Att ha en ny plats, nästan.
Det är förfärligt risigt ute på vår gård nu, om man säger så. Men alltså, vilken himla stor skillnad det blev på vår ena sida av gården. När dom där träden fälldes. På äppelträdssidan är det sol i massor nästan precis hela dagen. Men på den där stora-träden-sidan, har det varit väldigt skuggigt och inget ställe man velat vara på, liksom. 
Men plötsligt fick den där sidan ett annat ljus, en helt ny känsla och man bara vill vara där. Det är som en helt ny plats som dykt upp här på Drömgården. Det kliar i mina fingrar och jag önskar någon bara kunde dunsa ner från himlen och säga ”Hej Emmeli! Jag tänkte hjälpa dig med den där trädgården du drömmer om. Eftersom du själv inte riktigt verkar veta vad du önskar och är fasligt velig när det gäller att bara bestämma sig för att ’Här ska ett träd vara’ till exempel… så tänkte JAG ordna det åt dig!”
Det, hade varit något….
..men, det ordnar sig nog med tiden, tänker jag!
Jag och Minimannen hade affär där igår eftermiddag, i sköna sköna eftermiddagssolen som var som vilken eftermiddags-sommarsol som helst.
Älskade lilla pojken.
Där i bild höll han på att koka broccoli som jag skulle köpa. Jag var bara iväg på jobbet… för att jobba ihop mer kottepengar, förstår ni. Och jag jobbade på, en herrans massa gånger…
Så handlades det och Minimannen räknade kottar på livet. Bra grej, på alla vis! Frisk luft, lek med det enkla, tillsammanstid och så vidare..
Vi hittade ett hjärta också. Ser ni det?
***
Idag är det onsdag, ja. Liten är redo för Förskolan, Lillan ligger ensam mitt i storsängen och sover, och ser ut som en riktig liten minichef. Jag klickar hem vårlökar, trädgårdsfunderar och sörplar kaffe.
Typiskt god onsdagsstart!
Ha en braig dag!
Lillafrun
12 veckor och den finaste, någonsin.
En så himla, himla vacker höstpromenad tillsammans med min lilla Juniflicka. Vår älskade bäbis.
12 veckor gammal, precis idag. Åh. Coola och söta lilla J. Hon är helt ljuvlig på alla sätt.
Älskar att titta på henne när hon sover. Samma sak med Storebror. Det finns knappast något mer rofyllt än att titta på ett barn som sover?
Underbara vakna också, såklart! När Lillan tittar på en med dom där glitterögonen, tillsammans med det där tandlösa leendet. Det är fullständigt obetalbart. Lite bebbe-snack på det och man liksom smälter. Precis på en gång.
12 veckor har Lillasyster funnits hos oss och inget känns mera självklart. Än att vi ska vara en familj på just det här sättet; Mamma, Pappa, Storebror och Lillasyster. Inget är dyrbarare än det.
Och nu är det kväll.
Till och med ganska sen sådan. Medan mannen drog ut efter middagen och fortsatte med vad han jobbat med under hela dagen; röjt ännu mera runt gården och plötsligt trollat en igenväxt skogsdunge till en vacker skogsglänta. Så, myste jag med kidsen. Och så hjälptes vi åt och tisdagsstädade lite, för här inne hade vi typ en halv skog eller så. Sen mysig nattning av Storebror tillsammans med Lillan. Inte klokt, vad jag plötsligt blivit rutti på det där. För några veckor sedan kändes det ju som hur i hela friden ska jag få ihop nattningarna!?. Så skönt med känslan nu.
Nu sitter jag och mannen i ett kök fullt av tända ljus, efter att ha tränat ett core-pass och tagit varsin sväng i badevarelset. Barnen sover, vi nattfikar. Den här stunden, ni vet när man vilar innan man ska sova? Den är helt ljuvlig tycker jag. Och faktiskt himla nödvändig. Jag somnar så gott sen.
Den här September-månaden, alltså. Måste vara den finaste, någonsin.
Lillafrun
Att ha fällt några vansinnigt stora träd.
Det där var igår;
När jag vandrade runt på gården och kände mig alldeles smånervös. Fyra stycken träd skulle fällas. Och inte vilka som helst…
Tre av dom där och så granen på bilden överst. Det vill säga träd som är 18 meter höga och inget annat. Hujedamig. 
Men som ni ser, så hade vi Världens bästa hjälp. Mannen, Svärfar och snälla, snälla M. Dom hjälptes åt. Jag pep ut ibland men höll mig mestadels inne med barnen, servade fika och kaffe och lagade middag och sådär.
Det knakade rätt bra när träden var på väg till marken… 
Faktiskt skithäftigt och jag fick riktigt adrenalinpåslag när jag stod på verandan och vyshade ungar i vagnen. Och det plötsligt, rätt framför näsan på mig, fälldes ett träd. Det var det första, vid Gårdshuset, och innan jag liksom blivit van det hela. Till slut vågade jag, som ni ser på bilderna ovan, till och med stå ute på gräsmattan och kika. Männen hade stenkoll och var helcoola, såklart.
Och till kvällen såg det ut lite såhär. Määängder med ris och galet stora träd som låg efter marken. Och plötsligt, började vidder komma fram åt ännu ett håll;
Huset kom liksom fram mycket mer. Mycket finare så. Håhå, som vi längtar till den dagen huset har sin nya brädfodring och ny färg på sig. Det kommer bli såå fint då!
Någon var i sitt esse, såklart..
.. medan pappan stod och sträckte på sig där i bakgrunden. Pratade med hjärtevän i telefon och såg rätt nöjd ut över att det här projektet äntligen blev gjort. 
Så det var vad vi pysslade med igår. Fällde träd stora som as och konstaterade glatt till kvällen att vi fått en ännu ljusare gård, bara sådär.
Vi firade genom att bädda ner barnen nattklara i syskonvagnen, vandra skön kvällspromenad och sedan ramla i säng som två hysteriskt trötta. 
Och idag är det tisdag. Lilla S är på Förskolan och jag ska nu bädda ner min redan snusande lilla flicka i vagnen. Vi ska ut på sån där riktig mamma-ledig-promenad i sköna höstluften och sen får krattan åka fram. Vi har typ en miljon grankottar på gräsmattan.
God tisdag!
Lillafrun
Ett Limparecept och spännande saker.
Idag skiner solen, det blåser höst och vi har måndag här hemma på gården.
Jag och Minimannen tänkte dela med oss av vårt just nu bästa limparecept. Tokenkelt och därmed alldeles lagom att baka tillsammans med en Liten. Och så är det farligt gott till mellis. Vi har precis snott ihop en sån där limpa, alldeles nyss!
Min bästa hjälpreda!
Rågsiktslimpa i långpanna,
-á la Lillafrun och Minimannen.
Blanda 1 liter fil, 15-17 dl rågsikt, 2 dl rågkross, 1- 1,5 dl mörk sirap, 1 msk bakpulver, 1 msk bikarbonat, 2-3 rivna morötter, cirkus 1 dl linfrön och en matsked brödkydda.
Vi gasar på med assistenten i detta skede, men har du ingen sån så funkar garanterat armmusklerna lika så bra!
Ut med ett bakplåtspapper i långpanna och kleta ut degen där i. Här snackar vi geggigt så använd degspade och smeta ut degen någorlunda jämn. Strössla över lite vetemjöl och skjutsa in i ugnen.
175 grader i 40-45 minuter. Beror lite på din ugn, så håll koll genom att sticka i limpan för att se när den inte är degig längre.
Som vanligt; ät med lite för mycket smör och en skiva ost. Godast så!
Frys ner resten i lagom stora bitar. Ta fram och tina eftersom. Som nybakt varje gång!
Vi kommer ha ett helt gäng att bjuda på vår limpa i eftermiddag. Det händer grejer här idag. Jag är alldeles nervös, faktiskt. Och vet inte riktigt om jag ska våga mig ut och titta på det som ska göras. Mannen är i alla fall übertaggad.
Har precis varit på byn och shoppat skyddskläder och ny motorsåg. Minimannen är såklart också omåttligt taggad… ingen av dom sådär harig som morsan, alltså.
Fin måndag och allt det där!
Lillafrun
Att ha haft Septemberhelg.
Där; Lördagsstarten!
Precis lika mysigt som det ser ut. Och utanför köksfönstret, där bakom pellisarna.. hade jag en gullig syn också;
Pojkarna som hjälptes åt att tvätta bilen tillsammans.
Efter att jag och Lillan myst en stund, hade jag sån där klassisk småbarnsföräldertid. När man gör tusen saker samtidigt på kort tid. Det där med att vara effektiv, har liksom fått en hel annan dimension.
Någon gymmade under tiden. Och blev tvärtrött därefter..
Storebror var så gosesugen efter att han varit ifrån syrran en stund.. men hon?
… trots ”jordbävning” , sa bara; Låt. Mig. Sova.
Så typiskt våran coola lilla Juniflicka.
När vi fått i oss lunch och allt var packat och klart, då åkte vi till lilla byn och hade skitmysig lördag hos päronen. 
Någon lekte med mormors gamla dockskåp. Jag och Storan var ute och sprang tillsammans. Och så hade vi bästa sortens spa. Bastuhäng alltså, i pappsens vedeldade bastu som är himmelskt skön. Och där utanför fanns fruktfat och grejer som kära mor ordnat. Verkligen hur mysigt som helst.
Det var piffat över allt. Inne i badrummet stod den sötaste lilla buketten.
Och det var till och med dukat med blommor på varje tallrik. S undrade; Ska vi äta blommol, molmol?”
Till kvällen piffade vi oss och så blev det Surstörmmingsparty. Så jädra äckelpäckligt. 
Men dom som gillar det, var i heaven. Och vi andra fick mammas goda köttbullar och kantarellstuvning och sånt, så det gick med andra ord ingen nöd på oss. Tvärtom.
Hem i mörka natten efter en ohyggligt fin lördag.
Idag har vi haft riktig söndag. 
Startade dagen med tända ljus och havregrynsgröt med våran denna-veckan-gjorda äppelmos.
Vädret har växlat mellan spöregn och strålande sol. 
Under en solstund hade Minimannen och jag sandlådehäng medan pappan drog ut på löptur.
Jag städade sedan bilen så att den nu ser precis lika ny ut som den ju faktiskt är. När regnet bestämde sig för att komma så myste vi här inomhus. 
Pappan klinkade gitarr och mamman piano.
Och i eftermiddags mötte jag upp Storsvågge och Storan. Vi drog till svampskogen och hittade typ inga svampar alls men hade precis lika trevligt som vanligt. Men, vart i helskotta är det folk hittar så ooooootrooooooligt mycket svamp!? Idag gick vi.. tjaa… 15 mil kanske. Och hittade.. typ tio svampar var.
Jädrigt goda var dom på mackan nyss i alla fall!
En bildsamling från en så mysig och skön septemberhelg, alltså. Som jag njuter av den här hösten! Bara mer och mer för varje dag. Och i helgen, tillsammans med min alldeles egna familj, sammanflätad med min stora. Ja, då har det helt enkelt varit på topp. Nu ska jag natta en liten älsklingspojke och sedan ha söndagsdate i finsoffan med den där skäggige.
Hoppas du haft det gott, du med!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
