Heltokigt…
Ja, kära nån. Har ni sett? En musikfröken, en vanlig jobbtisdag. Liggandes som ett slafat på gammskotern, med trynet mot solen och mitt i världens skönaste stund.
Den här dagen blev ju bara så himla konstig.
Jag åkte till jobbet som vanligt, men vände om på direkten, med Rymdskeppet fyllt av elever. Skolans panna hade tvärpajjat och det var helt sonika svinigt kallt där inne i och helt omöjligt att ha skoldag där. Så denna soliga, soliga tokvackra dag tog jag chansen att kompa ut några av mina komptimmar. Först agerade jag lite skolskjuts, innan jag landade hemma. Övervägde om jag skulle hämta hem Liten, men det skulle ju bara ha blivit snurrigt för honom eftersom jag ju skulle iväg igen en stund senare.
Kändes ju fullkomligt helkonstigt att vara hemma själv, utan Liten alltså. Jag passade på att klistra in en massa kort i hans album och sen var jag ute på en helt ljuvlig långpromenad. Själv. Allt själv. Hur konstigt som helst. Och lite smygskönt att svänga på armarna och bara vara jag för en stund.
Sen slängde jag mig där på skotern och åt apelsin och tänkte vad i hela friden, vilken heltokig tisdag! innan jag sedan svischade iväg för konferens med kollegiet.
Heltokigt men också förbenat lyxigt! Dagsljus och sol i friskluft. Energiboost i massor.
Lillafrun
En Bäbismage och sånt.
Älskade lilla Pyret i Magen. Igår beklädd med den skönaste klänningen jag haft på mig, tror jag. En ny skapelse från Lindex. 
Halsduken roffade jag åt mig vid mellisstoppet på väg hem, i söndags. Kommer från Vila. En halsduk kan göra så mycket. 
Ja, så sådär såg jag ut igår innan jag drog iväg på veckans första jobbdag.
När jag återvände hem så var jag tusen gånger tröttare och så himla längtade efter lillvän. Förutom lite kvällsjobb jag behövde greja med, så myste jag alltså med Liten hela kvällen. Och hans snyggpappa, såklart. Han som hade maten klar när jag kom hem och han som pysslar om sin preggofru allt han kan. Och Liten? Han serverade sina päron kaka, efter kaka. Och tog sina armar om oss och pussade och kramade. Alltså, det här med Minimänniska. Helt, helt ljuvligt!
Så slockande jag med Sisse, fastän jag hade tänkt kliva upp efter hans nattning och träna. Men det var alldeles för mysigt bredvid den där varma lilla kroppen, så jag låg kvar istället. Vaknade i dag rätt pigg, så jag började dagen med ett träningspass. Hejja på den! Nu väntar god frukost med pojkarna och sen bär det iväg mot en dag fylld av en massa pianoundervisning. Hepp, hepp!
Ha en fin tisdag!
Lillafrun
Så sant, så sant.
Det är så sant, så sant;
Borta. -så himla, himla bra. Och hemma; bäst, bäst, bäst. <3
Resan gick bra hela vägen igår också. Vi stannade på ett andra stopp för att fika gomacka och smoothie och ha en stund Alla-hjärtans-dags-häng. Jag och finaste pojkarna på jord. Sen tog vi sista biten hem och rullade in på en Drömgård med ny, kritvit, vacker snö omkring sig. Hemma.
Det packades upp i ett nafs och sorterades tvätt och vips var vi i Mäjadalen och lämnade lite kärlek i form av choklad. Från Sisse till Kussarna. Och så svishade vi vidare och firade vi fina Svärmor inför hennes födelsedag. Till sist hamnade vi hemma igen, Liten lekte med leksakerna han längtat efter och jag tog mig ett skönt och efterlängtat träningspass efter två lugna dagar. Alla hoppade vi sedan ner i den precis-innan-vi-åkte-nybäddade Storsängen, nyduschade och med Så-himla-skönt-att-vara-hemma-känsla.
Och idag är det måndag, minsann! Jag ska iväg på föreläsning och lite annat jobb. Det är studiedag, alltså. Inte en vanlig Musikfrökendag med undervisning. Så Liten hänger hemma (eftersom han också har studiedag) med sin pappa och det känns ju alldeles lagom ruschigt efter att ha varit på äventyr hela helgen.
Fint så.
Ha en god måndag!
Lillafrun
Att summera en Storstadshelg.
Ord som sovit några timmar och publiceras när vi nästan är vid dagens mål; Hemma!
……
Vilken helg vi har haft!
I fredags åkte vi alltså ner till Huvudstaden för en dag med Moster M. Helt galet festligt tyckte Minimannen. 
Sisse åka tåg.
Det var häftigt. Så lunchade vi med resten av storsdagen.
Någon var lite extra lycklig..
Och åt pannkaka med färska hallon och jordgubbar innan han slockande i vagnen i vimlet av människor och ljud. Och efter stadsflanerande, ätande och lite shoppande så tog vi tunnelbanan mot Moster M igen,
Mamma och Lillvän. Hand i hand. Det var inget vidare mysäder, precis. Så Liten tog sista biten invirad i mjuka filten, innan vi landade hemma i värmen hos Moster M.
Där sörplade vi kall mjölk eller varmt kaffe och åt bageribullar och jordgubbar och hade det fint. 
Innan vi sedan åkte norrut igen, mot lillkusinen och hennes familj.
Lördagen?
Ptja, började oroligt. Jag tyckte att Bäbismagen kändes så spänd och inte som vanligt. Ringde 1177 och vi blev direkt skickade till akuten. Hade nu gått från att inte vara så orolig och tänka att det nog var som det skulle, till att bli helt vansinnigt orolig. Ni vet hur det är, när man väl börjat oroa sig liksom. Jag och älskade M åkte in, supernervösa. Och ju mer nervös jag blev, desto mer spänd med Bäbismagen… väl framme hade vi både en och två skräckscenarium på näthinnorna, men vi återvände snabbt hem igen med lugnare känsla och att allt var som det skulle ändå. Bästa lugnandet fick jag efter att ha pratat med mitt eget BVC (Mamma och Storan). Då sänktes axlarna ännu mera och jag kände hur Bäbismagen slappnade av samtidigt. Sen var det inga konstigheter mer. Jag ville ändå inte hoppa och studsa så mycket, och ingen annan heller förutom kidsen. Så vi hade lugn och skön lördag; lekte ute med barnen,
gick på promenad med vagnarna, 
Kusins E´s Maja var såklart också med.
Jag och mannen glodde på vackra hus och fina fönster. Och till sist landade vi hemma. Lilla kocken (med liiite hjälp) gjorde hemmapizza under kvällen. 
Innan han själv bäddade ner sig i finsoffan.
Sen somnade vi, familjevis, med var vårt barn. Päronen rumlade sedan upp och möttes för lite mellohäng och en sista-kväll-med-gänget-kväll.
Vi har haft det så himla fint i helgen. Tack familjen L-E <3
Och nu sitter vi i bilen på väg hemåt, alltså. Den här resan verkar gå lika fint den, oerhört skönt. Just nu sover Liten i baksätet efter att ha lekt järnet under lunchstoppet. Pappan är koncentrerad på körning genom snöfall och snörök. Själv sitter jag och surfar vackra färger på ytterdörrar och klickar hem födelsedagspresenter till vår snart-tvååring.
Lillafrun
Att vara på efterlängtad Familjetur.
Åh.
Det är ju för festligt det här, alltså! Familjetur.
Vi planerade den här helgen redan i julas och har sett fram emot att den ska poppa upp i almanackan och bli verklighet. Igår efter att jag jobbat färdigt, vi packat in allt i bilen, jag och mannen tränat ett överkroppspass och vi helt sonika var redo att sitta i bilen för några timmar. Då, drog vi iväg. Ungen har alltid varit soft att åka långt med, men igår var det tusan en rekordbra resa. För mot slutet av en långtur brukar jag i alla fall behöva roa lite grann då tålamodet börjar sina hos Liten, men inte de här gången. Det var Morsan som frågade tusen gånger om vi var fraamme snaart..
Och det var vi lagom till middagstid. Framme i Stora Stan hos Kusin E och Faster och Farbror. Eller Faffas Pappa o Faffas Mamma, som Sisse säger. Minimannen är ju artig så han hade en blombukett med sig när dörren öppnades igår. 
Men ja. Det är lite knöligt det här med släktskap, tycker S. Jag säger ju nämligen Mamma till min Mamma, så Sisse säger också Mamma till henne. Men jag försöker förklara för honom att hon är Mammas Mamma och att till exempel Farfar är Pappas Pappa och så vidare…. och nu har allt slagit slint och vi är helt solklart och hälsar på Faffas Mamma och Faffas Pappa. Inga konstigheter. Och fasligt mysigt.
Och här äter vi jättestora blåbär i frukosttallriken, pratar i kapp om livet sen senast vi sågs, hyllar var våra liv med diskmaskin och småttingarna gastar och vill leka med samma leksaker och päronen med exakt-lika-gamla ungar (okej Sisse är en dag äldre.. men typ exakt) kan inte förstå varandra bättre med varsin liten Minimänniska med varsin stor, stor vilja. Så bjuder dom oss på tårta dom där små, och det får man ju vara tacksam över.
Vi har sovit som stockar i natt och är nu tillpiffade och på väg ännu lite mer söderut. Till Moster M och Huvudstaden. Vi ser fram emot en fredag av Mosterkramar och lite flanerande på stan. Det blir mysigt!
Önskar er alla en fin fredag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
