Att låta tiden stå stilla en stund.
…och bara andas lugnt och dofta på en syrenkvist.
Livsnjutning, liksom.
Faktiskt livsviktigt.
Lillafrun
I ett hav av blommor.
Igår fick gården äntligen bli lite blommigt ompysslad. Förra året var jag drygt en vecka tidigare ute… men, detta år har vi ju faktiskt under denna vecka istället lyckats flytta in oss helt och hållet här och har nu i efterhand kommit underfund med att vi nog jobbat på rätt bra. Känns skönt nu när allt är gjort och saker är på sina ställen.
Nu börjar det roliga; boa in oss och planera inför en massa projekt, stora som små!
Medan jag bäddade upp mitt hav av blommor och gamla zinkhinkar och och jordsäckar och allt vad man kan behöva vid en stund av planering och blomfix. Då sparkade pojkarna boll runtomkring mig och jag kunde inte ha njutit mer just där och då. Ännu en önskad målbild som gick i uppfyllelse. 
Men sen blev det där med blommor och av-blåsten-flygande-krukor och jord och sånt, så himla, himla intressant. Så Minimannen ville såklart vara med, han också. Såklart han fick!
En strålande hjälptreda! I alla lägen! Saker och ting kanske tar liten längre tid bara. Men vad gör det?
Han höll koll på dom flygande krukorna och plockade blommor för fullt…..
Efter en bra stund var vi färdiga. Bron vid gårdshuset hade fått blomster, trädgårdsbordet fick sig en fågelbur med en instängd och lika fin verbena. Och så bron in till huset, blev en endaste blomstertrapp. I en blandning av vitt och olika nyanser av rosa och så lite himmelsblått här och där. 
Vi var strålande nöjda efter jobbet var klart.
Mysigare syssla får man leta efter!
Lillafrun
Midsommarveckanstart.
En måndagmorgon som startade med skogshallon i filen och nästan stickande liljekonvaljdoft i näsan. Bland den godaste doft jag vet!
När Liten sov förmiddag passade mannen och jag på att träna tillsammans. Ett tabatapass under äppelträdet. 
Under passet hann vi både få strålande sol och en störtskur på oss. Och blåst, för tusan! Glöm för all sin dar inte blåsten…! 
Sen blev det lunchdags och så var vi på ännu en upptäcksfärd här i huset. Vi fann ett trägolv i det som vi har som sovrum nu. Vilket fynd!
Sen åkte Jag och Liten iväg på byn en sväng. Stannade till vid den fina lekparken som avslutning, innan vi drog hemåt och gjorde gården blomfin. Men mer om det där blomfina imorn eller så. 
Utemöblerna vi fann i gårdshuset förra sommaren fick komma fram idag. Charmiga!
Det blev eftermiddag och lite melliskurrigt i magarna. Jag snodde ihop någon slags gubbröra av dom sillbitar som var kvar från sillmiddagen häromdagen. Gräddfil och finhackat äpple, ett par koka ägg, dill, salt, peppar… typ så. Och så dom där sillbitarna då. Gott på en surdegshårdbrödsbit (håhå vilket långt ord!). 
Sen vaknade Liten och hjälpte sin pappa att laga middag, medan morsan försvann och började ta sig ann en gammal kökssoffa hon fyndat på en skattjakt här på gården och som ska få flytta in i huset så småningom.
Varje dag är en upptäcksfärd här. Det känns som att vi är med i sommarlovsmorgon, någon sån där spännande serie där man ska lösa fall och knäcka gåtor och så. Det är så mycket historia i denna gård och vi vill liksom ha reda på hur det varit för längesedan, och gärna förvandla om insidan till vad den var en gång i tiden. 
Äppelträdet är helt makalöst vackert i kvällssolen.
Middagen är bortdukad och vi inväntar kaffesällskap. Mormor, morfar och Torehunden kommer hit en sväng. Så mysigt!
Önskar er en fin måndagkväll!
Inte klokt, tänk att det är midsommarveckan denna vecka! När livet svischar fort kan det vara svårt att hänga med, än om man njuter av alla skeden och försöker vara i nuet. Visst har det svischat för oss senaste tiden… men jag tycker nog alltid att det är svårt att greppa att det bara plötsligt är sommar. I och med midsommar är det liksom sommar på riktigt. Då ska det bli stekhetta och tvärsommar har jag hört….. ( hrm.. hoppas jag i alla fall!)
Lillafrun
Bara en sån sak.
Att en småregnig söndag kunna ta vagnen och gå på långpromenad. Välja vägen till Mäjadalen och förbi alla älskade där. Att träffa Storan en vanlig söndag, liksom. Att kunna vandra till byns bästa liljekonvaljställe och sätta sig ner på huk, bli småblöt, höra fåglarna kvittra och bara djupt andas in alla dofter som är just nu och plocka konvalj, för konvalj. Liljekonvaljer och lupiner att ta med hem som ett himmelsk doftande fång, så vackert att man får dåndimpen. Att sedan gå hem igen, smygsvettiga och göra sig redo för att åka på Litens kusins fotbollsmatch. Att där få träffa en människa som jag längtat efter och saknat massor och därmed bli så ohyggligt glad över kramar och utbytta ord från. Att bara vara här i kring, känna sig hemma, med hela hjärtat och med hela själen.
Bara en sån sak.
Det är så mycket som är fint med att ha flyttat hit, där vi en gång var små minimänniskor, både jag och mannen. Vi är hemma nu. Och titta, nu står liljekonvaljerna där i salen och är vackra, juninatt, som junidag.
Och idag är det måndag!
Regnet har dragit och solen är här. Likaså blåsten! Kära nån så det har blåst senaste tiden. Jag har lite olika saker på min agenda. Är sådär omåttligt peppad och håller näsan på att hoppa ur brallan. Jag behöver sandpapper, nån slags skrapa, en stor skopa tålamod, färg, pensel.. ja, dags att kila helt sonika!
Allt gott till Er!
– så roooligt att ni är så många som kikar in här om dagarna!!
Lillafrun
En tid att minnas.
Vilken stjärna han är, den där Minimannen. Jag är så tacksam som får vara mamma till just honom. Min älskade Liten. Så mycket människa i en så liten kropp. Där stod han i kvällssolen, den där kvällen i veckan när vi höll på och dra ris från en stor björk som blivit av med en stor, stor gren i stormen. Han stod där och inspekterade och begrundade. Precis som hans pappa brukar göra. Bara det att Litens begrundade håller i sig en tusendel så länge som sin pappas. Men nog är dom bra lika, dom där två. Mina finaste två.
Det är så häftigt, det där. Hur en pyttebäbis växer till bäbis och till att vara en människa i miniatyr. Minimänniska. Gulligaste som finns!
Jag avslutar min söndag med att somna i finsoffan under en filt. Liten sover i sin säng och jag ska nog masa mig till vår storsäng när som helst. Senaste tiden har varit fullfartig, om jag säger så. Och dessa ljusa sommarnätter gör det alldeles omöjligt att komma i säng om kvällarna. Det är helt ljuvligt med allt ljus, energin är liksom på topp!… men sömnkontot är jag just nu inte så schysst med. Har enbart mig själv att skylla. Så ikväll ska här tomglos, göras ingentin och sovas i kapp.
Senaste tiden känns så mycket i hjärtat. En tid att minnas, helt enkelt.
Godnatt!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
