Resan till NOrge, del 2.
Nu var det tidig morgon och vattnet låg stilla, så stilla.
Jag tog mig ner till stranden för ett gympapass, ett utav livets vackraste helt klart.
Strax efter nio var hela konkarongen färdigpackade igen och vi begav oss för att göra Trondheim, där kyrkklockorna ringde så det dånade över staden.
Vi tjavade kring Kristianstens fästning och våra världsgulliga och entusiastiska guider (min älskade svärisar) berättade om än det ena, än det andra.
Medan några fick ilningar i ryggraden över vad som hänt i och kring fästningen, klättrade andra bekymmersfritt på ställen man inte alls skulle klättra på.
Historia? Det enda ämne som jag i skolan tyckte var uuuuurtråkigt. Jag gjorde det jag skulle. Men särskilt intresserad var jag nog inte. Nu däremot? Så spännande!! Och mycket låter ju som bara hittepå. Tänk att vi, just precis nu, är med i en tid, som plötsligt kommer vara historia…
Ner mot själva stan nu. Och den här backen var så himmelens brant.
Jag och den skäggige spejjade färgsättningar och mumlade linoljefärgsspråk oss emellan…
Vi tjavade över Gamle Bybro, vilken är en typisk symbol för Trondheim…
Vyn från den.
Och vidare gick vi för att spana på vad som är Nordens näst största domkyrka, Nidaros domkirke.
Medan vissa häpnade över storleken och vackerheten av kyrkan,
..struntade andra fullkomligt i det och satte sig för att plocka blommor istället.
Medan Farfar drog Lill-Ollen i vagnen, fick föräldrarna gå hand i hand och tjuses och sörpla gudomligt gott kaffe.
Nu kurrade magarna och vi skulle tydligen ”äta lunch i ett torn”. Något jag bara hade hört i förbifarten och liksom viftat bort… ”äta i torn”, sånt kan man ju inte hålla på med.. ser ni tornet där längst bort? Ditåt pekade gänget. Men jag trodde alla drev med mig, så höjdrädd som jag är, kan man ens äta där? Och var det verkligen sant, att det är en restaurang där OCH att golvet där inne rör sig… för att man ska, på en timme, ha åkt runt ett varv och därmed sett hela Trondheim ovan ifrån?
Jodå. Det var sant. Vilken galen grej!
Jag parkerade Olof vid bolibompa på telefonen då jag själv kände mig som en frusen get, ni vet? För rädd för att både röra sig eller prata. Puh, så glad jag var när vi var nere på marken igen. Troo, om jag sålt in denna flådiga restaurang väl nu? (haha!)
”On the road again”. Genom ljuvlig natur, genom kilometerlånga tunnlar som gick under flygplats ena gången och under fjord nästa..
Nu hade vi åkt och åkt och åkt. Och åkt och åkt och åkt. Huvudet var fyllt av synen av fjälltoppar, dånande vattenfall längs bergsväggarna, illigaste av klorofyllgrönt och nu, var det rast och vila igen.
Det fullkomligt rasade ungar och pinaler och kaffestinna päron ur bilarna. Svärmor spisade middag inne i husbilen till hela familjeskocken. Ett- och tvååring kutade på småbenen, storbarnen plockade snäckor och klättrade så föräldrarna fick hopphjärta.
”Vilket äventyr!!”, tjoade någon.
Mätta och belåtna, ammade, kissade, blöjbytta… nu drog vi!
Vidare, på den otroligt vackra Atlanterhavsveien. En 8,3 kilometer lång väg mellan Kristiansund och Molde. Atlanterhavsveien sägs vara världens vackraste kuststräcka, vilket jag förstår helt och fullt. Den slingrar sig mitt i mellan himmel och hav över öar, holmar och skär och förbinder Averöy med det norska fastlandet. Vackra kusten och vackra Geirangerfjorden. Vilken upplevelse det var! Rekommenderas!!
-Och nu var det bara den sista biten kvar innan slutmålet...
Emmeli
Resan till Norge del 1.
Så kom den där morgonen vi så in i minsta detalj förberett inför, länge, länge.
Var det sant? Hade allt klaffat? Var alla sju barn friska samtidigt? Osv? – Ja! Hurra, nuu drar vi, mot Norge! Tillsammans med Farmor, Farfar, Faster, Farbror och jämngamla kusinerna. Som en liten kortege drog vi iväg från byn, hade bestämt ”vi startar 06.00” och småbarnsfamiljerna höll nästan på att skita på sig av stolthet när bilarna möttes prick, prick då.
Resan dit, skulle göras till ett äventyr! Vi stannade för frukost vid Döda Fallet.
Vidare sedan mot Östersund och Åre,
..där vi lunchade hela gänget och små och stora ben fick leka av sig innan vi fortsatte igen. Fast vänta, först en liten, liten avstickare;
Till Tännforsen!
Milda makter, så häftigt!
Det bara dånade av den vackra forsen som var i sitt vårigaste esse. Tackade naturen för upplevelsen och drog vidare mot dagens slutmål;
Trondheim.
Vi har här kommit fram till en helt fantastiskt vacker Camping/Stugby, Storsand. Där ska vi sova över natten.
Här drar kusinerna iväg mot den roliga lekparken.
Hytterna och vidunderlig utsikt i bakgrunden av en susande Virvelvind som helt fått nog av stillasittande för denna dag. Småttingpäronen pustade ut, vad BRA det hade gått att åka med alla barnen!
Snäckplock på Storsand en majkväll tillsammans med kusinerna.
Tacksamheten över denna resa tillsammans, så enormt stor!
StoraLillebror i solnedgången. Innan vi tjavade till hytte och husbil och la igen allas blå för natten.
Vilket äventyr vi börjat!
Emmeli
Vykortshälsning från sagolika grannlandet!
Hej hej,
Det kan vara så att vi just nu upplever ett riktigt minnen-för-livet-äventyr, hela stora lilla familjen. Vi är i Norge, möter grönskan och andas äventyr och vila, hos den skäggiges Morfar. Alltsammans tillsammans med älskade Svärföräldrar och min Svägerska med familj. En skock ungar. Ja sju stycken faktiskt. Alla i åldrarna ett till nio år. Det är full fart. Vi har kul. Skrattar massor. Sover gott om natten.
För precis elva år sedan satt jag på precis samma plats, här utanför lilla hytten.
Dessa dagar här, då. Ja då planerade vi bordsplaceringen för fullt inför kommande sommarens bröllop. Ja, dagen då han och jag blev Vi, alltså. Tänk att vi är här nu igen, elva årig bröllopsdag på intåg.. och en fyrklöver ungar som virvlar i kring. Livet är häftigt. Vi åker med. Njuter allt vi kan.
Och ni anar att vi har tagit i från tårna för att ta oss hit, förberett i månader för att kunna lämna Drömgården några dagar mitt i ivrigaste våren. Utan vårt obetalbart snälla gårdsvaktargäng, hade det här inte varit möjligt. Vi är så tacksamma. <3
Morgonkaffet smakar så sagolikt gott till denna vy. Vyn som inte ryms ens fotad i vidvinkel. Så vidunderligt vackert här!
Nu ska vi snart tjava syttene mai-tåg!
Hoppas att ni mår bra!
Haaaade!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Det är måndag idag, ju! Jag erkänner mig totalt dagvill. Men vi tar en liten kik på veckan som gått, vetja!
Den fylldes med;
Otroligt mycket idog klädfixtid. Sista vinterkläderna tvättades upp och torkades ute i varma, varma majdagarna. Ullsäcken veks bort och små sandaler plockades fram. Vintergarderoben byttes ut mot sommar och till sist, var allt på sin plats.
Vi följde våren frenetiskt. Dag för dag. Tänk, nu var där plötsligt bara en liten snöfläck kvar uppe på gården. Nåja, längst nere på lägdan låg fortfarande ett lite snötäcke.
Storalillebroren hade bästis över på lekdejt. Vänner sedan alltid.
Någon slumrade gott i varma majvinden.
Hästgos! Ikran i nykammad lugg. Lilla vännen. Och så Chippen där bakom, en nyfiken, pigg liten farbror!
Vårivern var i sitt esse, på alla möjliga fronter. Men utimellan slog vi i kull oss, jag och Sallykatten. Vilade.
Att tjava nattatur i ljusa majkvällen.
Knopparna brast, puh så underbart att få vara med om, igen!
Det blev fredag och vi hade en lång fixarlista. Vi älskar våra båda-päronen-hemma-fredagar, då varvar vi lugnt kaffesörplande med tillsammanshäng med barnen och att också få en hop saker gjorda i hem eller ute på gården.
När värmen bara tycks fortsätta, så kånkade jag ut alla möjliga plantor ut till växthuset. Dahliorna, ja dom fick flytta ut dom också och som dom mår gott utav det! Men precis så; akta frosten! Kommer den smygandes, då får dom sova inne i värmen.
Helgen bjöd fräsigheter! Och vi nyper oss i armarna, så livet skämmer bort oss just nu.
Önskeplanerna för den här veckan ser lite annorlunda ut än vanligt, mao.
Låt säga att vi är mitt i ett minne för livet-äventyr. Lovar att berätta mer sedan.
Önskar er alla en god majvecka nu! Ta hand om er, allt vad ni bara kan.. så hörs vi alldeles snart igen!
Emmeli
Vårens första utflykt!
Det var i slutet av april och vi gjorde oss vårens första utflykt.
Vi möter upp vännerna, som tänker samma lika som vi; vi lever inte för att jobba. vi jobbar för att leva. Och vill samla all tillsammanstid som det bara går, var dag. Alla har haft ledigfredag på var sina håll och direkt efter att alla skolbarn slutat mitt i dagen, så beger vi oss..
Vi drar iväg, korta biten från byn, mot Skuleskogen. Entré syd.
Släpper ut spring-glada ungar, småkompisarna sedan pluttar. Tjavar genom skogen, med packning för både mellis och middag.
Det var otroligt snödjup så länge i år.. allt det kalla, samsades med massor av vårtecken. Dagen var varm, bäcken porlade, fåglarna sjöng.
Blåsippan ute i skogsbacken stod.
Vi tjavade ner till Kälsviken. Lät timmarna gå. Själar fyllas med friskluft.
Första turen i kånken för Olof.
Havets brus och spring i små ben.
Stora och små. Utbyter livet. Delar livet. Stort som smått.
Lek. Busiga barn smådoppade sig till och med i det blå.
När barnen börjar bli trötta, tjavar vi mot bilarna igen. Genom skogen. Förbi blåsipporna. En fredag mitt i livet, där vi alla givit oss det som är det lyxigaste vi vet; tid och liv, tillsammans.
Önskar ni veta mer exakt hur denna så lämpliga höga kusten-tur med småbarn går, kan ni läsa vägbeskrivning och ytterligare vandringstips HÄR.
”Slutet av april” har blivit ”snart i mitten av maj”.. små illgröna pyttelöv syns på björkarna i samma syn som snön ligger kvar uppe på berget.
Idag är det lördag och vi är på väg på ny utflykt… precis hela familjen är alldeles pirriga i magarna över den!
Önskar er alla en fin helg så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
