Att äntligen ha funnit något.
Som jag har letat, alltså.
Men till slut, efter femte försöket eller vad det var. Precis när jag höll på att ge upp. Då, fann jag den där rackarns gräsfröpåsen. Och mannen där i Lanthandeln hade nog aldrig sett någon lyckligare över lite gräsfrö. Tjoade gjorde hon också. Hrm.. det ljudet bara kommer, av sig själv. När jag blir extra glad liksom.
Eftersom jag då varit på fem ställen så hade jag shoppat på mig lite diverse påsk- och vårfina ting och blomster på vägen, som ni ser.
Och sen, där igårkväll, hade jag och min Miniman en så mysig pysselstund. Alldeles gräsligt mysig, faktiskt.
Vi satt vi där, han och jag, vid vår riggade planteringshörna. Han skedade tålmodigt jorden i sin lilla burk.
Och sen gicks det lös på det där med gräsfröet;
Jo, jo. Man måste ju vara säker på att vi har gjort allt vi kunnat på mängdfronten…
Och sen vattnades det!
Jag och mannen tittade på varandra och honom med sån där fånig åh-han-är-så-gullig-så-vi-kolavippar-blick. Ni vet; päron-till-sitt-barn-blicken. Lilla pojken, alltså. Som spontanklappar och kramar sina päron. Säger Mamma! Pappa! Sisse, tå år! och försöker samtidigt forma handen till peace-tecken-tvåan.
Sen behövdes det såklart både badas för vissa och skuras golv för andra och allt sånt. Men kära nån vad en sån där stund är värd mycket.
Och idag vaknar vi till hemma-onsdag. En solig sådan!
I köksfönstret mot lagårn är det strösslat med små gräsplanteringar och så dom där lökarna jag ännu inte riktigt vet vad jag ska göra med men som redan nu gör hemmet sådär glatt och påskigt. Det kryper lite i kroppen på mig idag, sådär så att jag har massor av saker jag vill göra. Helst samtidigt. Påskpyssla och storstäda och byta vintrigt mot vårigt och riva bort det där förbaskade granriset som typ suttit fast ute på bron men som efter igår, när det var 12 grader plus och strålande sol, gjorde att hela bron nu är bar och torr. Det blåser till och med någon slags vårblåst nu. Men vad jag hört så har vi nog ännu en dust vinter att vänta oss…
Nåväl. Idag njuter vi i alla fall och låtsas att det är vår och så får vi se vad vi hittar på. 
Så, så är läget. Köksfönstret är fullt av gräsplanteringar att göra påskfräsiga och solen skiner och morsan är Vårhyper. Inget konstigt alls.
Ha en fin onsdag!
Lillafrun
Att fundera över något världsligt.
Det är någon här hemma som är vansinnigt peppad på att vårpiffa hemmet nu.
Först ut tror jag köket får gå. Några videkisskvistar står där i emaljkannan på köksbordet och viskar om vår och påsk och allt det där härliga vi har här framför oss.
Vi har ju ett väldigt tacksamt ljust kök måste jag säga. Ja, hela huset är väldigt ljust. För varje dag stannar ljuset någon minut till och vi upplever nya tider varje dag, här hemma. Sommaren kan vi ju i det här huset, som sagt. Fantastisk. Men den här tiden, vårvintern, tidiga våren. Den verkar kora in på mycket-mycket-härlig-tid, den också.
Istället för vintrigt vitt och grått här och där, är det nog dags för lite färg tror jag. Mest vitt som vanligt såklart. Luckorna är ju i två nyanser av grönt… När det kommer till såna här världsliga saker är jag så otrooligt velig. Blått är fint till grönt, tycker jag. Grönt och grönt, blir det för mycket grönt? Och rosa är ju alltid bäst. Svårt att välja.
Sannerligen härliga icke-problemiga, jättevärldsliga, saker att fundera över en tisdagmorgon som den här. När solen skiner och Liten är pepp på att få ta med lite nybakt (jo, någon har i halvblindo varit uppe och bakat nu på morgonen, ha ha) kalasfika till Förskolan och bjuda kompisarna på.
Nu kör vi tisdag!
Lillafrun
Allt annat än en vanlig måndag.
Att öppna dörren.
Komma hem, till hemmet som stått stilla ända sedan vi lämnade i morse. Litens bil står där den lämnades. Och ljuset är fortfarande där, och tänker så vara i i alla fall ett par timmar till.
Vi är trötta. Alla tre. Som alltid när man varit ledig en längre tid och liksom kopplat bort vardagståget och sedan börjar tuffa igång igen. Den här dagen har varit himla speciell också, jag blir alldeles full i skratt när jag tänker på den. Mannen, alltså. Mitt Allt-och-lite-till. Idag gjorde han det igen; ställde upp för sin fru på det där sättet bara en som älskar en till månen och tillbaka, är beredd att göra. Idag har vi varit kollegor. Han och jag.
Nu har vi testat det också, liksom. Jag skulle på riktigt kunna umgås med min man 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan, utan att tröttna på honom. Det kanske är något fel på mig då. Men ja, så är det. Nu ljummar det en aning i öronen efter dagens Rockbandsspelande med kidsen och både jag och M går och nynnar på samma låt om och om igen och liksom tittar år den andre med vi-måste-sluta-nynna-på-den-här-låten-annars-kommer-vi-bli-knäppa-i-huvudet-blicken. Och ja, vissa tyckte det var omåttligt spännande idag, när dom börjat lägga ihop ett och ett att det nog befann sig ett Kääärlekspar i musiksalen denna dag. Jag lovar! Vi var ytterst proffsiga. Men, det går ju liksom inte att dölja. Kärleken i blicken till den man älskar.
Och nu är det måndagkväll. Köttfärssåsen och pastan ligger tryggt i magen. Liten är så trött att ögonen går i kors, redan nu. Jag och mannen sörplar kaffe och bestämde nyss att en kvällspromenad där Liten får somna i vagnen och vi får skön motion och friskluft, det får det bli.
Så skönt. Att få komma hem till älskat hus. Snöra håret i en knut, ta kväll och pusta ut, tillsammans med mina två. Efter en dag som varit allt annat än en vanlig måndag. Väldigt praktiskt med en man med många strängar på sin lyra!
Ha en fin kväll alla ni. Och ta hand om er. <3
Lillafrun
Att ta vardag efter Sportlov.
Så var det måndag igen, ja.
En sån där vanlig måndag. Men vilket lov det var, det där! Kära nån, alltså. Det har gjort oss, hela familjen, så gott.
Det där pärlbandet av dagar, det sparar jag i min hjärteask;
Taikonshäng med hela Storfamiljen. Ett dunder-och-brak-Tvåårskalas. Massa tid tillsammans med Lilla Familjen. Vi rullade oss en SnöBernt en dag. Firade en Tvåårsdag en annan. Åkte och badade och simmade en tredje. Det har spenderats mååånga, många timmar utomhus, med bobåkning och långpromenader. Timmar i Slalombacke bland en massa älskade. Och andra halvan av lovet har gett oss så mycket sol att det inte är klokt. Det har bakats bröd och lästs nyaste Alfonsböckerna. Klistrats klistermärken i pysselbok och plockats videkissar. Skoteromvändning, från rädlsa till lycka, för en Liten. Den Första Riktiga Skoterutflykten tätt därefter. En drös med härliga träningspass. Luncher utomhus. Varmchokladsörplande, med sol mot näsa…
… Tack Sportlovet!
Och nu kör vi måndag och Vardag och det är ju bra fint, det med. Det blir en bra måndag, det här.
Önskar Dig en fin veckostart!
Lillafrun
Att hålla med sin man!
Vart det bar iväg igår morse?
Jo, med skoter och pulka lastad på stora släpet och med bilen packad med familj och massa gott i ryggsäck, så drog vi iväg till Lilla Byn. Och därifrån, utgick vi för Lördagens Utflykt.
Det var helt enkelt en heelt fantastisk dag och det Sportlovet är nog tusan det bästa någonsin!
En drös lördagstimmar spenderade vi där uppe på berget. Berget där jag bara varit en gång i mitt liv men som jag tittat på varje dag jag varit hemmahemma. Hela gänget tyckte vi att det var så festligt att faktiskt äntligen ta oss dit igen. Mannen agerade skoterskjuts. Hurtiga PappaMorfar gick uppför med Torehunden.
Till slut var vi alla på plats!
Tjohooo!
Åh, jag älskar att se mina älskade med leende på läpparna!
Och så otroligt vackert det var där!
Vi grillade mackor och skrattade med lillunge som lärt sig ny sång och så tittade vi på skotrarna som åkte förbi. 
Låtsades att vi var i fjällen, njöt av varm sol och tystnad. Och äntligen fick jag den där varma chokladen också. Smakade såå gott där i snön.
Sen sa någon ”Sisse vill häm, foova! ”(Han ville hem och sova). Så då packade vi ihop och jag och Sisse blev skjutsade utför berget igen. På några minuter kände jag hur lillkroppen sov mellan mig och mannen. Skön kille, det där!
Jag bäddade ner honom i vagnen och gick sedan runt Tommelmon med honom. Tokjobbigt, iklädd moonbots på moddiga vägar. Men det var vackert. Och jag fann mina videkissar som jag var ute efter. Perrfekt!
Sen hann vi bara komma hem så dök jag in i hardcoregymmet, när jag ändå var varm liksom. Och där fick morsan sig ett sjuhelsickes intervallpass på gammcykeln. Otroligt slut och nöjd mötte jag sedan min fina M. I bastun, som Pappa ordnat åt oss, med luktljus (pappsen säger luktljus till doftljus. gullpappa!) och hela köret.
Vilken dag alltså!!
Som avslutades med mammalagad middag och så trött familj att det inte var klokt. Vi åkte hemåt med hela rasket mitt i Mello, landade hemma med sovande unge och två tvärtrötta päron, som för att hänga med lite satt och kollade färdigt på Mellon och sedan masade sig i säng och somnade på två sekunder bredvid den redan snusande ungen.
Och jag håller så med mannen; Vilket liv vi har!
Jag är upp-över-öronen-tacksam!!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
