En nyårsdag, som sig bör.
Första januari. Första dagen på året. Vad jag tänker om det nya året?
Fräscht. Pirrigt. Smått ovisst…Garanterat kärleksfyllt. En ettåring i familjen. En flytt. En examen. Ett era- avslut i norrnorr. En slutspurt och sedan en lugn, lugn vår. En början på något nytt. 2015. Det är ett år som klingar fint, känns det som.
(Liten har en ny favoritoutfit. Mysplyschiga prickar från Polarn. Tore-hunden är också en ny favorit. Hans skägg kittlas, tycker Liten.)
Årets första dag har spenderats på riktigt nyårsdagenvis. Lång sovmorgon, extralugn lyxfrukost alla mamma B-style. Vila. Långkallsong- eller nyckelpigaprickiga kläder. I vanlig ordning blev jag rastlös på denna dag, föör lugnt går fetbort hos undertecknad. Så ett svettigt cykelpass, satt som en smäck i eftermiddags. Vi har lämnat världens bästa föräldrar, efter ett nyårsfirande i världsklass. Och har nu precis rullat upp på gården vid vårt Sommarhemma. Svärfar har varit och grusat och jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag är så förbenat tacksam över att få ha en så fin familj, både på M’s och min sida. Nu ser vi fram emot en kväll hos mina svärisar.
Och åter igen slår det mig, vad jag älskar det här stället.
Hoppas du haft en fin första-dagen-på-året-dag!
Kram/lillafrun
Att ha firat in det nya året.
Gott Nytt År!
– 2015 är här!
Och vi firade in det nya året med pompa och ståt. Var en liten, ohyggligt mysig skara. Det var min lilla familj, Lillis och Lillsvågge och så mamma och pappa. Mina päron firade helt enkelt in det nya året med både det äldsta barnbarnet och deras yngsta. 18 års ålderskillnad. Så coolt!
Vi hade en så mysig dag. Och jag var så glad att allt gått bra för mannen, med långkörning till norrnorr, uppdrag och långkörning tillbaka hit till södra norr.
Vi hade en oerhört gemytlig dag.
Med årets sista träningspass.
Gemensam matlagning, dukning och förberedelse inför kvällen middag.
En sparktur med perfekt sparkföre. Sandbilen kom när vi precis kommit hem, vilket flyt!
Så eldade pappa-morfar upp bastun, mamma-mormor gjorde god ost- och starkakorvarbricka att ta med dit ut. Så blev vi bortskämda till det yttersta, njöt av värme och blev bastuvarma och avslappnade i kropparna. Liten hängde med mormor och morfar, toppen tyckte han!
Så piffade vi till oss. Jag hade visst lyckats klicka hem en glittrig skapelse här i dagarna. Den hann komma på posten precis till årsslutet och jag har nog aldrig varit mer nöjd över en impulsivt nät-klick. Så vansinnigt skön klänning! Och glittrig så det förslog!
Vi njöt av en trerätters från himlen. Så himla, himla gott. Min favorit, räksnäckan, till förrätt.
En himmelskt saftig oxfilé till varmrätt.
Under varmrätten tyckte Liten att mamman och pappan skulle få äta i absolut lugn och ro, utan någon bäbis-jakt. Så Minimannen slog sig ner framför Björnes magasin, slängde trasan runt halsen likt den Lill-Ernst han är. Så njöt han där, lika mycket som vi päron njöt av den varma maten.
Och vårt experiment marängcup, till efterrätt. Så galet stilig och nyårsaftons-passande efterrätt. Glass- och marängcup.
Receptet tog vi HÄRIFRÅN. Vaniljglassen var himmelsk! Men resten blev vi inte superfästa vid, konstaterade vi. Nån gång ska jag göra en kupp (håhå, där fick jag till det!), genom att göra en cup med bara vaniljglass och sen ha till varm hjortronsylt. Mhm!
Ja. Allt det där, kittlade dösskönt i kistan! Och vi blev så, så mätta. Vi åt och åt. Spisade musik och spelade Spingo på glatta livet
… och JAG vann!! För kanske andra gången i mitt liv. Jag var ej måttligt glad. Utan så där jobbigt överlycklig, sådär så mannen ville knövla ihop mig och ställa mig ute på bron.
Vips var klockan kvart i tolv. Bäbisen bestämde sig för att vara med vid tolvslaget, så vi klädde på oss allihopa och gick ut. Skålade i bubblor och pussades och kramades in det nya året.
Älskade M, tack för ännu ett fantastiskt år med dig. Tillsammans med dig, går livet som en dans! Love you.
Till sist. Älskade Liten! Du såg fyrverkerier för första gången igår, det var festligt, tyckte du. Det visade du med ett leende och glittriga ögon. Och vet du? Att vara mamma till dig, få dela varendaste dag med dig, ta emot pussar, trösta dig, skydda dig, mata dig. Att jaga dig, din lilla virvelvind. Att se dig le, vara lycklig, nöjd och glad. Att lyssna till dina lugna andetag när du sover. Att se dig tillsammans med din pappa, den man jag älskar så. Allt det där, är det vackraste och bästa jag vet. Tack för att du gjort det senaste året till något alldeles särskilt. Livets år!
Nu är 2015 här. Och vi har massor, massor att se fram emot! Dom tre musketörerna är mer än redo!
Gott Nytt År!
-2015 är här!
Kram/lillafrun
Årsresumé för år 2014 Del 2.
Och sommar på riktigt. Från att ha varit snorkallt i nästan hela juni, så vände det plötsligt. Och det blev så varmt, så varmt att vi till slut inte visste om vi var i Sverige eller i något annat varmt land.
Mannen fyllde år.
Vi åt frukost under äppelträdet, firade mannens 24-årsdag med storkalas i huset. Vi badade, hängde på Rotsidan och träffade hjärtevänner för skrattfest..
Firade livets andra bröllopsdag.
Hängde med hela stora taikonsklanen.
Och såklart åkte vi till vårt paradis på jorden. Efter en resa ner till Nynäshamn i sällskapsresan-style, med mysig omväg förbi Storasyster, så hamnade vi till slut på vår kära ö; Gotland.
Lillis, Lillsvågge och Syrran kom och gästade under ett gäng dagar.
Vi tränade som galningar, Storan, mannen och jag och ofta hade vi andra familjemedlemmar med också. Inte allra minst för att rulla vagn och snusa bäbis. Det var smått overkligt att vara hel-lediga båda två, med en bäbis som mest åt och sov. Sommarlov!
Plötsligt var det Augusti.
Tiden spelade ingen roll, dagarna flöt ihop. Vi bara njöt och njöt, allt vad vi orkade.
Liten döptes i slutet av augusti. Vi plockade mängder av hallon och kantareller och bunkrade billiga jordgubbar, på livet. Sen packade ihop, i sorg. Men fick glädjebesked om att inte behöva packa med oss precis allt utan istället få komma tillbaka till vårt Sommarhemma.
September stod för dörren.
Drog tillbaka till lyan. Plockade blåbär på livet, var på utflykt
Äppelmosade, bakade tunnbröd,
Och sen drog det igång rätt snabbt. Det där vardagståget som gick fortare än vi tänkt. I en fart jag mår illa av att tänka på nu.
Ganska snabbt åkte vi söderut för några dagars återhämtning.
Gick långsamt genom frostigt gräs och sprang rundor i höstsol.
Liten fick en hejdundrade bula och mitt mammahjärta stannade för en sekund.
Allt gick tack och lov bra med lilla Bulan och vips, var det Oktober.
Morsan fyllde 24 år och hade brak-kalas för vännerna. Full lya och trerätters middag. Hurra!
Så jobbade vi åt anticimex ett tag, jag och Liten. Just den veckan pappan var bortrest för jobb.
Prasslade i löven gjorde vi också. Och åt! löv.
Morsan försökte plugga till en fet tenta samtidigt som hon hängde med den här världsgulliga Minimannen. Gick finemang! Blev kanske lite väl sena pluggnätter. Men skam den som ger sig.. tentan gick ju bra, tack och lov. Det firade vi med att hoppa på tåget, bara jag och Liten. Livets första tågresa, till mormor och morfar. där hängde vi en hel vecka, blev omhändertagna som en prins och prinsessa. Sen kom pappan och anslöt efter att ha jobbat färdigt. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan.
Sen återvände vi norrnorr, för November och slutspurt.
Vad som drev oss?
Att vi hade vårt mål klart. Att vi är dom tre musketörerna som gör allt för varandra.
Men det var tröttsamt, det var det.
Jag och M sprang om varandra denna höst, det kan vi konstatera. Men Liten- och morsanmys har det funnits i mängder. Och dom timmar jag har skrivit så har Liten och pappan hängt med varandra, kommit på högskolan för amme-paus och stillat ett värkande mamma-hjärta. Liten? Han har inte tagit någon skada, enbart njutit sig genom livet som den livsnjutande Miniman han är.
Det har pusslats och pusslats. Både lagårdspussel och livspussel. M har haft så galet med uppdrag. Hurra för det, jobb är bra!
Ja, så var vi på sagolik julmarknad och jag blev kär i Lukas.
Så myste hela familjen i ett lussebullsbak.
Och äntligen, äntligen, äntligen. Blev det December.
Det handlades julklappar, arbetades undan, skrevs färdigt uppsats. Liten förvandlades i ett knyck till en liten virvelvind.
Hans Gudmor skickade hjärtegulligt brev och gosseskjorta och strut. Jag fick mitt livs sötaste luciatåg.
Liten? Plötsligt kröp han, drog upp sig, vandrade efter möblerna, höll i sig med en hand och vinkade med den andra. Ropade Ma-ma oh Maaa!!! (Martin!).
Det vintersprangs. Gjordes polkagrisar och åts julbord med klassen. Gräts över att tiden på högskolan inom kort är över. Men pirrades i magen för att framtiden med nya äventyr, är vår!
Och! Vi tog oss i mål med höstens crazy-bananas-påhitt. Jublade högt.
Vi skickade julkort.
Packade monsterpackningen och drog söderut.
Landade i huset vi älskar, nära familjen vi är så lyckigt lottade med. Levde julebubbla,
Så kom snön, lagom till julafton.
Vi hängde med familjen, Liten fick sin tredje gadd
och tränade såklart massor och vilade. I massor. Inga måsten.
Spelade julkonsert.
Vi avslutade året på absoluta toppen!
Med pirr och förväntningar i magen, en oändlig tacksamhet över att ”få vara med”, i livet, vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på år 2014 och ett…
Gott Nytt År!
– tack för i år, allesammans!
Kram/lillafrun
Årsresumé för år 2014 Del 1.
Årets sista dag, och vad kan passa bättre än en resumé av det gångna året?
År 2014. Ett makalöst år, på så många sätt. Jag har blivit mamma. Bästa! Såklart det allra, allra mäktigaste. Men om vi tar det från början..
Januari, Februari. Jag hade min slutspurt på både dubbelfart i studier och preggotet. Det var rätt tufft, för precis under denna tid hade jag den där jädra foglossningen som gjorde det ännu lite drygare att vara hemma själv, utan hjälp och bil. M fick ett grymt jobbuppdrag under en lång tid på SVT, som han helt enkelt inte kunde tacka nej till. Men tack och lov gav sig dom bråkiga fogarna ändå rätt snabbt, tack vare att bebben fixerade sig i god tid.
För att få denna tid av väntan att liksom bara säga svisch! så hade jag mina knep. Varje dag satte jag ett kryss i mitt ett-kryss-betyder-en-dag-närmare-mål-schema.
Så tjurade jag på och knatade mina rundor dagligen. Liten växte och växte, men den vanliga vinterjackan höll ut.
Var överlycklig över att det gick så bra att träna, fortfarande! Så tränade gjorde jag också, såklart. Bakade som en galning gjorde jag också. Kakor och bröd och gudvetvad. Samlade på mig så frysen var mer än full.
Så förberedde vi för Liten. Mannen sydde spjälsängsskydd och vi bäddade och tvättade minikläder och packade BB-väskan och längtade till att M skulle vara färdig och snart hemma…. så att jag kunde få föda nån himla gång… (för sånt kan man ju bestämma över….) Till slut blev han ju färdig. Hurra!
Det bara pirrar i kroppen när jag skriver det.
(Foto: Cecilia Lundmark) Magen förevigades!
M hade några få uppdrag kvar innan det skulle vara perfekt för Liten att komma. Liten! låt pappa jobba torsdagen färdig, så vilar vi på fredag och sen kör vi på lördag, okej? Det var ju helt galet, det där. Liten lyssnade ju…
Det blev den där torsdagen, 6 mars. Jag var så taggad att jag hade kunnat gå upp i limningen. Tränade, skurade golv och gjorde lyan tokpiffad (det vill säga; gjorde allt för att kanske kunna sätta igång något…). Och! Väntade hem mannen efter hans sista uppdrag inom hans galet intensiva jobbperiod. Han kom hem. Det blev fredag. Vi var till barnmorskan som konstaterade att Emmeli, du kommer att föda inom en snar, snar framtid. Några timmar eller så. Du behöver kanske inte träna idag, va? sa hon sådär med glimten i ögat. Jag älskar min barnmorska. Och mycket riktigt. Vi hann bara ta oss till ica efter barnmorskebesöket, så satte det igång med förvärkar, kraftigare och kraftigare. Vi taktiksnackade hemma, jag ville absoluut inte åka in för tidigt och kanske behöva bli hemskickad igen. Men så blev det fredagnatt och sådär ont att MARTIN RING FÖR HELSKOTTA!!! JAG HÅLLER JU PÅ ATT FÖDA! V i drar till BB. Jag frustar nästan och är så, så redo.
VI kommer till Sunderbyn, tar en nervös-innan-vi-snart-ska-bli-päron-selfie i hissen på väg upp på förlossningen (prioriteringar, vänner. prioriteringar. ). Möts av den skönaste människan jag mött. Barnmorska B. Gör mitt livs marathon, tillsammans med den man jag älskar så starkt, med känslan av att vara starkast på jorden.
Liten föds. 8 mars. 06.36. 3980 gram. 53 centimeter. En varm, ljuvligt doftande Miniman. Älskad från första sekund.
Han är så vacker. Söker sig till maten på en gång. Doftar så, så gott. Är så lik sin pappa att det är skrattretande. Han är så fin. Känslorna är över-överallt. Och det bästa och mäktigaste av allt, att han är vår. HÄR kan du läsa om hans födelsedag. HÄR kan du läsa om förlossningen. Det absolut häftigaste jag varit med om!
Ny-morsan.
Vi levde sedan i en helt magisk bäbisbubbla. Helt omöjlig att beskriva. Bubbla, helt enkelt. Dagarna tuffade på med amning, sytande, bytande, mysande. snusande, lära-kännande. Klocka? åh-nej. Den där första veckan i Litens liv. Oförglömlig.
Här var Liten 4 dagar gammal och vi var ute på premiärturen med barnvagnen. Alltså, vilken grej!!! Vi gick på moln, jag och mannen.
Vi fick besök av Litens farmor och farfar. Av hans mormor och morfar. Av Storan! Och av alla vännerna. Så mysigt. Men det allra, allra bästa. Var att vara bara vi. Lilla familjen.
Första fredagmyset. Jag minns det så. Pastellkungen och fina pappan.
Så blev det april.
Vi gjorde den första långa bilresan. Ner till hemmahemma för att träffa familjen. 
Fira påsk.
Plocka vitsippor.
Möta våren och träna dom första gräsmattepassen för året.
Hängde i ett äppelträd som inom kort skulle komma att betyda så mycket.
Och det blev maj.
Liten gymmade. Jag sprang min första löprunda sedan jag blev morsa. Maj. Månaden vi bara skulle slutfixa, för att sedan få dra iväg på sommaräventyr. Till exempel skulle jag ha mina dagar av examinationer. Sånt som inte gått att göra i förväg. Liten langades in genom föreläsningssalens ena fönster, för mat-leverans. Så kunde jag sedan, med betydligt klarare hjärna, fortsätta ända in i mål. I mål med år fyra på musikhögskolan. Jag var så omåttligt nöjd, med bäbisen i famnen och allt. Vi hade klassens vi-firar-in-sommarlovet-fest. Lycka!
Efter att ha gått i sommarlovsmål, packade vi storpackning och drog söderut.
Det var trångt i bilen. Om jag säger så. Men vi kom fram, till hemmahemma. Mötte en tre månader lång tillsammans-ledighet. Hela Lilla familjen. Snacka om lyx!
Firade livets första morsdag och åt jordgubbstårta, dagen till ära.
Plockade förgät mig ej.
Och hamnade till sist i det där huset vi snabbt började kalla för vårt Sommarhemma.
Juni .
Vi gjorde oss hemmastadda i vårt Sommarhemma. Gick och nöp oss själva i armarna, trodde inte att det var sant. Ett helt hus, för oss själva. Med vidder och vyer att kola av. Njöt av juni-ljuset. Plockade mängder av liljekonvaljer. Började köra Storan-Lillan-träning; jag som PT och Storan som PT-klient. Ha, ha! Sånt påhitt, så roligt, så lyckat!
Syrran hjälpte mig att plantera fint vid bron. Samtidigt njöt vi av syrener, lupiner och äppelblom.
Jag sprang på loppis och var som galen. Vi gick långa promenader med vagnen,
njöt av att kunna hämta gudsonen efter skolan.
Och Jag och M gjorde något jag hade haft som mål med hela vårens träning.
…Vi sprang uppför slalombacken i Skule. Hela branta asjobbiga backen, utan att gå och på rekordtid. Nästan på pricken samma dag som året innan. Och nu hade jag visst hunnit varit gravid, föda barn och komma tillbaka till Skule-backen-form igen. Ibland undrar jag vad som driver mig. Jo. Vi klarade det, Storan var barnvakt till den sovande bäbisen och jag sprang så fort jag kunde för att på så vis komma fram till Liten så snabbt som möjligt.
Vi bakade otaligt många minipizzor till midsommarfirandet, som vi firade enligt tradition i sommarstugan. Vackraste smultronstället på jorden. I år, med en Miniman iklädd midsommarkrans.
Och jordgubbar?
Det levde vi på.
Januari till Juni. Första halvan av året. Fortsättning följer….
Kram/lillafrun
För det lilla stackars strået.
Ni undrar vad jag fick i julklapp.
Åh, en massa fina saker. Som en mysdress och det där grymma understället. Ett länge-önskat fotoredigeringsprogram som jag snart ska sätta mig in i. En vacker ljusslinga. Två så fina ljuslyktor och en söt att-göra-lista-hängare (snacka om passande julklapp till en list-tokig). Och mannen gav mig dom där vinter-spring-skorna. Vilken lycka! Han skämde bort sin fru med andra vackra saker också, som jag måste visa på bild senare. Syrran? Hon överöste sin lillasyster med ännu ett Rosemunde-linne och den här
Alltså det är rena, rama mirakeloljan.
För håret, alltså! Under preggoteten, då tappade jag inte ett hårstrå. Hade som en tjock matta på huvudet. Sen i somras, nånstans där mitt i smällvärmen, då började strå för strå att segla från huvudet. Rätt läskig känsla. Från att inte ha tappat ett hårstrå, till att liksom tappa ikapp nio månader plus en dos till. Så jag har haft ännu lite högre vikar än vanligt, med konstig stubb dessutom. Inget som har bekommit mig, det har bara varit så, liksom. Men nu har det vuxit ut hyffsat bra men har tett sig rätt frissigt. Så fick jag den här. Av syrran.
Rena, rama mirakelojlan! Håret blir så glansigt, lent och helt liksom. En så, så för-ytan-lyxig juleklapp. Något jag inte skulle unnat mig själv, men som syrran tyckte jag var värd. Jag känner mig så bortskämd. Familj och vänner, tack. <3
Annars då?
Dagen har varit en riktig Liten- och morsandag, här hemma i lilla byn. Vi har varit ute, gått långt och traskat i snön. Så har vi suttit inne, i stora vita soffan och fascinerats av elden. Klappat Tore-hunden, läst bok och spelat piano. Liten har försökt rycka ner alla julgranens pumlor och morsan har städat och gjort mysigt till mormorn och morfarn kom hem efter att ha inför-nyår-handlat. Nu har vi kväll. En kaffekopp i handen, en pyjamasbäbis i sikte. Fina tider.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
