Att ha Söndagmorgon.
Söndagmorgon.
Det är blyertsgrått ute. Regnar och snöar, om vartannat. Riktigt surväder. Inte alls charmigt.
Jag tassar runt i tjocksockar.
Frukosten är uppäten.
Några har bakat ut ännu en semmeldeg. Jag blev så opepp på dom där konstigt jästa (och vissa i ugnen-bortglömda..) semlorna, att jag och Sisse tog tag i saken i morse när vi klev upp.
Den finaste semmelbullen av alla, ser ni här;
Och någon älskad är hemma.
Gogglar recept på mandelmassa och vevar mandelkvarnen för fullt. 
Har man nyligt loppat en gammal mandelkvarn är det klart att den ska användas!
Lillvännen sitter rakryggad i stora fotöljen och ser på barnprogram. Sempa (strumpa) har han tagit av sig. Går bättre att spreta på tårna då.
Och Torehunden ligger och vilar på storsängen. I natt har jag legat rygg i rygg med en liten människa. Känt hans vackra andetag i min rygg. Och vi fotändan har det varit någon fyrbent som värmt mina fötter.
Nu ska vi strax ge oss ut på långrunda, hela lilla Familjen. Surväder eller ej… Foffa Bajsa! Foffa Issa! som Sisse säger…
Ha en skön söndag alla ni!
Lillafrun
Lördagsbestyr av olika slag.
Medan lapphandskarna föll där utanför, hade vi morgon här inne. Vinkade sedan pappan hejdå för en dag av uppdragande. När han åkt drog jag och Sisse igång ett träningspass. Efter gårdagens löptur blev det idag ett styrkepass för överkroppen för denna mamma. Hejja mamma! sa lillvännen stup i ett. Bästa extravikten. Bästa PT:n. Bästa hejjaklacken.
Och sen, till dagens höjdpunkt för Sisse…
-Foffa! (Torehunden) dumpades innanför dörren av Mormor&Morfar, som var på väg på trevligheter.
Hej Foffa! Hej Foffa! Heeij Foffaa!
Ja, Liten är helt kär i Torehunden och vet inte till sig hur mycket han ska krama på honom. Håller lillarmen om lurviga typen och tillsammans är dom bara helt ljuvliga att titta på. Förut tyckte Tore att Sisse var stendryg. S visste liksom inte hur han skulle bete sig och kunde efter snällt klappande ge Tore ett ljuvnyp eller så. Men nu är dom så glada i varandra. Fast Tore blir lite Sisse-utbränd efter ett tag, men det bryr sig Sisse om ett endaste dugg.
Vi gav oss ut alla tre tillsammans. Efter tung, tung (för Morsan alltså) snömoddig promenad med vagn och hund och avslutande handling, så landade vi hemma. Pojkarna ägnade sig åt sånt här;
Liten sov i vagnen och Tore på min sängkant… 
Och jag la mig på sofflocket i köket en stund jag också. Kökssoffan är en utav mina favoritplatser här hemma.
Sen satte jag en semmeldeg som skulle jäsa i en smärre evighet (nästan två timmar). För att inte utbakningstid och gå-ut-med-Torehunden-för-kissrunda-tur nu skulle köra ihop sig , så har vi varit ute i snön ännu en gång. Liten åkte snowracer, blandat med att gå med kopplet i lilla handen. Så himla gulligt. Själv är jag så trött idag att jag helst bara ville lägga mig i en snödriva och säga Sisse gå till storvägen och vänd, mamma väntar här! men det gick ju inte såklart. Jag som är van att somna vid nio, typ. Och igår drog till med en 01-natt, är idag trött som jagvetintevad. Så ramlade vi innanför dörren och läste receptet lite mer noggrant… läser där att det var småbullarna som skulle jäst i två timmar och inte hela degen. Skit också. Men jag vägrar muttra över det (än om jag gör det lite i alla fall..) och hoppas att det ska bli bra i alla fall. Jag och Sisse har hjälpts åt att baka ut bullarna så snabbt vi bara kunnat (Jag rullade på livet och Sisse snodde deg..) och så har dom fått jäsa lite till. Med vispad grädde kan man lösa mycket, tänker jag. Pyttsan.. första plåten typ bränd nu också.. Äsch. Det kan inte gå bra jämt!
Så fort gräddandet är färdigt ska jag ta mina lördagskompisar och traska till Farmor&Farfar, då vi hipsvips lyxigt blev bjudna på lördagmiddag. Gudomligt skönt och gott ska det bli!
Ha en skön lördagskväll. Och ni! Tack för den fina responsen på morgonens inlägg.
Lillafrun
Allas vår sköra tråd.
Vi har bara ett.
Ett var.
Dagarna som går.
Det är livet.
Igår hade vi en så god fredag. Gjorde saker vi tycker om och var tillsammans. Så kämpade jag på kvällen vid Litens nattning att hålla mig vaken. Mannen och jag låg på varsin sida om vår son, tittade på honom med varsin beundrande blick. Vi är så rädda om honom. Älskar honom så. Jag hade bett mannen att väcka mig, oavsett om jag började fäkta med armarna som för att slå bort en geting, när han då senare skulle försöka väcka mig. Det blev så. Lite fäktande. Men till slut satt vi i finsoffan tillsammans. Bara han och jag.
Vi såg på Husdrömmar.
Det enda program vi någonsin på riktigt följt, tror jag. Förra våren var vår första säsong, och känslan i kroppen, nu och då. Så speciell. Förra våren bara drömde vi, om att överhuvudtaget veta var vi skulle bo hösten därefter. Nu, ett år senare. Sitter vi här. I vår finsoffa, i huset vi älskar och knappt vågade drömma om för ett år sedan. Livet är ju så, man vet på ett sätt ganska mycket. Men på ett sätt inget alls.
Efter avsnittet var slut så var vi sugna att se något mer. Vi drog till med ett Bygglovsavsnitt.
En familj. En mamma. En pappa. Och två barn. Dom ville ha hjälp med lite av varje där hemma. Saker som blivit pausade.. ”på grund av att annat kommit emellan”.
Mamman var sjuk. Hade nästan blivit frisk. Men sedan sjuk igen. Det fanns inget att göra. ”Jag gör min egen behandling, sa hon,. Jag tränar, tar hand om mig. Är mycket i värme. Och jag säger gärna, när någon frågar, att jag mår bra”.
Alla hantverkarna och huvudprofilerna i programmet gjorde ett fint jobb. Familjen var så himla nöjda. Mamman grät. Det bästa i hela rummet var den där lilla fotoväggen. Med bilder på människor hon älskar.
Varm i hjärtat kände vi oss, jag och mannen, när programmet tog slut.
Vad jag, min lyckliga-slut-älskande människa, inte var beredd på. Var orden ”Till minne av…16 januari 2016”. Hon blev en änglamamma. Fick vingar och flög.
Jag brast i gråt, från en sekund till en annan. Hennes tråd brast. Gick av. Jag grät och grät och grät. Mannen höll om mig och tårarna rann på mig som ett barn.
Livet. Allas vår sköra tråd.
Det är vackert. Innehåller så mycket gott. Men ibland gör det bara för ont. Och tråden går av. Alldeles för tidigt. Jag tänker mycket. Funderar, analyserar. Hit och dit.
Handlar det om livet, så får jag antingen den där varma, genomlyckliga känslan. Ibland blir jag bara så himla rädd. Vill hålla alla mina älskade i min famn och inte släppa taget, överhuvudtaget.
Ibland är det så lätt att ta saker för givet, visst? Fastän man inte vill. Jag försöker att aldrig göra det. Lyckas ofta men inte alltid. Jag är bara människa.
Idag vaknar vi till en snöstormig lördag. Jag hade tänkt visa bilder på vår lilla köksförvandling som ju varit klar ett tag men som först nu hamnat i kameran. Men vi tar det en annan gång. Idag vill jag bara säga till alla er fina läsare där ute att;
Ta hand om er. Ha en fin lördag.
Jag känner bara att, få vakna upp idag. Till en ny dag. Det är så himla bra nog.
Livet. Allas vår sköra tråd.
Lillafrun
En sista, sista…
Åh. Jag är alldeles hög nu.
Och ni som hängt med ett tag förstår nog att det inte har med någon miljonvinst eller så att göra, utan något helt annat.
Titta bara på fredagsvädret (ovan), liksom!
Igår när jag kom hem från jobbet så mötte jag mannen. Solen sken och jag sa att jag var så himla springsugen… men att jag nog tänkt att jag redan sprungit min sista tur denna preggotet. Då sa han att han precis varit ute på lång löptur och mitt sug blev inte mindre precis. Men jag bestämde mig ändå för att ”bara” ta en promenad. Väldigt härligt, det med. Vi hämtade hem Liten tillsammans från dagis (förlåt, jag menar såklart Förskola!!), promenerade rundan tillsammans och konstaterade att vi har det fasligt bra och att vi nu lever precis som vi drömt om. Det är en himlafin känsla, och bättre än så.
Vår plats på jorden, det är här.
Idag vaknar vi till fredag. Huset är skinande rent och bara osar fredagsfeeling. Vid frukosten kunde jag höra fågelkvittret utifrån och solen gjorde snön alldeles gnistrande. Färdigfunderat. En sista, sista fick det bli….
Att jag svept en kaffekopp precis innan jag stack ut, och blev kissnödig direkt och fick öva på knipet bigtime, heeela turen. Det, var en sak. Det är ju bra med knipövningar, liksom. Men lite smådrygt var det allt. I övrigt? Heeelt underbart. Pyret och Morsan kämpade på tillsammans, en låg alldeles stilla i sin guppande vattensäng och en flåsade och tjoade för sig själv, med fånflinet i fejjan. Jag älskar att springa.
Men nu är sista, sista turen gjord och springandet får läggas på hyllan, till i sensommar eller höst någon gång. Det är ju gott att längta också.
Nope. Jag behöver inte så mycket för att bli hög på livet.
Att dessutom få komma hem till en busunge med rosiga kinder, som åkte snowracer ute med sin pappa. Det, gjorde bara saken ännu, ännu bättre.
Nu ska vi fortsätta njuta fredag här. Hoppas att Du också har en bra dag! <3
Lillafrun
Höjden av lyx!
Där;
Min lilla Alfonsälskande snart-två-åring. Två år, liksom? Inte klokt.
Igår sken solen från morgonen och vi passade på att njuta av vädret så mycket vi bara orkade. Pappan var ju hemma några timmar med oss också, så vi passade på att ge oss ut på tur hela familjen. Efter långpromenad blev jag dumpad hos tandläkaren, helt enligt plan. Glad i hågen traskade jag sedan därifrån när Herr Tandis konstaterat att allt såg bra ut. Jag som börjat inbilla mig att jag nog fått mitt livs första hål nu. Men det var troligtvis mina bihålor som gjorde ilningarna förra veckan, som jag då börjat oroa mig för. Så, Stort High Five på det ickehåliga!
Vårvinter. Norrlands bonusårstid.
Efter lunch packade jag och Sisse in oss i Rymdskeppet och drog iväg på utflykt. Landade hemma hos Mormor&Morfar och Torehunden. PappaMorfar var ute och åkte skidor, MammaMormor tog Liten i vagnen och gick ut på sovpromenad och jag hoppade in i Hardcoregymmet. Friskistid så det förslog!
Ett svettigt preggo som var hög efter ett intervallpass på gammcykeln. Nu börjar lill bulan bli en kula! Och det sparkas hejvilt. Så himla spännande, tro vem det är som gömmer sig där inne liksom?
Och godaste melliset fick jag sedan..
MammaMormor hade gjort Risgrynspudding och det bara älskar ju jag. Så efter varm dusch och uppfräschning av svettmonster, åts det pudding för fullt!
Efter skön eftermiddag med lugn stund i finsoffan. Sådär när man bara sitter still och pratar och inte gör nåååånting, mer än att gosa med nyvaken lillvän. Himlamysigt. Efter god mammalagad middag packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan hemåt.
En sån där dag är verkligen höjden av lyx, i mina ögon!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
