan hoppade i vagnen för långsovning. Jag och Storebror, vi gick ut på bron och hämtade den där lilla gröna som stått och väntat på oss i några dagar. Gick till loppispåsen och hämtade virkade duken som skulle bli julgransmatta och så den där julgransfoten. 
Sen gjorde vi något jag längtat så efter. Och som Minimannen i år var såå med på, och tyckte var precis lika mysigt som sin mor.
Vi klädde Lilla Julegranen. 
Ja..tänk. Att idag klädde han sin egen julegran. Med röda pumlor och guldigt glitter. Noga och andaktsfullt och var mäkta nöjd över resultatet. Och jag, jag bara njöt av hela alltet. Kände värmen i hjärtat. Tacksamheten. Över att få se den där pojken växa upp, få vara med på färden. Hålla hans hand när det behövs, och släppa taget, när han vill. Få vara hans ”bästa koompis”, höra hans ”du ä världens finaste mamma”. Att få vara hans Mamma. Livslycka.
Till sist ställde vi oss med armarna i sidorna och bara nöjdhetssuckade, tittade på granen och konstaterade att det var den finaste granen vi sett. ”Nåånsin”.
Mitt på dagen möttes vi hela la familia. För lunch och för en, en och en halv timmes lång promenad. Så skönt. Njöt av sol, friskluft och motion. Vi gick en annorlunda runda, eftersom vissa var intresserade av att titta till sin egen skog. Småttingarna sov gott i vagnen. 
Nu är det kväll.
Mannen är iväg på vift en sväng. Någon ser på Bolibompa och sitter samtidigt på pottan. Ser precis hur gulligt ut som helst. Jag och Lillasyster är ombedda att gå till ett annat rum en stund… så det gör vi såklart. Morsan passar på att snabbt säga hej till dagboken medan Lillasyster äter på sin nya vän, Kotten. En ursöt, så mjuk igelkott hon fått av sin Gudmor.
Så det var vår måndag, det. Hoppas att ni haft en fin veckostart, ni med. Nu är det tusan inte många dagar kvar till Dopparedan!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
