April, april…
Vi vandrar hit…
..och vi vandrar dit.
Fredag!
Och det råder ingen tvekan om att det är april. Vädermässigt, menar jag. Igår sol och varmt, ena stunden. För att i nästa plötsligt vara världens störtskur. Precis då var vi ute på lekstund med Minimannen. Han brydde sig inte nämnvärt utan spatserade på i alla fall. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hit och dit.
Och idag riskerar vi att möta världens snöoväder om vi åker norrut. Så vi har beslutat att vi inte åker till norrnorr idag, vi tar det imorn. Det blir alltså en bonusdag här hemmahemma och den ska vi ta tillvara på; jag och mina pojkar.
Vi har startat med sån där lyxfrukost och skön morgonstund; Liten och Torehunden har jagat varandra och det är så härligt att se. Tore har tyckt att Liten varit rätt dryg senaste tiden, då han bara blivit ryckt i svansen och klappad lite för hårdhänt. Men Minimannen verkar ha lärt sig nu, klappar fint och är mjuk på handen. Så himla gulligt!
Han är ett riktigt busfrö vår lille prins. Det syns nästan, va?
Nu ska Liten sova i vagnen och jag ska sticka ut på en sån där springtur i aprilvädret!
Ha en fin fredag, alla ni!
Lillafrun
Som den bästa medicinen.
Vinden susar i öronen, solen värmer ansiktet och benen bär mig framåt. Det doftar tidig-vår, ni vet. Lera, jord och framtinat hundbajs. Jag har hög musik i öronen men jag hör mina snabba och ansträngda andetag i alla fall. Jag springer och springer. Jag springer uppför, känner pulsen och hur den stiger. Jag tar mig upp på toppen. Tjoar för mig själv. I samma veva som backen börjar peka neråt, sjunker pulsen och jag kan pusta ut ett slag. Jag tar igen mig i utförsbacken och låter benen bara springa, som av sig självt.
Jag njuter av känslan.
Jag känner mig fri.
Och orädd.
Lycklig.
Och tacksam.
Så kommer jag hem och kastar mig på altandäcket i solen. 
Det är egentligen inte sådär varmt, men jag är kokhet och det känns som en sommardag, där jag ligger i både sol och lä. Där pustar jag ut. Boostad med massa ny energi och med tankarna sorterade.
Att springa.
-Som den bästa medicinen.
Lillafrun
Upp och ner.
Upp… 
…och ner..
Minimannen är helt galen i trappan och kan hålla på hur länge som helst. Upp och ner, upp och ner..
Ja, lite som livet ungefär.
Och varenda steg,
, tar han med stor koncentration.
God morgon torsdag!
Lillafrun
En sömntuta i nytt och vårfräscht.
Det känns som att jag skulle kunna sova precis hur mycket som helst just nu. Som att kroppen fått okej! och bara vill ha mer och mer. Och mer.
Hade jag varit hemma i norrnorr hade jag gått ann precis som vanligt, i alla fall. Ni vet, det finns ju alltid, alltid någonting att göra. Jag är urdålig på att bara sätta mig ner och göra ingenting. Jag älskar att grejsa med massa saker, helst samtidigt. Men man behöver pausa också. Den grejen blir helt klart lättare när man kommer från hemmet. Jag passade idag på att slänga mig i hammocken när Liten sov middag, till exempel. Något jag typ aldrig skulle göra hemma.
Ja, för det första har jag ju ingen hammock hemma i norrnorr.. men ni fattar..
Vansinnigt skönt. Och mysigt. Att dessutom få vakna till med en nyvaken Miniman..
Tillpiffade är jag, och såklart mina älskade pojkar, på väg till svärföräldrarna på middag. Vi har det så himla lyxigt här hemmahemma så oj, oj. Liten har dragit på sig sina röda böckar på fötterna och morsan premärar med en del av shoppingen från igår.
Mjukt och skönt och vårfräscht. Hela stassen kommer från kappahl. Ett ställe jag aldrig handlar på, förutom till Minimannen någon gång ibland. Men plötsligt händer det, liksom. 
Dessa jeans kommer jag att bo i.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
13, storm och mini-Tretorn.
Röda rubber boots för en Miniman.
Onsdag, 8 april!
Det stormar utanför. Liten har sin månadsdag och blir idag 13 månader. Inte klokt, alltså. Vi har sovit som stockar i natt, efter att ha bastat det sista vi gjorde innan vi gick och la oss. (Ja, inte Liten alltså. Sovit som en stock har han dock gjort ändå). Man sover så ohyggligt skönt efter att ha blivit sådär inifrån-och-ut-varm och avslappnad i hela kroppen. Så idag vaknade jag med toffsen på sned och undrade nästan vart jag var. Men jag är ju här. Skönt.
Nu ska vi klä på oss och gå ut på hurtpromenad med vagnen, jag och mannen. Han jag helst inte vill släppa taget om just nu. Något jag har förträngt närmar sig… att han om ett litet tag drar iväg på låångt uppdrag, låångt hemifrån. Häftigt på alla vis. Jag är så glad för hans skull och stolt över honom. Men, jag kommer att sakna ihjäl mig, typ. Det är bra att längta efter varandra, jag vet. Men det är jobbigt också. Särskilt när man är en otålig typ som jag..
För att tänka på något roligare; Liten har fått nya böckar, som ni ser. Ett par röda, mini-Tretorn. Så vansinnigt söta, visst?
Det blir nog en tur med dom idag också. Dom kräver sin lilla övning innan traska-runt-snitsen är där…
Minimannen ute på tur.
Lillafrun.
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
