Onsdagsbestyr!
Hej i onsdagen!
Ser ni tullisarna? Va, va, va? Jag är ju så glad att jag nästan spricker, förstår ni!
Onsdag, ja. Alla hemma. Regnet faller ibland, ibland inte. Under morgonen satt jag i ett hav av bäbiskläder och sorterade och nu har tvättmaskinen jobbat på i timmar. Så skönt att ha börjat greja med det där nu.
Pojkarna drog ut och började lägga eventuella mönster och former av stenarna vi hämtade i söndags. Jag småstädade, plockade, drog en pyssla-om-sväng av blommorna och så sådär. Till slut var vi alla ute och Liten damp ner på gårdshustrappen och åt mellis, 
..pappan lyfte ännu mera stenar..
..och jag drog av ett träningspass ute på verandan. Så himla härligt att flåsa utomhus!
Nu är vi lagom kammade och fixade för att dra till stan en sväng. Dynor och kuddar ska inhandlas, till nya trädgårdsmöbeln som sedan igår nu står ute på Verandan. Och så står det förstås lite annat smått och gott på inköpslistan!
Onsdagsbestyr, alltså.
Hoppas att ni har en god onsdag!
Lillafrun
Att ha börjat bona. Och att ge en Preggotet-nummer-två-rapport!
Ja, nu känner jag att jag kan ”släppa på” helt och fullt.
-Nu är mannen hemma och inga bara-det-där-VM-uppdraget-är-över-tankar kan stoppa. Nu är det checkat, mannen är hemma och vad som väntar oss nu är en drös sista-tiden-veckor av den här Preggoteten.
Preggoteten med lilla Pyret i Magen.
Igår var vi uppe på vinden och letade fram kartonger proppfulla av bäbiskläder, som ska plockas fram och tvättas upp. Jag small av lite när Sisses ljusblå Molnbralla dök upp. Kom så väl ihåg när jag köpte den och hur Storan rådde mig storleksmässigt och hur pyttepytteliten den där lilla molniga skapelsen kändes. Sisten försökte prova typ allt i kartongerna och konstaterade att den hä va jätteliiten, mamma…( Nån bäbis-kepa som satt på snedden och sådär). Gullpojken min.
Molnbralla till liten Liten-Miniman och Pastellkungsprickar.
Jag har fått önskan om att skriva lite om ditt och datt angående den här preggoteten, så nu kör vi;
En Preggotet-nummer-två-rapport!
Jag känner hur jag mer och mer får den berömda Preggohjärnan. Mannen skrattar åt mig. Men det är okej. Jag skriver långa listor på innan-bäbisen-kommer-fix. Såå mysigt!! Allt från att köpa några nya bäbisplagg till att ha bullarna bakade och tryggt förvarade i frysen.
Men alltså. Inte klokt, vad fort det har gått den här gången? Inte så konstigt, med tanke på att Vardagståget tuffat på i högre tempo än vid preggotet nummer ett. Största skillnaden för tempot är såklart att vi ju har en tvåårig Miniman som liksom springer fram genom livet. Vi har inte haft lika mycket stenkoll på veckor och dagar. Till en början med Liten i magen var jag extremtrött. Den här gången, inte lika trött men däremot mådde jag mycket smyg-illa där i början. Hade svårt att komma på mat jag ville äta och sådär. Och trött var jag ju, det var bara det att det inte gick att vara lika trött…. lägga sig och vila en eftermiddag efter jobbet, med mannen iväg på långuppdrag och en hungrig lillvän att hämta hem från Förskola. Den ekvationen gick dåligt. Men efter jul så kände jag hur jag liksom kom ur någon slags dimma. Dels började Norrland blir liiite ljusare, för var dag. Och så blev jag också mycket piggare.
Mitt järnvärde har varit kasst, den här gången, likt första. Men i övrigt, ja då har jag verkligen inget smaskigt spännande att skriva. Jag har bara fått må så himla bra! Hurra säger jag! 😀
Med Liten i magen hade jag ju nån period där vid månad 7-8 som var skitjobbig för fogarna, men det var ju också det enda bökiga. Att gå ute på halka var rena döden. Den här gången, kände jag några ilningar, suupertidigt. Typ vecka 14. Tänkte; helskotta, det här kommer kanske bli en risigare graviditet. Men, det var bara som en ”påminnelse-ringklocka”, eller nåt. Jag började i alla fall direkt då tänka till vad jag kunde göra för att inte locka fram foglossning. Till exempel tog jag bort utfallshopp från träningspassen tidigare än under Litens preggotet. Tvärbestämde mig för att jag vid vecka 20, oavsett om det fortfarande kändes bra, skulle sluta springa då. Började tidigt att sova med kudde mellan knäna. Använde broddskor på halkan. Och så vidare..
Ja, en massa såna där småsaker som jag tog till, i förebyggande syfte. Till skillnad från med Liten, när jag sprang tills det kanske var ”för sent”.
Oavsett, vansinnigt skönt att slippa den där värken denna gång. Med tanke på att jag har min Sisten att bära och lyfta och dra i vagnen och så vidare.
Preggomorsan efter sin sista löptur i vintras.
Har precis som förra gången kunnat träna på hela vägen. Nu är vi ju inte framme än, men hittills i alla fall och det är jag väldigt tacksam för. För en träningstok som jag, som liksom har träningen som lika naturlig som att jag handlar mat varje vecka, uppskattar verkligen att det funkat så bra. Jag mår ju så bra av det, menar jag. När jag slutade springa efter halva tiden så har jag fortsatt med konditionsträning på cykel. Älskar det. Och så förstås våra kombinerade styrka- och konditonspass med tabatatimern eller annan timer som hjälp.
Nu går jag som vanligt en massa promenader. Så är det på cykeln jag får svettas och utöver den styrketränar jag för stark mammakropp. Det vill säga mycket fokus på baksidan av kroppen. Att slippa ha ont i ryggen, till exempel. Det är ju rent himmelskt!
Jag är evigt tacksam över graviditeter där jag verkligen kunnat njuta.
Jag har precis som förra gången, trivts väldigt bra med en kula på magen. Med Liten hade jag en liten otålig-period kring 6 månader… då väntade vi så intensivt liksom. Perioden gick över och jag älskade magen till slutet. Den här gången upptäckte jag ju typ nyss att jag var preggo, och känner mig inte alls less utan tänker njuta så mycket jag bara kan och orkar av den sista tiden.
Dagens Musikfröken-Preggomorsa. I finklänning, dagens Vårsoarétisdag till ära! 
Lite halvblött, ruffsigt hår har väl ingen dött av, tänker jag… då hade jag varit kolavippad förlängesedan.
Men ja. Sommaren närmar sig. Håret är tjockt. Albatrosstuttarna är på plats. Det är ett litet mission om jag i sömnen råkat hamna på rygg och liksom ska ta mig upp ur sängen sedan…det är en mage som ligger ovanpå mig då. En mage som är full av bäääbiiis (tjohoo!). Och att ritschratcha av benen är rena rama nära-döden-upplevelsen. Jag får kvävningskänsla, men kan ändå inte kan låta bli.
Jag är gravid, helt sonika. Helt underbart! Precis som med Liten i magen, håller vi Pyrets Beräknade Födelsedatum lite för oss själva. Lilla livet gör världsentré när hen vill, oavsett liksom..
Jag och mannen känner oss pirriga, fastän ändå lugna. Pyttelite rutinerade, men ändå helt nya. Det är ju en ny stjärna vi väntar. Inte en Sisse till, liksom. Så det ska bli så vansinnigt spännande att träffa Litens Lilla Syskon.
3 ska bli 4.
Hur i hela friden ska jag hinna vara mamma till två? Kunna älska Pyret lika mycket som Liten? Hur kommer Liten reagera? Han kommer väl inte att göra slut med sin mamma när han märker att jag kommer ha ”ögonen för någon annan” också?
… det är många tankar som snurrar.
Gårkvällens Mamma-Sisse-mys på sofflocket i köket. Med lill-macen på köksbordet, med favoprogrammet Storasyster och Lillebror.
Livet är häftigt. Och att få bära på ett. Ett liv. Det, är så stort att det inte med ord går att beskriva.
Lillafrun
Att ha sysslor en måndagkväll.
Vi äter jordgubbar till efterrätt, tittar ut på regnet som faller och rensar ut för små storlekar ur en Blivande Storebrors klädbyrå. Han har gett Bäsi en helt egen låda. Sisten är fin pojke, mamma, säger han. Och jag kunde inte sagt det bättre själv…..
Mitt mammahjärta jobbar på. Ska strax upp på vinden och göra något som jag vet kommer få det att slå volter och framkalla pirr i magen. Till Liten-natten får S mysa vagnen och göra natt där. Mamman och Pappan planerar promenad-date denna häggdoftande måndagkväll.
Vardagkväll med hela familjen samlad igen. Kors i krösamoset, vad härligt!
Lillafrun
En Stenbra Dag, helt sonika.
Vad vi gjorde igår?
Ptjaa… efter ett par timmar iväg, för mannen. Timmar som jag och Liten myste, inne-i-huset-plockade, söndagsstädade och fixade oss igenom. Och åt äppelbitar ute på Gårdshustrappen, förstås. Då, kom dom tillbaka. Mannen och Mojfaj och Fajfaj.
Med släpvagnar lastade med sten.
Jag bara stod och fånflinade. Med magen rätt ut i vädret, lillvännen i blickfånget tillsammans med såna han älskar och beundrar och så med synen av den där mannen. Han som inte, som typ hans fru, tjoar ut sin lycka. Men som ändå, på det där sättet jag ser så tydligt, sänder ut sin lycka. Med det där småfinurliga leendet, den där nöjdheten.
Fixande pappa och en unge som älskar att få vara med.
Så, där på vår alldeles egna åker. Lägda, som vi säger. Där, Hade Liten en söndag som nog slog högre än högst i hans ögon. Morfar, Farfar, Pappa i ett och samma blickfång. Att få vara med, styra traktor och ha lyckolysande ögon. Mer spännande och äventyrligt än sådär, det blir det nog inte för en tvååring. En Stenbra Dag, helt sonika.
Kära nån, det här är verkligen ett drömställe för oss!
Men just så; Vi ska lägga sten. Riktigt var och hur har jag inte hängt med på, men jag litar helt och fullt på M, så det blir säkert jättebra.
I övrigt var det en så skön söndag. Vila, sol, mjukistränande, ännu en sväng för att hämta sten. Och så en massa lek och bus. Allt i en salig blandning. Den där helgen hade gärna fått varat liiite, lite längre. Men nu är det måndag och det får vara alldeles fint, det med. En slutspurt är vad som väntar. För snart är det faktiskt Sommarlooov!
Lillafrun
Jag bara känner det på mig!
Idag blir det en vacker dag!
… jag bara känner det på mig!
En viss Preggomorsa vaknade 04.35 i morse (halv fem liksom!?) och var piggelin. Så jag var uppe och svajsade på i typ en och en halv timme då. Gav Liten manikyr i sömnen , kollade upp nästa barnmorsketid som jag vet är till veckan men jag hade visst skrivit in två tider i almanackan (preggohjärna) och så njöt jag av en morgon där jag inte behövde brottas med det där onda trycket. Hurra! alltså, den där bihåleskiten verkar ha lämnat mig och jag är ungefär hur glad som helst för det. Just det, ja! Klickade hem en somrig amningsklänning och amnings-BH gjorde jag också. Det var ju fasligt bra, ju.
Sen kröp jag ner med pojkarna efter min egna vakenstund, och så vaknade jag och Liten tre timmar senare. Av fågelkvitter och med skönaste söndagskänslan. Och till dukat frukostbord av en man som precis var på väg ut genom dörren. I Rymdskepp och med storsläp bakom. Och med Min Pappa och Svärfar som två starka hjälpare.
Solig söndag, med Drömgårdenhäng och en man som släpar hem en sisådär 3 ton sten till kommande gårdsprojekt.
Det blir en vacker dag, det här!
Ta hand om er!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
