Dagvill, vägen och 8 mjölkmagegosiga månader.
En ny morgon!
Idag vet jag knappt vilken dag det är. Jag har gått och blivit dagvill på kuppen av denna holidayvistelse. Så befriande. Men tänker jag efter, så nog vet jag allt att det är lördag idag. Och sånt känns ju, i hela kroppen. Lördag, liksom. Festligt!
Men åh, nu kom jag på det! Det är ju den 8e idag. Sixtens dag!
Idag blir bäbisen 8 kärleksvarma, mjölkmagegosiga, bubbelskrattande månader. Så älskad. Och månadens roligaste, förutom att han är jordens skönaste, gosigaste och roligaste bäbis. Som pratar såå högt att inte TV:n hörs, ryter åt en på skarpen om man någon gång råkar höja rösten från normalläge, äter allt med god aptit, sover som en prins, är en riktig solstråle. Som har lärt sig kravelkrypa framåt, delar ut pussar till höger och vänster, bilbrummar med lilla munnen och tycker att han är slående snygg när han ser sig själv i spegeln. Och massa annat. Förutom allt det där, så har jag ännu ett skönt minne från denna månad. Prinsen, som nu sitter i vita soffan så ståtligt…
…Vi var på ica. Det var fredag. Kaos. Liten satt i vagnen, toknöjd. Efter ett tag var jag tvungen att kolla till honom, tyckte liksom folk kollade lite konstigt. Liten hade fått tag på den mörka chokladkakan som låg i vagnen. Bitit sig igenom kartong och folien. Tagit sig ända in på det godaste och satt där och smaskade. Med choklad runt hela munnen och ett busigt leende, kom jag på honom mitt i rackartyget. Jag var ju såklart tvungen att avbryta den där lilla Minimannen. Håhå. Han förgyller våra dagar. Varje dag! Och just ja! Tågresan. Livets första tågresa, tillsammans med morsan. Det var häftigt! ropar Liten!
Och den där vägen?
– älskar den. fullkomligt. blir pirrig och varm i hjärtat och längtig.
Gick på den igår. Fotade, pratade, önskade, drömde, tänkte. Jag och mannen gick där och fantiserade. Vi tycker om att göra det. Måla upp och glömma eventuella hinder eller hämningar, liksom bara följa flödet och se vart vi hamnar. Det har ju funkar förr, så att säga. Så det var vad vi bland annat gjorde igår. Drömde.
Och så var vi till sväriasrna igen. Liten lekte med sin lilla kusse och vi fick vrålgod middag. Sen när vi kom hem till lillabyn igen, dök vi ner i stora bädden, efter kvällsmacka och en stunds fredagsmys med min familj. Det är en endaste stor lycka att ha våra föräldrar så nära varandra. Liten instämmer helt och fullt och hälsar att det där med uppmärksamhet och någon som aaaalltid är superentusiastisk och vill leka och traska och kramas, det är fina grejer, det.
Idag är det lördag och det känns fint. Dagvill men varm i hjärtat, för det är Litens dag. Vi går in för den sista hela dagen här hemmahemma. Och vi gör något himla bra av den, tycker jag!
God lördag!
Kram/lillafrun
Precis så.
Precis så. Tore-hunden håller med. Om att det är så fint att vara nära honom igen. Han som ger mig sina varma handskar när jag ”glömt” min hemma och fryser som en lort mitt uppe på tommeln. Han som säger gå försiktigt här nu, och håller i mig. För att han är rädd om mig.
Och nu är en herrans massa meter med rödrutigt tyg hemklickat. Någon har lovat att sy mig en julig hissgardin till ett älskat köksfönster. Jag syr inte. Punk och slut.
Mannen, alltså. Han är bäst. Och min. Det, är nästan för bra för att vara sant!
Trevlig helg säger vi!
Kram/lillafrun
Det bästa i hela faderitten. Och hårt knäppna händer och fötter.
Och det här är en sån lyxig och extramysig fredag; vi är lediga tillsammans, heeela la familia. Och dessutom, är vi här där vi är. Hemmahemma. Igår när M kom hem från avslutat jobbuppdrag, high fivade vi och tjoade där vi satt i bilen, påväg mot mysig middag hos svärisarna. Jag, smått galen eftersom jag inte varit från gården på en hel vecka och verkligen tyckte det var som ett helt äventyr att åka bil till annan by. Men i alla fall. Jag är så stolt över min man, beundras och imponeras så av hans driv och är så tacksam över att det går så bra för honom. Men nu jädrar är det skönt med några dagars ledighet tillsammans. När han trampade på bron häromdagen, så var det lite som att vifta med en godispåse i mannen-form; jag såg honom, han var där, men vips försvann han på nya uppdrag, på en gång.
Men nu. Nu så!
Det bästa i hela faderitten, är att vi har en heeel helg framför oss. En hel-ledig helg. Hoho! Vi startade dagen med morgonmys i stora bäddsoffan och härnäst väntar mamma-mormors hotellfrukost. Den, går inte av för hackor.
Hemkokt jordgubbssylt.
Godaste müslin.
Och hembakt limpa.
Ta hand om Er!
– och gå försiktigt på halkan!
(Idag knäpper jag alla händer och fötter jag har. Hårt, hårt. Och ber. Älskade, älskade, idag tänker jag på Dig, hela tiden. Det ska gå bra. Himla halka. <3)
Kram/lillafrun
Att ha torsdagsbestyr.
Torsdag.
Och det är kallt idag. Sådär så att det bet i kinderna under tommelmorundan och sådär kallt så Torehunden fick frost i skägget.
Men det är mysigt.
För det finns travevis med ved och brasan är tänd fjugofyrasju, i princip. Så det är bara att mata på. Att komma in i värmen, med rosiga kinder och småkalla fötter, det är svårslaget.
Men. Ja, det finns ett men. Jag har ont i hjärtat, för att någon jag älskar har varit ute för olyckan. Jädra halka, alltså. Den är förrädisk och kan bryta ben härs och tvärs. Fy. Så ja, det är en fin torsdag, men lite moloken.
Men alltså..
Julen är på väg. Det känns i hela kroppen. Plus att jag varit här hemma hos päronen i en vecka, och julknarkandet är i gång för fullt. Jag har hur många sidor som helst uppe, här på lilldatorn, där jag håller på att klicka hem diverse julgrejer. Och doftljusen, dom har gått varma hela veckan. Det doftar gott, det gör det. Och så blir man sådär varm i hjärtat. Och längtig. Det är ju en sån mysig tid, det där. Jul. Och jag tycker minsann att man får börja jul-längta redan nu. Sådetså.
Himmelen blir mer och mer rosa.
Torsdag. Långpromenad på ishalka á la pingustyle. Det har städats och fejjats (barndomsfeeling med torsdagsstädning inför helgen, här hemmahemma). Och Liten har fått god morsan-lagad lunch. Nu ska jag passa på att gå ut i förrådet och träna medan Liten myser eftermiddagsvila ute i vagnen. Ikväll ska vi till Litens farmor och farfar, efter att pappan jobbat klart. Jag har ju varit lite fast på backen här den här veckan. Skönt, tycker jag. Men det ska bli mysigt att dra på utflykt ikväll! Så nu ska jag sparka mig själv i baken och hoppa in i svettkammaren! Håhå.
Ojsan då, tryckte visst inte på publicera. Men allt det där stämmer ju fortfarande, såklart. Liten, han sover och sover. Jag har tränat och är sjöblöt i svett. Idag var det en höööög tröskel innan passet. Men oh, nu efteråt? Himmelskt.
Allt gott till Dig!
Kram/lillafrun
Första, första, första…
Det är ju så speciellt.
Varenda tillfälle av första, menar jag.
Första badet. Första gången han log. Första bubbelskrattet. Första gången han fick smaka på något annat än mamma-mat. Första gången han klarade sitta själv. Första gången han pussades tillbaka. Första höstlovet hos mormor och morfar. Och som igår; första gången han var ute i snön, med morsans gamla snow joggers på fötterna och var så söt att mamma-hjärtat fullkomligt svämmade över.
Mamma! Vad är det här? Det går ju knappt röra sig med alla dom här kläderna på mig!? Och på fötterna, två klumpar som väger bly och är så lila att man får dåndimpen. Skor? Vad, är, det?
Typ så.
Jag var tvungen att sätta honom ner på backen en snabbis, för att föreviga sötheten personifierad. Några få sekunder bara, så inte lillrumpen blev kall.
Prinsen njöt, sa inte ett knyst, begrundade bara. Jag visade honom snön och höll honom i händerna, vi gick myrsteg och det knarrade så mysigt. Sen gick vi till Boa, pappa-morfar tog fram lillpulkan och det, var ju en succé, alltså. Minimannen satt som Prinsen av Lillabyn. Nästippen blev rödare och rödare, och ögonen sömnigare och sömnigare.
Första gången han var ute i kallgradig vinter. Med snö under fötterna. I morsans gamla snow joggers. Och första gången han åkte pulka. Det är en ära och ynnest, det där. Att få vara med om.
Livet har nya dimensioner nu.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
